Sandra Beijer

Igår förälskade jag mig i en sång.
Den gjorde mig bara så glad.
Så för att göra er onsdag lite vackrare får ni den av mig.
Varsågod att ladda ner!

klicka här för att komma till nedladdningssidan.

mama cass herself

/sandra

Alla behöver en förändring och jag behöver ordning på mina smycken.
Alltså köpte jag detta trevliga smyckesskrin från Muji (i love muji). Det är toppen att man kan se allting även fast det är stängt.

Här kan jag ha alla örhängen jag använder förtillfället, från små äpplen till rutiga prickar. Det mesta är vintage, zanzlöza zmycken och från små affärer i tokyo.
Till höger ligge en röd hjärtbox med ännu mer örhängen, ett armband som jag haft sen jag var liten och en förstoringsglas-berlock att ha på ett halsband.
Nedervåningen:

Den röda klockan är min mammas från 60/70talet med en tickande mimmi pigg. älskar den men måste bara få den att funka.. Hårspänne från H&M, pastellörhängen från Klippoteket. Rosa armband från Kookai och berlockarmband från Yves Saint Laurent.

/s.

Marc Jacobs höstkollektion är kanske den bästa någonsin.
Varenda plagg får mig att vilja spara hela mitt csn till september och sedan bara köpa en helt ny garderob.
Dessa väskor, fantastiska skor och strumpbyxor, små klänningar, kjolar och dressar. Och baskrarna <3.
Kan nog göra en hel höstdag, kanske en hel höst.

/s.

Inatt drömde jag att min klass skapade en ny lek som gick ut på att alla tilldelades ett maskingevär och de som var sist kvar vann (very battle royale).
Vi var i ett stort slott där balsalen var byggd som en enorm gymnastiksal a la högstadiet.
Jag skulle bara gå på toaletten och när jag kom tillbaka var alla döda.
Det var natt och fanns inga lampor så jag kunde bara se konturerna av alla blodiga kroppar. Jag ropade ut över gymnastiksalen ändå men det var ingen som svarade.
När jag vände mig om stod en man där i svarta solglasögon och regnrock. Han sa att jag skulle följa med honom.
Vi satte oss vid ett runt bord och där satt två andra män. En av dem var jättetjock och alla tre hade likadana mörka regnrockar.
– Jaha, alla dina vänner är döda nu, sa dem. Jag antar att du också vill dö.
Men jag ville inte alls dö. Det spelade ingen roll att min klass hade dött, jag ville leva ändå.
En av männen knäppte med händerna och Casper – the friendliest ghost in town uppenbarade sig. Han kittlade mig med en fjäder så att jag nyste rakt på honom.
Det gjorde att min själ åkte ner i hans mun och långsamt blev jag genomskinlig och han mänsklig.
Jag hade blivit lurad och förvandlats till ett spöke.
– Ta det här pillret så blir du normal igen, sa en av männen i regnrock och sträckte fram sin handflata.
Jag svalde ett litet rött piller och de första sekunderna hände inget.
Men sedan började jag skaka, och jag skakade så mycket att hela jag gick sönder som en porslinsfigur.
Och små små bitar spilldes ut över hela golvet och männen i regnrockar gick bara därifrån.

Så fort Outsiders-reklamen för imorgon kommer upp så måste jag byta kanal.
Jag får ont i hela jävla hjärtat och jag måste gömma mig under filten och bara gråtagråtagråta.
”Doktorerna har sagt att jag inte blir frisk förrän jag får nya lungor.”
Och de slangarna i hela ansiktet och världens glansigaste ögon.
herregud.