Sandra Beijer

Igår var jag på Joakims lillebrors födelsedagsfest. Det var maskerad och temat var kändisar.
Jag var den eminenta artisten Paradisio som hade hiten Bailando sommaren -96.

Joakim var Lenny Kravitz. såklart.

jag och min lillebror.

Fabian var utklädd till Joakim. haha.

Victor med födelsedagsbarnet.

Victor med maten.

pannacotta.

jag älskar dropparna på den här bilden 🙂

jag och sötjocke.

Efter maskeraden gick jag ut. I rosa peruk. Ett val jag inte hade gjort nykter. Men varför inte.

Om ni inte minns Paradisio, kolla här:

Nu sitter jag på min slututställning och tittar på alla människor som går förbi.
Om tre dagar är jag arbetslös och det är ju rätt så mycket ångest.
Men vet ni vad, jag ska ju till New York och det känns ju great.
Plus att jag vet vilken byrå jag vill jobba på nu, i Sverige alltså. Så jag ska verkligen försöka hamna där.
Dessutom är det varmare utomhus än inomhus (=sommar).
Min bandare står i mitt sovrum, redo för att användas. Festerna avlöper varandra och varenda en är lika trevlig.
Ikväll är det soulklubb och jag mår faktiskt riktigt bra.
Den här våren har varit helt fruktansvärd på olika sätt men jag mår faktiskt bra nu.
Och det känns fucking great.
Tack alla fina underbara fantastiska vänner som har ställt upp för mig, oavsett om det handlat om att bara hänga hos er, bjuda på öl, kramar eller random filmkvällar. Ni är så himla bra.

puss.

Är jag dum i huvudet som har fallit pladask för det här plagget?
Jag tänker mörk smutsig klubb, svarta strumpbyxor, galet höga skor och en massa dans kombinerat med bubblig alkohol.

Hannah varnade för J.Lo-viben, men jag vet inte, jag tror man kan komma undan den och få en cobransnakekänsla istället. Det viktigaste är att det inte känns som nåt sånt här. Det klarar jag inte av.
Vad tycker ni, jag kan inte bestämma mig.

Slututställningen dödar mig.
Nu vill jag bara sluta, få ett jobb till hösten och åka iväg till New York.
Låt allt bara fixa sig snälla snälla please!!!

Ah just det en sak till. Hittade en blogg på bloggtoppen och blev så sjukt ledsen efter att ha läst det här inlägget.
Hela mitt feministhjärta blir helt trasigt. Ska massa unga tjejer sitta och försvara brudar som Natasha Peyre som spretar med benen och har bröst så stora att de får ont i ryggen?
Vilka är de tjejerna och varför känner de att de måste göra det?
Alla ni tjejer – skaffa en vettig och grym förebild istället. Jag tror faktiskt att det inte är så jävla kul att hänga på Hells Kitchen på fredagarna, ständigt leta efter uppmärksamhet och trycka upp sig mot Bingo Rimér när en stureplan.se-fotograf går förbi.
Jag tror att det är mycket roligare att hitta nåt man är bra på (för det är ju inte direkt en egenskap att ha bröst).
Lova mig det. Lova mig att aldrig vilja hamna på framsidan av moore.
tack det var allt.
sov gott.