Inatt vaknade jag helt kallsvettig klockan 04.00 av att jag drömde att jag var i Sverige.

Jag drömde att jag vaknade i min egen säng och utanför var det kallt och ingenting var som New York.

Det var som Stockholm, förfest med rödvin, ett par öl på ett trångt Riche och sen en runda runt på Berns nedervåning. Sen hem, kanske Spy Bar innan dess för att de som vill ska få sitt kvartitre-ragg.

Inga fler öl i plastglas, svettiga danser och hångel i mörka korridorer, förfester på hustaken och äta på restaurang mitt i natten. Inga fler trånga hemmafester, pojkar med alldeles för långa luggar och nattliga bilfärder med Justice på högsta volym. Inget mer sånt.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag vill inte lämna det här landet.

(förövrigt är jag lite förälskad i Cate Blanchett som Bob Dylan.)