För ett tag sen skrev jag ett inlägg om hur man kanske skulle vilja vara om man vore en pojke.
Indirekt: drömprinsen. Men ”drömprins” är ett så hemskt dåligt ord tycker jag. Det låter lite för mycket som kletigt socker.
Så jag vinklade inlägget på ett annat sätt istället.
Men det blev ett inlägg tillsammans med era kommentarer om pojkar som bara finns i filmer. Där aldrig dåliga sidor dyker upp, som olyckliga kärlekar man aldrig lär känna på djupet.
Och ni berättade. Många av er. Skrev om pojkar med halsdukar och randiga tröjor och musik och kyssar i skogen.
För en pojkhand i sin egen ska allra helst vara fräknig och blygsam märkte jag. Hemskt sött.
Alla era svar var underbara.
De här är värda en blick till:
om jag vore en pojke skulle jag heta Fredric. mitt hår skulle vara sådär mörkbrunt, ungefär som en 75% chokladkaka.
I'd have wild curls and freckles, a mother who loved me to much and no older brothers to teach me how to be cool.
I'd always smell of sand, and secretly be a good tapdancer, because my mother had sent me to ballet-classes when i was younger.
When i fell in love i'd be like Patrick in Almost famous, hopelessly uncool.
I'd bake chokolate cakes for the girl i liked and bicycle past her house on friday nights to see if she got home safely.
I'd love Star Wars and old silent films with Buster Keaton.
I'd always be hopelessly uncool, hopelessly honest and true with my feelings, i'd make hundreds of mix-tapes, send a thousand letters, qoute silly lovelyrics by old rock bands.
When i found my first girlfriend, i'd know because she'd smell of green grass in the morning, and i'd call on her at night, make her sneak out and walk with me in the forest.
We'd fall asleep in a tree (her on top of me), or she would, i couldn't, i had to watch her and smell her hair, and when the daylight peered in through green leaves and woke her up
it would look like we were made of gold.
mitt barnvaktsbarn spelar trumpet. jag brukar säga till honom att han inte får sluta spela trumpet för att när han blir äldre så kommer alla tjejer att älska honom för det.
Jag skulle vara scout och sjunga i kör.
Jag skulle spela ett instrument sedan jag var fem, cello tror jag nog, jag skulle vara blyg och inte våga prata med söta flickor på flera flera år. Fram tills den dagen då jag skulle se flickan som hade röda lockar och med födelsemärken över magen. Då skulle jag göra låtar på min cello som var till bara henne, sen tillslut skulle jag viska i hennes öra att hon var det vackraste jag visste och att våra lockar hörde ihop och säkerligen våra läppar med. Och så skulle jag ha på mig tunna randiga tröjor och ha trötta ögon.
oj, det låter som om ni ville vara pojkar allihop, men tro mig, det är ingen höjdare
Jag skulle kunna dansa utan alkohol, vara rolig och om jag hade en flickvän skulle jag skicka oväntade men söta sms till henne ibland. Det skulle stå: Hej, visste du att du lyser upp alla rum du är i?
jag skulle nog vara ganska fin.
Jag hade nog varit en kille som heter Bengt som gillar att gå i skogen och dansa hysteriskt på nattklubb. Han skulle gilla konstig konst och älska att diskutera aktuella ämnen hela natten. Han skulle gilla vita skjortor som är ostrukna och med uppkavlade ärmar fast på sommaren är det en sladdrig t-shirt som gäller. Han gillar att ligga på en filt på en äng och lyssna på Tindersticks och Rightous Brothers och äta kanelbullar och dricka öl. Han gillar att hitta på bus och vågar göra bort sig. Han är blyg ibland och tyst. Han skrattar åt Arrested Development och Migthy Boosh och kom ihåg 90-talet lika väl som jag. Han har busig lugg som trillar ner i ögonen. När han talar med en tjej säger han hennes namn och han tittar in i hennes ögon när de talar med varandra.
Äh, ni är så mesiga med era lama pojkar som gillar osynliga rödhåriga tjejer.
Om jag var kille skulle jag tycka om coola, självsäkra brudar som lyssnade på både Hole och Jay-Z. Bootylicious tjejer som tar plats på dansgolvet och tar vilken kille som helst i tequila race.
Kaxiga tjejer, som killar oftast är lite rädda för och inte vågar säga att dom är vackra på grund av det.
Jag skulle köra en Mustang och ha rakat hår. Tatueringar överallt, såna där snygga LOVE och HATE på varsin hand bland annat.
Ibland skulle jag ha Dr. Martens på mig, men bara för att minnas min högstadietid, oftast skulle jag gå i Converse. Och jag skulle inte ha jeans så ofta, utan hellre bära Dickies.
Förmodligen skulle jag ha en 8 millimeters töjning i ena örat.
Och jag skulle aldrig dejta en tjej med fula tröjor som aldrig var social.
Åh, jag skulle hetat Winston.
”Winston, den där långa killen ni vet, han med lockigt stort afro?”
Den enda pojke jag kan tänka på just nu är min pojkvän.
Och en gång när vi var onyktra och hade kraschat i soffan på en hemmafest efter att ha dansat loss till The Smiths så sjöng jag för honom och då smög det fram några tårar i ögonvrån, för han tyckte det var så fint.
Jag tror att jag doftar augustiäpplen, men det vet jag inte så noga.
This is a post absout love. Too long to translate.
