Jag gillar när allt i sin ordning. Man kan inte riktigt tro det.
Jag är en sån som alltid tappar besticken i golvet och säger ”ojdå”. Jag är också en sån som kan ramla in i människor när jag är full och en sån som somnar på lektionerna.
Men jag har ett schemalagt huvud, nästan som ett ticks.
Ett exempel; kvart-uppdelning.
På morgonen går jag upp halv åtta. Då går jag in i köket och sätter på ett ägg.
Medan ägget kokar duschar jag i exakt en kvart.
Sen går jag in i köket och då är ägget klart. Därefter väljer jag kläder och klär på mig i en kvart. Därefter äter jag frukost (alltid två knäckebröd, alltid te, alltid ägg) i en kvart. Sminkar mig i en kvart. Går till skolan.
Det är aldrig något som tar längre än en kvart aldrig.
Jag sparar allt som är värt att spara i olika lådor. Jag klistrar in alla foton i fotoalbum och skriver dag och år och ibland tid. Jag vet vad jag har gjort varje dag sen 1 januari år 2000 för att jag har skrivit ner det.
Men nu.
Jag tror inte jag har ätit frukost på tre veckor. I min kyl står endast en möglig pesto och mina kläder ligger överallt i min lägenhet tillsammans med ett gäng dammtussar. Vid soffan står en öl från någon förfest i mars och under sängen vågar jag inte ens titta.
Ska det behöva vara såhär?
När i helvete mår man bättre och kan fortsätta med sitt vanliga liv där jag bara varit lite mörk under ögonen istället för en miljard ringar. Blir sommaren bättre? Blir man lycklig av blad på träden och parkhäng och efterfester med bad och hångel?
Jag kan inte ens styra upp mitt liv just nu. Jag har ingen tv och det finns ingen tid att köpa en. Jag kan inte tvätta för jag har inte fyra timmar över någonsin. Och på natten går det inte att sova för jag drömmer bara att jag blir våldtagen, mördad eller jagad.
Och vet ni.
Jag har inte ens någon lust att städa bort den där satans ölburken.