Ni är så bra. Vet ni det? Om jag kunde skulle jag pussa er allihopa. Bjuda på te och kärlek.
Men nu måste jag berätta.
Det viktigaste som har hänt mig den här veckan är tisdagen.
För då laddade jag ner Les Chansons D'amour.

Det är den finaste lilla filmen som någonsin har gjorts på den här planeten, om någon undrar alltså.
En fransk musikal med vackra människor vackra miljöer vacker musik. Det går nog inte att förklara med ord.

Det här klippet har jag tittat på varje morgon den här veckan.
Och du som inte orkar klicka play på en youtubefilm: klicka.

Och han är så fruktansvärt vacker och de är så himla kära.
och det är sorgligt och lyckligt och jag satt i min fåtölj och log när den första sångstycket dök upp.
Och sen grät jag. Och när filmen var slut spolade jag tillbaka och kollade på alla fina scener en gång till.

Och hur han kysser henne. Åh:

Jag behöver inte jobba. Inte äta. Inte träffa människor.
Det räcker med att jag ser den här filmen om och om igen tills jag svälter och dör.

(och jag paxar honom.)