Sandra Beijer

igår var den finaste kvällen på hela året.
Nina hade fest för att fira in våren. alla flickor hade färgglada klänningar och alla pojkar färgglada strumpor.
vi drack sangria och lyssnade på svensk 60talspop.

sötjenny.

värdinnan i egen hög person till vänster.

vinden.

och vet ni vad.
I överraskningspresent gav vi Nina en jazzorkester.
Jag tror det är den finaste presenten jag någonsin gett bort.

<3

sen drack vi jordgubbsshots!

vid tiotiden började folk bli hungriga så jag och sebastian gick och köpte pizza till alla.

passion.

när natten nästan blev morgon gick vi till spy bar. och sen åkte jag hem och lagade makaroner till vinden.
så himla fantastisk kväll. så himla vackra underbara fina människor.

Den här klockan hade min mamma när hon var ung.
Den är från 60talet och Mimmis huvud nickar till sekunderna.
Den är trasig men jag har den ibland ändå. Kanske för att det är det finaste klockan i hela världen.
Kan vara så.

Nu har jag städat i bloggen.

Här till höger har jag nu skapat kategorier.
Så att man lätt kan hitta det man söker.
Det har tagit tid som 17, men nu ska jag förklara lite.

Om Sandra

Om mig helt enkelt. Söndagar. När jag var yngre. Tankar.

Om utsida (kläder..skor..)

Vad jag har på mig. Vad jag tycker är fint. Allt från klänningar till smink.
Klickar man här blir det helt enkelt en renodlad modeblogg.

Om kärlek

Pojkar, citat, utklipp. Om kärlek rätt och slätt.

Om resor

Paris, Tokyo, Kenya och massa annat.

Om er

När jag frågar er saker. När ni säger fina grejer.

Om sånt om är fint

Kaniner, utklipp, bilder, konstnärer.

Om musik

Vad jag lyssnar på. Ibland ger jag bort musik också. De blandbanden göms här.

Om fest

Om rosévin, nätter och pojkar.

Om vänner och familj

Om mina kompisar. Eller min mamma som ung. Filmer jag har gett mina vänner på deras födelsedagar.

Ni frågar jag svarar

När jag svarar på era frågor. Och jag vet. Jag har inte hunnit svara på alla än.
Det kommer. Snart.

Om mat

Vad jag tycker om att äta.

Om böcker

Vad jag tycker om att läsa.

Om film och tv

Vad jag tycker om att titta på.

Om ett foto i timmen

Namnet borde säga sig självt..

Om inredning

Tavlor, lampor, skrivmaskiner. Hemma hos mig.

Om New York

När jag bodde där. Fester på lower east, lördagseftermiddagar i central park.
Amerikanska indiepojkar och världens bästa stad.

Inlägg gamla som gatan
Här samlade jag allt som inte passade någon annanstans. När bloggen inte riktigt hunnit ta sin form.
När vi fortfarande var två som bloggade på niotillfem. Sånt.

Puh. Varsågod.

Vi har precis bytt platser på jobbet.
Nu ska jag presentera min bordsgranne.
Han sitter mitt emot mig alla dagar alla vardagar.

Det här är David.

Vad som är fint på mitt jobb är att alla människor verkligen har tydliga karaktärer.
Som om de direkt skulle kunna placeras in i en tecknad film. David också, till exempel (även om han skulle ogilla den beskrivningen).
I Davids skrivbordslådor ligger allting perfekt, totalt felfritt i städade 90graders vinklar.
Delar David och jag på en tablettask ligger mina i en hög medan han lägger tabletterna i små små rader i färgordning.

Medan mitt skrivbord ser ut såhär idag:

Ser Davids ut såhär:

Dessutom har en skrivit ut en femtonsidig beskrivning av hur man löser en rubriks kub.
Bara en sån sak.

Och han har fixat en ukulele till jobbet och ibland får jag önska mig en låt.

Nu ska jag ta med mig David ut till mosebacketorg och röka en cigarett med honom.
Under tiden kan ni läsa hans blogg.
Den är fylld av fina bilder och svåra ord.
Här.

Har man inte tid att ta hand om en liten kanin, en skruttig minigris eller en lurvig valp kan man ju skaffa en låtsasfågelbur.
För det är ju precis samma sak (eh).

jag är inte så mycket för väggdekaler.
men den här är fin. en fågelbur på en vit vägg. ovanför en säng kanske.
finns här.