Sandra Beijer

Eh. Jag måste uppenbarligen var lite puckad eftersom jag trodde att jag skulle se ut såhär eller såhär i färgen efter frisören.
Mitt hår var ju liksom typ mörkrött.
Nu är jag mer… gul…
Alltså det är inte katastrofalt men det är inte riktigt som jag hoppats på. Jag känner mig lite som en tråkigare version av mig själv. Och eh lite gulare.
Jag väntar en månad för mitt lilla hårs skull och sen kör jag blont blondare blondast.

Innan:

Efter:

Om tre timmar är jag blond!

Vi ses i ett annat liv.
Förändring människor. FÖRÄNDRING.

hejdå rödhåriga sandra. jag älskade dig så länge det varade.

Nej, jag gick inte på rave i lördags. Det blev alldeles för sent och jag skulle upp tidigt på söndagen. Men jag missade tydligen något riktigt bra. Istället blev det öl hos mig, sen riche, sen hemmafest, sen neu.
Såhär såg det ut hos mig:

här är joakim och hans öl.

jag fick robins scarf! så fantastiskt. som tack fick han marc jacobs plåster av mig.

patrik hade hett glasögonhalsband.

Jag o Hannah.

den här är ju lite läskig.

Idag när jag läste Metro hittade jag det här, hur läskigt är det inte?!

och vad säger fröken till föräldrarna?

Jag gillar när allt i sin ordning. Man kan inte riktigt tro det.
Jag är en sån som alltid tappar besticken i golvet och säger ”ojdå”. Jag är också en sån som kan ramla in i människor när jag är full och en sån som somnar på lektionerna.
Men jag har ett schemalagt huvud, nästan som ett ticks.
Ett exempel; kvart-uppdelning.
På morgonen går jag upp halv åtta. Då går jag in i köket och sätter på ett ägg.
Medan ägget kokar duschar jag i exakt en kvart.
Sen går jag in i köket och då är ägget klart. Därefter väljer jag kläder och klär på mig i en kvart. Därefter äter jag frukost (alltid två knäckebröd, alltid te, alltid ägg) i en kvart. Sminkar mig i en kvart. Går till skolan.
Det är aldrig något som tar längre än en kvart aldrig.
Jag sparar allt som är värt att spara i olika lådor. Jag klistrar in alla foton i fotoalbum och skriver dag och år och ibland tid. Jag vet vad jag har gjort varje dag sen 1 januari år 2000 för att jag har skrivit ner det.
Men nu.
Jag tror inte jag har ätit frukost på tre veckor. I min kyl står endast en möglig pesto och mina kläder ligger överallt i min lägenhet tillsammans med ett gäng dammtussar. Vid soffan står en öl från någon förfest i mars och under sängen vågar jag inte ens titta.
Ska det behöva vara såhär?
När i helvete mår man bättre och kan fortsätta med sitt vanliga liv där jag bara varit lite mörk under ögonen istället för en miljard ringar. Blir sommaren bättre? Blir man lycklig av blad på träden och parkhäng och efterfester med bad och hångel?
Jag kan inte ens styra upp mitt liv just nu. Jag har ingen tv och det finns ingen tid att köpa en. Jag kan inte tvätta för jag har inte fyra timmar över någonsin. Och på natten går det inte att sova för jag drömmer bara att jag blir våldtagen, mördad eller jagad.
Och vet ni.
Jag har inte ens någon lust att städa bort den där satans ölburken.

Idag har jag färdats med alla transportmedel som typ går att färdas i.
– Tunnelbana
– Buss
– Flyg
– Bil
– Båt
– Tåg

Helt galet. Och nu är jag tillbaka i min lägenhet, ska dricka en flaska vin med vänner och bekanta och sen gå på rave, ja förhoppningsvis iaf.
Vi ses kanske där.

jag o mitt pass.