om diana.

Jag får många frågor om min Diana-kamera så jag tänkte berätta lite.
Är ni Dianaexperter och tycker jag säger något helknasigt, säg gärna till, jag känner mig fortfarande som en nybörjare med den här lilla kameran.

En Dianakamera är en plastleksakskamera som ursprungligen kommer från 60talet men som nu har börjat nyproduceras. Det är en lomo-kamera, de som ibland brukar kallas för ”happy accidents”-kameror. Det innebär att kameran i princip inte har några inställningar, att man inte har så stor koll på hur bilden blir förrän man framkallar den. Oftast släpper den in rätt mycket ljus vilket gör att bilderna ser lite skadade ut, men på ett fint sätt. Den mest vanliga lomo-kameran är Holga och Dianan brukar kallas för Holgas lillasyster. Skillnaden är att Dianabilderna ofta blir ännu mer drömaktiga och pastellfärgade.



jag har köpt min Diana-kamera på lomography.com. Min kamera tar bara 120-film och därför köpte jag upp mig på ett gäng rullar när jag ändå var i farten. På lomography.com kostar en Diana ungefär 800 kronor och då ingår en tjock instruktionsbok också. Rullarna minns jag inte riktigt vad jag köpte de för, men inte så fasligt mycket. Jag struntade i att köpa en blixt för jag tycker inte det blir så fina bilder då. Det är inte så många ställen som framkallar 120-film men jag framkallar mina filmer i Slussen-gallerian. Tolv bilder kostar ungefär 120 kronor. Oftast så blir det dock inte tolv bilder eftersom en del brukar vara helt förstörda och svarta. På Urban Outfitters kan man köpa Diana-kameror som tar vanligare film än 120, och då antar jag att det blir billigare att framkalla och sånt.





Mina Diana-tips är: fotografera alltid när det är soligt. Fotografera aldrig inomhus. Mellan oktober – mars är det i princip omöjligt att fotografera med en Diana för att de är så ljuskänsliga och vi har ju i princip ingen sol. Men man kan också ställa kameran någonstans och ha i avtryckaren i typ en kvart, då kan det bli lite knasigt fint i mörka sammanhang. Annars lek på.
Nu kommer jag inte på något mer att berätta. Hoppas det hjälpte!








Some of the questions I got about my Diana-camera. To sum it up:
I bought it at lomography.com, my film is 120 with 400 iso, and always remember to take pictures in daylight.



even artichokes have hearts.





















Nino is late. Amelie can only see two explanations.
1 – he didn’t get the photo.
2 – before he could assemble it, a gang of bank robbers took him hostage. The cops gave chase. They got away… but he caused a crash. When he came to, he’d lost his memory. An ex-con picked him up, mistook him for a fugitive, and shipped him to Istanbul. There he met some Afghan raiders who too him to steal some Russian warheads. But their truck hit a mine in Tajikistan. He survived, took to the hills, and became a Mujaheddin. Amelie refuses to get upset for a guy who’ll eat borscht all his life in a hat like a tea cozy.

cyklar.


Min pojkvän ritar cyklar till mig ibland. De dyker upp när jag minst anar det. En blankröd på mailen en onsdag, en tändsticksstor tejpad på ytterdörren, en snabbskiss på ett födelsedagspaket.
De där pojkspretiga bläckpennscyklarna är som en rebus, en cykel som står för tusen hemliga ord och några till. Jag sätter upp dem med magneter på kylskåpet i väntan på ett mycket litet cykelmuseum.


bicycle doodles made by my sweet boyfriend.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!