min blogg är ju rätt stor. trots det får jag i princip aldrig några arga eller elaka kommentarer.
det är fint. men sen är jag ju inte heller ute efter att provocera.
för det mesta får jag så hemskt bedårande kommentarer. jag älskar varenda en.
ibland kan jag tänka att den här bloggen är inte bara inläggen jag skriver, utan också kommentarerna. ni berättar om pojken i skolkorridoren, om en snuddning en måndag. ni skriver om kärleksproblem och hör av er när de är lösta. ni svarar till och med på varandras problem då och då i kommentarsfältet.
det här gör mig himla glad. som att vi har skapat en liten plats för internet!
i alla fall.
vad arga många av er var i förra inlägget. jag blir lite matt.
japp, jag pratar stockholmska. japp, mina i:n kanske känns ovana.
jag är uppväxt mitt i stan och tycker inte alls att det är speciellt konstigt att jag låter som jag gör.
men jag blir trött på att ni skriver att jag skulle vara en fejk.
att allt annat, som tidigare publicerats i bloggen, skulle vara ett på låtsas. ja för nu är det ju helt självklart, bruden sitter småfnittrig på en brygga, då kan hon ju omöjligt ha menat någonting alls innan här på niotillfem.
usch vad dumt.
kanske kan det bara ha varit en vårdag, en lördag, bakis och övertrötta men himla glada. vi hämtade stolar från vinden, packade en väska med glas och billig cider. satte oss på en brygga, skrattade så vi fick ont i magen och sen tryckte vi rec på videokameran.
för att fånga ett ögonblick.
inte en hel person.
var snälla mot varandra nu.
det sista jag vill ha är en blogg med läsare utan respekt. då finns det ingen poäng med det här alls tycker jag.
trevlig söndag nu och puss.