Här kommer den andra delen med svar på era frågor om feminism.
Läs del ett här.

Vad är genus?
Genus kallas de skillnader mellan man och kvinna som inte är biologiska. Till exempel har kvinnor bröst och inte män – det är skillnader från födseln och är alltså inte genus. Men att kvinnor skulle ha svagare psyke eller skulle bry sig mer omvårdnad och vara känsligare – det finns det egentligen inga exakta studier på.
Feminister kallar det här för ”genus”, sådant som växt fram för att vi lever i ett samhälle där kvinnor redan från början får placeras i det facket, och män i ett annat.
Tillexempel gjorde man tester på att om man satte på en bebis en rosa mössa sa alla vuxna ”men vilket söt liten flicka!”. Om man satte på bebisen en blå mössa sa de istället ”vilket stor stark pojke!”.
Alla sådana grejer gör att man lätt blandar ihop vad som man fick från födseln och vad som man har lärt in små barn som blir till vuxna sen dagen de öppnade ögonen.
Feminister tycker att alla dessa skillnader som många människor hela tiden vill framhäva nekar kvinnor och män till samma rättigheter. Alla måste få chansen att växa upp och bli precis vad de vill, utan att någon dömer dem det på grund av deras kön.

Diskrimineras inte män också?
Vissa feminister inom historien har varit skeptiska mot att man ska tycka synd om män som i alla tider varit ”över” kvinnan och alltid haft fler rättigheter. Men idag tycker de flesta att i det samhälle som vi lever i nu så kan varken kvinnor och män själva välja fritt vilka egenskaper, intressen, reaktioner eller åsikter de ska ha. Det finns  ”spelregler”  som vi förväntas följa på olika sätt beroende på om vi är män eller kvinnor. Självklart spelar även ens egen personlighet in, men det finns en struktur, en så kallad genusordning, som att det inte riktigt är okej för män att visa att de gråter eller för kvinnor att ha ”för” mycket sex. På det här sättet kan både män och kvinnor bli diskriminerade, eftersom de bedöms utifrån hur ens kön ”bör” vara. Ett exempel är när föräldrar skiljer sig. Där tas det fortfarande ofta upp argument som tillexempel att kvinnor är bättre föräldrar.

Hur mycket skiljer sig män och kvinnor från födseln?
Det vet ingen. Man vet att det finns olika kroppsdelar och olika hormoner som skiljer oss åt. Men mer vet man inte. Men egentligen, spelar det här någon roll? När dömde vi senast hudfärger och länder i dessa teorier? Det som spelar någon roll är att alla ska vara lika mycket värda och ha precis lika stora förutsättningar att leva sina liv så som de själva vill. Det handlar om mänskliga rättigheter, att bedömas utifrån en själv och inte hur man ser ut, var man är född, vilket kön eller hudfärg man har.

Är det verkligen bra att helt ta bort manligt och kvinnligt?
Det är väl klart att man inte vill sudda ut några egenskaper som är bra, utan bara sudda ut att de hör till ett särskilt kön. Människor måste få mer frihet att utvecklas som individer och inte begränsas av vad som förväntas av dem på grund av att de är tjejer eller killar.

När har man fler fördelar i samhället?
Män tenderar att anställa män och därigenom har män fler höga positioner i arbetslivet och därigenom tjänar mer pengar och därigenom får större frihet.
Män har långt många fler fördelar än detta men det som är bra är att ju längre tiden går desto mer jämnas det ut.
Det är viktigt att förstå, framförallt för dig som väljer att inte kalla dig feminist. Det som du antar är helt självklart har inte alltid varit det.  Det är feminister som har drivit fram att kvinnor ska få de rättigheter vi har idag.
Här är ett par exempel, och märk att årtalen inte var för speciellt länge sedan:
1864 – Mannen förlorar laglig rätt att aga sin hustru
1872 – Kvinnan får själv bestämma vem hon ska gifta sig med
1921 – Första gången kvinnor får rösta
1946 – Avskaffande av kvinnolöner (kvinnolöner=lägre lön för kvinnor)
1964 – P-piller godkänns i Sverige
1970 – Jämställdhet inskriven i läroplanen
1975 – Kvinnan bestämmer själv om abort t.o.m. 18:e havandeskapsveckan
1980 – Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs
1983 – Alla yrken öppna för kvinnor – även inom försvaret
1991 – Jämställdhetslagen kommer till
2005 – Ny sexualbrottslag. I den förra lagen var det okej att våldta kvinnor som var jättefulla eller medvetslösa just för att de inte sa ”nej” (svårt att säga nej om man är medvetslös..). I den nya lagen gäller inte det.

Vilka yrkesgrupper i Sverige behöver fler kvinnor?
Alla yrkesgrupper mår bra av att vara så blandade som möjligt. Det är dumt att tänka att män är mer lämpade för något än en kvinna och tvärtom. Och kom nu inte och säg att byggarbetare är ju en självklart att det ska vara mer män. Kvinnodominerande yrken som exempelvis undersköterskor har enormt mycket tunga lyft – helt utan byggarbetarnas hjälpmedel. Man ska alltså inte låta sig luras av yrkestitlar. Militären hade länge inga kvinnor alls (det var till och med olagligt innan 1983) och nu är det massvis. Och fler och fler fröknar på dagis är killar.  Att överhuvudtaget tänka att man på grund av ett kön inte är lämpad för ett yrke är galet. Alla måste få en chans att dömas individuellt.

Vad är kvotering?
Om man är för kvotering är man för att den som är bäst lämpad ska få jobbet.
De som är för kvotering i dagens samhälle anser att världen just nu har en motsatt kvotering. Till exempel så har Handelshögskolan haft 50% män och 50% kvinnor i många, många decennier men trots det är nästan bara män som är chefer och är en majoritet på alla höga poster i näringslivet.
Varför? Jo, det har visat sig att män anställer man. Ibland medvetet, ibland omedvetet.
Med kvotering tycker man att om en man och kvinna söker ett jobb – och de är lika duktiga – så ska anställningen ges till kvinnan. För att få en jämnare könsfördelning i yrken där nästan bara män jobbar. Är kvinnan duktigare än mannen så är det ju inga konstigheter vem som ska få jobbet. Men som det ser ut nu kvoteras män in just på grund av att de är män, trots att kvinnor med mycket rejälare CV söker samma position.
Det här tycker de som är för kvotering är dåligt. Kvotering är ett första steg för att få in fler kvinnor i arbeten där de knappt finns alls.

Fortsättning följer.

Tack snälla till Cornelia Karlsson, Helena Gunnarsson och My Adborn som är skribenter i tidskriften SUG och Nina som också var med och svarade på alla frågorna. 

I’m not sure if this will make any sense (google translator is pretty weird), but click here to read this in english.