Det är så fint när man kommer hem sent efter en måndag fylld av hemskt många möten och möts av ett noggrant tejpat kuvert liggandes på dörrmattan. Och man öppnar försiktigt med en kniv och ut faller små små hjärtan och rosetter.
Och en liten lapp: Tack för att du finns!
Då slutar klockan vara nästannatt och det slutar vara måndag. Kvar är bara en fin novemberdag där det utanför fönstret finns dom som skickar rosetter till människor dom aldrig har träffat. Sånt gör ens hjärta alldeles lätt och smärtsamt mjukt. Tack.

(tack alla ni som skickar mig hemliga brev och varsamma presenter.  får man säga att man älskar er? för det gör jag!)

..

A secret person sent me a letter filled with hearts and bows. so lovely.