I måndags åkte vi hela familjen ut till Rindö för att ta sista bilden på trappen vid vårt landställe. Alldeles precis fem minuter tog det och sedan skjutsades hundarna in i bakluckan igen och så åkte vi hem till stan och åt nudelsoppa på min bästa nudelrestaurang och pratade inte en enda gång mer om saken. Nu ska en ny familj få uppleva allt bra med den här platsen. När mina föräldrar köpte det för 15 år sedan var det trasigt och förfallet och utan både kök och toalett och de gjorde det så fint, så fint och det har varit mitt favoritställe hittills. På stranden nedanför flyter det runt hundratals porslinskärvor från en servis från tiden då det var ett pensionat i början av 1900-talet. Och långt innan det, på 1800-talet så var det ett barnhem och det finns fortfarande en stor tavla på barnhemsföreståndarinnan i huset, som måste vara kvar så att det inte ska spöka. I alla fall enligt den förra ägaren som sparade tavlan i en garderob, men min mamma spikade upp den på den synligaste platsen i huset för att vara på den säkra sidan. Och från början låg huset inne i Stockholm, men en dag så tog man ner planka för planka och flyttade det hit, till skärgården och björkarna. Och så tror jag att det nog spökar ända. Men är man snäll och försiktig så gör det inget.

Hejdå fina villa villekullahus!
.

This past monday we all went to our summerhouse that my parents sold this summer to take a last family picture on the porch. Bye bye summerhouse!