Sandra Beijer

Nu tänkte jag visa en reklamfilm.
Kanske för att den gjorde mig så glad idag.
Mest för att den inte handlar om någonting, de bara äter youghurt och hela stämningen andas justnyupphånglad.
Och den får mig att vilja flytta till Paris. Ännu mer.

fint gjort.

Såhär skrev jag i en dagbok någonstans på internet när jag var sexton:

jag vill inte bo i sthlm längre. Jag vill flytta till en liten stad där alla pratar skånska. allt är idylliskt med kullerstensgator och 1 videobutik. Och sen så sitter man i stentrappor och röker cigg som man köpt i den närbelägna kiosken och pratar om livet med den fina dialekten.
och sen kanske man åker till köpenhamn någon helg och köper öl och randiga halsdukar.
och om kvällarna i sin stad sitter man kanske i någons vardagsrum och röker eller hånglar med någon suddig pojke som man har dansat med på en hemmafest. och ibland går man och klubbar och drömmer sig bort till stora städer som london.
och sen sitter man på café och alla man känner kommer förbi för det finns kanske bara tre-fyra caféer.

Så skrev jag.
Och jag har bott i london nu. Och New York också. Och jag säger till människor jag känner att jag älskar Sverige. Att det är det finaste landet som jag vet om. Att alla är så fina, att det luktar så gott i luften och att det finns inget vackrare land.
Men jag ljuger kom jag på.
Jag ljuger för Sverige för mig är Stockholm.
Jag har i princip inte varit någon annanstans än i huvudstaden i det här avlånga landet. Göteborg några gånger, Malmö en gång. Lund. Uppsala. Åre, fjällen.
Jag vet ingenting om resten av alla småstäder, byar och samhällen.
Jag vet inte vad ni hittar på en tisdagskväll. Jag vet inte vad man gör på en fredag.
Jag vet inte hur mycket man längtar bort, om man är ensammast i världen om man har svart lugg och stjärnor under ögonen.
Jag vet inte om det är jobbigt att bli kär, för ens bästa kompis har ju hånglat med honom, och han har ju varit ihop med den där jobbiga tjejen i grannhuset också.
Jag vet ingenting.
Kan ni inte berätta för mig.
Jag vill verkligen veta.
Hur är det att bo i en småstad i Sverige? Längtar ni bort?
Är det alldeles för kallt och ensamt eller är det precis så som när jag längtade bort från Stockholm en kväll när jag var sexton?

jag åker tåg.
har gjort ungefär allt man kan göra under en 12 timmarsperiod idag.
Det bästa av allt var ändå när jag vaknade runt 6 imorse av att en varm pojke lutade sig fram och viskade du är den finaste flickan jag vet i mitt öra.

vad har varit ditt finaste ögonblick idag?
jag vill veta. jag är just nu i skövde står det på en skylt utanför mitt tågfönster.

(förresten. mitt andra finaste ögonblick idag var när jag klickade play på den här filmen.)

jag måste bara säga att jag läser era kommentarer och blir helt lycklig inombords.
att det händer så mycket fina saker samtidigt runt om i vårt kalla land.

såhär såg jag ut igår.
och rufus var fantastisk. om det var någon som tvivlade alltså.

scarf som stor rosett – mammas gamla
top – vanessa bruno

basker – nk
kappa – h&m
skor – chloé
(ursäkta att jag ser ut som att jag ska döda någon.)

och såhär såg det ut enligt min mobiltelefon:

idag lyssnar vi bara på adam greens nya album dock. han är ju trots allt på min topp tio av de vackraste männen.

Om fyra timmar finns jag på Dramaten och lyssnar på honom.
Det gör mig väldigt glad.