Idag har jag inbakad fläta och gör allt för att inte tänka på mitt hår som behöver tas hand om av en frisör med snälla händer. Gudars skymning vad jag längtar till att färga hela rubbet i en färg som inte skiftar i betongbeige. Känner man sig fin i håret känner man ju sig liksom fin. Så är det ju.

.

Today I’m wearing my hair in a french braid and longing for a hairdresser with soft hands that can recolor my hair. At the moment it is in some terribly sad beige concrete color.