om vingar, rödvin och Katastrofhjälpen.

Tv4 har bjudit in en person om dagen hela sommaren som skriver en liten rad. Idag är det jag och jag berättar om en grej som hände mig för några år sedan.

Här kan du läsa texten i sin helhet:

Han ligger tyst i en skokartong. Andas fort och ojämnt med pickande hjärta och kall mage. De små, darriga vingarna borde egentligen inte vara inomhus. De borde vara någon helt annanstans, som inte jag vet om, där vi aldrig träffats. Det ska inte vara sådana vingar där fjädrarna aldrig ville växa ut, inte sådana som ligger och spretar i för stora skokartonger. Verkligen inte sådana slags vingar.

Det är sommarkväll och vi har druckit rödvin på en uteservering och är på väg hem. Det är tjock, täckande och immig sommarkväll och det är första gången utan strumpbyxor. Första gången med jackan i handen och armarna fritt och tvåsteg över trottoarerna för att vintern fortfarande är så långt bort. Vi rör oss i cirklar mellan träden, en vän i tunn klänning och snabba steg sjungandes ut över gatorna.

Han dyker upp som en överraskning mitt i korsningen Karlavägen Sibyllegatan. Vi blir bestörta. Kanske för att han inte snurrar omkring och sjunger högt. Kanske för att han inte håller jackan under armen och har varma kinder, nej, istället är han liten, för liten och skriker mot oss. Skriker så att vi måste sätta oss på huk och fråga hur det är. Fråga om han ska dö eller leva och klappa honom lite försiktigt över pannan. En man går förbi och säger att han har legat där, hela natten och hela dagen sedan igår.

Vi ringer till nummerupplysningen och de kopplar oss vidare till Katastrofhjälpen För Fåglar. Katastrofhjälpen För Fåglar har öppet, fastän det är kväll och helg och sommar och de låter trygga på samma sätt som tandläkaren på Folktandvården när man var liten.
– Köp rå köttfärs. Lägg honom i en skokartong med en handduk. Mata med en pincett. Vi ringer tillbaka om en timme.

Min vän springer iväg till affären och handlar köttfärs. Jag bär hem honom, packar ner i en skolåda med en ljusblå handduk i botten. Han vinglar runt därnere och verkar förvirrad. Vi matar med köttfärs på en pincett. Efter en timme ringer Katastrofhjälpen För Fåglar igen och säger att de har hittat en familj som kan ta hand om honom. Jag får numret till en kvinna i Täby. Hon svarar i andra änden efter fem signaler.
– Hallå? Är det Sandra?
– Ja. Hej.
– Jag hörde vad som har hänt. Jag har tio fågelungar här ikväll så jag kan inte hjälpa nu, men imorgon.
– Men, den här då?
– Du matar honom. Så fort han säger till. Hela natten.

Och då gör vi det. Jag och min vän i tunn sommarklänning och min pojkvän som kommit hem från jobbet. Vi flyttar lådan försiktigt till vardagsrumsgolvet och så sitter vi på huk precis som dagisbarn som fångat grodyngel och tittar förundrat. Vågar inte röra, bara kanske lite ibland, och väntar nästan högtidligt på nästa skrik och nästa pincettmatning från den flackande blicken därnere. Hans röst är så liten och man får verkligen inte klappa för då kanske han går sönder.

Och redan innan han dör, sekunderna då han spänner sig, breder ut vingarna och blinkar med ögonen, redan då vet vi vad som kommer att hända. Vi tystnar runt skokartongen och håller andan. Tittar på den handflatsstora kroppen som ligger på en ljusblå handduk och rycker. Näbben öppnar och stänger sig och vingarna spänns. Och så försvinner han nästan filmiskt, i en halv sekund som inte hann ta slut.

Jag sitter i fönsterkarmen, röker cigaretter och tittar på när min pojkvän begraver honom på innegården. Han gräver länge för att hela skolådan ska ner. Sedan står han tyst ett litet tag och säger ingenting. Vi ringer till kvinnan med fåglarna i Täby och berättar att han är död.
– Jag förstod det, säger hon. Fågelungar utan fjädrar på sina vingar klarar sig oftast inte.

När vi ligger i sängen efteråt känner vi oss också som fågelungar utan fjädrar men när vi vaknar är det är fortfarande juni. Fortfarande immig, täckande värme och jag tvättar den ljusblå handduken i 60 grader och slänger köttfärsen i sopnedkastet och sedan är allt som vanligt och ingenting har hänt. Ingenting har hänt trots att vingarna aldrig blev flygfärdiga utan slutade stela och kalla i en för stor skokartong på en innergård någonstans vid Karlavägen.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
87kommentarer
  • Vacker skrivet.

    Agnes 2014-11-11 18:48:10 http://agnesblixa.devote.se
    Svara
  • en jättefin text. vad deppigt med sura kommentarer om att du ska sluta le; snälla sluta inte! lycka finns ju.
    har nu läst igenom alla best of, du är bäst! bara så du vet. även om saker inte slutar gå sönder inuti så säger du att de en dag kommer att sluta, och med alla dina berörande texter så känns det som det ibland. du inspirerar en massa till att göra det man vill och inte följa nån annan! kram.

    jag 2011-01-18 00:23:34
    Svara
  • oj va söt historia… blir helt tagen när jag sitter här i en lägenhet i Frankfurt och har solen i ögonen…. Jag hittade också en fågel när jag gick i trean på lågstadiet. Men han var redan död när vi hittade honom. Vi gjorde då en fågelbegravning bakom lekställningen och sjöng alla sånger som vi kunde. Och försökte att gråta men vi ville, men vi kunde inte… 🙂

    Miriam 2010-09-21 17:28:06 http://frokeneide.blogg.se
    Svara
  • En fin novell att läsa på en varm dag som denna. Tog själv hand om en kråka som flugit in i mitt fönster en gång, den dog dagen efter men den var dock inte lika söt och oskyldig som en fågelunge.
    finaste fågelräddningen är den som är i Allis med is, då pratar vi fågelpassion.

    Jessica b 2010-07-13 00:02:40
    Svara
  • Jag tyckte att den var fin. <3

    Maja 2010-07-10 12:38:16 http://enochenhalvmeter.blogg.se/
    Svara
  • always frustrating reading beautiful prose through google translator but I got the story and it seems beautifully sad. I had a similar experience but I was very young. you make me wish I could read Swedish!

    meg, reckless daughter 2010-07-10 03:28:02 http://donjuans-recklessdaughter.blogspot.com/
    Svara
  • Tycker texten blev lite ”rörig” ibland som om orden kom i fel ording, precis som du skrev. Men jag tycker att det blev bättre på slutet!

    emma 2010-07-06 01:57:23
    Svara
  • Jag blev rörd!

    Helena 2010-07-05 22:38:23
    Svara
  • sandra, jag har alltid tyckt dina texter är fina, men den här… jag blev så där mållös som jag blir när jag är imponerad. fan, vad jag önskar att jag någon gång ska kunna skriva någonting som gör att någon känner så som jag kände nyss när jag läste den här texten.

    jessica 2010-07-05 19:33:40
    Svara
  • jättefint skrivet tyckte jag! jag blev berörd 🙂

    elin 2010-07-05 08:40:57
    Svara
  • galet. Hur fint somhelst

    annelie 2010-07-05 00:58:45 http://annelieblixxt.blogspot.com
    Svara
  • usch vad jag gråter nu. men tack för en hemskt fin text.

    jessica 2010-07-04 22:02:39
    Svara
  • Jag fick tårar i ögonen. Och hela du är som tagen ur en saga. Tack för din blogg. Varför folk läser kissies kan jag inte förstå, när det finns en blogg som din. Tack.

    Jennika 2010-07-04 21:48:40 http://jennikaojala.wordpress.com
    Svara
  • Jag tyckte att den var väldigt fin, faktiskt. Dock kände jag att jag inte riktigt fattade fullt ut vad din slutpoäng var, texten var väldigt fint uppbyggd men det var något som fattades i slutet, tror jag.. Hur som helst så tyckte jag att den var väldigt fin, och jag kunde själv föreställa mig vad du menade och då tyckte jag att den var helt bra!
    kramis.

    Liz 2010-07-04 21:42:40
    Svara
  • Jag tycker det var en jätte fin historia!! Bättre än dina andra på något sätt 🙂 Kanske för att jag har en svaghet för små hjälplösa djur eller kanske just för att det var något annorlunda. Du kan vara väldigt nöjd med det du skrivit iallafall. Kram!

    h 2010-07-04 12:29:43
    Svara
  • Det var fruktansvärt fint. Och jag håller absolut inte med om att orden föll i fel ordning. Jag tyckte endast att det var charmigt då man känner att varje ord för sig iallafall betyder någonting allihopa!

    Erika 2010-07-04 11:51:32 http://fogdrunksea.blogg.se
    Svara
  • Herregud, sluta var så falskt ynklig, du äter ju själv små söta lammungar, vet kan då tro på att du känner medlidande över en fågel?

    A 2010-07-04 11:06:46
    Svara
  • Ja ulf jag är olyckligt kär i en karl som brukar förklä sig till kvinna.hur ska jag ta det? Svårt e livet… Kramis

    M DEN RIKTIGA 2010-07-04 10:01:00
    Svara
  • Så sorgligt… Men varför lurar du alla småtjejer. Livet är ganska fult, trots sommar. Sluta LE så förbannat. Var naturlig…

    Ulf 2010-07-04 09:39:44
    Svara
  • så sorligt men attans fint skrivet.

    Linda 2010-07-03 22:44:57 http://rosettflickan.blogspot.com
    Svara
  • du brukar kanske ha mer dialog och känslor i uttryck till människor i dina texter? hursomhelst ett annorlunda ämne fast bra text ändå! fast du skriver bäst om kärlek ju. puss

    lina. 2010-07-03 22:22:13 http://lala.com
    Svara
  • Herregud så vackert skrivet!!!
    Jag är helt betagen av din text. Känns som om att jag var där i rummet tittandes ner i skokartongen.
    Skickar en stor kram och ett tack till dig för att du berör på riktigt med riktiga saker.

    Sandra 2010-07-03 20:09:16
    Svara
  • vet du vad jag älskar mest av allt i hela världen? det är människor som kan skriva.
    du kan skriva.

    texten är vacker och sorglig och helt undebar.

    mikaela 2010-07-03 19:49:59
    Svara
  • Jag kände hur tårarna brände där i slutet.. annorlunda mot hur du vanligen skriver, men det var bra annorlunda!

    Iris 2010-07-03 19:28:13
    Svara
  • Hej jag e trött. Men jävligt glad. Varken ledsen el ensam känner jag mig heller.

    M DEN RIKTIGA 2010-07-03 18:53:03
    Svara
  • Jag skulle bara säga att jag e jävligt glad! Ikväll ska jag dricka öl me en kille om jag orkar annars så ska jag hänga me anton imon. Ser mest fram emot öl nu. Ensam känner jag mig inte heller.

    M, den riktiga 2010-07-03 18:40:33
    Svara
  • Även att jag inte känner mig ensam, ledsen el olycklig så gillar jag din text. D ska bli jävligt gott me öl ikväll me mina vänner! Hehe Kramis

    M. Den riktiga 2010-07-03 18:30:36
    Svara
  • Du fick mig att må bättre, trots att mamma och jag hade ett bråk som fick benen att skaka, och trots att jag tog första bästa båt från Ön längst bort för att komma så långt ifrån henne som möjligt. Du får mig att tro att det finns något bra där ute Sandra, jag tror verkligen det.

    Fanny 2010-07-03 17:26:01
    Svara
  • Vad roligt och gillar texten!

    Amanda FOTOBLOGG 2010-07-03 17:09:20 http://www.aphoto.se
    Svara
  • Det var ju visst fint Sandra, lika fint som det alltid är

    madde 2010-07-03 17:03:22 http://www.utanstrumpor.blogg.se
    Svara
  • Typiskt att jag glömde säga det viktigaste: Men jag brukar alltid titta igenom dina gamla inlägg som känns varit skrivna för just mina tonårskänslor och det känns alltid lite bättre efter det.

    M 2010-07-03 15:14:00
    Svara
  • Nu vet jag att chansen att du ser detta är ganska liten men jag måste bara dela med mig, jag har en sån usel dag. Jag är ung, jag har lov och det är världens vackraste väder ute men jag känner mig så olycklig. Istället för att vara världens lyckligaste just nu så sitter jag här inne och känner mig så tom. Varje gång någon pratar med mig vill jag ramla ihop i tusen bitar. Livet ska ju kännas så… livfullt, speciellt på sommaren men det är inte så. Istället känns det ensamt.
    Och imorgon måste jag lämna huset, bror ska ha en fest, och inga av kompisarna har gett mig ett svar än. Känns så meningslöst, dom här tiderna ska vara dom bästa men istället är jag helt ensam och det enda jag har är mina texter som jag skriver om just ensamhet och pojkar som verkar vara miljontals meter borta.

    M 2010-07-03 15:12:07
    Svara
  • jag har alltid sagt att vill man besöka en blogg som har allt; inklusive ett vackert, målande språk som ger rysningar av välbehag, då ska man gå in här. überfin text, lite sorglig men fin. ibland vill inte orden hamna rätt hos en, men detta är verkligen ingenting som lyser igenom. bra jobbat!

    vonskareng 2010-07-03 13:20:04 http://www.metrobloggen.se/vonskareng
    Svara
  • Åh, Sandra! Vilken underbar text. Jag ser inte ett enda fel i din text. Inte ens ett litet, litet fel. Den är så perfekt och så fin. Precis som du. Och vacker. Jag fick tårar i ögonen och började gråta när jag läste. Och det är så det ska vara när man läser en text. Att man blir så inne i den att allt annat inte är relevant. I alla fall inte för stunden.

    Så himla fint. Du ska känna dig nöjd och så stolt! För det var den finaste texten jag har läst på länge.

    PUSS!

    Lisa Marie 2010-07-03 12:12:05
    Svara
  • Jag tycker du ska vara himla nöjd med texten för den var så vacker. Och jag började gråta.

    Alina - aupair i Notting hill 2010-07-03 12:02:41 http://gretalina.blogg.se
    Svara
  • Du är fantastiskt bra Sandra. Sådär så att du borde skriva en bok om sorgliga och inte sorgliga händelser som har hänt dig.

    Jag hittade också en liten frågel en gång. Den flög till slut, men jag vet inte om den någonsin klarade sig.

    Juliette 2010-07-03 11:26:29
    Svara
  • Jag blir lite, lite ledsen i hjärtat och ögat.
    Jag förstår vad du menar, om att orden inte riktigt hamnar i rätt ordning.
    Jag tyckte ändå hemskt mycket om din text.

    Elsa. 2010-07-03 10:47:11 http://femtioelvan.blogg.se
    Svara
  • Mycket fint.

    Lina 2010-07-03 05:33:31 http://www.linaidiotbarn.blogg.se
    Svara
  • Måste du döpa alla texter till saker i stil med ”om sköra hjärtan, brevpapper och darrande ögonfransar” ?
    trött på’t.

    emma 2010-07-03 02:05:51
    Svara
  • Jag tyckte att det var en fantastisk text. Så himla typiskt fint som bara du kan skriva.

    Josse 2010-07-03 02:04:14 http://etthalvfulltglas.blogg.se
    Svara
  • fick rysningar av texten. gillade stycket där du sitter i fönsterkarmen och röker samtidigt som din pojkvän gräver. det blir så tydligt.

    sorgligt. vet hur det är. har själv tagit hand om en fågelunge som dog.
    men även en som överlevde.
    efter tre veckor var han okej. vi gick till skogen. hade honom en stund i mina händer.sen flög han rätt ur mina händer och upp i himlen. vi kallade honom volodja.

    nadine 2010-07-03 01:52:35
    Svara
  • Det är så fint. Och så himla hemskt. Tycker att det var en jättebra text. Stackars lilla fågelunge. Men den dog ändå väldigt bra.

    Erica 2010-07-03 01:05:08 http://enettaiparis.blogg.se
    Svara
  • Den här var sjukt bra. Berör mig. Man blir liksom så ledsen. Himla fint skrivet Sandra.

    rebecka 2010-07-02 23:44:51 http://vapenkonst.blogg.se
    Svara
  • Jag tror en del av mig precis dog.

    Lisa 2010-07-02 22:41:37 http://picturesofme.blogg.se
    Svara
  • Jag förstår faktiskt vad du menar med att orden inte riktigt kom i rätt ordning, men ändå rös jag i slutet. Förstår du hur fantastiskt fantastisk du är då, när du får folk att rysa åt texter som inte är skrivna fullt så fantastiskt som du kan?

    Izze 2010-07-02 22:36:38 http://iniemi.blogspot.com
    Svara
  • Jag begravde en blåmesunge i en rosa pappersask ute i trädgården för några veckor sedan. Den flög ut ur sitt bo tillsammans med sina syskon, men var alldeles för liten för att orka flyga. Mamman och pappan kom och försökte mata den lilla fågelungen och visa den hur man gjorde när man flög. Jag tror att han pep i över en timme. Så hopplöst liten. Tillslut tystnade han. Och det gjorde så himla ont i hjärtat.

    Din text är väldigt fin. Och jag tycker att du kan vara mer än nöjd.

    Ida 2010-07-02 22:33:30 http://sugartime.blogg.se
    Svara
  • Åh, sandra. Det där var jättefint, precis som alla dina andra texter. Wow.

    Rebecka 2010-07-02 22:21:17
    Svara
  • Hurra vad fint! Skriv en roman förbövelen kvinna. Eller kanske en novellsamling, med sånnadär fantastiska händelseskildringar som den här. Jag köpern!

    Sanna 2010-07-02 21:27:50
    Svara
  • Det var bland det finaste jag läst. Kunde inte hålla tillbaka tårarna

    andrea 2010-07-02 21:08:47 http://highergrounds.tumblr.com
    Svara
  • sandra, det var jättefint. riktigt otroligt jättefint.

    moa 2010-07-02 21:08:27 http://moaornberg.blogg.se
    Svara
  • Det var en fin text. En fin och sorglig.

    Karolin 2010-07-02 20:58:35 http://www.cutethoughts.blogg.se
    Svara
  • Hej Sandra.
    Det var en rigtig fin tekst! Men jeg tror godt jeg forstår hvorfor du ikke var helt tilfreds med den.
    Det er som om, at det sidste afsnit, altså fra När vi ligger i sängen efteråt…, er lidt for meget ”telling” og ikke ”showing”.

    Puss

    Siri 2010-07-02 20:17:05
    Svara
  • I’ll say the truth Sandra. i cried. Because these happened to me too, when I was younger, and wanted to save every little thing in the world. I found a lovely little bird, and then I took it hoe, and we tried to save him, because we couldn’t fin his nest. And he died, too, and we buried it, too.

    And it was so sad, because that reminded me that everything dies. Including the summer.

    Libertad 2010-07-02 19:43:10 http://sahakiel.blogspot.com/
    Svara
  • så enkelt. så rätt. fortsätt med att skriva. hela tiden. varje dag.
    /S

    Sabina 2010-07-02 19:20:53 http://battementsdecoeur.blogg.se
    Svara
  • Jag tycker att du skriver så alldeles hjärtskärande vackert att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen. Och gråter gör jag såklart.

    Amanda 2010-07-02 18:40:22
    Svara
  • Jag brukar aldrig kommentera särskilt, men jag kände att något som kändes så mycket i hjärtat att en tår sakta rullade nerför kinden, behövde uppmärksammas.

    Lina 2010-07-02 17:50:36 http://regnsken.blogspot.com
    Svara
  • Så himla fin text, vemodig men fin

    andrea 2010-07-02 17:44:48
    Svara
  • Jag tyckte om den. Vacker och sorlig.

    Jenny 2010-07-02 17:29:49 http://olfa.blogg.se
    Svara
  • Åh gud vad fint skrivet Sandra!
    Du fick mig att komma ihåg när jag var sju år och hittade en koltrast på vår gård. Den var jättesjuk men jag tog upp den i vår lägenhet ändå. Jag var så himla ledsen och ville så gärna ta hand om den så mamma hade inte hjärta att säga nej. Jag vakade vid den enda in på natten då den dog. Sedan begravde jag den själv på morgonen innan jag gick gråtandes till skolan. Jag minns att jag inte kunde göra något annat än gråta den dagen.

    Linnea 2010-07-02 17:23:07 http://petiteblog.blogg.se/
    Svara
  • ruggigt bra. du + orden alltså, = SANT

    sofia h 2010-07-02 17:08:30 http://klubbacken.tumblr.com
    Svara
  • Var fint skrivet .Blev berörd. Jag var där när den dog. Känns det som.

    Nea 2010-07-02 17:04:02 http://coveredinroses.devote.se
    Svara
  • Så himla fint, Sandra. På riktigt. Och sorglig. Och du borde verkligen skriva en bok.

    Mimmi 2010-07-02 16:55:10 http://rainbowtrout.blogg.se
    Svara
  • Så fint Sandra!

    Anna 2010-07-02 16:49:07
    Svara
  • HEJ. fantastiskt fint! om möjligt kan jag tycka att den är lite överarbetad? alla texter må vara överarbetade, inget fel med det. men det lyser igenom på något sätt som det du annars skriver inte gör. Men sannerligen en väldigt fin och pittoresk historia!

    martina 2010-07-02 16:26:47
    Svara
  • Väldans fin text!

    ellinor 2010-07-02 16:13:16 http://astimegoesby.blogg.se
    Svara
  • Jag ser inte vad du skulle ha kunnat ändra för att göra det bättre. Jag ser heller inte varför 8 personer inte har gillat den på sidan. Det var en jätte fin berättelse som får mig att tänka, känna och bli väldigt ledsen, på ett fint sätt. På ett väldigt fint sätt. Den berör mig. Du borde skriva sådanahär saker oftare. Det vill jag gärna läsa :).

    Sorella 2010-07-02 16:09:29 http://blueberryfingerprints.blogspot.com/
    Svara
  • ja, jättefint. vet inte alls varför men jag tyckte så himla mycket om att den blev matad med just köttfärs på pincett.

    anna 2010-07-02 16:05:14 http://annaclasson.blogspot.com
    Svara
  • men oh jösses. om jag inte började gråta till precis allt som berör, som trailern till karate kid, till reklamen på tv där dom är så glada eller när en någon har en tjusig sommarklänning på sig, så skulle jag säga att det va så fint att tårarna börja rinna och håret reser sig på armarna. men ja. nu är det kanske inte så mycket att hänga i granen.
    men fint va det. välldans fint.

    Anna 2010-07-02 15:35:31 http://metrobloggen.se/wordsleftunspoken
    Svara
  • åh så otroligt fint och sorgligt.
    Förra sommarn hittade vi en fågelunge på vägen hem, det var otroligt hemskt och den blödde.
    Den klarade inte sig så jag begravde den i trädgården, det var hemskt, jag tyckte otroligt synd om den även ifall de andra inte verkade göra det så kändes det som om man kände den söta lilla fågeln…

    fint Sandra 🙂
    Kramar

    Amanda 2010-07-02 15:13:51 http://manda.blogg.se
    Svara
  • Den dog åtminstone inte ensam och hungrig…. usch vad sorgligt! Jag tycker att det var så fint att ni försökte rädda den!

    Linnea 2010-07-02 15:11:07 http://gimmefive.blogg.se
    Svara
  • sandra! jag tyckte det var en hemskt vacker, sorglig och ömtålig berättelse. du skriver så himla detaljrikt och fint, på ett liksom lite enkelt sätt. du krånglar inte till det. jag älskade den! puss.

    sandra 2010-07-02 15:09:25 http://sandyinwonderland.blogg.se
    Svara
  • Sorgligt, men vackert skrivet. Jag tycker de där situationerna uppstår ofta. Kanske en fågelunge som inte kan flyga, eller en tant som vandrar förvirrat, eller en fyllegubbe som inte kan stå på benen. Och de gånger man inte hjälper, ja, de minns man lika väl som de gånger man faktiskt hjälper till.

    Karin 2010-07-02 14:50:56 http://karinskonstgrepp.blogspot.com/
    Svara
  • åh va kul, vilken ära ju!

    bea 2010-07-02 14:46:40 http://beatasbilder.blogg.se
    Svara
  • förstår det där när man ibland inte blir riktigt nöjd. ogillar det väldigt mycket. men du borde inte vara onöjd med det du skrev där, den var helt fantastisk. jag lovar.

    ehhma.blogg.se 2010-07-02 14:43:23 http://www.ehhma.blogg.se
    Svara
  • åhh, hur fint som helst. du borde vara nöjd, det skulle jag varit om jag hade skrivit en sån berörande text 🙂

    anna 2010-07-02 14:27:30
    Svara
  • otroligt fint skrivet.

    Lisa 2010-07-02 14:24:33 http://popflickan.blogg.se
    Svara
  • Oj jag tyckte så mycket om den. Det var fina ord och jag förstod precis tror jag.

    Karin Johansson 2010-07-02 14:24:21
    Svara
  • Märkligt bra!

    Moi 2010-07-02 14:23:33
    Svara
  • Wow, det måste vara härligt att vara så well-connected som du.

    Sofia 2010-07-02 14:19:46
    Svara
  • Jag älskar hur du skriver, men måste kanske hålla med lite, på något sätt kändes det lite annorlunda och inte riktigt som du. Verkade som att du var lite under press eller något, testade något nytt? Du är lika underbar och inspirerande iallafall och min förebild i alla lägen! PUSS du är den finaste jag vet

    Filippa 2010-07-02 14:14:03
    Svara
  • ååh, sandra det var jättefint.

    Amanda 2010-07-02 14:13:09
    Svara
  • Trots att du inte var nöjd får jag säga att det var ingenting jag märkte. Det var så fint skrivet och ännu finare gjort och det var inte utan tårar i ögonen som jag läste slut texten.

    Josephine 2010-07-02 14:12:17
    Svara
  • Jag måste då säga att jag tycker att orden kommer i en alldeles passande ordning. Om de inte hade gjort det hade jag nog inte känt det som om klumpen i magen var en liten fågel. Bra skrivet!

    Ellen 2010-07-02 14:06:32
    Svara
  • väldigt fint, tycker speciellt om slutet!

    Sara 2010-07-02 14:01:36 http://www.faeria.blogg.se
    Svara
  • Du skriver så bra.

    Rebecka 2010-07-02 13:59:44 http://stormsvala.blogspot.com
    Svara
  • Hemskt fint tycker jag…och sorligt…Fina Sandra <3

    Cato 2010-07-02 13:56:37
    Svara
  • Du är så fin Sandra! Det var så fint av dig att försöka hjälpa den där fågeln och sedan bli lessen för att den inte klarade sig. Ibland vill inte orden samarbeta, det är bara så det är, men jag tyckte du klarade det här helt galant. Puss på dig!

    Sanna 2010-07-02 13:51:17 http://sannax.blogg.se
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!