Jag tror jag är uppe i tjugo gånger nu.
På bio, hemma, hos andra, på ett hotellrum i vietnam, på ett flygplan, en söndagsmorgon, en fredagskväll, en första advent. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den här filmen.
Men jag vet att om du inte har sett den måste du.
Kanske borde du till och med köpa den, så att du kan titta varje dag om du vill.
The Dreamers är en fransk/amerikansk kärleksfilm i sextiotalets Paris fylld av musik och filmreferenser som gör ens hjärta alldeles mjukt.
Den handlar om en ung amerikansk student som flyttar in med ett tvillingpar med en mycket märklig relation. Tillsammans gör de precis allt. Genom hela filmen kedjeröker de färgglada cigaretter, dricker rödvin och glömmer bort att äta. Lyssnar på musik, tillbringar dagarna på bio och spelar spel (som ibland tar lite obehagliga svängar.) Och sen hånglar de. Mycket.
Dessutom har Louis Garrel en av huvudrollerna.
Och han är ju lite utomjordisk, som om han bara finns på film och inte i verkliga livet.
En gång när jag var 20 såg jag honom på en gata i Paris, och jag skrek till, kunde inte hjälpa det. Det kändes som att se en tiger på gatan, något som inte ska vara där. Någon som bara bor på en filmduk. Herregud. Av alla hans filmer är han vackrast i denna.
You have probably seen this movie, but if you haven’t – please do.
Dreamers is one of my all time favourite.
