Lula, det finaste magasinet på den här planeten ni vet? Med bilder på rundade kragar, snörskor och dikter.
Det är få tidningar man faktiskt vill flytta in i och bo där resten av sitt liv.
Fina gräsplättar utan insekter (möjligtvis fjärilar), underkjolar och ett och annat eiffeltorn.

Men söta Ragnhild hade en sådan utmärkt idé tycker jag; varför finns inte Lula i en pojkversion?
Det hade på vippen varit ännu finare. Eller i alla fall ett trevligt komplement.

Alltså såhär:
Ett hel tidning med bara söta män i fräknar och pianofingrar. Flugor och snörskor och långa ögonfransar. Kärleksbrev som de aldrig vågade skicka när de var 14. Söndagsmorgonkuddmärken på kinden och historier om flickor och pojkar de varit kära i. Bilder i deras dagböcker, tavlorna i deras rum. Gömställen och teckningar. Rödvin, cigaretter och kanske den där beskrivningen man aldrig kan sätta ordet på varför den man tycker om alltid luktar så himla fint.
Vore inte det flott?

Jag tänker att tidningen skulle kännas ungefär såhär:







ps. jag orkade inte skriva alla länkbilder så om ni vill hitta källan kan ni klicka på bilden.

Helt enkelt en tidning för alla pojkar som hellre identifierar sig med skrivböcker och prickiga halsdukar, och till alla flickor som har för få pojkar med välklippta frisyrer i sin stad.
Eller i sin säng.

What if it excited a boyversion of the magazine Lula? Full of freckles and loveletters.