Jag drömmer bara mardrömmar för tillfället.
Det är verkligen obehagligt. Vaknar helt kallsvettig fem på morgonen och tittar ut i mörkret och det känns i hela kroppen som om någon smyger runt i min lägenhet.
Men det gör det ju förstås aldrig.
Det här drömde jag inatt:

En pojke står högst upp på en klätterställning. Han är i nioårsåldern och klätterställningen är i rött järn och formad som en stor jordglob. Han står där – högst upp – och vinkar åt sin mamma.
Helt plötsligt tappar han fästet och faller. Klätterställningen är säkert 20 meter hög och han faller rakt ner och ramlar med ryggen mot marken. Han klipper med ögonen och stirrar rakt upp, men han skriker inte.
Hans mamma springer skräckslaget fram mot honom. Någon i bakgrunden ropar:
– Bär inte upp honom, han kan ha brutit ryggen!
Men mamman tar honom i sin famn och pojkens kropp blir helt livlös.

Samma pojke sitter framstupa i ett helt vitkaklat rum och kräks. Hans ryggrad är fastsydd över hans kläder med något slags tjockt garn. Hans mamma sitter i en gungstol bredvid och gråter.
In i rummet kommer en stor svart hund, ungefär lika stor som en björn. Den går fram till pojken och slickar honom över ryggraden. Pojken gallskriker för att det gör så ont och mamman håller för öronen.
Genom dörren börjar det sippra stora vattendroppar formade som kackerlackor. De fyller hela rummet och till slut drunknar pojken och mamman.

Jaha. Vad är det här för sjuk dröm? Ska jag behöva drömma sånt här?
Och vad betyder det?!