tävlingen är klar!

Nu tänkte jag att vi skulle avsluta skrivbordstävlingen.
Tack för alla fina bidrag. Ni har så mycket tjusiga skrivbord allihopa.
Och inte bara bakgrunden, utan ikoner och postitlappar och alltihop.

Men jag har ju bara ett pris.
Och det priset ska Maija få.

Jag älskade hela harmonin på hennes skrivbord. 
Allt passar ihop.
Jag vill bo i hennes dator.
(och hennes musikspelare är smått fantastisk)


(klicka på bilden för större!!)

Och sen var det många som nästan-vann.
Som var extra tjusiga de också alltså.
Och de ska vi titta på tänkte jag.

hayley:

matilda:

elin:


elin räknade ner till allt på sitt skrivbord.
jullovet, julafton och hennes födelsedag. flott tyckte jag.

jessi:

glenn:

ingrid:

ingrid hade så söt beskrivning:

I somras låg jag på en filt i solen med en vän och tittade på molnen på himlen. Plötsligt såg jag min pudel Mimmi som inte finns längre och tydligen bor uppe i himlen! Så jag fotade och ritade av konturerna.

elise:

klara:


The winner in my desktop-competition was Maija. And here are some other lovely desktops aswell.

städer.

foto: +maco+

Söta Kajsa skrev om kärleken till snö och tystnad. Om andetag som man kan ta i när det blir minusgrader. Att bo i ett litet hus, att rida på en liten häst. Att se träd utanför köksfönstret och att känna gräs under fötterna på vägen från och till skolan eller jobbet. 

Allt det här låter så hemskt fint i mina öron.
Clara pysslar utanför dörren med ris, blommor och bär och matar fåglar.
Och ibland så önskar jag att jag kunde andas några andetag långsammare. Slappna av. Kunna sitta i en fåtölj och läsa en bok och titta ut på snön och dricka te och, ja ni vet.
Hemtrevlighet. Tycka om tystnad. Göra sig bekväm i lugnet.

Men allt det här – jag kan bara inte relatera till det överhuvudtaget.
Jag kan inte sova på mina föräldrars landställe. Det är för tyst. Vill höra avgaser och motorer och skrik från de som inte har somnat än. 
Jag älskar de städer som aldrig blir mörka för att hundratusentals lampor håller dem upplysta. Höga hus med lägenheter där ingen känner varandra.
Små hemmafester med människor som kysser varandra i köket, vinfläckar på väggarna och en taxi hem längs ett dimmigt stockholm alldeles försent.
Trånga tunnelbanor, isiga gator, högljudda caféer – det är en drog.
Jag mår som allra bäst i en stökig bar en fredagsnatt, med dånande musik i öronen och vi skriker till varandra vi trängs vi ramlar och flyger upp igen.
Min största kärlek är avgaser, trottoarer och neonlampor som aldrig släcks.
Jag kommer aldrig flytta ifrån en storstad, jag vill bara längre in.
Större städer, bredare gator, fler människor, mindre sömn.

Mindre sömn och mer dans.
Då är jag som lyckligast.

foto: miuu

gårdagens.

svampsoppa och scones. vinden bakade sconsen. jag gjorde soppan.
vi är så duktiga på att bli kompis med hösten.

jag hade på mig det här.
det är väldigt tjock tröja med en väldigt stor rosett från victor&rolf för h&m. och sen en kjol från h&m också.
nu när jag ser bilden tänker jag att man inte ska trycka ner tjocka tröjor i puffiga kjolar för då försvinner midjan.
men jaja. det gör inget.


yesterday was mushroom soup with scones and clothes from h&m.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!