Efter sex dagar i gult damm, ljusrosa hus och fårade ansikten känner jag verkligen att om man nu ska fotografera mer denna vecka ska det bara vara femtiotalsklänningar, sockervadd och tjusiga käkben. Men det går ju förstås inte.
Det vore så spännande att fånga något verkligen som stack ut. Missförstå mig rätt, Marrakech är alldeles fantastiskt vackert och magiskt men eftersom vi är en fotogrupp med flera människor så är man alltid på jakt efter motiv som ingen annan upptäckt. Jag har letat internet runt efter subkulturer i marrakech. Tänk så fint med punkare i mörka vackra ögon. Eller skinheads med röda hängslen mitt bland alla burkor eller små pandor med stort svart hår och nerklottrade converse. Det här går förstås inte alls. Igår hängde vi utanför caféer och skolor som möjligen, möjligen skulle kunna gömma ett emokid eller kanske två. Men inte.
Sådana slags musik och klädstilar är så reserverade för västvärlden, trots att de självklart finns på andra platser också. Jag läste ett reportage om kenyanska mods och de var så flotta så det inte var klokt. Det vore spännande att fånga.
Nu ska vi på kamelmarknad. Och vem vet, kanske dyker det upp två vackra sextiotalsflickor bakom en puckel.
.

The sixth day. I’m getting a little bit tired photographing pink walls and old men. Wouldn’t it be fantastic if someone invtied me to a fifties themed party today? At least I found a pink balloon yesterday 🙂