Han frågade om min moder skulle tillåta att han kom och couchsurfade hos mig i sommar.

Han som har gjort mig tokig i ett år, han som jag flyttade till New York för att glömma, han vill ses när jag kommer hem om en månad. Det gör mig så jävla arg. Arg över att jag inte kommer kunna låta bli. Men mest av allt gör det mig så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Från ingenstans sa han att jag visst är snygg. att han insåg det ungefär andra gången vi repade. och jag är så kompiskär i honom och jag ska få hänga med honom en hel dag snart.

När den killen som jag varit kär i under en himla lång tid, men bara varit vän med och dolt mina känslor för med tanke på att han har en flickvän sedan lång tid tillbaka, kramade mig en helkväll och jag låg med mitt huvud på hans bröstkorg och hörde hans hjärta slå medans han viskade att han tänkte på mig ofta och att min doft fick han att rysa i hela kroppen när han andades in den. Att jag inte vet vart jag har han nu är en annan historia. Han visade mig hur det känns när det är äkta.

[…] gråta när jag läste 544 kommentarer om det finaste som hänt Nio till fems läsare den här veckan mycket var fint och så men mycket var också rätt fånigt […]

Jag och min mamma åkte ner till stan och köpte glass vid det där sunkiga närköpet, sen satte vi oss i stadsparken och tittade på änderna och hittade på deras livshistorier i solen. Det ska jag minnas när jag blir gammal.

Förra veckan satt jag och min kärlek på en bar och drack öl, jag frågade honom om han vill förlova sig med mig, han tittade på mig med tårar i ögonen och sa ja! Efter det satt vi bara och tittade på varandra och log sådär fånigt resten av kvällen.

när min pojkvän pussade mig på munnen förut och sa att det var något alldeles speciellt med att pussa mig.

Det tog så mycket längre tid att vänja sig vid att vara ensam, efter ett två års långt förhållande, än jag trodde. I Juni har jag levt med enbart mig själv i ett år och vet du va Sandra, jag har börjat älska mig själv. Så istället för att må dåligt över ensamheten så firade jag ikväll med att se på Melodifestivalen med mina ljuvligaste kamrater, dricka sockerdricka ur sugrör och älska livet tillsammans med dem. Jag har precis blivit bästa vän med mig själv och det är nog det bästa som har hänt mig någonsin.

Det finaste var då jag och mannan jag är lite kär i hånglade i hans gammalmodiga hiss. Det kändes som om det var på film.

jag sjöng hjärtat ur mig på en scen och han var där och nu är det vi igen och jag hoppas att jag aldrig mer behöver dö inombords av längtan efter doften bakom hans öron…

Jag blev moster åt de sötaste barnen på denna jord. Då jag höll dem (det var tvillingar alltså) och såg in i deras mörkblå ögon lovade jag mig själv att jag skall vara den bästa mostern nånsin.

[…] http://rodeo.net/niotillfem/2011/04/regnmoln-brukade-jaga-mig-och-nu-jagar-jag-morgonen-langs-avenye… Det här inlägget postades i blaha blaha. Bokmärk permalänken. ← pyret lever rövare GillaBli först att gilla denna post. […]

Det finns en kille i min parallellklass som jag tycker om, mest för att han har så bra åsikter och verkar vara väldigt klok. Han har fint lockigt hår och stora muskler.
Häromdan sa min kompis att hon hade hört honom berätta om hur rasande han var på en kille som behandlat sin tjej fel och hur viktigt det är jämställdhet. Och det var ungefär då som jag insåg att jag nog kanske är kär i honom. Ibland när han pratar med någon och ser att jag lyssnar så höjer han rösten och vänder sig sedan om för att se min reaktion på vad han sa.

Vi skulle ha uppspel med dramagruppen, jag var så otroligt nervös att jag funderade på att smita därifrån. Sen kommer Han, killen som jag precis fått upp ögonen för, och börjar prata med mig. Han pratar med mig i minst 20 minuter, pratar om allt annat utom uppspelet, får mig att skratta och hälften utav allt magont försvann. Han satt jättenära och snuddade jämt vid mina ben med sina. När vi ska gå in på scenen ställer han sig precis bakom mig och säger ”äsch, jag är precis bakom dig hela tiden, jag tar emot dig om du svimmar.”, och klappar mig sen på ryggen.

När han möter upp mig på sin longboard för att han vill se min och sedan tar mig på en longboardtur i en timma, och ville visa en nyasfalterad väg där de har skrivit 03 istället för 30 i gatan.

det finaste var nog när solen kom in genom fönstret och liksom satte sig på hans huvud, och jag såg honom i sin fina mössa, mörka lockiga hår och skateboard i korridoren. han skrek:
”Walla bror!”
fattade inte att han menade mig.

Åh, så fint! Får man skriva en kommentar nu med, trots att det gått ett tag? Ja, det får man va?

I alla fall, det finaste som hänt mig på ett tag.. är nog när jag skypade med min allra allra finaste vän som bor långt härifrån. För ett tag sen berättade han att han är homosexuell och jag berättade att jag är galet, jätte-, jättekär i honom.. Nu har han en pojkvän, och jag är lite ledsen för det, fast glad för att han är kär i någon. Jag skrev en dikt till honom, och skickade den, och det var det vi pratade om på skype. Han sa att han inte fått den än, och jag sa att den nog var lite deppig och att jag var lite nervös för att han skulle läsa den, och då sa han att; ”du kan skriva vad du vill till mig; glatt, deppigt, vad som helst. För vad som än händer, vad du än säger eller skriver, ja, vad som än händer, så kommer jag alltid älska dig som min allra bästa vän”. Det var väldigt fint.

Igår gick jag och min pojkvän ner till älven i byn där jag bor,
speglingarna i det stilla vattnet var helt otroliga och efter att ha
letat intensivt efter ett annat perspektiv så trodde vi båda
att vi var i en annan, egen värld.
Jag kände mig fin i mina nya hårförlängningar och han sa att han älskar mig.

När jag tillslut insåg att jag inte kommer att vara ensam för evigt utan en dag kommer jag hitta någon som är precis som jag.

att det blev sommar i lördags och att jag är kär och har bara ben varje dag.

Veckans finaste var gårdagen, då 4 tjejer rev vilt i klädhögen som den 5e tjejen rensat ut ur sin garderob för att ge oss de plagg vi ville var. Med en iver som tonåringars iver. När vi var helt slut efter att ha provat kläder högt och lågt dukade vi fram ostar och kex, ananas och vindruvor, te och rosé. Pratade strunt och såg på sex and the city (som för övrigt heter sex och singelliv här i Norge!).

jag fick ångest och grät, då började min pojke också gråta för att han inte kunde trösta mig.

Jag sprang in i han som jag va löjligt kär i förra sommaren. Jag såg honom vid bussen som vi brukade ta tillsammans och blev lite för varm i magen av att se honom. Och sedan dunkade hjärtat lite för fort och jag blev lite för darrig i knäna när jag såg hur han kollade på mig, precis som han kollade på mig för några månader sedan. Och när jag fick veta att han hade en ny flickvän gjorde det lite för ont i magen.

Det va en jobbig morgon, men sättet han kollade på mig, det va det finaste på ett tag.

När han sa till mig att jag måste hälsa på honom efter att ha slutat nian, för han kommer sakna mig.

När killen jag är kär i plötsligt började skicka godnatt-sms till mig innehållandes en massa hjärtan.

Jag vet att jag är sen men precis på dagen du frågade sov jag hos den jag är kär i för första gången. Mitt i natten föll jag ur sängen och skrek. Oj, förlåt, förlåt, det var pinsamt sa jag. ”Nej men är du okej? Är du okej? Den enda jag vill är att du är okej” sa han i sömnig röst, klappade mig och sov vidare.

jag har svårt att sova ibland och ligger rastlös i timmar medan min man sover precis intill. Han drömmer mycket och ganska ofta kan han brista ut i skratt i sömnen. Han fnittrar så vackert och så brukar jag fråga honom vad han drömmer om och då berättar han alltid i sömnen om diverse knäppa drömanledningar till skrattet. Alltid när det händer blir jag så fnittrig att jag tillslut kommer till ro och kan somna. Det hände alldeles nyss.

För lite mindre än en månad sen, under påsklovet, så träffade jag en pojke. Vi var i tantolunden, några vänner och jag, och så var han bara där. Vi pratade och kom fram till att vi äter i samma matsal, men vi har aldrig sett varandra. Vi köpte gick och köpte kaffe på ett nattöppet 7-eleven och han var så fin. Vi träffades tre dagar i rad och sen åkte jag med min familj ner till skåne. Första dagen i skåne, när vi knappt känt varandra i fyra dagar, så sa han att han var kär i mig. Han är det finaste jag vet när allt annat är falskt och fel.

han ringde upp mig någon timme efter att jag lämnat hans lägenheten och sa: jag ville bara säga att jag älskar dig. sen sa jag att jag älskade honom och sedan la vi på.

det var första gången vi sa det, utan promille i kroppen.
det känns fint att kunna säga ”jag älskar dig” och det känns precis som första gången. varje gång.

Jag och min vän ställde oss på några stenar i den iskalla luften och skrek ut mot havet allt vad vi kunde, bara för att ingen kunde höra oss.

Idag var jag ledsen och förbannad på allt runt omkring mig. Jag grät, salta tårar rann ner för mina kinder. Under den tiden kom min lillasyster som är ungefär 5 år fram till mig, gav mig en spontan kram och sa ”det spelar ingen roll om du är ledsen. du är min bästa storasyster i allafall och om du är ledsen så ska jag krama dig tills du slutar gråta och sen älskar jag dig också.”
Hon är bara 5 år gammal och hon har det största hjärtat jag vet. Ett femårigt flickhjärta som inte vet om något ont eller elakt, och sen har hon det sötaste skrattet också, för var enda gång hon skrattar gör hon det tills hon kiknar.

Tycker allt är så fint att jag dör lite inombords. Kan försöka få mitt liv de senaste två månaderna att också låta fina. Mest för mig själv, för att se om det låter så bra som jag vill att det ska göra:

I ett år har jag undrat hur man träffar någon, hur det händer för alla. Tänkt att det måste ta en evighet för mig att säga att jag träffar någon eftersom jag inte ens kommit i närheten av att ha någon som visat intresse. Kysste massa fina pojkar innan dess men sen tog det stopp. Totalstopp. I ett år. Mötte inte några läppar på ett år. Fram tills för två månader sen det vill säga. Då fick en fin pojke plats i mitt liv, det bara hände. Så snabbt och plötsligt. Men vi träffades, precis likadant som vi träffas nu. En eller två gånger i veckan ses vi, vilket inte känns mycket alls och så pratar vi inte så mycket mellan det. Därför det känns som att vi inte har några förpliktelser, även om han har slutat prata med sitt ex bara för att han har mig nu. Men iallafall, så träffade jag en annan under valborg som jag spenderade hela helgen med, jättesöt. Verkligen. Han har smsat en del nu efter och så vill han att jag ska med på fest på fredag. Vet inte vad jag ska göra. Så träffade jag en tredje denna helgen, min kompis kompis som var världens härligaste på att dansa dubstep med så jag kunde inte hålla mig när han tog tag i mina händer och drog mig närmre honom. Min kompis drog i honom när vi slutade dansa nära och så försvann de ut i rökrutan. Efteråt berättade min killkompis att det var för att berätta för kompisen att jag träffade en annan och att det nog inte skulle vara någon idé. Han svarade att han tyckte att jag var för fin (snygg sa han egentligen men fin är mycket finare att skriva) för att sluta dansa med. Så gick jag ut och så stod de fortfarande kvar. Vi två pratade en del. Så gick vi in igen och dansade till ännu mer dubstep cirka 5 stycken på ett fullt dansgolv. Och så tog han tag i min hand och jag kunde inte hålla mig för jag tyckte han var lika fin och så dansade vi tillsammans. Efteråt skulle han på svartklubb, då var klockan halv fyra och jag ville bara sova. Han frågade min kompis efter mitt nummer och hörde av sig vid femtiden. Idag addade han mig på facebook. Så konstigt att jag för två månader sen inte hade någon. Alls. Inte ens i närheten till att prata med någon. Vad mycket som kan hända på två månader tänker jag då.

Igår såg jag honom för första gången på tre år. Förut var bästa vänner och han var den finaste i mitt liv. Han kom fram och hälsade. Bara sådär. Jag saknar honom varje dag

Jag blev kär i en lärarstudent som jag har varje dag i veckan. Och jag räknade alla gånger han gick förbi mej, fyra idag. Men då kan jag inte andas.

det är så himla fint, för han har sitt skåp precis runt hörnet så jag kan smygkika på honom nästan hur mycket jag vill. om jag ändå vågade säga hej eller något.

mina vänner tycker att jag är dum i huvudet som håller fast vid honom för att han inte är som andra, för att han inte är idealet. men när han ligger bredvid mig och sover på min axel, och ler så där i sömnen som bara han kan, så förstår jag precis varför jag inte kan släppa honom. jag har aldrig älskat någon som jag älskar honom

Jag var med min bror för första gången på länge.
Vi stekte pannkakor och lyssnade på Queen högt högt och jag önskar att jag fick dansa mig svettig i köket och steka pannkakor med honom oftare.

[…] vill helst att det aldrig ska ta slut, så här kommer ännu fler fina historier om vad ni hittade på förrförra veckan. Och mer ska det bli veckan […]

jag var i Rom den här veckan utan dator så jag får skriva det här nu istället men det kanske går finemang ändå. det finaste som hände den veckan var när jag hade bråkat med min allra allra allra bästa vän, vi har inte bråkat sen vi var tretton och vi är arton nu. så när jag gick till skolan visste jag ingenting förutom att det bara gör ont så att det bara inte alls går att sitta bredvid henne på tyskan utan att allt går upp i sömmarna, men när vi i alla fall möttes så sa jag ”jag är ledsen” och förväntade mig veckor av tystnad och ångest men hon kramade mig och sa ”jag har saknat dig så himla himla mycket” och så gick vi till lektionen. när vi satt där skrev jag ett hjärta på hennes oregelbundna verb-papper och då kramade hon min hand. sen var allting bra.

Var på fest någonstans klockan två på natten och han stod lite längre bort och tittade leende på mig som om jag var det vackraste han sett. Jag har aldrig upplevt något sådant förut.

När jag skulle säga hejdå till kanske den finaste pojken i världen. Bussen kom kanske lite för snabbt och jag hade egentligen bara tänkt pussa honom på munnen men han förväntade sig något helt annat, nämligen hångel. Det var det bästa på hela min vecka, för just nu längtar jag efter honom och hans sätt att vara på, och hans händer och hans fötter och hans sätt att prata mest hela tiden. Då gör det faktiskt ingenting om våra tänder slog ihop första gången vi hånglade.

En onsdag för inte så länge sen trubadurade en mycket fin kille med sin bror på stadens enda krog som hade öppet på onsdagar. Jag bad honom att få höra ”Love will tear us apart” men brodern vägrade. Senare på kvällen gick han upp ensam på scenen och spelade. För min skull.

När jag och min pojkvän bestämde oss för att gå på spanskresturang och vi beställde in tapas som vi nästan inte kunde äta upp och servetrisen glömde att ge oss bröd. Gjorde det ingenting för musiken var så finspansk och alla drack öl och skrattade och när vi sedan sa att ursäkte vi har inget bröd fick vi så mycket bröd att vi inte kunde äta upp eter all tapas. och vetandet att servetriser faktiskt får glöma bort gjorde det hela mycket lättare. och sen när vi kom på att vi glömt bort nyckeln och därför fick dricka vitvin på en vinbar och fast jag visste att jag skulle jobba dagen därpå kändes det nästan som semster….

jag skriver också jättejättesent. men det finaste jag gjorde förra veckan var att ligga lite lullig i en pojkes soffa och hålla i hans hand. han är en jättefin vän och jag blir varm i hjärtat när han visar att han bryr sig.

det här kommer nog lite sent, men jag skriver det ändå.

för en vecka sedan stod jag längst fram och grät till håkan hellström. av alla händer som sträckte sig mot honom tog han tag i min. min hand.

Jag vill verkligen berätta om förra veckans finaste för dig även om jag är lite sent ute.
Min samhällskunskapslärare kom in i klassrummet med världens största leende. På hennes dataskärm spelades det kungliga bröllopet dirket från Englad. Och bruden hade världens vackraste klänning. Och bara det var ju fint i sig. Men det här fick mig att tänka på en av mina närmaste vänner som befinner sig i Italien sedan några månader tillbaka. (vi kollade nämligen på Victoria och Daniels bröllop tillsammans och under Daniels tal grät vi båda en skvätt av den enkla anledningen att kärlek är så brutalt vackert) Det som gjorde denna händelse till förra veckans finaste är att jag kom på att hon kommer hem igen imorgon.

Min pojkvän klarade inte sin uppkörning igår och han var helt förstörd och sa att han ville vara ensam. Men eftersom han är så söt och liten när han är ledsen så köpte jag två påsar av hans favoritchips och en chokladask och ringde på ändå. Han blev så glad. <3

Jag upptäckte att jag älskar honom så mycket att jag nästan börjar gråta när han kysser mig.

Att jag har insett att alla i min skola är så jävla dumma i huvudet. Egoistiska, elaka, racistiska, homofobiska och trångsynta. Alla förutom min bästa vän som är den bästa jag vet i hela världen. Hon bryr sig, på riktigt. Och hon är sig själv och låtsas inte vara straight bara för att i princip alla killarna tycker att folk som är bi är äckliga. Hon bryr sig inte och hon är så jävla stark och modig och hon står upp för mig och hon tycker att jag betyder någonting. Hon hjälper mig ur depressioner och hon hjälper mig när jag är för full för att veta var jag är. Jag kanske skrattar mer med en annan. Men hon kommer inte ens i närheten av vad min bästa vän är och jag älskar henne.

<3

Jag och min bästa manliga vän var ute på mina föräldrars lantställe, runt midnatt bestämde vi oss för att bada bubbelpool, där satt vi i timtal och tittade på stjärnorna och månen lyste som en lampa på bara just oss mellan träden.

Att jag skrattade så jag grät för första gången sedan han krossade mitt hjärta. Det gör inte ont längre.

När jag fick en försenad födelsedagspresent av en av mina viktigaste kompisar. Hon ursäktade sig för att hon varit förkyld och lite krasslig, men jag sa, vad det än är så blir jag glad. När jag öppnade mejlet försiktigt, precis som om jag sakta knöt upp rosetten, och drog bort presentpappret, fast i digital form. Det låg en sång där inuti. En sång till mig, som handlade om mig, för mig, av henne. Skriven, sjungen och spelad, av henne. Jag kunde se framför mig hur hon satt där på sin sängkant med en lite för stor gitarr och sjöng, till mig. Hur hon ibland strök bort håret från pannan, hade en koncentrationsrynka i pannan, och helt mjuk. Jag satt på helspänn under hela första gången jag hörde låten och jag kan nästan lova att jag varken blundade eller andades. Från och med då var det min favoritlåt. Av min favoritperson.

En pojke jag nog är kär i fick ett armband av mig när jag varit utomlands för ca 2 veckor sen. Var tveksam på att han ens skulle använda det. Har inte sett honom utan det en endaste dag. Får fjärilar i magen varje gång.

Vi dansade vals i skolan. VALS. Och pojken som vänt upp och ner på min värld ler mot mig och frågar om vi ska dansa. Vi dansar lite halvdant. Han trampar mig på tårna men jag bara ler, han får trampa på mig hur mycket som helst bara han är nära och håller sin hand på min skuldra.

Jag hade en helvetisk dag i förrgår. Allting var extra jobbigt och alla runt omkring mig var minst lika griniga som jag – och som droppen som fick bägaren att rinna över så glömde jag mina solglasögon på bussen.
Men på eftermiddagen överraskade min pojkvän mig genom att komma till min skola med en mugg kaffe och ett nytt par solglasögon. Det var fint.

Jag och en killkompis har haft våra meningsskijaktigheter, men i lördags rådde vi bot på det. Först åt vi och gjorde drinkar hemma hos mig, sedan gick vi på mysigaste festen och stannade hela natten. Efteråt gick vi hem i gryningen och lade oss i min säng och bara pratade om hur bra vi tyckte varandra var. Det var fint.

Mycket har varit sorgligt denna veckan så jag hade lite svårt att komma på något. Men sedan kom jag på att det ändå är en lycka att vara kär, även om det går upp och ner och är sjukt komplicerat, och man inte vet om det fortfarande är besvarat.

Men i helgen så var vi på en efterfest hemma hos mig, och så plötsligt börjar en låt som jag alltid lyssnar på när jag ska gotta ner mig i sorg, kärlek och gamla minnen om honom spelas. Jag frågade vem som hade satt på den låten, och då pekade någon på honom. Han såg nästan lite påkommen ut, fast jag vet egentligen inte varför, minns han också den låten som vår? Eller har han snokat massa på min spotifylista som jag jämt gör på hans? Men iallafall i den stunden kände jag igen personen jag är kär i, och jag fylldes med en blandning av hopp och lättnad inombords. En person som sedan försvann, men det var ändå fint att ha den känslan just då, känna en himla massa helt enkelt. Minns att jag inte visste var jag skulle göra av mina händer utan kliade mig i huvudet. fan vad jag fortfarande är kär i honom.

Att sitta fem personer i ett badkar för två på valborgsnatten och dricka öl. Alla är övertrötta, alla skrattar så det gör ont i magen och jag tänker att det finns inget bättre sätt att fira valborg på, även om traditionen säger åt oss att vara utomhus.

när jag pratade i telefon med pojken som jag verkligen gillar, han bor exakt 525,7 km från mig, och han sa att han älskade att höra mitt skratt. jag dog lite.

Jag säger det här mest för att jag inte kan säga det någon annan stans. Jag har en sambo som är hur bra som helst; den finaste och intelligentaste personen jag vet.
Men så en dag träffade jag en man som brukar sitta bredvid mig när jag lär mig franska tvä kvällar i veckan.
Vi har inte gjort något, men jag kan inte kan inte sluta tänka på honom. Det är tokjobbigt med känns ändå ganska fint. För oavsett vad som händer nu eller sen är han lång, snäll, har snyggt skägg och tycker att jag är knasig på ett väldigt fint sätt.

Skriver detta på engelska, för det känns lättare att uttrycka det på engelska på något vis.

I finally started dating this guy named Christopher two weeks ago, after talking with him through e-mail, that were about 7 A4-paper long everytime, since february. We had desided to meet the second time this past saturday, and he had told me he had got me a present, because I gave him a small easter egg the first time we met, because it was easter and all.

So, when it finally became saturday and we were at his place he gave med the present. It was this little metallic mintbox that looked like Link’s sheild from the videogame The Ocarina of Time. He had told me it wasn’t something special, but for me it was!
Because in the beginning of the week I had put the link for it’s auction on tradera on my facebookpage and written that I really wanted it, because I’m such a fan of the Zelda-videogames! And on top of that it’s the first Zelda-thing I really own myself now.
It was so cute, thougtful and unespected.

It really was a special moment for me. <3

Tyvärr är det väldigt svårt att riktigt med ord beskriva hur det kändes för mig.

Jag såg inte det här inlägget förren nu, så jag berättar om kanske bästa dagen på länge som var valborg.

Sov över i ett kapell på landet med massa fina ungdomar. Vissa hade jag träffat förut, andra inte. Det finaste var i alla fall att den bästa pojken med de där gudomliga handleder och rufsiga håret somnade mot min axel när vi såg på narnia. När jag tänker tillbaka får jag fortfarande ont hjärtat och ännu mer när jag inte får träffa honom förren nästa fredag. Något tips på hur man kan göra för att inte längta ihjäl sig så man dör typ?

Att brottas i en 120-säng med mina bromances Sanna och David i en liten stuga uppe på ett berg för att sen ramla ihop i en hög på golvet och lyssna på Var blev ni av ljuva drömmar av Monica Zetterlund.

Mitt finaste förra veckan var när jag traffades ensam med en viss pojke för allra forsta gången, och vi satte oss på stadsbiblioteket i Göteborg och spelade alfapet. Han vann, jag kunde varken tänka eller andas.

När jag bokade biljett till min underbara kille! Som jag vill stanna hos för han är så fin!! <3

jag blev kär i min pojkvän. låter ju helt jävla stört, men så är det och nu pirrar det i magen i alla fall 2/3 av dygnet.

Firade fredagen med möhippa för en barndomsvän. Kidnappning på Plantagen, lyxig behandling på spa, suveräna västkusträkor och ljuvlig tapas dränkt i rö´vin!=)

Jag och den där pojken som väcker fjärilarna i magen låg i hans säng och kliade varandra på armarna just på det där sättet som får en att rysa.
Jag tänkte på hans fräkniga axlar och funderade över hur det kom sig, att hans andedräkt alltid luktar så fantastiskt.
Sedan vänder han sitt ansikte mot mitt, pressar läpparna mot min panna, för att sedan lyfta upp min haka, så som han inte gjort sedan nästan exakt ett år sedan och kysser mig.
Han frågar sedan om han får kyssa mig hela natten, jag pussar hans öra och önskar att det kunde bli vi snart, för nu har jag väntat i nästan exakt ett år, men jag vet att det aldrig kommer att bli vi, men varje sekund jag får ligga mot hans bröstkorg och räkna fräknarna på hans axlar är de finaste på hela veckan, de finaste av alla 365 dagar på året.

jag vet att jag egentligen är för sent ute, men jag fick vara med pojken jag är så himla fruktansvärt jävla kär i, vi varken kysstes eller höll hand, men att bara få ligga i hans knä och titta upp på hans solbrända leende ansikte kan ha varit den lyckligaste stunden på väldigt länge

I fredags efter att vi hade flyttat färdigt och alla flytthjälpare satt och åt pizza och drack folköl på en filt i vår nya och fantastiska innergård. Plus senare när de stannade kvar och jag hittade spritskåpet och kunde bjuda på fisk ur de fina likörglasen som tack för att vi fick sällskap i allt uppackande. Och sist när alla hade dragit vidare till en surfklubb och jag spelade mina Camouflage-vinyler och fortfarande gick omkring med skor inomhus, på trägolvet som folk gick på redan 1925.

Jag har varit lite halvolyckligt kär sedan 31 juli i fjol. Fram tills i måndags förra veckan var det 268 dagar. 268 dagar av tron att jag kommer inte kunna känna på någon annans hud utan att tänka på hans hud, men att det egentligen inte spelar någon roll för jag kommer aldrig vilja känna på någon annans hud. 268 dagar av tron att livet blir inte bättre förrän jag får honom. 268 dagar av tron att vi nog skulle kunna bli som ler och långhalm, fastän jag vet att det där är bara saker man intalar sig själv och som inte stämmer. Men i måndags bestämde jag mig för att tacka ja till den där promenaden som en annan kille frågat mig om för ett tag sedan. Vi låg på en klippa och såg två stjärnfall, och jag tänkte att det var helt magiskt för jag har aldrig sett ett enda stjärnfall innan under mina 19 år på jorden. Och han kramade mig och mindes hur mänsklig värme kändes. Och han pussade mig och inte en enda sekund tänkte jag på den där killen jag varit lite halvolyckligt kär i de senaste 268 dagarna.

Och jag vet att det är fel att ersätta en kärlek med en annan direkt, för jag måste lära mig att klara mig själv mellan varven. Jag måste hitta en glädje och styrka i att leva själv, för annars kommer jag falla alldeles för djupt nästa gång jag faller. Men jag bryr mig inte. Jag tänker bara på hur fint det kommer bli om jag får röra hans hud utan att tänka på 268-dagars-killen.

Finaste mösspåtagningen på en grönskande kulle under blåaste himlen med världens bästa vänner, solvarm cider och alldeles för sött citronvin. Jag var sådär perfekt full, kramades mycket, skrattade så det värkte i magen och sen drog vi och åt kebabpizza och fick våra overaller signade av pizzabagarn. Sen satt vi på min bästa väns veranda, kedjerökte och delade bekymmer innan vi begav oss ut i Stockholmsnatten och dansade oss svettiga till Veronica Maggio och Håkan Hellström. En perfekt dag.

Jag drack den första koppen kaffe för i år ute på trappan i trädgården. Det är det bästa vårtecknet och en av de saker som jag saknar absolut mest när det är vinter och iskyla.

Ögonblicket blev ännu bättre eftersom det delades med min fina mamma min bror som är hemma och hälsar på. Han har precis flyttat hemifrån och jag saknar honom otroligt mycket för vi är verkligen bästa syskonen. Ännu mysigare blev det när han tog fram gitarren och blandade gitarrens fina toner med hans falska stämma. Helt magiskt var det.

I lördags var jag å min fästman på världens mysigaste tapasresturang och åt tapas å drack vin hela kvällen. Å det var som om det bara var vi där. <3

Det finaste som hände mig den här veckan var när jag och min pojkvän vaknade sent en morgon och jag var tvungen att stressa upp för att jag skulle passa ett flyg till en kompis i Frankrike. Han var jättesömnig och jag ville bara ligga kvar och kramas, kyssas och nosa honom i nacken men sprang upp för att hinna duscha och göra mig i ordning. När jag kom ut från duschen i blött hår och handduk satt han vid sitt skrivbord och jag gick fram för att ge honom en snabb kyss, men det blev en lång kyss och till slut lyfte han upp mig och bar mig till sängen och där kunde vi inte slita oss ifrån varandra. Det är första gången någonsin i mitt liv som jag både är kär och älskar en kille av hela mitt hjärta. Bara att känna hans doft gör mig alldeles lycklig.

Det var när jag saboterade maddes MOBILA bredband för att jag är så jävla svartsjuk. Då nöjt jag som fan. Tänkte, kan jag inte gå in i hennes hem mer, sno saker och flytta på saker för att psyka. Då jävlar ska jag sabotera något annat för att hämnas. Jag går ingång på att plåga andra, det gör mig stark. Man skulle kunna säga att jag blir kåt av det. Kanske låter dumt, men jag bryr mig inte. Kan inte inse att hon inte bryr sig ett dugg om vem jag är med eller hur många barn jag har. Men jag försöker och försöker att göra henne svartajuk helt utan att lyckas. Då måste jag slå istället och förstöra.

Helt enkelt så blir jag kåt av psykisk misshandel och av att förstöra saker för andra genom hämnd. Jävligt sjuk och galen man…. Planerar kontroll, manipulationer.. Som att det skulle vara hennes fel att jag ligger med alla jag inte vill ha? Inte en lgisk tanke finns i min hjärna mer än kontoll, hämnd och psyk plågning. Makt och mer maktövertag…

När jag var 16 år var på språkresa till England och där mötte jag min första stora kärlek. Han hette Tom, var två år äldre än jag och det vackraste jag sett. Varje dag tillbringade vi tillsammans på stranden och om nätterna smet jag ut för att få vara med honom och sedan gå hemåt i solens första försiktiga strålar.
I somras var jag i London med några vänner och en kväll följde vi med några pojkar vi träffat på hemmafest. Det tog ett tag innan jag insåg vem som var där, men när jag väl gjorde det vaknade ett fjärilsreservat till liv i mitt bröst. Tom måste förändrats så mycket under de fyra år som gått och jag med, men mellan oss var det som att det inte gått en dag sen vi var fnittriga tonåringar på Brightons pir. Den här gången bestämde vi oss för att hålla kontakten, även om vi nog båda tänkte att det inte skulle bli så.
Det finaste den här veckan var när jag fick ett brev från honom.

När jag satt vid ån med en av mina bästa vänner och diskuterade allt viktigt i livet, och kom fram till att vi, även om vi inte är storlek xs, är snygga som fan och ingen skall få trycka ner oss. Sedan for vi och köpte glass och gick hem medan solen lyste i ögonen och man fick kisa så det nästan gjorde ont för man smart nog glömt solbrillorna hem. Men man var ändå lycklig för det känns som att det snart är sommar.

i onsdags var jag jättenervös och ledsen över att behöva laga tänder hos tandläkaren dagen efter. så då sa min pojkvän att han ville följa med och så åkte han bil till mig på onsdagskvällen och följde mig på torsdagen och höll min hand precis hela tiden. sen skrattade han åt min halvt bedövade mun och sa att jag var bedårande och pussade försiktigt på den fastän jag inte kände något. sen åkte han hem igen och det tar en timme att åka till mitt hus från hans hus och så en timme hem igen. och vi hann bara vara med varandra i knappt fem timmar och han gjorde det för mig ändå och han är så fin. och det var det finaste som hände mig!

My mum came to Barcelona just for seeing me during the weekend. I haven’t seen her for more than two months, so I was really happy 🙂

Min icke-existerande pojkvän har inte sagt att han älskar mig. Killen jag gillar verkar ha försvunnit från jordens yta för jag ser honom nästan aldrig längre. Jag ramlade och slog mig på valborg vilket ledde till att jag var tvungen att sticka hem långt, långt innan alla andra. Men vet du vad? Det är sommar, min näsa och axlar är täckta av fräknar och i kväll ska jag dricka öl med de finaste flickorna! Det om något är fantastiskt bra.

Att få vakna bredvid den vackraste pojken i världen, spendera hela dagen med att hålla hans hand och slå rekord i att säga ”Jag älskar dig”

Min kille sa ”jag älskar dig” för första gången. Mitt blod började bubbla och hjärtat glödde. Det är det finaste som hänt mig denna veckan, eller kanske detta livet.

min nyblivne man har väckt mig med kyssar varje morgon sen förr-förra lördagen, & det var då som vi sa ”ja” till att leva med varann för evigt. hurra för kärleken!

Hela Uppsala firade valborg i lördags. Där satt vi i en stor park med solen i ansiktet, jag och alla mina vänner, drack champange och åt jordgubbar, sjöng håkan hellström och firade att det är vår och snart ska det även bli sommar. En varm solig dag med massa människor som man tycker om. Jag tror inte att det kan bli finare än så.

Mitt finaste var när jag stod mitt i ett regnigt Paris i fredags och speglade mig i ett fönster till ett café och tänkte att jag såg hemsk ut med utrunnet smink och trassligt hår och fick ångest för att jag inte är en sån tjej som ser bra ut i alla stunder och just då dök det upp en fantastiskt söt fransk kille och sa på dålig engelska: ”Oh don’t look so worried, you’re really cute!”. Det gjorde mig glad och fick mig att må bättre. Fransmän är så snälla.

Jag var och tittade på en söt kanin! sen cyklade jag till stranden och med en söt pojke tog årets första dopp!

Jag träffade en tjej som tycker om pappa och som pappa tycker om. Av henne fick jag en söt nalle! En sådan där färgglad krambjörn! Då blev jag jätteglad! Den ska jag ha hos mig i min säng!

Och i en liten ask fick jag ett halvt hjärta och den andra halvan behöll hon… Det ska jag ha i min nyckelknippa! Så stod det på en lapp, denna kan du hålla i om du är ledsen och tänka på mig för jag kan hjälpa dig om du vill och finns här! <3 Bra grej om man är ifrån varandra ibland tänkte jag! Tänk att någon kan tänka så mkt på mig… *håller i hjärtat*

Jag fick en gräddtårta i födelsedagspresent! och inbjudan till en picknick. På det en stor kram och puss av en snäll flicka som tycker om mig! <3

Jag hade reunion med alla fina människor jag spenderade hösten med i Thailand. I Lund, hurra, ett sånt kalas på valborg!

håkan hellström live, og raphael saadiq. vår i bergen by. alene med kjæresten min i 3 dager. pasta på restaurant. at jeg har blitt solbrent i kinna. at leppene mine er såre fordi jeg har kyssa så mye.

I went to see Yelle at Irving Plaza, and danced so hard that I pulled a muscle in my leg. She’s so cute and full of energy, I was smiling the entire rest of the weekend.

Actually something really nice happened to me a couple of days ago! let’s say that I am really looking forward to it 🙂

Next weekend I am going to a music festival in the south of Spain and I was going alone by train and meeting Libe and other friends there. A couple of days ago I saw a friend of mine had fanned the page of the festival on Facebook so I did too and suddenly he started talking to me on the Facebook chat, he happened to be going alone too so we’ve booked train tickets together! it’s a 7 hours trip and Joan is a very lovely person, I’ve known him since I was 14 but we went to different schools after secondary so we lost contact, but a while ago I came across him and we both found out we had became the same kind of person. When I was in Canada 4 years ago we got really close and everytime we were in the bus we sat together, this trip we’re doing on Thursday will be just like that, only that we’re a bit older and we know a bit more of the World right now.

jag ska möta upp min nästan kille efter klubb på valborgsmässoafton, men när jag ringer för att bestämma något från min mobil som har 2% batterier kvar är han så jävla full. när vi pratar blir det tjaffs trots att vi knappt känt varandra i tre månader nu och jag undrar om han verkligen vill att jag ska komma förbi överhuvudtaget. när jag leder cykeln in på gården vid hyreslägenheterna står han vid porten och röker.
hej, säger han.
varför är du så jävla sur, säger jag. är jag väl inte säger han. jo säger jag. fast egentligen är det jag som är sur och tvär för jag fattar inte vars jag har honom så ibland blir jag rädd att han ska ha tappat intresset. när jag sträcker mig mot handtaget för att öppna dörren och går in ropar han anklagande efter mig: jaha. ska du gå in nu. utan att säga hej? och jag vänder mig för att ge honom en halvhjärtad kram för jag är fortfarande arg men då slår han armarna om mig och pussar mig rakt på pannan så allt det arga rinner av och jag blir helt svag och varm istället

min bästa bästa killkompis är ungefär det finaste som finns. i fredags pussade jag på honom när vi tog en cigg tillsammans och det pirrar fortfarande i mina läppar. det är så himla rätt men ändå helt fel om det skulle bli vi. på natten låg vi omslingrade och andades in varandras fylleandedräkter men det var bara mysigt. att gosa med honom är bättre än sex med nästan vem som helst.

Det finaste är att jag har varit hemma på min ö i havet hela veckan och äntligen andats fri luft efter ett år i Sveriges inland. Där fungerar lungorna trots brustna hjärtan.

Hela veckan har varit underbar. Härliga vårsolen och härliga människor. Jag tror även att jag börjar bli kär, i den mest gulliga killen nånsin. Åh jag känner mig så glad jämt nuförtiden att jag nästan spricker

jag brukar inte ha något fint att skriva om, men nu har det varit lov en vecka och jag har levt mer än vanligt, helt underbart. jag har många fina minnen, vi åt årets första picknick i en park i solskenet och jag var barbent för första gången. men det finaste minnet är nog när jag och tre vänner satt på en fin flickas trapp och grillade pinnbröd till mitt inatten, och sedan grät som galningar över hur fel världen är. jag bröt ihop framför dem över mina tvångstankar som förföljer mig hela hela tiden och jag tror att detta är första steget mot att bli frisk. <3
puss, sandra, din blogg är helt fantastisk och inspirerande!

Jag var med min pojkvän sen 1,5 år (herregud, fortfarande lika äckligt, pirrigt och fnissigt kär i honom), satt ute i solen och gjorde så lite som möjligt – jag försöker alltså bli lite brunare – då jag öppnar ögonen och ser ut han sitter och ser på mig med världens bredaste, stoltaste, leende på läpparna. När vi skulle gå och lägga oss och han trodde att jag somnat la han sig bredvid mig, pussade mig lätt på kinden, andades in i mitt hår och viskade att han älskade mig. Även om det var menat att jag inte skulle märka så var det bland det vackraste jag varit med om för det är precis sådant som jag gör när han sover. Sen somnar man med huvudet på hans bröst och vaknar med hans armar tätt om ens egna, kramande min rygg. Du vet stället på ryggen som alltid glöms bort annars i kramar, som man aldrig når och som på något vis blir till ett hål när man är ensam? Och jag är så lycklig. Det var kanske inte den mest händelserika helgen i mitt liv, men absolut en av de finaste!

Jag och min pojkvän låg i en säng i ett bortglömt rum på en hemmafest och han höll om mig och sa ”Jag kommer att älska dig för alltid. Till och med om vi gör slut, för att du var min allra första kärlek” och jag tänkte, är han knasig eller? Vi kommer ju att vara tillsammans tills vi dör.

Inatt var jag ute i skogen och dansade till tidig morgon. Det var stjärnklar himmel och vi befann oss i en liten skogsdunge där träden växte som ett tak över oss. Det fanns en brasa som värmde och mina allra finaste vänner var där. Ibland blev man lite trött i benen av all dans och då kunde man sätta sig ner och vila, dricka lite vatten och äta libanesiskt bröd.

Mitt allra finaste och hemskaste ögonblick var då jag stod framför min pojkväns bil och läste texten ” Jag älskar Hanna ek förevigt” dom hade rullat den till sidan av bron och även om det var hemskt så ville jag se den med egna ögon. Och jag insåg då att han faktiskt är borta. På det mest brutala, sorgligaste, mest romantiska sätt så har han lämnat mig på den här planeten. Med ett brev på fyra sidor, en kyss som jag inte tog emot, och en bil med rosor under vindrutetorkaren och dom finaste orden skrivna med svart kladdig färg på framrutan.

Mitt finaste och hemskaste ögonblick var då jag stod framför min pojkväns bil och läste texten ” Jag älskar Hanna ek förevigt” dom hade rullat den till sidan av bron och även om det var hemskt så ville jag se den med egna ögon. Och jag insåg då att han faktiskt är borta. På det mest brutala, sorgligaste, mest romantiska sätt så har han lämnat mig på den här planeten. Med ett brev på fyra sidor, en kyss som jag inte tog emot, och en bil med rosor under vindrutetorkaren och dom finaste orden skrivna med svart kladdig färg på framrutan.

Det finaste den här veckan var när vi stod under träden i Kungsträdgården och han viskade ”jag är en groda” i mitt öra. (”jag är en groda” betyder ”jag älskar dig” men vi är så rädda att slita ut de tre orden)

Det var valborg och när natten inte var ung längre satt jag i en pojkes knä och kedjerökte och han tyckte att mina knän kändes kalla och så pussades vi lite försiktigt för allt är nytt och på känn och ute bland folk blir ju allting så mycket konkretare.

Jag dansade hem ensam när solen gick upp och tänkte att jag klarar nog denna våren.

Jag låg med en sjukt snygg kille. Score!

Anmäl dig till Dagens blogg!
Jag lottar ut 3st imorgon!:)

http://anneliih.blogg.se/2011/may/dagens-bloggd-1.html#comment

idag har jag gråtit hela dagen pågrund av en dum pojke.
då kom min fina storebror som jag ser upp till så oerhört mycket fram till mig,
klappade mig på axeln och sa: vem är han, ska jag ge honom en höger? sen skrattade
han lite och gav mig en kram. det var väldigt fint, för min bror visar nästan aldrig
några känslor.

jag tror det var nu igår på det stora lundensiska valborg, jag slutade jobba klockan två och stod kvar i butiken i två minuter. så stormar mina vänner in och det blir kramfest för tre minuter.

och sen när vi satt i en liten trädgård och kedjerökte och drack äppelvin så gick jag hem med m långt innan festen slutade och låg tätt tätt tätt intill och kramades och somnade innan midnatt.

Det finaste just nu är ganska så mycket fint! Jag har precis haft världens peppigaste valborgsfirande i Uppala, det hela har varit som en liten minifestival fullt av de bästaste personerna. Och idag väcks jag av min pojkvän som kommit direkt från flygplatsen efter en lite för lång resa till USA. Och inte bara det, imorgon ska vi flytta ihop, till vår alldeles egna tvåa. Vår första egna lägenhet, bara sådär!

Det finaste som hände i veckan var när jag var på middagsbjudning tillsammans med min pappa och hans tjej. En bit in på natten när alla börjar bli lite fulla säger min pappa till mig såhär, ”Kom ihåg att leva och älska, det är det viktigaste”

fick träffa honom efter en lång lång tid. vi pratade inte eller så för han vet inte/FATTAR INTE att hanhanhan är meningen bakom mina facebook-statusar. jag kan inte slita ögonen från hans sätt att gå, kan inte beskriva det, han går liksom lite vingligt med händerna i fickorna och glor ned i marken (= asbra, då märker han inte att jag stirrar). ååååå jag vill berätta mer, men jag är rädd att någon från skolan ska finna det här och lista ut att det är JAG som gillar HONOM och att HAN ska skratta åt mig. det skulle suga. kram!

Det finaste som hänt mig den här veckan är absolut definitivt och utan tvekan att min syster varit här hos mig. Vi träffas faktiskt inte ofta alls sen jag flyttade, vilket är jobbigt eftersom hon är den bäst som finns. Att få vara med henne är ren frihet och äkta glädje. När man har en sån som är precis likadan som en själv så måste man ta vara på dem, det gjorde jag den här veckan och det känns bra.

det finaste som hänt mig den här veckan hände inatt.
från ingenstans dök killen, som jag va kär i i höstas, upp och det har varit så svårt att glömma honom och gå vidare. men i allafall, vi hälsade och jag kramade honom.
och jag fastnade i hans famn på något sätt. jag vilade mitt huvud mot hans bröst, hade händerna under hans skjorta och bara kände mig så lugn.
när han sedan skulle gå kramades vi en gång ordentligt och han som är så himla lång gömde sitt huvud i mellanrummet mellan min axel och min hals. och så bara blev det så att vi pussades två gånger innan vi släppte varandra.

det betyder faktiskt ingenting och det är så himla skönt. men gud så fint det kändes.

det finaste var nog ändå igår, valborgsmässoafton. att sitta i ett uterum med de allra bästa personerna man vet och fira in sommarens ankomst med fantastisk grillad mat och tusen tillbehör. att senare på kvällen ramla in onykter på ett rum med de två finaste tjejerna i världen och skratta tills magen nästan går sönder medan festen fortsätter där utanför. att upptäcka att någon man aldrig sett på det viset väljer att hålla kvar handen på ens lår fast han inte behöver och att kunna uppskatta det utan att för dens skull hoppas på någonting mer.

Igår kväll sprang jag runt på en strand med en fin vän. När vi inte orkade springa mer la vi oss ner i gräset och letade efter karlavagnen. Sen spelade vi Shoreline och sjöng oss hesa. Det var fint och jag är så himla glad att jag träffade denna fina vännen för någon månad sen.

Jag och min pojkvän sa jag älskar dig till varandra för första gången och så låg vi och solade i stadsparken i flera timmar bara vi två. Och så på valborg fick jag bli kallad hans flicka bland hans kompisar, fint.

När min pojke vinglandes skjutsade mig hem på min cykel ifrån krogen och hela tiden försäkrade sig om att jag inte trillade av eller skadade mig. Och sen låg vi hela natten intrasslade i varandra tills klockan var lite för mycket och vaknade därför lite för sent nästa morgon, tätt tätt intill varandra. Och när jag låg och tittade på honom när han vaknade insåg jag att jag vill göra det för resten av mitt liv också. Naivt att säga efter 2 ½ år, ja. Men åh, så sant.

Nu har jag klarat mig igenom flera dagar utan att höra av mig till honom och jag känner mig stolt över mig själv. Man tar så lätt upp telefonen och är påväg att skicka iväg ett meddelande när jag inser att det är inte vi längre, det är han och hon nu och även fast jag valde det här själv så är det svårt. Det var inte tänkt att allt skulle gå så snabbt. Att han skulle hitta någon ny bara en vecka efter jag gjort slut. Så vad gör jag för att skingra de tunga regnmolnen. Jag har dansat som jag aldrig dansat förut, jag har promenerat i ett regn av körsbärsblomblad i Kungsträdgården, jag har druckit kaffe och tagit en cigg med mig själv i kvällssolen på torget. Jag har strosat längs gamla stans gränder med nya vänner och varit på middagar och ätit fantastisk mat med fina människor. Jag har gått på klubb och dansat i en trång bar. Jag har nästan tappat rösten och känt att det är värt det för det här var den mest fantastiska helg jag haft på så himla länge. Och jag ångrar inte en sekund att jag gjorde slut.

När min annars icke-kännslo pratande pojkvän sedan två år
viskar i mörkret kl 03:35 att han älskar när jag ler och tar hans hand
och när jag skrattar hysteriskt åt mina dåliga skämt, sen grät han en skvätt
och kramade mig hårt.

Jag refererade till min pojkvän som pojkvän för första gången.

Mitt finaste hände nog i fredags. Efter att bara ha legat tysta och tittat i varandras ögon under alldeles för många minuter så vågade pojken som jag tycker om (och som tycker om mig) att pussa mig på munnen. Sen frågade han om han skulle kunna få kalla mig för sin flickvän. Då sa jag ja.

Jeg skal be kjæresten min på pannekaker i kveld og spørre om vi skal bli sammen igjen. Vi var dumme forrige helg og gikk fra hverandre fordi vi har hatt noen dårlige uker. Det tror jeg blir det fineste som har skjedd denne uken.

Finast var när jag spontanöverraskade min pojke och kom hem till honom med en bukett vitsippor. Han var förkyld och hade en jättesöt morgonfrisyr. Det var jättefint även om jag bara fick pussa honom på kinden för jag fick ju absolut inte bli smittad. Han är så fin å

Finaste var för lite drygt en vecka sedan i underslafen på en knarrande våningssäng. Vi låg vakna nästan hela natten han och jag för vi ville aldrig att den skulle ta slut. När vi tröttnat på att pussas och sånt låg vi och bara viskade hur länge som helst och han ritade mönster över min rygg när vi pratade om hur himla mycket vi tyckte om varandra (här någonstans blev hud mot varm hud och allt han sa lite för mycket för mitt sextonårshjärta och jag var tvungen att slänga mig över honom igen).

På morgonen packade vi våra saker och åkte söderut men han till Göteborg och jag till Stockholm och nu ses vi inte på några veckor och jag går sönder av saknad men ändå så är jag så lycklig för att han är min min min, den finaste killen i hela Sverige.

jag har liksom stirrat mig blind på honom i snart åtta månader. jag har inte kunnat sluta, men inte heller förstått varför. jag har förbannat mig själv för att jag försökt krysta fram fyrverkerier inombords. och jag har suttit och sagt ”han verkar så himla klok” i hopp om att falla någon jävla gång.

och i onsdags var jag på ica för att köpa vegschnitzlar. när jag nådde kassan stod han plötsligt där. och hjärtat slog tredubbla slag, for i racerhastighet för att hinna ikapp sin tidigare rytm, magen slog knut på sig själv. ingen runt om lär ha märkt något, men allt föll på plats på en och samma gång. och hans fingrar spretade fånigt när han vinkade till mig. och efter åtta månaders ovisshet visste jag äntligen.

att vi kommer ha det så himla bra. kan inte vänta tills jag har honom under mitt täcke.

*zebramorgonrock

Jag träffar en kille på mitt jobb och vi försöker hålla det så hemligt vi kan, även om nästan alla förstår iallafall. Igår när vi hade rökpaus kysste han mig, och vi stod under en trappa och ovanför var det massor av människor som inte fick veta. Och på morgonen innan hade vi haft vårt tystaste sex för att inte väcka en vän och jag fick låna en zembramorgonrock efter och han upptäckte ett nytt ärr på min arm.

Jag dör lite när jag tänker på min fredag. Jag fyllde arton i fredags. Jag köpte mina egna cigaretter. Vi satt bakom skolan och åt jordgubbar och drack folköl på lunchen. Jag hade artonårsfest. Fick de finaste av mina finaste av vänner och den finaste pojken sov över i mina gröna lakan. Några av oss gick upp och städade medan han sov vidare. Jag gick ner till mitt rum igen och där låg han och sov med min kisse sovandes bredvid. Mina tvåa favoritpojkar i samma säng. Finaste festen och artonårsdagen och kvällen och morgonen. Ville aldrig att det skulle ta slut.

På onsdagen smet vi ifrån engelskan för att sätta oss i parken under körsbärsträden och äta mjukglass.

han som får mig att rodna hela tiden vågade jag äntligen krama. han drog mig intill sig och han luktade så gott. sen strök han sin tumme över min axel och gav mig hans underbara leende. det gjorde min dag.

var på fest hos en nära vän på valborg. ungefär sådär vid midnatt slog vinet i huvudet över från hyperglad och dansig till tröttochsugenpåattpratadjupt. min bästa vän som är pojke har kommit in i en liten period av förvirring och vi satt i ett släckt rum och diskuterade ungefär allt tills klockan blev måstegåhemtid. jag tycker det är fruktansvärt fint när man känner att någon litar på en.

Just nu känns veckans allra finaste som om det är att ha fått läst alla de här vackra finaste-berättelserna här bland kommentarerna. Jag ser mig själv för 10 år sen och längtar efter alla de där känslorna som åkte bergochdalbana inuti. Måste leta längre in, de kanske kommer tillbaka då. Vill inte tro att de måste slätas ut med åren, måste hitta ett sätt att hålla kvar. Det finaste den här våren är att min söta lilla syster är tillbaka efter två år utomlands, jag tycker om henne så väldans mycket!

Min pojkvän och jag hade varit ifrån varandra på 8 mils avstånd i 3 dagar, och i söndags skulle jag åka till honom. Jag skulle vara tvungen att springa från tåget när jag klev av till närmaste bankautomat för att ta ut pengar till bussen som går till hans hus. Jag var stressad och när jag kliver av tåget och skulle precis ta mitt första språng så står han redan där och väntar på mig.
Vi går till hans pappas bil som skjutsar oss hem så jag får ställa av min packning och han säger:
– Du får klä på dig för nu ska vi åka någonstans. Bara du & jag.
Vi hoppade in i bilen igen och hans pappa skjutsade till en pizzeria och vi fick beställa pizza. Efteråt ska han skjutsa oss till den hemliga platsen. Vi åker längs en väg som vi har gått och hållit varandra i handen på många gånger. Till slut kommer vi till hans mormor & morfars stuga som ligger alldeles vid vattnet och när han & jag går upp på deras altan har han dukat fram öl & jag hör Kent – Sundance kid i bakgrunden. Kent som är mitt favoritband.

Det var det finaste den här veckan.

det bästa och värsta som har hänt mig denna vecka (och alla andra veckor) är att jag gång på gång slås av att jag är kär i min bästa kompmis på alla sätt man möjligen kan vara kär i någon. och väldigt ofta tycker jag att det är jobbigt och förstår inte hur jag pallar med att ha det så. för fastän hen vet om att jag är kär så känns det inte bättre för det kommer aldrig bli vi och ingen av oss vill det heller. men jag kan vara hur jag vill med henom och vi kan prata om sånt som jag aldrig har kunnat prata med någon om förut, och saker som jag aldrig vetat att jag vill prata med någon om förut. och därför tänker jag desto oftare hur 10000000000 gånger om jag tycker att hen (och vi) är värd det. allt alltså.

I fredags. när Nils i 7B berättade att han lyssnar på Belle & Sebastian och kan hela franska nationalsången utantill. sen börjar sjunga tyst för sig själv på bräcklig målbrottsfranska. och HELA klassen retar honom. men de kan ju inte se hur fint det faktiskt är.

Jag kom till Cirkus klockan halv åtta i fredags morse. Jag ritade en nia på handen. Klockan sju stod jag framme vid staketet och det pirrade i magen. Minuterna gick långsamt mot halv åtta. Sedan gick Håkan Hellström och Augustifamiljen på scen och jag var så lycklig som man aldrig är i verkliga livet i två timmar.

Min pojkväns storebror sa i veckan att han hade drömt en dröm. Bli inte skrämda nu, sa han. Och så berättade han att han hade drömt att jag och min pojke gifte oss. Talen, maten, hela kitten, värsta drömmen alltså. Och jag kände bara ett stort fett lugn.

Tänk det var tider det, kom att tänka på det nu… Nu jag hatade på signes blogg, när jag förkastade hur någon illustrerar och försökte framställa mig själv som så jävla rätt…. Va? Nu har det gått några år, vad har hänt? Det kom fler och fler. han låg med någon som vek ut sig, någon som ville bli känd och någon annan som bara hatar. Ingen direkt moral, stolthet eller självrespekt hade någon av dom… Kanske någonstans har jag insett att kvinnor bör respekteras… Det är ganska bra om man respekterar sig själv…
Allting slut. Kanske är det först när något tar slut på riktigt som man inser hur man betett sig…

Kram sandra!

han hittade en leverfläck i mitt öra som ingen annan sett förut, och sa Åhvadsöttjagmåstegiftamigmeddig
och sen läste jag några av dina dikter från socker för honom, och förklarade för honom att så som du beskriver pojkarna och deras kärlek, på samma sätt älskar han mig och låter de där texterna bli sanna, och han log och sa Åhjagkanintelåtablijagförstårinteattduvillvaraminjagmåstegiftamigmeddig

han friar ungefär en gång om dagen, och igår åt vi kladdkaka direkt ur formen

I veckan berättade en för mig att jag är rätt jobbig när jag lägger mig i sådant som inte angår mig. I flera år har gjort detta, jag vägrar ta kritik och inse när jag är störande. Hon sa jag vill inte att vi ska umgås mer. Jag tycker du betett dig som en bitch mot mig i flera år. So fortsatte hon: Du försvarar någon som behandlat mig illa, du sprider sjuka saker på nätet ibland. Egentligen känner du inte mig. Jag har sagt flertal gånger till dig att jag är inte intresserad av dina åsikter, att du lägger dig i mitt liv. Du verkar ha en snevriden syn på kvinnor, kanske försvarar du den som ger dig en inkomst? Ganska så logiskt. Det höll jag med om… Att jag betett mig jävligt lågt, att jag försvarar han som beter sig som ett svin för han ger pengar till kassan. Självklart kan man tycka att jag har en snevriden syn på kvinnor, jag propagerar för ett alternativt tänk, att gå utanför boxen jag är frilans, indie.. Skriver långa utlägg att det ska finnas mer kultur och att rodeo inte ska bli som nöjesguiden. Det ska vara djupt, kulturellt och alternativt…. Men mina ideal är som en konservativ kärring på 40-talet. Allt mannen gör är rätt, kvinnor ska undervärdera sig och ta vilken skit som helst. ”Jag har stöttat trakasseringar till mobiler, hemfridsbrott, jag har tagit henne i försvar som försökt trycka ner dig och gått in i ditt hem sa jag och erkände… Jag vet jag är ett falskt as.
Kommer ihåg en kommentar ” Bli aldrig ihop med en djup gitarrspelande tjej” Det var ju då jag försvarade att han gjorde din chef gravid.. sa jag till henne.. Hahahaa har jag inte dubbelmoral som fan? Va?
Sen bestämde jag mig för att nu är det nog, jag ska sköta mig själv och mitt indie-konservativa-vi-stöttar-mannen-med-backslick-liv” MEN INTE LÅTA DET GÅ UT ÖVER HENNE MER.

Puss
Man lär sig av livet!

Lisa är min ”vän”

I veckan berättade en för mig att jag är rätt jobbig när jag lägger mig i sådant som inte angår mig. I flera år har gjort detta, jag vägrar ta kritik och inse när jag är störande. Hon sa jag vill inte att vi ska umgås mer. Jag tycker du betett dig som en bitch mot mig i flera år. So fortsatte hon: Du försvarar någon som behandlat mig illa, du sprider sjuka saker på nätet ibland. Egentligen känner du inte mig. Jag har sagt flertal gånger till dig att jag är inte intresserad av dina åsikter, att du lägger dig i mitt liv. Du verkar ha en snevriden syn på kvinnor, kanske försvarar du den som ger dig en inkomst? Ganska så logiskt. Det höll jag med om… Att jag betett mig jävligt lågt, att jag försvarar han som beter sig som ett svin för han ger pengar till kassan. Självklart kan man tycka att jag har en snevriden syn på kvinnor, jag propagerar för ett alternativt tänk, att gå utanför boxen jag är frilans, indie.. Skriver långa utlägg att det ska finnas mer kultur och att rodeo inte ska bli som nöjesguiden. Det ska vara djupt, kulturellt och alternativt…. Men mina ideal är som en konservativ kärring på 40-talet. Allt mannen gör är rätt, kvinnor ska undervärdera sig och ta vilken skit som helst. ”Jag har stöttat trakasseringar till mobiler, hemfridsbrott, jag har tagit henne i försvar som försökt trycka ner dig och gått in i ditt hem sa jag och erkände… Jag vet jag är ett falskt as.
Kommer ihåg en kommentar ” Bli aldrig ihop med en djup gitarrspelande tjej” Det var ju då jag försvarade att han gjorde din chef gravid.. sa jag till henne.. Hahahaa har jag inte dubbelmoral som fan? Va?
Sen bestämde jag mig för att nu är det nog, jag ska sköta mig själv och mitt indie-konservativa-vi-stöttar-mannen-med-backslick-liv” MEN INTE LÅTA DET GÅ UT ÖVER HENNE MER.

Puss
Man lär sig av livet!

att jag gjort dom första dagarna på mitt nya jobb. dom har varit lite jobbiga eftersom jag inte sover så mycket om nätterna nuförtiden eftersom jag hellre ligger bredvid honom och pratar om allt viktigt vi kan komma på.

Det finaste som hänt mig var att jag och min bästa kompis avslutade veckan med att dricak rödvin och röka marboro light i vårat fönster i Paris. Precis utanför blommar röda rosor och innegården är så vackert fransk att man vill dö lite av lycka varje gång man kommer hem.

Jag var på biblioteket och såg att dom hade fått in Mando Diaos mvt-unplugged spelning som musikvideo så den lånade jag. Det är ungefär det mest fantastiska jag sett i livekonsertväg, tiden stannar ett tag där.

Så nu längtar jag efter att åka på P&L med två av mina bästa barndomsvänner, så jag kan se dom med egna ögon!!

det fineste som skjedde meg denne uken:
å sitte i en sofa klemt mellom to mennesker, selv om det egentlig var god plass og vi ikke trengte å sitte så tett; å tenke at disse to menneskene er de beste i hele verden og det passer bra at de er akkurat så nære.

det finaste var nog när en man sa ”du är det somrigaste jag sett på länge!” till mig.

We sat sculpting fish out of play-dough for several hours, listening to songs about collecting stamps, treehouses and chicken-pox. I was going to make a shark but I didn’t want to. The nicest boy ever asked me ”Are you scared of them?”. ”Yes” I said.

Gick hem efter en fest på valborg, kastade runt en öltunna tills den sprutat ner hela gatan med öl och jag frös (som fan). När jag väl kom hem fick jag sms från den söta killen som jag gett mitt nummer till under kvällen. Och jag smsade till och med tillbaka!

det finaste är att det känns som att jag nu går igenom min första kris efter att jag flyttat från Skåne till Stockholm (firade en månad och en halv månad för några dagar sen). i veckan som gått har jag mest känt mig liten och vilsen och ensam och allmänt förvirrad. just när det höll på att ta död på mig som mest, kom min allra äldsta och bästa och finaste vän från Skåne och hela helgen har vi bara hittat på en massa roliga saker. hon får mig att känna mig älskad och säker på vem jag är.

jag har nästan precis nyss flyttat till london och bor i en skruttig liten flatshare i öst och tycker att livet är magiskt. i söndags, vilket borde räknas som denna vecka, så slängde vi i en filt i en korg, drog på oss några jeanshorts och urtvättade skjortor med håret i tovor från gårdagen. luften luktade solsken och det var tjugosex grader och jag var ledigledigledig. i gatuhörnet mötte vi upp några fina australiensare och köpte pizza och honungsmelon för att promenera till vår granne Victoria Park. och så låg vi på vår massiva filt med melondroppar i mungiporna och direktöversatte alla håkan-låtar och titlar till våra vänner och pratade tonårstragik och londonmagi. överallt ploppade fräknar upp på våra hudar och vi gick barfota till glassbilen och kittlade dom som somnade med grässtrån i deras öron och hade påskliljor längs med filten. några grillade bredvid och mina armar luktade värme. och så låg vi där hela dagen och blev kära i varandra, kära i london och kära i sommaren.

sen så gick vi alla på takterassfest och grillade och åt jordgubbar och dansade med lycka i fötterna. tänk va, att det faktiskt hände den här veckan… jesus.

han som är den finaste jag vet och som jag borde ha kommit över för över ett år sen har smsat mig varje dag. i tisdags kväll när jag åkte tåg skämtade han om att fria till en annan och det gjorde så ofantligt ont och jag låg där i liggvagnen och grät så tyst jag kunde för att ingen skulle märka. och i onsdags smsade han hela dagen. som om han behövde tala om för mig så fort något intressant (eller ointressant) hände. och jag måste i ren självbevarelsedrift intala mig själv att han omöjligt kan ha några känslor för mig, men jag kan ändå inte sluta drömma om hur hans läppar kommer smaka när det blir vi. en dag. och allt gör så ont, men det är ändå så fint på nåt sätt att han kan vara så himla underbar och inte ha en aning om det.

jag sökte en musikalhögskola och hade en galet rolig audition. sen får man sms på eftermiddagen om man gått vidare eller inte, och jag och en bunt fina människor med fantastisk utstrålning och sångröster från en annan värld sörplade litervis med kaffe och höll varann hårt i händerna och stirrade sönder våra mobiler som låg framför oss på bordet i kanske två timmar innan smsen äntligen kom och vi hoppade och skrek för att vi gått vidare så att andra på uteserveringen och längs hela gatan kom fram och frågade glatt varför vi skrek och dansade på gatan.
solen sken och låtsades vara sommar och det ingick påtår.
FIN DAG.

Jag gick på kvällspromenad med två av mina finaste vänner, vi gick genom en mörk park och lyckades skrämma upp varandra så mycket så att vi tillslut fick springa skrikande och skrattande därifrån hand i hand. Tillslut hamnade vi i en av vännernas trapphus och där satt vi länge och pratade om allt som bara nära vänner kan prata om.

När jag läste igenom kommentarerna och trodde (insåg) att en var skriven av min bästa vän om hennes pojkvän. Då blev jag alldeles glad och varm inombords. Deras kärlek är så himla fin. Jag hade rätt visade det sig lite senare.

Så vackert….POETISKT!

gjorde nåt förbjudet och riskabelt men det var värt det för jag fick lite tid med en man som får mitt hjärta att slå frivolter.

När du trycker dina öppna handflator mot min midja och jag har på mig en stor vit t-shirt som har min bästa Kenttext skriven över sig med vattenfast spritpenna och du håller dina händer tätt mot mig och under dina handflator står det med svart spritpenna att du och jag ska aldrig dö.

Vi har dragit ner rullgardinerna trots att vårsolen strålar utanför fönstret, det är halvdunkelt och varmt i min säng där vi ligger intrasslade i täckena och i varandra och tittar på Amélie tillsammans. När eftertexterna börjar rulla och hela rummet fylls av dragspelsmusik ber jag honom sätta sig upp framför mig i sängen och kysser honom precis som Amélie kysser Nino för första gången; först i mungipan och han ler och ser lycklig ut i hela ansiktet när han känner igen det; sedan där bakom örat, sedan precis ovanför ögat och så lägger jag min fingertopp mot mina läppar och han böjer sig fram kysser mig precis likadant.
Efterråt, ute på trottoaren, berättar han för mig att det är den enda film han någonsin har gråtit till.

Att jag blev lite förälskad i en kille som jag inte alls tror är intresserad av mig egentligen. Ändå var det så underbart att bara få beundra någon. Att hela tiden hålla koll på var han är och vad han säger. Att få vara förälskad utan att någon vet. Hemlis.

När vi åkte till stranden idag, för att vädret var så himlans fint. Det blåste litegrann så man måste ha tröja eller jeansjacka på sig, men de gjorde ingenting. Sedan satt vi bara där, ni vet på de där höga kullarna av sand som blir när det har blåst i jättemånga år, och pratade om livet och om vad vi ville bli när vi var små och vart vi helst vill resa och annat viktigt.

Jag bor vid havet i England och jag och min underbara pojkvän gick ner till spelmaskinerna och åt en glass i solen. Jag vann en jättefin tatty-teddy som det stod ”you make me smile” på och tio pund satt fast på hans öra. Min pojkvän sa att jag såg ut som jag hade vunnit idol. Men så känner jag inom mig varje sekund jag tillbringar med honom 🙂

It didn’t happen this week, but the week before…the nicest thing in the world. I went to Florida for the first time and for the very first time in my life I played in the roaring ocean waves of the Atlantic. It was wonderful. My husband and I acted like teenagers again, jumping into the waves and laughing. Sometimes I feel so damn old, and then we do something like that and I feel young and free again.

This week the nicest thing that happened to me is that my bosses gave me a gift card for shoes and a nice card and 2 delicious gourmet cupcakes! Yum!

i onsdags var jag ute och drack cider & annat gott med världens finaste vänner. mitt hjärta var med och bara att se henne le gör mig så glad att det värker i hjärtat. på baren där vi var befann sig en fin pojk som jag tycker är lite extra speciell. han hade en fin skjorta på sig och snygga svarta jeans och hans hår var sådär lockigt som jag älskar. när jag precis hade beställt en drink hörde jag honom ropa på mig och när jag vände mig om satt han där och log. jag gick fram och han sa några ord som gjorde mig lite förvirrad, nervös men ändå glad. så drog han mig intill sig, han sittande, jag stående, och så kysste han mig på munnen. bara sådär. precis bara sådär.

och jag blev så glad att jag fnissade som en fjortonåring trots att jag fyller nitton i år. bara sådär.

Det finaste som hänt mig den här veckan var igår kväll. Trots att skolan hänger över mig och planen var att lägga mig tidigt drog jag och fyra fina vänner ut och dansade. Dansade så jag fick ont i fötterna och sjöng högt när Håkan och Strokes spelade. Och på andra sidan dansgolvet dansade en ung kille i rödrutig skjorta med brunt lockigt hår lite tafatt och charmigt. Jag kunde inte låta bli att kika på honom flera gånger och varje gång jag gjorde de tittade han tillbaka och log så smilgroparna syntes. Trots mörkret och röken ur rökmaskinerna.

Och så skapades det liksom ett fint minne av aprilhimlen.

Min mamma kom hem.

Satt i Vitabergsparken igår eftermiddag tillsammans med mina fina tjejer. Vi hade precis haft mösspåtagning och solen sken sådär skönt som den gör i Sverige på våren.

Vi drack vin, åt jordgubbar och tittade på människor. Jag ler på varenda bild som togs igår, var så lycklig.

Och även om det gör ont att tänka på att jag snart tar studenten, och inte längre kommer spendera veckordagarna med tjejerna, så var den här eftermiddagen det finaste på länge.

I tisdags landade jag på svensk mark efter tre månader i Asien med min ryggsäck. När jag kom ut från Arlanda stod min mamma, min pappa, min lillebror och min labrador-lillasyster där och väntade på mig. Förstod precis då hur mycket jag hade saknat dem, och det var fint.

I tisdags när jag skulle åka hem till Frankrike efter att ha firat påsk i Sverige så var det någon som rufsade mig i håret när jag gick på flygbussen. Och det var Evy, en av dom jag bor med i Frankrike, som också hade varit i Sverige ett tag och skulle tillbaka med samma flyg som jag. Vi har bott ihop i tre månader ungefär men aldrig riktigt pratat med varandra så mycket men nu pratade vi hela bussresan, sov på varandra hela flygresan och fortsatte prata nonstop ända fram till dörren hemma. Och när vi kom hem så öppnade Marie, som vi också bor med och var jätteglad för att hela våran kollektivfamilj var samlad igen!

Somna nära en pojke som doftar sol, vakna till då och då under natten, kyssas och leta hud, viska saker i varandras munnar, där mellan dröm och verklighet, och sedan vakna upp till en värld som inte längre kräver dubbla lager kläder.

Min lillebror som för mig alltid kommer att vara en liten plutt, fast han fyller arton i sommar, kom och hälsade på mig. Han bor långt bort och jag träffar honom nästan aldrig och det var så himla fint att han kom och drack kaffe och åt kladdkaka som jag slängde ihop.

på jobbet var det iaf kanske när jag träffade en stylist på en casting och han tittade på mitt kort och sade ”oh my f*****g god, I LOVE this, this is so my absolute favourite story in the latest issue! Fabulous!” om mina bilder i senaste Vogue. eller när jag fick ett sms efter jobbet idag från designern jag jobbat med som sade ”Thank you so much for today – you were out of this world – amazing!”. det är fint arbetsomdöme ändå i en bransch där alla döms ganska hårt.

jag pratade på Skype med en av mina bästa vänner som jag inte pratat med på 54 dagar och skrattade ordentligt helt på riktigt och det var bara så bra att prata igen.

nu. när jag suttit i mer än en timme och lyssnat på Veronica Maggio för att alla pratar så mycket om hennes senaste album, samtidigt som jag läst igenom varenda kommentar till det här inlägget. och även om jag saknat lite – men bara så otroligt lite att det knappt räknas ens – förut så saknar jag hemma som mest för första gången precis nu. jag vill också sitta i en park och dricka vin och vara med fina personer i en stad där våren är.

egentligen kanske det har hänt ännu mer också, men det måste jag spara lite till tror jag. fast du hade rätt i alla fall Sandra.

Jag och min fina vän hoppade på en cykel och cyklade någonstans. Vi hittade en fin kulle där gräset såg ut som en perfekt mangaanimation när vinden blåste runt, och ställde oss vid en åker täckt av någon pappersplast som bildade jättefina vågor i vinden och bara var.

snälla rara Sandra är så sugen på att se några oerhört bra filmer kan du inte ge några bra film tips gammalt eller nytt tacktack 🙂

Igår fick jag veta att jag är gravid. Jag är sexton år och det är inte fint på något sätt alls, inte alls. Det enda positiva är att min pojkvän ville vara med mig hela dagen trots att jag bara grät hejdlöst och hade mascara rinnande nerför kinderna. Vi låg och grät hela natten i varandras armar, och Sandra, jag har aldrig varit så förvirrad eller rädd i hela mitt liv. Men på något sätt är det här det finaste jag varit med om också, eftersom att ett ”vi kommer lösa det här tillsammans” och gemensamma tårar aldrig känts så tryggt.

För två och en halv vecka sedan var jag tvungen att åka ifrån Australien och tillbaka till Göteborg för att jag blev sjuk och behövde opereras. Varje dag sen jag kom hem har känts förvirrande och konstig eftersom mitt hjärta och min själ är kvar i Australien. Jag ska ju inte vandra runt på gamla gator, jag ska ju tillbringa detta året på andra sidan jorden.
Jag lämnade min aussie pojkvän kvar och har gråtit mig till sömns av saknad otaliga nätter. Avståndet har bara känts hopplöst längre för varje dag när vi av olika orsaker&tidszoner inte kunnat prata ens i telefon. Bästa dagen denna veckan var när vi skypade och försökte pussade varandra genom skärmen – senare fick jag klartecken från doktorn och bokade en tillbakaresa nästa helg! Bästa, bästa dagen.

Jag träffade en väldigt fin dansk häromveckan. Han kysser väldigt bra och han är dessutom finare än alla killar jag någonsin träffat tidigare. Vi har pratat länge länge över internet varje kväll och jag längtar till jag ska få träffa honom igen.
I förrgår skrev jag till honom att jag tänkte åka till köpenhamn (jag bor i Malmö). Han svarade att det kostar honom 200 DKK enkel resa till Köpenhamn, och att det var väldigt mycket . När jag sa att det var synd för att jag hoppades att han skulle komma dit, så sa han: ”Men billetprisen skal ikke holde mig væk, hvis der byder sig en mulighed.”. Det var det finaste den här veckan.
Han är en sådan som gör att nästan allting känns fint.

Det finaste den här veckan är att jag kom in i en skola i London jag sökt till.
Och att jag fått sms från den där killen som jag tror kan vara något extra.
Och att jag har så himla fina vänner, som ringer och ringer även fast jag säger att jag inte orkar prata när jag egentligen bara vill, de förstår mig, de förstår hur jag är när hjärtat brister.

något fint var när min kompis som är lika olyckligt kär som jag skrev att vi borde ta varandra att pussa på istället för att inte ha någon alls. även fast än att det inte alls skulle kunna bli vi på något sätt, så gjorde han mig så glad. min fina vän
något annat fint är att ha lov, sova i kalla sommarstugor med bästa vännerna och trängas i våningssängar, vakna alldeles för tidigt och äta nybakade scones ute i solen

Läs: psykledare i vården har inget bättre för sig på kontoret än att hata på sina anställda och springa marathon andras hem… Åhhh lipa det är så synd om mig jag måste byta jobb och bli copywriter…
Det bästa var när jag polisanmälde henne!

Jag jobbar på en förskola i en grupp med 23 små liv mellan 3-4 år.
Det finns en liten kille, som jag alltid hållit ett extra öga på. Han är speciell. Yngst men väldigt klok. Han har alltid varit lite svår, inte lätt att charma och stretar emot det mesta man erbjuder. Låter ingen sätta sig på honom och kan vara väldigt hård mot de andra. I fem månader har jag jobbat med att han ska få förtroende för mig. Och häromdagen när vi var ute sa han: Kom och titta på nyckelpigor med mig. Det var så fint och jag kände mig hedrad att han valde mig först bland de andra pedagogerna som han känt längre. Det är sådana framsteg som gör att jag älskar mitt jobb.

Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet, tills den här veckan. När hans strök luggen ur ansiktet och log mot mig genom köket på hemmafesten vi båda hamnat på så föll jag. Resten av kvällen satt vi i soffan och drack öl ur samma burk, varannan klunk var och pratade om saker som att Baby i Dirty Dancing inte ens sitter i ett hörn. Jag glömde bort allt runt omkring och så är det fortfarande varje gång han skickar ett sms. Han bor femtio mil bort men jag har aldrig känt mig så nära någon.

vad gör om man har ewn psykopat som går in i ens dator… förstör saker i mitt hem?
Den bästa dagen vore om man kunde trycka ner psykopaten i en rättegång med tillhörande sjuka vänner… Läs: hemfridsbrott… sen lipa på nätet det är så synd om mig jag undervärderar mig för en man som inte älskar mig… *LIPA* Nu måste jag mansikt hata på andra så min lilla självkänsla blir starkare och viga mitt liv till ett haemfreak… Hmmm… kul att saker spökar på min dator!!!!!!

Att trängas backstage efter man uppträtt på en konsert och känna adrenalinet. Sen när man sätter sig kollar man upp och ser killen med sötaste leendet som man blir alldeles pirrig av. Han går en årskurs ovanför mig, vet att han heter Oskar och att han spelar trummor, skejtar och är det sötaste jag sett. Men jag har ingen aning om hur jag ska säga hej. Jag bara kollar på honom i smyg. Haha, hjälp!

Att ha fått dansa och sjunga sig hes fram till gryningen och sen fått gå hem och hålla den finaste killen i handen. Och att ha ätit den godaste kladdkakan.

Det allra finaste som hänt mig den här veckan hände mig igår natt. Natten spenderades i en bil tillsammans med en pojke som är så fin att det gör ont i hjärtat ibland. Vi åkte runt i nästan hela vår lilla stad innan vi stannade vid den finaste utsikten som det går att hitta här. Hans hud var så varm och hans skäggstubb kittlade min kind. Jag strök mina fingrar över hans bröst och ville aldrig resa mig från hans knä. Innan jag blev avlämnad vid mitt hus så åkte vi runt genom nästan hela staden igen och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var så att man ville att natten aldrig skulle ta slut, det var min finaste natt på länge och en utav de allra bästa någonsin. Men alla mina finaste stunder har varit tillsammans med den pojken.

Det finaste den här veckan var helt klart Håkans konsert på Cirkus. Det var min tredje och finaste gång, det kan inte bli mycket bättre än på andra raden i mitten så nära både Håkan och en bästa vän som håller ens hand så hårt under ”Det är så jag säger det”. När det var slut var jag tvungen och gråta lite av lycka och längtan till nästa gång. Det finaste är att det bara är två månader till nästa gång, i ett publikhav på peace and love kan inte längta mer! och sen är min hund världens bästa som kom hem från landet i onsdags, det var nog näst finast. eller kanske lika fint tillochmed, för han är min livräddare.

att äta tacos med fyra fina vänner på altanen omsvepna av filtar utan att frysa så himla mycket och känna att fan vilken härlig sommar det ska bli.

Det finaste som hänt mig den här veckan är sista lektionen på första kursen i Lindy Hop med tre av mina finaste vänner. Och när vi igår promenerade igenom Kungsträdgården och alla körsbärsträd var sådär fina som bara just de kan vara 🙂

My friend dragged me to The Buckingham Palace on Thursday to check the people camping there for the royal wedding on Friday and I went against my will. I am glad I did it because I got to see the Queen leaving the Palace and she waved right in my direction. I was so much more excited than I’d expected to be! 🙂

När jag var på jobbet (ett bageri) här om dagen kom en familj in och skulle köpa bröd. Det var en mamma, en pappa och tre tonåringar. Jag har aldrig träffat på en familj som denna, det lyste om dem och jag kände verkligen hur de allihopa hade en enastående familjerelation. De skämtade, skrattade och umgicks på ett sett jag inte visste att en familj kunde.

Det var fint att se hur nära man faktisk kan vara sin familj.

jag har en katt som heter isis, som jag älskar mer än allt allt allt. och det finaste är när hon står och skriker utanför min dörr för att hon så gärna vill komma in och kramas. då ligger vi och skedar i min säng och ibland drömmer hon mardrömmar men då klappar och pussar jag lite så att allt blir bättre. mamma säger att jag måste ta med isis när jag flyttar, trots att alla vill ha kvar henne hemma. ”kim, hon kommer inte klara sig utan dig, hon kommer dö av saknad. ni hör ihop” och jag känner precis samma sak. min lilla lilla kise, tänk att man kan älska en sådan plutt såhär mycket. det får knappt plats i kroppen.

I tisdags när skolan började igen var det som en ny skola och alla var så vårfina. Killarna bar kortbyxor, flickorna hade bara ben och flygiga klänningar. Det kittlade i fingrarna på mig, under lektionerna skissade jag kläder, och under en håltimme gick jag till en tygaffär och köpte ett randigt tyg bara sådär. Jag har varit extra glad ända sen jag fick påsen med tyget, som ska bli en tunn sommarklänning med veckad, puffig kjol.

att spendera en fredag tillsammans med tre fina vänner, laga alldeles för mycket mat, lyssna på veronica maggios nya om och om igen, spela gamla bortglömda playstation 1-spel och sitta barfota i kvällssolen och kedjeröka.

Han på jobbet som jag gillar i smyg räckte mig den andra halvan av sin cigg som han inte skulle hinna röka upp. När jag kved att jag inte röker log han mot mig och satte ciggen i mungipan innan han skyndade iväg.

Att sitta på en parkbänk med en nära vän och prata hemlisar en onsdagskväll, och bli överraskad av att den två år äldre pojken man håller på att kanske håller på att bli kär i har kört förbi i sin bil, sett oss, parkerat bilen och kommer fram i sin tunna vita skjorta bara för att vi inte setts på hela dagen och han ville prata med mig. Att vännen förstår och cyklar hem med ett leende. Att han fryser men stannar ändå. Att pratet aldrig tar slut, att han fyller mina tankar och att allting jag hör och ser direktkopplas till honom.

Det finaste som hände denna veckan var att jag nog har accepterat att jag är förälskad.

Min son på snart två år är allt som oftast en liten plåga nu och gör allt han inte får och skriker när han inte får som han vill. Sådär som barn ska vara när de är två år alltså. Mitt i all denna trots har han lärt sig hur man kramas, på riktigt alltså. Det är det finaste som har hänt den här veckan. När han lägger sina små armar om min hals och lutar sin kind mot min kind samtidigt som han säger ”krame”, då glömmer man bort att han sekunden innan stod och skrek ”nej nej nej” samtidigt som han frenetiskt viftade med armarna framför sig.

Natten till torsdag drömde jag att en pojke ringde mig och talade om för mig att han tyckte att jag var fin. Vi började smsa, titta blygt på varandra i korridorerna och hälsa tyst. Han hette Niclas (utan k, bara ett c i mitten – bästa stavningen) och hade en vinröd anorak. Vi började umgås lite och sedan snabbspolades drömmen, som det gör i filmer. Plötsligt var det 10 veckor senare och vi hade blivit ett sånt där radarpar som man ser på stan ibland. Vi tog pusspauser, höll handen och var så himla kära. Han i vinröd anorak, och jag med ljusblå rosett i håret. Vi var så fina ihop och jag kände mig så förskräckligt älskad. Jag vaknade och kom ihåg att jag ingen var kär i mig men det gjorde ingenting. Den där känslan av att jag var sådär förskräckligt älskad satt kvar i kroppen hela dagen och allt kändes så himla lätt och bra. Ibland behövs inte så mycket mer. En fin dröm kan göra hela veckan bättre!

Jag var bakis en dag och istället för att gå till skolan stannade jag hemma och drack juice och åt popcorn framför gamla barnprogram. Man måste få göra så ibland.

Det finaste som har hänt är att jag har tatuerat texten ”Shoreline” över högerfoten. En present från min blivande make (vi gifter oss om 1 månad!) och lätt den bästa tatueringen jag gjort – även om den gjorde så ont att jag både psykosryckte som en sprattlande fisk och grät diverse smärttårar.

I fredags när William och Kate skulle gifta sig, skyndade sig min klass efter lunchen tillbaka till klassrummet – jag och Ellen gick till ICA för att köpa Stimorol tuggummin och Svensk Damtidning för att få veta allt om kungabröllopet. Vi är fjorton stycken, en väldigt liten gymnasieklass, och i vårt klassrum finns många datorer och en stor duk som man kan dra ner framför tavlan som en projektor projicerar bilder på. Vi satte på fyra datorer och den stora duk-projektorn och startade upp CNN, BBC och SVT för att se på bröllopets direktsändning ur alla vinklar och inte gå miste om nånting. Vi befann oss, i alla fall fyra av oss tjejer, i extas – förväntningarna och spänningen steg för varje steg världens kungligheter tog på den röda mattan längs altargången i Westminster Abbey. Ibland går ju datorer över i vänteläge så att skärmen blir svart om man inte rör vid musen, så med tio minuters mellanrum blev den stora duken mörk – då rusade någon av oss upp och sprang fram till datorn vid katedern och ryckte desperati musen tills bilden kom upp igen. Har du sett Kates klänning? Den var så vacker. Vi diskuterade allas klädsel och klänninglängder och hattar eller huvudverk.

Efter ett tag började vår lektion och vår lärare i Kulturhistoria kom in, där satt vi, som exalterade barn på julafton, och argumenterade för att detta var kultur i allra högsta grad och sannerligen skulle bli en minnesvärd historisk händelse. Han skrattade och satte sig längst fram. Så satt vi i två timmar och såg på vigseln. Kyssen hann vi däremot inte se, för många i min klass skulle ta tåg hem till sina hemstäder över helgen.

Idag har jag köpt en rosett bikini och en spetsbehå. Jag har också köpt en skiva med franska sånger (just nu hör jag carla brunis le plus beau du quartier) och en med Imperiets bästa som min pappa ska få när han fyller år. Han var ett stort punk och Thåström fan när han var yngre. Han har sett the Clash på riktigt.

Hoppas du får en fin helg, söta Sandra. Du och din blogg är så fina. Puss.

Det finaste den här veckan är att jag för första gången fått se min dotter som jag burit i 9 månader. Hon föddes i tisdags och är allt man kan tanka sig.

Det var tisdag. FB-chatten gav ifrån sig ett pling och han skrev ”hej”. Sen kom pratbubblan längst ner i hörnet fram flera gången. Han skrev. Suddade ut. Skrev. Sen kom det:

jag saknar dig.

Och jag grät. Tusen tårar rakt ner i knät. Grät över hur det bara är tre små ord men när det kommer ifrån någon man håller av är de starkaste någonsin och jag vill att han ska komma hem nu, nu, nu, nu. Inte vara bortrest på ”Hitta mig själv”-resa. Inte vara någon annan stans är hos mig. Jag grät för att jag inser att jag kommer älska honom tills jag dör och längre, även om han inte vill inse. För att han är den finaste jag vet om, och för att jag är den finaste han vet om men för att vi bara inte riktigt funkar sådär som man ska.
Det finaste som hände mig den här veckan var när jag insåg att jag aldrig kommer ge upp. Om oss. Om honom och mig. Även om det går käpprätt åt helvete. Då hänger jag med ner.

Att vara på Håkan konsert med mina allra bästa vänner i hela världen. Att stå där i en publik som sjunger högt högt med i alla låtar. Kärleken brinner allas ögon. Att dansa sig helt svettig och känna att den här stunden är helt perfekt.

Jag var på konsert och öl en torsdag på bästa strand. Träffar knäppaste killen som översatt shrek-spel och kunde varenda line utantill. Köpvarmkorv, säger åsnan. Vi pratade sexualitet och moral hela kvällen, vilket kan te sig ganska märkligt såhär i efterhand men finaste mannen på länge länge, och vilket sug i blicken han hade. Jisses.

Jag pratade med en tjej som är äldre än mig och fick lite perspektiv på min framtid och hur jag ska lägga upp mina planer inför den. Det kändes bra.

http://1.bp.blogspot.com/-d2Kg1jBxFKM/TbhycV6QhqI/AAAAAAAAAUk/rzMHvPfQVUw/s1600/ffff.jpg

(Bilden)
jag hittade en fruktansvärt söt padda som ville vara med och gosa på min soliga skogspromenad!

och sen har jag flyttat in med min pojke till hans lägenhet, tummen upp för det!

Tackar som frågar! Mitt bästa denna veckan, var nog något av det bästa som hänt mig, bortsett från man och barn då! Jag träffade BJÖRN ULVAEUS!!! Kolla in på min blogg:

www.habowoodfruar.blogspot.com

Kram Ann

När han som jag är hemligt kär i skickade ett mejl till mig där han skrev att han saknar mig. Han är på andra sidan jorden, men jag blev glad ändå!

När jag och min bästa vän satt och höll varandra i handen och jag ville att tiden skulle stanna… Vi lyssnade på musik som påminde om en speciell höst och vi grät tårar av oändlig saknad efter tiden som gick. Och samtidigt slår körsbärsträden ut sakta och stilla utanför… Så vackert…

I am moving away from Toronto, so I spent my last morning walking around the city at 7 a.m, still fuzzy from the night before’s beer. The busy streets were so quiet, I felt so close to this city I’ve called home the past year. I ended my morning having a long indulgent breakfast on the patio of my favourite patisserie Nadege, including several pots of different Kumsi tea, macarons and a pain au chocolat. It was lovely, but not quite good bye, as I hope to come back soon.

Att jag såg världens finaste pappa med sin lilla dotter på tunnelbanan i ett land där jag bor nu utan min familj. Och då saknade jag min egen pappa så mycket att hjärtat höll på att brista. Jag minndes precis hur det kändes när han höll mig i handen på väg till dagis, och lyfte upp mig på diskbänken för att ta av mig gumistövlarna och hur jag vinkade hejdå ut genom fönstret. Jag älskade honom mer än vanligt i den stunden, jag har en sådan himla tur som har en sådan fin pappa som min pappa är.

Det finaste som hänt mig var en promenad jag gick igår. Hela vägen från Sergels Torg till Södra Station. Med honom. Vi har inte setts på över 3 månader, sen dagen då vår kärlekshistoria tog slut. Vi blev aldrig ett vi. Han hade djupa sår från sitt ex som fortfarande behövde läka. Men igår sågs vi igen och det bubblade lika mycket i magen som det gjorde när jag föll för honom i höstas. Det är ju vår nu och sommaren är snart här. Så vi får se om han och jag kanske kanske slutar som ett vi tillslut.

Inbjudan till en nyfunnen väns födelsedagsfest väntade på mig när jag kom hem från skolan. Blomman på kuvertet, ritad med rosa tuschpenna, log. Det hade lika gärna kunnat vara en sol. Klädkoden löd: ”Kom som du är, det är så jag gillar dig bäst”. För första gången i livet kände jag att det visst räcker med att vara jag.

Igår hade vi hade mösspåtagning och vi i skolkören sjöng ”Minnen av Aprilhimlen” och ”Mannen i den vita hatten och det gjorde alla så himla glada. Sen umgicks vi hela klassen och jag drack öl från tre till tolv. Det var helt underbart!

Min skola anordnade en gala, så jag och mina två vänninor begav oss ut för att köpa klänningar och sedan hem till mig för att fixa oss.
Jag har aldrig haft kompisar jag gjort tjejjiga grejer med. Men just när jag satt och målade mina naglar röda så tittade jag upp på mina vänner och blev lite rörd.

För vad är mer tjejjigt än att dumpa alla våra tusenfemtioen shoppingpåsar på sängen, sprida ut allt vårt smink blandat med locktänger och hårborstar, plus dricka lite vin ur vanliga repiga dricksglas? Jag kunde till och med stå ut med alla dåliga technno-populära låtar istället för min rock ’n roll och blues, bara för att det var en sån himla bra, och himla tjejjig kväll!

Hurra för tjejjer!

I måndags åkte jag hem från Dortmund. Hade varit iväg en vecka och lärt känna fina människor. Det var speciellt en. När jag skulle springa till tåget log han mot mig med sitt skeva leende, glittrande ögon och sa ”Kom, jag måste få krama dig innan du går.” Så jag försvann in i hans famn som doftade vår, han viskade tyst, tyst i mitt öra att ”Du är det finaste som hänt mig denna vecka. Jag kommer sakna dig så himla mycket.” Det var fint att han viskade så i mitt öra och att jag kände lika dant. Men sorgligt att jag var tvungen att skynda mot tåget till Köpenhamn.
/L

Dagen jag gick hemifrån fullt medveten om att jag råkat klä mig i blommiga trosor under vita shorts men brydde mig inte ett skit för allt är annars bara bra och jag har en ny deodorant som doftar som en lotion som kom med en Barbie när jag var liten, vilket gör mig extra glad varje dag.

Jag grät bort tonåren men lever nu istället och tar inte längre livet så hårt.

Det var när jag åkte hem till min hemstad i torsdags, igen och åt en spontanlunch med min bästa vän. Vi satt nere vid vattnet och jojade med våra nya jojos och pratade om killar och var glada för att solen smekte våra ansikten.

Det finaste som hände var nog att min bästa vän ringde och sade att han hittat sitt livs kärlek.

Det värsta är nog att jag precis innan insett att han är mitt livs kärlek..

Jag och en kompis hade glömt att vi hade fyra gratis biljetter till en film och bjöd in två klasskompisar att gå med oss. Efter skolan den dagen gick vi ner till stan, köpte pizza och satte oss i en park och åt pizza och väntade på att bion skulle börja.

Det var i tisdags. På dagen sken solen och vad är inte bättre än att då köpa lite folköl och gå och sätta sig i Slottskogen. Solen sjönk och gräsmattan omkring oss blev allt tommare och tommare. Till slut var det inte så varmt längre, inte kofta-varmt i alla fall. Och kylan bet på något sätt tag i mer än bara mina armar så jag bestämde mig för att ta en tänkar-promenad bort till ankorna. Jag sms:ade en fin vän som kom på momangen för att bara krama mig och ta bort kylan som genomsyrade mig och lyssna på ankorna som simmade runt i den mörka dammen. Och långsamt, långsamt värmdes jag försiktigt ända inifrån hjärtat och ut i fingerspetsarna. Han berättade om framtiden och att det faktiskt är ganska bra ändå och till slut var tårarna utbytta mot de där skratten som bara han kan framkalla. Och efter det gick vi längs Linnégatan ner och skrattade åt allt och inget för att avsluta kvällen med att mötas av alla körsbärsträd på Järntorget som stod i full blom och skapade en rosavittt, mjukt snötak över oss. Spårvagnarna skramlade förbi och den fina dagen som blev en fulare kväll slutade på det allra finaste sättet. Vid spårvagnarna, under körsbärsblom med en vän som får en att glömma resten av världen för ett litet slag.

Jag har börjat skriva till en av de finaste personerna jag vet på facebook. Det började med ett kort litet mejl, men blev längre och längre. Nu skriver vi så långt att det tog en timme att svara på hans senaste mejl, och vi tycker likadant om precis allt och han är så smart och skriver så fint att jag inte kan låta bli att le när jag läser de svarta bokstäverna på skärmen. För det är inte bara ett mejl på facebook, det är en början. Jag bara vet att det måste vara så.

Det finaste med den här veckan var att vi sjöng ”sjung om studentens lyckliga dagar” för första gången på mösspåtagningen i fredags. Sedan åkte vi hem till en klasskamrat och åt fruktsallad och drack Rosé, det kändes väldigt flott och jag insåg att det nu bara är 31 dagar kvar tills studenten. Å herregud vad underbart men ändå så extremt läskigt.

På mitt nya jobb packar jag varor i burar och kör iväg dom med en truck. I onsdags åkte den snygga truckläraren förbi och sa ”Fan vad bra packat, galet bra!”. Det kanske inte låter så speciellt men det är nog det bästa som har hänt på det lagret.

Spenderade fredagen med en äppelgrön overall på kroppen och en studentmössa på huvudet, perfekt väder, vänner så långt ögat kunde nå och pussar från en fin pojke.

Första kyssen mellan mig och en pojke jag inte ens kunnat spela svårfångad med, trots att jag tidigare bestämt mig för att göra det. Vi berättade våra innersta hemligheter innan vi lärde oss vad den andres syskon heter, tvärtemot vad alla tidningar/tv-serier/filmer/kompisar säger. Men ibland går det ändå.

Det finaste som hänt mig den här veckan är att jag fick sitta bredvid flickan med bruna rådjursögon som jag älskar och bredvid pojken jag är vansinnigt-bubblande-kaninteslutatänkapå-igenaptit-fyllaheladagbokenmed – kär i. Samtidigt.
Och han gillar tyvär inte mig så men då när jag satt där kom jag på att det inte gör något.
För hon älskar mig, och han luktar himmel, och livet är vackert.

Det finaste som har hänt mig den här veckan var när min bästa vän sov över hos mig och vi låg i min säng bredvid varandra och så helt plötsligt kände jag min 20 veckors bebis röra sig inne i magen. När min kompis kände på magen så rörde hon/han sig igen och vi dog nästan av smältna hjärtan.

När jag var ute och joggade dök två älgar helt oväntat upp. De tyckte tydligen att jag var fasansfullt skräckinjagande för de sprang mycket snabbare än jag.

Jag badade för första gången i år! I havet och det var tre grader. Behöver jag ens berätta hur mycket jag skrek? Men det var fint, när jag hade en av mina bästa vänner med mig och allt.

Mitt finaste den här veckan var att jag tog mod till mig och tog med mig ett par bilder på Brigitte Bardot till frisören och så klippte jag mig 60-tals fin. Innan fick mitt hår bara växa som det ville, och jag vågade som inte göra något av det, så det var bara utvuxen uppklippning och fult. Men numera går jag runt i delad, lite för lång lugg och tuperat hår. Får massvis med komplimanger, och jag är så himla nöjd.

Att ligga och mysa med pojken jag har jagat i ett år och veta att han är min. Hans läppar är så mjuka och hans nacke luktar så gott och hela hans ansikte har börjat täckas med fräknar.

I was on a first date with a wonderful boy. We laught and talked for hours. Afterwards we were going seperate ways but none of us wanted to, so we just kept standing outside talking and freezing our asses of, but none of us cared. I think I`m falling in love.

Fredagen var det finaste under veckan. Det var mösspåtagning i skolan, men jag förstod inte riktigt vad det förväntades av oss studenter eller vad vi skulle göra, därför satte jag och några klasskamrater oss ned under ett kastanjeträd på skolgården och pratade och halvsov. På kvällen var några av oss på en picknick på gärdet. Vi sprang därifrån efter en och en halv timme, fyllda med sojakorvar och majs, eftersom vi inte tyckte det var särskilt roligt (och för att det blev fruktansvärt kallt!). När jag och en av mina bästaste vänner klev av tunnelbanan sprang vi till sergels biograf och köpte biljetter till halvtiobion. Vi såg Scream 4. Han hade redan sett den så precis innan något läskigt skulle hända eller någon skulle bli mördad tog han mig i handen eftersom han visste att jag tycker sådant är lite obehagligt. Lite konstig fredag. Fast det bästa var ju ändå att jag umgicks med människor jag tycker om.

Fick två plantor av en vän som ska växa och bli till tomater och paprika. Kanske chilipeppar till och med! Jag har bott själv i snart ett år och har velat ha något att ta hand om och nu har jag fått det. Nästan steg blir en katt.

att jag faktiskt är ihop med en underbar pojke som tycker om mig tillbaka. som gråter till sorgliga filmer och kallar mig sötprupp och kramar mig hårt och drar halvdåliga skämt jag skrattar åt bara för att han är det sötaste och finaste på jorden ungefär.

bara en sån sak.

Jag och några nya vänner satt mitt ute i skogen igår och grillade för salta pinnbröd och veggiplättar och ropade ”Heja, heja!” när det sprang förbi joggare.

Sitter med en pojke på en balkong klockan tre på morgonen. Han har fina lockar och ett fräknigt ansikte. Lite hög är han, så jag vet inte vad som är sant av det som sägs. Men det gör ingenting. Det är ganska lätt att prata med honom och vi sitter invirade halvnakna i tjocka täcken för att inte frysa. När vi halv fyra ligger ner på golvet på madrasser och våra vänner sover i samma rum i den stora sängen, kurar jag upp i hans famn. Hans läppar är mjuka och han vet hur man kysser. Instiktivt förs jag av hans rörelse, vill vara med honom. Tillsammans går vi in i badrummet och med duschen på förlorar jag min oskuld. När vi kommer ut igen är klockan sex på morgonen och vi bländas av solen som skiner rätt in i lägenheten. Tassar tillbaka till madrasserna och virar in oss i täckena och varandra.

igår lät jag en snubbe från norrland med brunt hår och snälla ögon trycka in en nål i min vänsterarm och föreviga raderna ”jag levde lycklig här med dig och mina katter ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst”. vi delade åsikten att carpe diem-tatueringar är vidriga och att det är betydligt trevligare med ett carpe rectum i svanken. dessutom hade jag precis lämnat in en färdigtryckt roman, en färdigskriven projektrapport och en färdigkladdad loggbok med orden ”JIPPI STUDENTEN” inringade med turkos penna. DÖÖÖÖÖÖR SÅ BRA.

Jag har jobbat som en riktig tok. Men endast för en enda sak. Imorgon åker jag på semester en vecka till Turkiet. Hoppas och tror att det kommer vara värt det!

att min finaste femtonårspojkhjärta kom fram till mej i skolan. att han ställde sej tätt intill och ville jämföra skostorlekar, precis som för ett halvår sen säga ”haha vad du har små fötter.” att hans svarta mössa satt sådär snyggt på bakhuvudet med massa rufsiga lockar att jag blev helt varm. att han berättade om sin flickvän, att de nyss blivit tillsammans. att jag tycker så himla mycket om honom. att jag vill honom så himla väl. lilla lillebror.

gå nedover gata i sola, uten jakkestrømpebuksesokker. himmelen!

igår kväll när jag spelade ”med andra ord” på en fest och jag och min lagkamrat vann. 😀 sen det andra finaste är att träden redan slagit ut och igår såg jag massor med rosa blad längs vägkanten. det var så fint att jag ville ta kort. men jag hade ingen kamera.

det finaste vecka sjutton skedde igår i skolan. Jag går i friskola & får betyg fast jag bara går i sexan, och en svenska lärare gav mig MVG för en berättelse. det känns så fint att få höra att man skriver bättre än de flesta trettonåringarna & att man har ett bra ordförråd. det där lät kanske lite skrytsamt, men jag har ett sådant lyckorus så jag nästan får spunk. dessutom har jag upptäckt maria gripes vackra böcker, vilket också känns fint.

Igår var jag och en av mina finaste vänner och såg Håkan på cirkus. Han sjöng så vackert att jag fortfarande darrar. Halsen gör ont efter all skriksång, men det är det värt. Håkan är alltid värt det.
Jag blir alltid överaskad att man fortfarande kan tycka om honom så mycket, efter 11 år tror jag fortfarande på allt han sjunger, alltid.

Jag bestämde mig för att vara oskuld lite längre till och det känns så jäkla bra.

Det finaste var när jag flyttade, som en sten som föll från mitt bröst. Snart kan jag lämna den här stan och aldrig återvända. Aldrig i hela mitt liv bosätta mig i en liten stad igen, ännu mindre på landet. Jag lovade mig själv skulle jag få barn en dag så ska jag aldrig utsätta dom för ödet att växa upp i en liten håla. ALDRIG.
Men det är ett mkt senare problem, jag tänker leva livet som det passar mig och för det jag vill göra. Jag är fruktansvärt nöjd över att mitt förflutna *jobbiga mannen* har massa andra tjejer.
Jag har inte varit så lugn som jag är nu länge, kanske för att det verkligen känns som det har skett ett avslut.. Sådant gillar jag, killar som jag datat från förr det var då sådant vill jag inte uppleva igen. Kanske för att jag inte tror på att nostalgi funkar, för i verkligheten kan man inte gå tillbaka i tiden. Jag hatar att älta saker, jag vill bara se framåt…
Hur min framtid blir och vem min nästa pojkvän blir det kan jag ju inte veta förrens det sker. Jag hoppas att han är mer lik mig…..

Att börja köa till en Håkan Hellström-konsert 20 timmar innan den börjar. Att sedan träffa hela bandet, fråga om de kn spela ”Gråsparven när hon sjunger”, höra när de säger att de inte spelat den på åtta år så det funkar nog inte, då önska ”uppsnärjd i det blå”, istället. Vara längst fram på konserten, höra hur han ”träffade fyra tjejer som sov här och de här två låtarna är till dem”. Att han spelade två låtar, varav en han glömt texten på så han bad oss om hjälp, för oss. För mig och mina tre vänner. Och slutligen, att hela bandet kände igen oss och skakade hand med oss på scen. DET var bland det finaste någonsin och definitivt det finaste den här veckan.

dom finaste personerna i världen kom hem till mig igår kväll. vi sa att vi skulle ha mexiko-kväll. så vi åt tacos, drack tequila och dansade runt i hela trädgården till spansk femtiotalsmusik. dom är mina finaste personer och vi satt ute halva natten, diskuterade campnamn till emmaboda och tänkte inte på att vi frös.

efter en fullpackad vecka efter alldeles för mycket av allting så var sista fredagslektionen inställd och jag och de härligaste vännerna på detta klot lade oss i Kronobergsparken med hembakade chokladmuffins och chokladglass direkt från paketet i solen och skrattade och njöt. All stress från veckan exploderade bara i glädje, trots att vi visste att samma sak väntade denna helg och nästa vecka. Men just då var allt perfekt.

I måndags kom jag hem från en resa. Jag sket i att duscha bort resdammet och sprang direkt till min bästa vän. Det hade hunnit bli vår när jag var borta och jag trodde jag skulle frysa men jag svettades bara. Vi promenerade från henne i aspudden till tanto, och sen vidare till rålis. Jag hann träffa nästan alla jag tycker om och dom bjöd på öl och jag bjöd på cigg och chips och alla kramade mej jättehårt tills alldelesförsent fast jag inte luktade det minsta gott.

Det bästa som hände var att jag åt sushi i en park med en pojke med fårhår. Jag glömde köpa vatten så sushifan fastnade i munnen. Men det gjorde ingenting. För jag kunde inte sluta flina åt allt resten av dagen.

En kille jag känner från en lång bussresa har börjat höra av sig. Han är oerhört söt och spelar gitarr i ett band. Häromdan skicakde han mig ett 90 sekunder långt gitarrsolo som han gjort till mig. Jag blev helt ställd! Rodnade i timmar. Lyssnar på musiken hela tiden. Så vackert att jag känner massa pirr i mig. Det börjar som någon mystisk sak men bryts av och slutar så fint stillsamt att jag inte har mer ord som kan beskriva allt det. Tydligen så tänkte han på mig och pillade en heldag med att få ihop något för att få ur ett stort leende ur mig – det funkade! Ingen har gjort något så fint för mig förut… Så du kan förstå att jag fortfarande rodnar när jag tänker på det… Synd bara att han bor lite långt borta.

Kram!!!

jag berättade för mina bästisar att jag älskar dom och förstod att dom kände samma sak och det gjorde mig så lycklig för nu är jag inte lika ensam längre.

Att få gå på Grönan med fina klassisar på smygpremiär och åka tekopparna, äta langos och dricka rosé. Det kändes så himla sommar och efter varje åktur hade alla tårar i ögonen (vissa av lycka, andra av panik…) Det är något speciellt med känslan på tivoli, förhoppningarna i luften och skriken som klyver den. Stora mjukglassar med lakritsströssel. Alla tusentals lampor som ser oändligt vackra ut när det börjar bli mörkt, och här och var hörs 30-tals jazz. Min finaste fredag på länge!

Det bästa som hände denna veckan var att min bästa vän flyttade hem till Sverige. Hon har bott i Rom i tre månader & eftersom jag inte har haft råd att hälsa på, eftersom det är alldeles för dyrt att ringa & eftersom hennes Internetuppkoppling har varit världens sämsta har vi inte kunnat Skypa, så har vi inte kunnat prata med varann på hela tiden. Jag har tänkt på henne & saknat henne varje dag. Men hon kom hem denna veckan och det var hur fint som helst att få prata med henne i telefon. Tre månader är en lång tid.

Finaste. Jag tog avsked förra veckan av världens vackraste pojke för att jag insåg att det inte var honom jag ville åt utan känslan av att tillhöra någon.Han blev ledsen och jag trodde att vi aldrig skulle prata med varandra igen. Finaste var när han igår kom hem till mig med glass trots att föräldrarna somnat för längesen och sa ”om det inte kan vara vi, kan jag väl i alla fall få vara din vän?” Sen tröstade han mig när jag började gråta, trots att han var den som blivit sviken.

Finaste är att vi är vänner igen trots att allt kändes så förlorat.

Jag dansade utan skor och tappade rösten igår

Det finaste just nu är att jag och mitt livs största kärlek är tillsammans igen efter att ha tvingats ifrån varandra på grund av att jag varit sjuk. Nu har vi varit tillsammans hemma i våran egna lägenhet, åh som vi båda längtat att veta var vi hör hemma, i lite mer än en vecka och det känns redan som en självklarhet. Men ibland, när jag vaknar på natten och ser och känner att han ligger bredvid så får jag ett lyckorus olikt något annat.

I torsdags gick jag på Håkan på cirkus. Det kan inte bli finare. Ibland lyssnar jag så himla sällan på honom av mig själv men det gör inget för han kommer ändå alltid äga varenda ett av mina hjärtslag precis som när jag var 17 och okysst.

Igårkväll berättade jag för pojken jag älskar att jag tycker om honom. Han tyckte om mig med.

Igårkväll åkte jag ut till en gård för att göra min ensamma pojkvän sällskap. Vi drack vin till solnedgången och Håkan Hellström och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi borstade tänderna under miljontals stjärnor och sedan sov vi i en 90säng i en husvagn utanför. Det var jättekallt och jättetrångt och kanske den finaste natten i hela mitt liv. Han luktar så jävla gott och är absolut det finaste jag vet.

Mitt finaste samtidigt mitt hemskaste var när jag satt i mitt föredettas knä och vart så hårt så hårt kramad att det inte var sant. Jag grät så mycket och han vägrade släppa mig, han är fin den där mannen. Det är så fint att någon kan bry sig så mycket om en person som den knappt pratar med längre. Den kvällen vände lite upp och ned på mitt hjärta igen, men det kommer nog bli bra igen snart.

jag gick ut och dansade med mina vänner och pojken jag gillar lite sådär i smyg var på en annan fest och ville att jag skulle komma dit men det var ingen som ville följa med mig så istället för att träffa honom pratade jag bara om honom hela kvällen och mina vänner blev ganska trötta på mig.

när jag tagit en taxi hem och låg i sängen och skulle sova för jag skulle jobba tidigt imorse ringde en vän som var på samma fest som honom och sa ”det är någon här som vill prata med dig”. och det var hans röst i luren.

senare smsade samma vän och sa att han inte hade kunnat sluta prata om mig hela kvällen.

åh. det var fint.

At dawn while walking to work in the city i saw a little grey bunny rabbit sitting on a patch of grass inbetween 2 traffic-intense roads munching grass all by itself!!!

I går (fredag) så hade jag och min fina pojke varit ett par i 7 månader. Han ska snart ta studenten och jag går bara i ettan, men så hade han mösspåtagning och jag är med i kören så vi sjöng studentsånger för alla treor. Sedan fick man ostbågar, cider och chips formade som hjärtan. Min pojke hade druckit två öl och var lite extra sprallig så tar han tag i min arm och drar ut mig till enkehusparken och är alldeles lurig och glad och så kommer vi ut till hans kompisar och alla är jätteglada och så kysser han mig och är bara jättefin. Det var <3.

när jag skulle åka tillbaka till internatet efter en veckas lov och personen som jag tycker mest om kramar mig hårt och sen ser upp mot mig med sammanbiten min och säger jaha, då ses vi inte på 2 månader antar jag och går sen bestämt ut och det var fint men ledsamt eftersom jag saknar min syster på 7 år varje dag så jag håller på att spricka.

Det finaste var igår när jag kom hem till Göteborg och vi svängde in på min gata. Jag har aldrig sett den på våren innan, och hela gatan var kantad av gröna träd och det bästa av allt: körsbärsträd som blommade för fullt!

Att jag varje morgon den här veckan vaknat av solstrålar som värmer huden. Det är såna dagar som jag inser hur lång och mörk och grå vintern varit.

Lots of nice things happened to me this week but the nicest has to be that I booked my ticket to Beirut for the summer! Thanks to the frequent flyer miles I’ve hoarded away I’ll be flying first class part of the way on Virgin Air. I hope this means I’ll get a personal greeting from Sir Richard Branson himself.

jag har varit så himla deppig hela veckan, för jag försöker liksom vara glad och positiv men saker händer hela tiden som gör att jag inte blir glad. dessutom försöker jag bli av med en biljett till festivalen siesta, och ingen vill köpa den, och jag kommer förlora massor av pengar, jag har inget sommarjobb för ingen vill ha mig och killen jag egentligen tycker om allra mest stod och hånglade med sin flickvän mot en vägg igår när jag skulle hem från skolan. men så läser jag det här, och istället för att bli avundsjuk så blir jag så himla glad för allas skull, för att de har det så fint, och även om det verkar bli som så att jag inte kommer ha haft en pojkvän innan jag fyller 18 ( om en månad nästan prick ) så tror jag att någon av alla fina saker som skrivits här kanske händer mig någon dag också.

puss.

jag fick ett hjärta ritat i min hand, i det stod det, vill du äta glass med mig???

jag fick ett hjärta ritat i min hand, i det stod det, vill du äta glass med mig?

hej sandra!

jag jobbar som nattsköterska på ett åldringshem och går i konsthögskola på dagarna. jag älskar mina åldringar, dom är så söta. jag går alltid in till deras rum på kvällarna, för att se så att ingen lämnat på någon spisplatta eller dylika saker, ofta så sover dom redan så det är ett ganska lugnt jobb.

men igår kväll så var det en tant som var vaken, hon är konstnär. men hon är inte så levnadsglad, för allt är så tråkigt, tycker hon. jag föreslog att hon skulle ta upp sitt målande igen, men hon ville inte måla ensam. då berättade jag att i samma korridor som hon så bor det också en som har målat mycket tavlor, och då blev hon så glad!

det var fint.

last night we built a furnace with spare bricks in my friends backyard and made a fire. we threw a huge piece of meat into the flames and roasted marshmallows and drank wine as we waited for it to cook. it was inexplicably perfect, and for the first time in a while, i did not need to get drunk to feel happy 🙂

Beautiful Thursday sunset watched from my building’s rooftop after a warm but rainy day in NYC…

Måndagen den här veckan bjöd min chef mig på champagnelunch för att jag gjort ett så bra arbete förra veckan. Du förstår, jag blir upplärd till produktionsledare på en byrå. Och det är ganska så tungt, för ni kreatörer är inte alltid så lätta att handskas med. Så det var skönt att få lite direkt bekräftelse och sen rejäl klapp på axeln! Älskar mitt jobb <2

Jag är så himla ledsen egentligen, allt bara flöt upp idag och precis nu svämmade det över och jag gråter så himla mycket. Men så alldeles nyss läste jag mitt namn i en väns inlägg och det var det finaste idag,
Åh, efter några få timmars sömn ska jag packa ner de finaste outfitsen jag har och bara dra på klassresa och låtsas att jag är lyckligast

I moved to Paris four months ago. Tonight after sharing beers and a plate of charcuterie with a French boy, he took me to the apartment he’s moving out of tomorrow. It was completely empty; all his furniture was gone, but we kissed on the floor until our backs hurt.

jag drack öl och tyckte att det var gott för första gången

Det finaste var nog att cykla med en sol som sällskap, dansa och sjunga till 90-tals nostalgi musik, kramas och planera äventyr och fått flera skatt-lycko-anfall!

getting back from a fabulous party with my boyfriend, immediately falling onto the bed and sleeping curled up together still in our gown and suit

Ikväll har jag dansat. Ensam och nykter. Det var så jävla kul.

En kille jag tycker är supersöt men som jag inte riktigt känner ville krama mig för att vi haft mösspåtagning. Jag sa att han såg så fin ut i sin studentmössa och han sa till mig att jag också var fin. Vi var nästan ensamma i korridoren och han slog liksom ut med armarna för att krama mig, men när jag med min sega reaktionsförmåga bara stod där helt stilla och stirra som ett eller annat kolli så lät han snabbt armarna falla med en aningen generad min. Jag förstod först då vad som egentligen hade hänt och frågade om vi inte skulle kramas ändå, och då kramades vi. Ibland tror jag att han gillar mig litegrann, men jag vågar aldrig tänka på det för länge. Men vi kramades i alla fall och det kändes ju lite gulligt.

I onsdags skulle jag läsa till ett prov, men det slutade med att jag hamnade i en tre timmar lång politisk diskussion på msn, med en kille jag just lärt känna. Kruxet är att jag bor i en s.k Håla ute på vischan, bland en massa väldigt enkelspåriga typer, och jag har som gett upp hoppet om att finna en vettig vän av hankön här, som bryr sig om annat än fälgarna på sin bil eller sina feta slutsteg. Tänk så fel man kan ha. Mitt hjärta log, liksom jag

En annan fin grej var att min samhällslärare sa på mitt utvecklingssamtal att jag är den bästa elev han någonsin haft.

att sitta på en kompis balkong i raggsockar, prata om pojkar och dricka vin tills klockan blir alldeles för mycket för det är ju faktiskt skola imorgon. och att cykla till skolan i nya skor och utan jacka, och det är inte ens kallt fastän klockan inte ens är åtta.

Att det sakta men sakert blir vinter. Nar man vaknar och sticker nasan ut ur fonstret sa luktar det kallt. Kallt, istallet for torrt och dammigt. Och paddlar man ut pa sin surfbrada sa kanner man den kalla vinden i ryggen men vattnet ar fortfarande sommarvarmt mot magen. Fint!

Den dagen då jag cyklade i vårsolen och lyssnade på A Bicyclette samtidigt och drömde att jag var i Frankrike, och så mötte jag upp min ungefär typ nästan pojkvän, och så tog vi en lång promenad utan mål, och det var varmt och vår och vi gick vid vattnet som var jättekallt, och ibland satte vi oss vid gräset intill och kysstes, och sjöng på gamla dåliga låtar, och till slut var vi tillbaka där vi började, jag cyklade hem med Yves Montand igen och jag som har varit osäker på allting, och livet, och honom, kände att just precis nu skimrar allting i rosa och jag är sådär kär som jag bara hört om alla andra som varit men aldrig varit själv. Och fast det var förra veckan så är det fortfarande det finaste den här veckan tycker jag, det var så fint så det räckte för två veckor och säkert flera veckor till!

Satt ute hela kvällen vid en mysig sjö, drack vin med fina vänner + bästa pojkvännen.
Fixade en brasa och spelade gitarr. Höll min vän hår i handen när vi gick där ifrån eftersom jag är så mörkrädd och hon klämde lite extra när hon kände på sig att jag var som räddast.

Min mentor bjöd hem hela min klass till sin lägenhet på söder eftersom att hon är höggravid och kommer missa vår student. Dagen till ära hade hon dukat upp små snittar och annat gott, så satt vi där i sofforna och pratade minnen och skrattade och solen brände alldeles lagom mycket genom fönsterna.

det finaste den här veckan var att träffa pojken med det lite för trassliga håret och lite för vackra gitarspelande fingrarna. vi känner inte varandra så bra än men något säger mig att vi har lång tid tillsammans framöver. han har fräknar, flera meter långa ögonsfransar och röda smultron läppar som kysser så hemskt mjukt. vi var på picknick i den grönaste parken nu i onsdags och vi drack hallonsoda och åt macarones. hånglade mest hela tiden och jag tänkte att jag inte skulle byta detta mot någonting.

I had lunch with some of my oldest friends – delicious slamon and cream cheese bagels and HUGE mugs of coffee, then knitted till the sun set 🙂

Jag och världens finaste kille gjorde slut för en månad sedan(efter 2 år tillsammans) för att vi inte passade längre. Vi har inte pratat sedan dess och jag har varit rädd för att stöta på honom eftersom att han läser intensivkurs för körkort i samma stad där jag bor.
Men så igår skrev han till mig: Hur är det med dig?
Vi skrev till varandra i flera timmar. Det var första gången jag grät på en månad. Tidigare har jag inte vela tänka, för jag har inte orkat att gråta. Jag har bara vela glömma. Men igår grät jag, det gjorde så ont.
Det fina i all ångest och alla ouppklarade missförstånd var att vi började skämta med varandra. Vi skrev såna fraser som vi alltid hade sagt till varandra. Och vi kunde precis föreställa oss hur den andre såg ut och lät.
Vi avslutade det samtalet med ett leende på läpparna och även fast det inte är vi två längre och även fast det kanske aldrig blir vi igen så känns allt så mycket bättre nu.

det bästa denna vecka var att min man tog sju steg med barr idag. den 9e april förra året friade jag till honom och han svarade ja. dagen efter gick vi bakfulla och lyckliga en promenad och när vi är fem meter ifrån våran port så ramlar han och bryter lårbenet. det visar sig att han har obotlig cancer. efter barrpromenaden så kollade vi på the crying game för hundronde gången och spelade yatzy.

efter en skitdag med tårar i skolan och nästanbråk om vem som fixar öl till valborg. men nu på kvällen har jag promenerat på gator med körsbärsträd upplysta av gult gatlyktsljus med en fantastisk vän. och precis ringde en fin pojke mig fråg göteborg. han var jättefull och jag uppfattade inte allt han sa, men det var fint ändå när han valde att ringa mig och berätta att jag luktar gott och att vi absolut inte ska tappa kontakten. imorgon är det valborg och fest och det mesta har löst sig igen. fan vad ett citat från en av dina texter stämmer ”jag hatar mitt liv samtidigt som jag älskar det så mycket” och det är ju så det är att vara 16, sitta i sitt rum med 60-tals soul på låg volum för att inte väcka alla och fundera på om livet kanske ändå inte lite börjar rulla nu.

Jag bor i London och idag hade vi en gigantisk fest för att fira två människors kärlek. Efter det gick jag förbi Her Majesty’s Theatre, tänkte: ”Äh, vi kör” – och så fick jag återuppliva min lite pinsamma besatthet med Phantom of the Opera. Som jag njöt. På väg till tunnelbanan kom en okänd man fram till mig och sade att jag var vacker, hade massa positiv energi och att jag hade gjort hans dag. Sedan gick han.

Kärlek, musik och trevlig främling. Allt man behöver.

Att jag bestämt mig för att berätta för pojken som framkallar fjärilar i magen hos mig varje gång jag möter honom i skolans korridorer att han är fullkomligt sanslöst snygg. Och de trots att han är två år äldre och antagligen kommer tro att jag är galen. Men jag är galen, han gör mig galen bara jag anar konturen av hans fagra kropp längs de långa korridorerna. Kärlek gör en fullkomligt galen.

Att besöka en vän, som inte bor i vilketnstad som helst. Hon bor ju i Nice. Gå på jazzklubb och bli glad i hela hjärtat av att se lyckliga 50åringar som allihopa dansar med varandra. Gå hem genom gamla stan och hinna slinka in på glassbaren precis innan stängning.

När min finaste vän kom hem till mig för att jag var så ledsen och allting kändes så fruktansvärt jobbigt. Hon kramade mig och lyssnade på mig, och sedan gick vi ut och drack fruktläsk i vårsolen, medan hon berättade för mig hur bra allting kommer att bli till slut.

Och sedan var jag inte så ledsen längre.

Att killen på min skola som jag gillat så länge nog gillar mig med, för idag när han skulle hejkrama mig så tappade han cykeln och det såg väldigt roligt ut och han blev lite generad, sen tittade han en sekund för länge på min mun. Och imorgon ska vi ses och spela monopol.

ja sa, jag kan göra frukost på sängen till dig när vi ses… vill du det? då sa han såklart! *er* mjau!

Efter alldeles för många dagar alldeles för många mil hemifrån kom jag hem. Till allt och till honom. Ikväll satt vi i solen på trappan utanför hans hus och han spelade gitarr, jag sjöng, han spillde ut sitt dricksglas över dörrmattan och sedan gick vi en promenad och tittade på alla hus vi vill bo i. Det finaste som finns är hans leende efter att vi har kyssts och att jag är riktigt kär för första gången. Aldrig har jag älskat den har staden så mycket som nu.

Jag kom hem från en spännande månad i Venezuela i tisdags och var lite rädd för att allting skulle bli tråkigt och ensamt här hemma igen men när jag klev av planet och åkte hemåt insåg jag att Sverige var täckt av vitsippor, knoppande björkar och varm vårsol och att telefonen sakta började pipa och fina vänner berättade att de saknat mig och ville umgås. Det kändes så fint i hjärtat att jag har skrattat högt för mig själv då och då.

det finaste är just nu, att ligga vaken med honom bredvid mig, han är så väldigt varm och jag leker lite med hans örsnibb när han i sömnen vänder lite på sig och viskar ”jag älskar dig, linnea” och ler världens raraste leende. åh. jag älskar honom så.

Det finaste den här veckan var nog gårdagens teaterföreställning.
Under mars/april har Värmlandsteatern satt upp Jesus Christ Superstar här i Karlstad och igår såg jag den för andra gången. Med i föreställningen är världens finaste pojke som jag önskar kunde se mig… Det är två andra mycket fina pojkar som också är med och jag dör lite bara av att titta på dem. Och alla är så duktiga och fina och åh. En tjej som har en av huvudrollerna sjunger så vackert att jag får en stor klump i halsen och ont i bröstet. Tror att mitt hjärta brister lite.

Det här var i alla fall det allra finaste under veckan, Att bara få titta på allt detta bra.
Har haft ett alldeles underbart påsklov!

Det finaste för mig var också bitterljuvt. Han pluggar utomlands och jag hade varit och hälsat på i en vecka. En vecka där vi tog igen alla kyssar i rulltrappan där jag måste stå ett trappsteg upp. Tog igen alla alltför långa mornar i sängen och fingrar genom håret. Därför var kanske min finaste stund samtidigt den bistraste, stunden vi skildes åt inför de stundande veckor vi inte kommer vara med varandra. För just precis i den stunden insåg jag än en gång hur otroligt galet kär jag är.

jag hade tre fantastiska vänner på besök på min gård på landet. vi satt i bakgården och picknickade och sträckrökte, solade och pratade om livet. sedan bilade vi till sjön i närheten och grillade i solskenet.

efter nästan två terminer av sneglande, blyghet och äcklig stolthet pratade vi ikväll. jag var stolt över mig själv för att jag vågade le mot honom och bestämde mig för att inte ge upp för han är för fin för att inte kämpa för.

Kanske inte så speciellt, men häromdagen, aksnke igår natt så drömde jag en hemsk dröm om min pappa och hans (sedan den 23de) fru som är på road trip genom USA just nu, och var alldeles förstörd hela dagen. En sån där dröm som sitter kvar alldeles för länge, du vet. Och jag gick och saknade min pappa så hemskt mycket hela dagen, och eftersom det är så dyrt att ringa så skickade jag bara ett ”Jag saknar er” sms till honom. Senare på kvällen, kl 12 på dagen för honom, ringde han mig bara för att fråga vad jag gjorde och om jag hade blivit frisk från min förkylning än.
Han är den finaste, bästa, mest omtänksamma pappan man kan ha. Och nu saknar jag honom ännu mer. Du är fantastiskt bra, för övrigt.

när han ringde mig & bad mig komma nu, nu, nu. så säger jag: men vi ses ju om bara två timmar, & han svarar, men det är inte så bara för mig.

eller när jag fick trösta en liten flicka som åkte pendeltåg för första gången idag med att skramla med mina nycklar som har en massa fina färgglada nyckelringar på sig & mamma klappade min axel och tackade för min hjälp.

Jag fick sitta bredvid honom under en lektion. Han valde faktiskt att sätta sig bredvid mig trots att det fanns lite plats kvar på andra ställen. Och jag dog såklart lite. Han luktade så gott att jag nästan höll på att svimma där ett tag. Han har alltid så fina kläder och så fin skäggstubb och världens bästa händer som jag kan stirra mig vansinnig på. Han är så fin så fin och på den där lektionen fick jag bara sitta nära och titta och fundera över hur det skulle vara att dra fingrarna genom hans hår eller andas mot hans hals eller känna de där händerna mot mitt ryggslut. Jag tror jag praktiskt taget dreglade vid lektionens slut.

I onsdags köpte jag en ny klänning, en blåklintsblå i siden, och när jag tog på den på torsdag morgon och drog min skinnjacka över på väg ut ur lägenheten pussade min pojkvän mig omkring tusen gånger och sa ”You’re just too pretty. I want you next to me all day, please don’t go to work”.

Jag var med i en flashmob! Jättemånga människor samlades vid medborgarplatsen och började plötsligt dansa en bestämd dans. Det var skitkul!

Att vara på Arlanda en halvtimme innan planet ska landa, bara för att. Att behöva gå och betala parkeringsbiljett igen på grund av förseningar. Sen, en och en halv timme senare står hon där, sist ut av alla så klart. Att veta att hon förstår att jag har saknat henne som ingen annan även fast jag bara får ur mig ”Du får inte ta min vita tröja, det är ju min favorit”. Det är tamigfan lycka.

Att för ett år sedan satt jag på en bänk och rökte ensam. När jag ville bort satte jag mig på bänken för att dela en cigg med mig själv och förbanna mitt liv. När jag skippade lektioner satt jag där och fördrev tiden med en bok tre cigaretter.
Ikväll satt jag på samma bänk med de finaste av mina vänner och delade på några cigaretter. Vi drack folköl, körde helt galna pest eller kolera-frågor, skrattade tills mamma ringde. När jag gick i armkrok med Elin blickade jag tillbaka mot bänken och tänkte ”TACK! Och förlåt för alla fimpmärken.”

Jeg møtte mennesker jeg bodde sammen med i Paris, som jeg ikke har sett på nesten ett halvt år. Og det var som å være i Paris igjen, vi stod og ventet på å komme inn på utested, det var varmt, de luktet det samme, og de danset som alltid. Og det var så fint, at omstendigheter forandrer seg, men man kan alltid lene seg tilbake på de samme menneskene.

I fredags kom det fram en kille med mörka ögon och fin frisyr och talade till mig på ett sätt som ingen annan tidigare gjort. Han kysste mig inne på krogtoaletten och sedan kysstes vi flera tusen gånger om på en svartklubb under bar himmel. Han ville ses igen, tyckte att vi kanske skulle kunna döda ekorrar ihop (men inte på riktigt förstås). På onsdag kväll pratade vi om sår, tro och hjärtan… och sedan hade vi sex bland vårens knoppar och höstens kvarlämnade löv. Han var otroligt fin. Det är synd att vi inte bor i samma stad.

jag träffade vargar idag. och jag fick gosa med dom. och att jag har varit i californien OCH florida hela veckan med min finaste är fint. jag älskar mitt liv.

Det finaste den här veckan var att jag fick det där extrajobbet jag varit så nervös över, och det var en sådan lättnad när de sa att jag var anställd. Hela hjärtat åkte upp i halsgropen och jag skrek, kramade om min underbara vän Lovisa. Jag var i sådant extas så när jag kom hem sprang jag runt, skruvade upp volymen på min stereo och dansade högt till Håkan Hellström. Hela världens kändes så fantastisk och det var ett halvår sedan jag kände en sådan optimal lycka. Det var det vackraste den här veckan, och antagligen det vackraste på hela året hittills.

Att stanna hemma från skolan för att titta på bröllopet, äta bananmuffins klockan fem på morgonen och att sedan bli upphämtad av finaste personen och sitta i en bil på snirkliga småvägar, ha fönstren öppna och lyssna på The Cure i solskenet.

i måndagskväll cyklade jag hem längs mittstrecken på en tom bilväg, omringad av åkrar och en solnedgång och var iklädd en tunn pastellkofta utan att frysa ett endaste dugg. (okej, lite om fingertopparna kanske). mina öron var fyllda av finstämd musik, kanske också av en koltrast som sjöng i vårkvällen, och jag tog en omväg hem med flit bara för att sådana cykelturer ger mig ett frihetspirr i magen.

det finaste den här veckan var att jag fick vara hos honom. att jag fick ha mina kläder i hans fåtölj och låna hans tandborste. att jag fick laga middag till honom en kväll och att han kysste mig bland blommorna i botaniska trädgården. att jag fortfarande doftar som honom. det sorgligaste är att jag har rest mina mil hem igen och inte vet när jag får träffa honom nästa gång.

När jag skrattade fruktansvärt så mycket att jag nästan kissade på mig och jag ramlade på golvet. Har alltid tyckt att folk som ramlar på golvet när de skrattar gör sig till men när något är så roligt som det var då som går det inte att stå längre. Man lägger sig ner för att orka skratta vidare. HAHA!

jag träffade några svenskar. bara det var fint för jag träffar inte svenskar så himla ofta här där jag bor. och mitt i allting kunde jag inte hålla mig längre, drog med mig den finaste av dem till ett obevakat hörn och hånglade i timmar. och dagen efter kände jag att nä du, det här var kanske inte så jäkla smart, att vara THAT girl, fast bestämde mig för att inte bry mig, att hångla är mänskligt. och nu vill han plötsligt träffa mig igen när jag kommer hem till sverige. det kommer kanske, sannolikt, aldrig att hända men jag blir alltid lika förvånad när jag inser att människor kan vilja spendera tid med mig. så det var det finaste som hänt mig den här veckan.

När jag cyklade hem i nästan sommarnatten och min syster spelade ukulele och sjöng för mig i telefonen under tiden, så att jag inte skulle känna mig ensam i mörkret.

Det finaste den här veckan var weekendresan till Italien. Få suga in Roms fantastiska atmosfär och bara känna sig helt ledig och fri. Att dessutom få umgås med två tjejer som är så kära att man blir varm i hjärtat, det var absolut veckans finaste!

mitt finaste denna veckan var på håkan hellström-konserten i halmstad arena förra lördagen, på påskafton. jag hade köat i ungefär tio timmar och stod längst fram. när konserten tar slut har han inte sjungit min allra bästa låt, nu kan du få mig så lätt, så jag ställer mig på staketet och sjunger till honom, med alla mina vänner längst fram. det var fint, och blev ännu bättre när han höll handen på sitt hjärta och pekade på mig. åh. den där håkan alltså. den mannen.

Det bästa som hänt under veckan var grillfesten med min idrottsförening. Jag tycker det är så fint att de flesta som brukar komma (som är i åldern 15-30 år) på våra spontant anordnade fester är så vänliga mot varandra. Det förekommer aldrig någon alkohol eller rökning och vi har hur trevligt som helst. Man behöver aldrig känna sig pressad till att prata bara för att verka social, utan bara vara och insupa den avslapppnade atmosfären.

Mitt finaste hände för fem minuter sen då en av mina finaste beskrev mig som lukten av böcker, tjuvbad på sommaren och dimma. Hon är så himla fin den där.

OMG;OMG;OMG Sandra.The first photo you posted is from one of my dearest and closest friends,you can’t imagine how happy i am right now,must tell her right away!!

So,best thing about my week? Uhm….I think i will have to go with the Monday after Easter,left over candies all over; this week’s Glee episode that was just so very much amazing; and this week’s The Vampire Diaries episode, i am a really big fan and every thing in this episode was just mind blowing!!!
Also hugs from friends,laugther,sun,good moments,smiles and special little things that make our days so much brighter!!!
♥

När han satt på bänken i vår högstadiekorridor, vände sig till killen som satt bredvid, tittade på mig och sa till honom ”Visst är hon fin?”

Och när vi hade haft en helt perfekt kväll, hånglat och lyssnat på Håkan, och han tittade på mig med sina allvarliga ögon med oidentifierbar färg och sa ”Vad ska jag göra när inte du vill ha mig längre?”

Och till sist, när han satt i sitt pojkrum utan tröja, med rufsigt hår och tejpade sina benskydd innan fotbollsträningen. Tittade upp under luggen.
Han är det allra finaste jag vet. Och håret blir ju så rufsigt när man är kär.

MYGG?!
förresten

Om du kopierar länken och klistrar in i en ny flik hittar du vad som var det finaste den här veckan: http://synvinkelb.blogg.se/2011/april/detta-gjorde-min-dag-1.html (och att jag har jättemånga sms från honom nu)

Jag skulle ut och resa. Blev ihop med gosse som också skulle resa. Åkte med en sväng till det som skulle bli värmen men som faktiskt mest blev regnet, misslyckade evakueringen och slutligen lite av solen. Med öl och dans i hörnen. Men nu har jag lämnat han och co i asien och de är i vietnam som råkar ligga lite efter i cyberutveckligen och ha en grej för att göra halva flickvänner lite ledsna i kanten med uteblivna skypedater och här sitter jag vårrusig och längtar efter honom. Du som sitter i en liknande sits kanske förstår! Man blir alldeles ledsen och besviken när man äntligen äntligen ska få dela en yttepytte av de som man skulle vilja dela på en knagglig linje. Och så blir det inget. Inte ens lite brus och mystiska meddelanden.

Men äntligen blev det en liten datordejt men den blonde pojken som jag vill dricka öl med medan träden slår ut. Och så äntligen. En liten pratstund efter allt åkande kors och tvärs.

Kanske snart igen. Hoppas.

Det finaste på hela veckan hände i förgår när jag var ute och gick med mina barn. Det var soligt ute, min dotter satt i vagnen och min min son som är 4,5 år gick bredvid och höll mig i handen. Han gick tyst en stund, sedan sa han:
”Mamma, vet du en sak? Jasmin är kär i mig.” Sedan berättade han att han är kär i henne också, att de brukar pussas och att de ska gifta sig när de blir stora. Min sons första förälskelse och jag var den första han valde att berätta det för. Det kändes fint. Jag kan bara hoppas att han alltid kommer att vilja berätta om såna saker för mig.

Det finaste den här veckan har varit att sitta på en grönskande kulle under solens strålar, tillsammans med människor man stormtrivs med. Att bara sitta där och huttra till för en sekund, för att vinden pustar lite grann. Att tänka ”jag borde verkligen sluta bry mig om vad andra människor tycker och tänker, för i slutändan är det ju bara jag som ska stå ut med mig själv” och reflektera över hur sakta molnen rör sig.

Efter rock, svett och tårar var gårdagen lycka. Produktionen av musikvideon var klar… Jag och de två coolaste brudarna i världen har i veckor slitit hårdast – att kunna göra resultatet tillgängligt för världen är glädjerus! http://www.youtube.com/watch?v=i7mTF-WGXPI

att sitta uppe sent om nätterna och skypa sverige-frankrike

Jag och min kompis var på Håkan Hellström-konsert och plötsligt stod vi längst fram och vi blev jätteglada och sen sträckte vi oss så långt fram vi kunde och då röde han vid min hand :’D

Efter rock, svett och tårar var gårdagen lycka. Produktionen av musikvideon var klar… Jag och de två coolaste brudarna i världen har i veckor slitit hårdast – att kunna göra resultatet tillgängligt för världen är glädjerus! http://www.youtube.com/watch?v=i7mTF-WGXPI

my boyfriend and I made a list of pretty things to buy for our apartment in Uppsala when I move in with him in early June! Bye bye New York, hej Sverige!

När jag har läst alla 242 kommentarerna och fått tårar i ögonen.

Efter tentan som jag var jätteorolig för och råpluggade i tre dagar till satte jag mig lite smått nöjd utanför universitetsbyggnaden, satte igång min mobil som varit avstängd under de dagarna för att se ett sms av en vän som skrivit att hon saknat mig och hoppas att allt gick bra.

Nu vill jag önska dig lycka till med att fortsätta läsa alla dessa om du nu tänkte läsa alla och ser detta ; )

det var när min jesper åkte till tyskland för att jobba och skickar ett sms till mig klockan 19.20 där det står att han saknar mig så att han typ gråter. det kliar i armarna på mig.

Att en sen kväll cykla hem istället för att få skjuts, bara för att det är så fint att cykla när man lyssnar på veronica maggios nya album.

en morgon bestämde vi oss för att strunta i precis allting ett litet tag. så vi satt där i flera timmar. i ett soldränkt kök, drack sur fruktjuice spelade othello och han berättade om seriemördare från sextiotalet. han är världens finaste pojke.

Det finaste denna veckan hände egentligen förra lördagen då jag var och såg Håkan Hellström och dansade tills fötterna gjorde ont men det gjorde inget och sjöng tills rösten försvann men det gjorde inte heller något. Jag var så lycklig att hela veckan har varit fin men sen hände det finaste i torsdags då jag och en fin vän köpte biljetter till ytterliggare en Håkan Hellström konsert i sommar! Det gör mig så himla lycklig!

Efter ett jobbigt uppbrott vågade jag mig äntligen ut på dejt igen. Vi såg film hemma hos honom och helt plötsligt låg vi och hånglade som attans. Vi kommer nog inte bli tillsammans eller så men det var skönt att få känna att det fortfarande är möjligt för magen att pirra och att läpparna faktiskt kan kyssa någon annan. Att livet går vidare.

Jag och min fransos har kommit hem till hans lägenhet i östra Frankrike och livet är så himla fint. Idag gick vi en lång promenad genom en tät, grön park som luktade gott efter regn. Det var väldigt fint och romantiskt.

Mitt finaste måste nog vara när jag och tre klass kompisar fortfarande skrattade och hade superkul i träverkstaden även fast klockan var halv 7 på morgonen och vi hade varit vakna i nästan ett helt dygn. Vernissagen som började tolv timmar senare blev superlyckad!

jag och min kille satt och tjafsade om vem som hade sämst syn..

”JAG ser inte ens krukväxten i köket!” sa jag.
”Men JAG ser inte ens kanintavlan!” sa han.

Sen satt vi och skulle bräcka varandras glasögon-historier i säkert en kvart innan vi kom på den geniala idén att vi skulle prova varandras glasögon.

Jag tänkte att det blir nog kul eftersom vi båda har ganska så grova synfel.
Så vi bytte glasögon och sen bara satt vi där och tittade på varandra i en tio minuter och gapade av förvåning.

Tänk att efter att ha varit tillsammans i 6 månader, och att ha bråkat om vem som har värst synfel lika länge, så visar det sig att vi har exakt samma styrka, på båda sidor, i våra glasögon.

Kanderade nötter…… haha!

När jag gick till skolan idag och solen lyste mig i ansiktet och jag frös inte alls fast att jag bara hade min favoritjacka på mig, och jag lyssnade på lilly allen och tänkte på att det bara är 3 månader kvar sen bor jag i mitt älskade London och får plugga det jag vill mest av allt. Och jag tänkte att det faktiskt är ganska fint att vara utan pojkvän just nu på våren, när alla söta män kommer fram och solar utan tröjor utanför biblioteket men trots det pirrade det förfärligt mycket i magen när Han tittade på mig sådär som bara han gör och frågade om jag ville följa med och ta en öl eller två. Och jag tänkte att, livet är så väldigt bra just nu.

Mitt finaste denna vecka måste ändå vara när jag, som är fullkomligt oerfaren och skräckslagen, gått med på att klippa min vän som har världens finaste hår. Jag färgade det super blont och gick loss med saxen. Röd som en tomat av nervositet och med ett hjärta som skenade gav jag henne en spegel och hon lös upp och log med hela ansiktet.
Jag smälte lite och kollapsade på stolen av lättnad. Det var fint.

Jag pendlar 4 timmar om dagen med buss på ett jobb som är allt annat än en dröm. En helt vanlig tisdag satt jag på den där bussen och slog upp det första kapitlet i en ny bok jag fått låna av min fina syster. Hon sa, läs den och förstå att du också kommer bli något större.

En kvart in i bussresan och boken var jag redan fast i Patti Smith och Roberts äventyr i 1967 års new york. Samtidigt började radion spela en låt som jag aldrig hört förr, men som omisskänligen passade perfekt som ledmotiv till boken och mitt allmänna tillstånd. Bob Dylans ”Most of the time” är fantastisk. Patti Smith är fantastisk. Till och med att pendla och sitta med ett grått yrke är fantastisk denna veckan.

In the middle of the night before Easter my mother had a dream that my very elderly grandmother and her 2 friends were, in fact, angels.

Det finaste hände nog precis alldeles nyss. För första gången på väldigt länge så pratade jag med en kille som jag faktiskt tyckte var fin och som jag inte in i minsta detalj jämförde med honom som jag alltid tänker på. Efter det kunde jag gå hem klockan fem på morgonen i linne utan att frysa. Då kändes allting mycket lättare helt plötsligt!

Det finaste som har hänt den här veckan var kanske att igår var det prick ett år sedan jag träffade min bästa killkompis för första gången! Han heter Magnus och är den finaste och bästa kompisen man kan tänka sig, jag är så glad att vi träffades!

Eller så var det att jag och mina bästa vänner har haft årets första parkhäng, med jordgubbar och min nya gula ukulele i vitabergsparken, i förtunna tröjor för kvälls kylan, men vad spelar det för roll?

Eller så var det kanske att gå till kungsträdgården idag och titta på körsbärsträdens blomning och ta smyg kort på förälskade par med cyklar som kysser varandra under träden och man blir helt pirrig hela dagen för att det ser ut som en sagovärld där under träden och man har tusen fina planer till sommaren med festivaler, smygresor med bästisar, englandsresor med körer och allt fint som man kan hitta på en sommar.

Det har varit en stressig vecka men idag är bästa dagen.
För jag fick sluta skolan innan lunch och sen har jag med familjen varit och sett Romeo och Julia på Dramaten och Romeo spelades av en mycket vacker ung man.

sitter och blir asfull med fina människor. skål alla! en cider gör ingen skillnad men det gör fan fem.

Detta har varit en dålig vecka, bara stress och ångest. Men det bästa är att imorgon är det lördag och då får man äta kanderade nötter. Äntligen!

Kanske när jag klev på bussen idag. Fredag eftermiddag och alla är så där galet utmattade att man nästan måste hålla fast huvudet för att det inte ska falla till backen. Där sitter då den där fina kvinnan med grått hår och så fina ögon och ler stort mot mig. Bara så där genuint och å, tycker om mina fina bussmänniskor. All vardagskärlek som strömmar på bussen morgon som eftermiddag.

Jag och min syster cyklade en varm kväll och köpte vindruvor och loka och satte oss på en brygga och pratade ut medan isflak flöt förbi och solen gick ner i älven, det var fint.

Jag och han var i hans lada och skulle klättra upp för hans klättervägg. Jag skulle säkra honom när han klättrade och det var första gången för mig. Jag försökte få ordning på allt rep och plötsligt så tar han tag i mina händer och hjälper mig reda ut alltihop. Så varma och mjuka, men ändå bestämda och säkra.
Senare när vi ska gå in vänder han ryggen till. Jag bär hans stora ulltröja och för en sekund sluter jag ögonen och låter näsan drunkna i tyget. Han luktar perfekt.
Han har världens finaste hår och jag hoppas, hoppas, hoppas att det är jag som svävar i molnet ovanför hans huvud när han ska sova. Det är han som är i mitt moln ikväll i alla fall.

oj, det finaste måste nästan ha varit igår. jag och tre av mina vänner hade en minipicknick i tantolunden och åt mango tills det började bli lite för kallt och då följde två av dem med hem till mig där vi lagade middag ihop trots att ingen av oss kan laga mat egentligen och pastan kokade över men det gjorde ingenting och sedan la vi ner allt vi lagat i små burkar tog på oss lite halsdukar gick ut trots att klockan redan var elva på kvällen och satte oss på gräset i mörkret i en folktom liten park tände några värmeljus åt och pratade om sådant som kärlek och idag var jag fruktansvärt trött i skolan men vad gör det när jag har vänner som äter middagar med mig när det är lite för mörkt och lite för sent och fast vi måste gå till skolan dagen efter

och jo, en sak till! kanske det allra vackraste. att min mormor sa, väldigt lågt och hastigt men ändock, ”älskar dig” precis innan jag la på när vi pratade i telefonen alldeles nyss. jag vet att att hon har svårt för att säga de orden och nu när jag tänker efter kan jag faktiskt inte minnas att hon sagt det till mig förrut (hon brukar lite skojjigt säga ”lavv jo lavv jo stumpan” ibland)

eller min lärare som svarade i ett mail när jag sagt att jag inte lämnat in en uppgift eftersom jag mått ganska dåligt på sistone med ett ”du måste bara inse att du är bra precis som du är” och ”jag tycker att du stark”

Min pojkvan akte hem i mandags och jag far inte traffa honom forran slutet av juni. Men han var i alla fall har, och det var nog det finaste jag nagonsin hade kunnat onska mig.

Satt på Grand och drack kaffe en onsdagskväll med en av mina bästa tjej kompisar och lyssnade på ett bluesband som hette koffertgrabbarna och drog vitsar och sjöng Bill Dickson låtar. Vi hade tidigare på dagen haft jobbiga nationella test så vi satt mest bara där, pratade om hur söt trummisen är, om vad som ska hända på valborg och lyssnade på blues.

När jag och min bästa vän var ute på stan och skulle titta på kläder.
Vi ses inte så ofta, men vi har alltid så fruktansvärt roligt ihop när vi träffas, så det gör inte så mycket.
Den här gången hittade vi inga kläder, men vi hittade en lång, vit skyltdocke-arm i en provhytt. Den tog vi genast och turades om att stoppa upp innanför ärmarna på våra tröjor. Sedan gick vi runt i butiken och fnissade för att det såg så himla lustigt ut, tills en expedit kom och sa till oss att den fick vi absolut inte leka med.
Efter det provade vi små hårspännen och sånt för småbarn, och jag råkade till min förskräckelse (och hemliga förtjusning) sno med mig en pytteliten, skär sidenhatt. Butiken stängde innan jag hann lämna tillbaka den, men vad gjorde det, tänkte vi.
Sedan gick vi och åt sushi och var glada över att vi inte ser ut att vara tjugo egentligen.

haha, kul att jag inte ens skrev att det var en balklänning.

åh, det finaste som hänt mig den här veckan var faktiskt idag. jag har tokigt svårt att hitta kläder, för jag är kort och tjock. men för några dagar sedan hittade jag en klänning på blocket, i den storlek jag ville ha, och i orange. precis som jag ville. och idag åkte jag och testade den. och den passade! så himla fantastiskt. jag hade inte ens tänkt gå på balen.
efteråt åkte vi till stan för att hitta studentklänning. någon sådan hittade jag inte, men jag hittade fina kläder till min födelsedag imorgon. och det var också så himla fint. jag minns inte senast jag köpte något nytt till ett speciellt tillfälle (balklänningen räknas ju såklart inte).
åh, det var så himla fint att hitta kläder som var bra. nu är jag pepp på både bal och födelsedag!

att jag kollade på hans fotbollsmatch ikväll. han vet inte om att jag tycker han är söt men just nu gör det inte så mycket, han är fin att kolla på – han med födelsemärket på kinden.

Jag bor i Frankrike och hade inte sitt min familj i 4 månader. Min mamma och mina två bröder åkte från Finland för att hälsa på mig och jag kommer inte ihåg när jag var lika lycklig. Men nu är jag ännu lyckligare eftersom jag ska åka hem i två veckor, och stanna där. 🙂

Det finaste den här veckan var att killen jag tycker om gav mig praliner som han hade gjort och frågade på en lapp i pralinasken om jag ville bli ihop med honom. Så på måndagen hade vi picknick på Djurgården och det var varmt och underbart!

Den senaste veckan har jag upptäckt att jag blivit lite giftig av mig. Jag vågar säga ifrån till allt. Och säga precis vad jag tycker om folk. Även fast det sårar. Även fast det är spydigt. Och det känns bra. Jag är inte rädd för ”honom” längre. Han som svalde mitt hjärta och spottade ut det. Jag har blivit elak efter allt som har hänt mig. Det kanske inte är så fint när jag nu tänker efter, men det känns ju så skönt att få ge igen lite på alla som gjort mig illa.

jag pratade med en vän till mig och han sa att han inte förstod sig på mig, att jag alltid verkar glad men att det är något med mina ögon. det känns så himla himla bra att någon faktiskt ser mig. kände mig genast så mycket mindre ensam.

He showed me all the books on his bookshelve. The way he took his precious books one by one from the shelve, telling stories, full of enthusiasm.. it surprised me. At one moment he picked one, turned over the leaves and gave it to me. I glanced at the cover of the book: ’The Happy Prince and Other Tales’ by Oscar Wilde. ’Read ’The Nightingale and the Rose’ to me’, he said. I must have looked suprised, because he started to laugh. ’Read it to me, it’s a wonderful story and I want to share it with you’. I started reading the story aloud, while he was sitting next to me. ”She said that she would dance with me if I brought her red roses,” cried the young Student; ”but in all my garden there is no red rose.”. The story was too long to finish before I had to catch my train, so I´d put the book back on his bookshelve. Later, when the train departed and I saw the little lights of the city pass by, I took my phone and called him. ’Would you please finish the story for me?’, I asked. ’Read it aloud and I’ll listen.’. And he did. So there I was. Sitting in a train that rushed through the country with 130 km/h, the distance between us getting bigger, while he was reading to me. It felt like he was sitting next to me, whispering the story into my ear. And it was beautiful.

Att jag blev kallad på provdag/intervju till Textilhögskolan i Borås. 🙂

He showed me all the books on his bookshelve. The way he took his precious books one by one from the shelve, telling stories, full of enthusiasm.. it surprised me. At one moment he picked one, turned over the leaves and gave it to me. I glanced at the cover of the book: ’The Happy Prince and Other Tales’ by Oscar Wilde. ’Read ’The Nightingale and the Rose’ to me’, he said. I must have looked suprised, because he started to laugh. ’Read it to me, it’s a wonderful story and I want to share it with you’. I started reading the story aloud, while he was sitting next to me. ”She said that she would dance with me if I brought her red roses,” cried the young Student; ”but in all my garden there is no red rose.”. The story was too long to finish before I had to catch my train, so I´d put the book back on his bookshelve. Later, when the train departed and I saw the little lights of the city pass by, I took my phone and called him. ’Would you please finish the story for me?’, I asked. ’Read it aloud and I’ll listen.’. And he did. So there I was. Sitting in a train that rushed through the country with 130 km/h, the distance between us getting bigger, holding my Samsung against my ear, while he was reading to me. It was beautiful.

I torsdags var jag på studentskiva. Jag var utklädd till zebra. När jag stod bredvid min kompis hörde jag någon viska till henne att en kille längre bort tyckte ”hennes kompis var snygg”. Hon frågade vilken av dem och han sa ”hon i zebrakläderna”. Då blev jag glad och dansade vidare in på klubben och kände att kvällen var lyckad. Jag var med massa vänner jag tycker om, kände mig snygg och ingenting annat kunde få mig att må dåligt just i det ögonblicket.

När jag fick beskedet att min Gammelfarmor mådde lite bättre. För er som vill veta är hon underbar och heter Hjördis.

Min sambo friade i tisdes, på knä, under ett förlovningsträd på den vackraste aprildagen med marken täckt av vitsippor <3
Allt finns under "en fin dag" 26/4-11.
Det va det finaste som hände mig denna veckan:)

Det finaste den här veckan var nog idag: Jag bada för första gången i år med mina närmaste vänner och en pojke jag tycker om. Vi simma ut mot solen och det kändes som sommar. Sen drack vi några öl och gick hem med blötta klädder.

den här veckan träffade jag en ung man som såg lite ut som en indian. när han skrattade kastade han huvudet bakåt och lät som en pojke och det spritter i magen när jag tänker på det. vi kysstes och jag visste inte ens hans namn men det gjorde ingenting. flera nätter i rad smög jag upp så vi kunde träffas i smyg och han skrev en lapp till mig som jag alltid kommer ha kvar, där det står ”jag älskar dig” på hans språk. jag fick vila huvudet på hans axel, nära nära hans hals för att kunna känna hans doft och han kysste mina kinder och min panna, följde min ryggrad med fingrarna och sista natten blev hans hud salt av alla mina tårar och han höll om mig och var så nära för att nästa natt vara tusentals mil ifrån mig. vi lovade att snart, snart så ses vi igen och när jag insåg att det aldrig kommer hända trodde jag att jag skulle dö på fläcken, men på något vis känns det som att minnena av all den kärlek jag fick av honom de få dagarna vi hade tillsammans räcker för mig, även om det gör ont.

Jag fick ett fint vykort med en sol på och på baksidan stod det PUSS!

Jag och en av mina allra finaste vänner gick till en brygga i måndags. Vi satte oss ner och rökte varsin cigarett. Det var fint väder och vi pratade om drömmar och om vattnet. Kan man egentligen bada här, sa hon, och jag visste inte riktigt, men vi log mot varandra och framtiden verkade lovande.

Jag sov hos honom. Killen jag varit så velig med att det inte är sant. Killen med det underbara skrattet. Vi låg intrasslade i varandra hela natten och han följde alla formerna på min kropp med lätta fingertoppar. När jag ibland vågade öppna ögonen mellan kyssarna och kika på honom såg jag att han kikade på mig med och kände att nu dör jag. Det var en otroligt fin känsla.

Det finaste sker just nu: linus och jag sjunger högt till Kom igen lena. Han har just lärt sig den på gitarr och nu går vi loss totalt! Det är så jävla gött och fint att kunna släppa allt och spåra ur tillsammans! Trevlig helg finaste sandra!

Att världens finaste pojke ringde och väckte mig på morgonen, bara för att hinna före väckarklockan. Så där låg jag i min sov medan solen lös in, knappt vaken och hörde hur han stökade i sitt kök. Resten av dagen gick jag omkring med ett stort leende.

det finaste den här veckan var när jag satt och väntade på en buss i den stekheta värmen tätt intill en kille som jag absolut inte får bli kär i och det kommer jag nog inte bli. men varje gång vi knuffas på skoj/han tar tag i mina handleder/vi rör varandra överhuvudtaget blir jag bara så glad på något sätt, jag blir lugn. så då var dom 45 minutrarna av låtsasbråk och blickar som möttes ganska underbara.

jag och min bästa killkompis hade picknick-brunch i solen i parken, med yoghurt och jordgubbar (trots att de kostade 30 kronor litern) och annat gott. sedan köpte jag ett par sommarsandaler och det var första gången på flera år jag hittade ett par jag gillar. aldrig mer converse i sommarhettan. bra dag helt enkelt.

När de första tonerna till Håkans ’Aprilhimlen’ skakade min trasiga tonårskropp efter den jävla vintern som har bott i ryggmärgen allt för länge.

Jag slöt fred med en vän.
Jad har saknat honom så himla mycket och han vet inte ens om det.

En av de finaste sakerna var när min treåriga lillasyster kommer in till mig kl 7 på morgonen och bara måste titta på tingelingfilmen. Hon kryper ner tätt intill mig och ska gosa in sig och berätta om allt som händer i filmen. Så liten och så skör med sin epilepsi. Då insåg jag hur rätt det var att vara hemma hos familjen hela påskhelgen och hur fint det är med småsyskon som tycker att man är bäst i världen och bara måste vara med en så fort de vaknar.
Sen tror jag att jag igår natt blev lite förälskad i en pojke som alltid bär scarf. Han sa åt mig att bara vara mig själv och att jag ska göra precis som jag vill. För saken är den att han tycker om mig precis som jag är.

idag så umgicks jag med min lillasyster tills vi båda nästan storknade. Det är rätt många år mellan oss två, hela 9 faktiskt, men idag så for vi på en jättelång cykeltur, åt päronglass, hjulade runt på en gigantisk fotbollsplan med en jättestor läktare (varje gång jag hjulade fint så applåderade hon och det ekade överallt!) och sen satt vi oss ned på gräset och blåste såpbubblor.
Min fina lilla bambisyster,

Jag är ganska så säker på att det finaste den här veckan händer imogon. För då ska en av mina bästa vänner gifta sig! Jag kommer att gråta floder för jag vet att hon kommer vara så där himlastormande lycklig och alldeles rasande vacker när hon stiger in i kyrkan. Och så festen sedan… Längt längt till morgondagen!

Det finaste den här veckan var att komma tjugo minuter förtidigt till skolan sådär på fredagsförmiddagen, möta sina vänner och sitta utanför skolan, i strålande solsken, kedjeröka och peppa helgen och valborg. Det var väldigt fint och nu är jag fruktansvärt pepp för valborg!

Det finaste i veckan var nog att alla mina lärare sa att de tyckte att jag har fint hår. Haha.

Jag har alltid viljat bli journalist så himla mycket och har också lyckligtvis fått en möjligher att skriva för lokaltidiningen i min hemstad. I tisdags ringde en herr på mig och frågade om jag vill också skriva ett par artiklar för en tidningn han gör. Jag blev så glad för han måste ju ha upptäckt hur jag skriver för han ringde just på mig. Kanske kan jag uppfylla min dröm nån dag och bli en fin journalist 🙂

Det finaste den här veckan var nog det finaste som hänt på länge. I onsdags när jag hade hoppat av pendlen på väg hem från skolan och skulle låsa upp min cykel kom det upp ett gammalt par för trappan allderles brevid. De håller armkrok för att stötta varandra. Han i mörk kostym och hon i begie byxdess. Båda skrynkliga som russin. När de är klara med trapporna och börjar gå på planmark igen tar de varandras händer. Då kan jag inte hålla mig längre och säger: ”Jag tycker att ni är vackra.” Högt så att de hör. De vänder sig om och går fram till mig. ”Tycker du att vi är vackra? Två gamla människor?” Frågar han. ”Ja, det tycker jag. Jag tycker att det är fint.” Säger jag med eftertryck. ”Jaha, men tack” Säger han. ”Tack, tack.” säger hon. De ler och går sin väg. Det kändes lite som om jag gjorde deras dag.

när jag och finaste pojken i hela världen låg och kramades sent på natten och han håller om mig så hårt att våra kroppar och hjärtan känns som ett. extra fint eftersom jag gett upp allt hopp om äkta kärlek, men den fann mig <3

Har varit stressad över skolan sen början av januari, och det håller fortfarande i sig.
Dock hade jag tidigare i veckan en fet håltimma, där jag och klasskompisarna (som alla var lika trött-på-livet-hängiga som jag) satte oss på en uteservering i den stekande solen och drack iskalla Corona. Till nästa lektion mådde alla obeskrivligt mycket bättre! Plugg-tips till alla skoltrötta kanske.. Eller inte.

När jag och en av mina allra käraste vänner satt under de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården och åt isglass med citronsmak och fick syn på en supersöt liten japansk pojke med en helt symmetrisk frisyr. Vi dog av gullighetsfaktor, typ.

Att min väldigt sjuke farfar, som legat till sängs väldigt länge, omsorgsfullt klädde på sig jackan och sin lille basker för att cykla ut och hämta posten. Vi andra stod i dörren och hejade!

Att ligga på en filt i gräset med sin snart 4-månader gamla bebis och lyssna på fåglarna. Hon var alldeles tyst och bara tittade på mig och låg med sin lilla kind mot filten och hela trädgården var fylld av talgoxar som sjöng.

Nej, det finaste som hänt i veckan var nog att sitta på franska lektionen med min finaste bästa vän Sandra och lyssna på Håkan Hellström ur hennes gröna lilla ipod och prata om cyklar och lägenhetstrapphus, istället för att böja verb och översätta svåra ord.
Hon förstår liksom precis vad jag menar när jag säger saker.

Att mitt matteprov gick jättebra och min kompis såg på mig med ett leende och kallade mig för ett mattesnille.

Jag glömde fylla i min blogg. Skulle vara himla fint om nån tittade in!

Att jag satt på gräset i trädgården med kaninen i famnen, och hans päls är mjuk som sammet, speciellt bakom öronen och jag ville aldrig sluta klappa honom där. Och ibland så slickar han en på axeln, som för att visa att han tycker om en och det känns så fint i magen, för så gjorde han inte tidigare. Och jag visste om att snart snart snart är det sommar, och då kan man springa i bara ben och ha piknik i gräset utan att filten blir fuktig. Och att jag tänkte på att när sommaren kommer, då skall jag åka till England som är mitt bästa land.

Den här veckan har varit ganska så jobbig. Jag är en 16-årig tjej som lider av anorexi och den här veckan fick en ny läkare på SCÄ (stockholms centrum för ätstörningar) som var väldigt bestämd med att jag skulle kämpa och bli bättre. Hon ville att det skulle hända något. Jag tror aldrig att jag har mött en så målmedveten människa. Och när man befinner sig i sjukdomen är det väldigt svårt att vilja bli frisk (för man vill ju stanna kvar i det trygga sjuka). Så det var väldigt jobbigt att träffa någon som har ganska stor inverkan på mig och mina föräldrar, och som var så mån om att jag skulle bli frisk.

Det var även ett år sen jag träffade behandlarna på SCÄ för första gången. Det var jobbigt. Jag kan inte förstå att det har gått ett helt år. Det känns mer som förra veckan…

Du vet bloggaren Foki? Hon hade skrivit ett inlägg som jag tyckte var väldigt upprörande, hon skrev nämligen vad hon vägde. Det tyckte jag inte kunde gå förbi obemärkt, som om du letar dig ner till inläggt med namn ”gym time” och sedan scrollar ner dig nästan längst ner, hittar du min kommentar (som är den betydligt längre än alla andras)

Men veckan avslutades på ett mycket bra sätt trots allt! Jag köpte Veronica Maggios nya album ”Satan i gatan”, och det var nog mitt livs bästa köp! Satan i gatan vad det är bra!

det är festival som pågår i tre dagar nu i thessaloniki! jag är hemma för att byta om (äta något väldigt snabbt) och snart ska vi ut igen och bara ligga på gräset hela kvällen i våra koftor för det är så himla bra väder!

när jag fick skaka hand med en av dem jag beundrar mest. hon bad om ursäkt för att hennes hand var svettig. jag tog den i min ändå.

Jag väljer förra veckan. Då fick jag reda på att jag ska till Konstfack för intervju till deras Fri Konst-program. Det har jag kämpat för i 3 år.
Alla ateljénätter, tomma bankkonton och ensamkvällar är helt värda nu.
Men blir lite ledsen ibland över att den bekräftelsen ska behövas…
äsch, glad är jag!
och glad över att det vårpirrar.

I onsdags fick jag ögon kontakt med sötaste fräknigaste pojken som fins! Det levde jag på resten av dagen!
Puss.

Snusa på barnen så klart.
Snusa och snusa och snusa.
Och de bara doftar varmt hår och blir alldeles tunga i kroppen och försöker be om vatten och nallen.
Och så bara somnar de.

det finaste den här veckan var att jag fyllde år i förrgår. jag fyllde 19 och har länge bävat för den åldern, det kanske låter lite fånigt men den är en slags mellanålder då det inte händer något och jag har verkligen älskat att vara arton att nitton skrämmer mig lite. dagen började med tårta på sängen och mitt på dagen fick jag ett sms: ”var klar kl halv 2”. då kom tre av mina bästa kompisar och hämtade mig, vi körde till en avlägsen badplats som vi brukar besöka, de hade med sig massa mat så vi hade årets första picknick. dagen fortsatte med tårtkalas med mina närmaste vänner och när jag öppnade presenterna förundrades jag över hur väl de känner mig. i paketen låg det bland annat halloumiost, kaninbilder, ett speciellt auyrveda-te, chrunchy med yougurt- och jordgubbsbitar och en bok för nybörjare i franska. idag har jag träningsvärk i skrattmusklerna och är lycklig när jag tänker på hur fruktansvärt underbart knäppa fantastiska vänner jag har!

Denna vecka fick jag hjälpa till extra mycket genom specialexpertis som jag besitter men som inte så ofta kommer till användning. Det gjorde mig väldigt upprymd och glad och jag kände att jag bidrog massor.

I onsdags fick jag tillbaka terminens första tenta. Underkänd. och jag var så arg och besviken för att allt hängde på att lärarna givit minuspoäng för en förbannad frågas felaktiga svar. I total besvikelse och ilska morrade jag åt lärarna och gapade i tårar i bilen hem. Sen drog jag täcket över huvudet och sov bort dagen.

Min pojkvän väckte mig med en stor vacker bukett, av rosa rosor, gerbera och brudslöja. Med ett kort som sa” Tänk inte mer på det här nu. Jag är alltid med dig älskling.”

Han är bäst.

Måste få berätta om förra helgen, även fast den inte är i den här veckan. Min påskhelg var fruktansvärt fin och spontan. Vi skippar skärtorsdagen och långfredagen. På lördagen börjar magin med att jag får veta att jag inte behöver jobba den kvällen. Spontant hörde jag runt och till slut bestämdes det att jag skulle till min fina vän Mathea och vi + 2 tjejer till hade en miniförfest med allt vad det innebär, skratt, skvaller, vattenpipa, dans och sanning & kånka. Senare drog vi vidare till stans enda nattklubb och dansade i 2,5 timme, underbart! Kvällen avslutades med pizza, pizza är som godast halv tre på natten.
På söndagen 20.45 ser jag att det skulle vara lite personalfest med start 19.00 gjorde mig i ordning på 2 röda. Hängde i en lägenhet först, sedan gick vi ner till puben, den hör till företaget vi jobbar på, och skojade runt till stängning. Efter isbitar innanför byxorna, blod, påskfjädrar och annat skoj gick vi tillbaka till lägenheten och hade musikhäng. Kl 03.45 var sex personer kvar, då drog vi ner till buss-stationen med en bergsprängare och dansade i natten. Underbart fin helg!

Igår var det en av mina tjejkompisars och hennes killes halvårsdag. Det bestämde jag och mina andra tjejvänner i vår lilla liga att fira med en kladdkaka med texten SEX på. Tanken var ju såklart att de hade varit ihop i sex månader. Vi skrattade tills jag fick ont i magen. Jag älskar dem av hela mitt hjärta. De får mig alltid att må bäst och är så himla fina att jag bara vill krama dem tills mina armar inte orkar längre <3

Det var nog igår när jag hämtade mina au-pair barn från skolan. Det regnade så jag hade tagit med mig två paraplyer så dom kunde ha varsitt. Det var så sött att se två stora paraplyer sakta röra sig över marken med dom under. Finaste barnen någonsinn! Dom har fått mig att inse att jag verkligen vill ha ett par egna någon vacker dag om några år 🙂

Det finaste som hänt mig denna veckan var i måndags, sista dagen på påsklovet. Jag och två vänner var på Liseberg, vi stod under några körsbärsträd, skrattade och tog egobilder tillsammans för första gången på några år. Det var jättefint, ett perfekt avslut på ett asbra påsklov där jag fick umgås med de två mer än vad jag gjort på hela året, och en fin början på veckan.

det finns en människa som får mitt hjärta att slå lite snabbare, mina ord att snubbla över varandra och hela min värld att stanna. jag vill inget annat än att kyssa honom. att kunna krypa upp i hans famn och få lockarna snurrade runt hans fingrar. att vara näranära och känna hans puls. att hans andetag ska kittla längs min hals.

men framförallt vill jag våga hångla upp honom på en fest.
och imorgon ska vi på samma fest.
hans leende är nog mitt veckans bästa.

Jag log och sa till en kille jag tycker om, jag vill alltid vara med dig…

Jag såg att han tagit fram sin skinnjacka och han var så himla fin i den. Mitt tonårshjärta dog en smula och jag som inte ens tycker om skinnjackor.

Var uppe hela natten och slet på en tavla, fick för första gången på flera månader av kylig vinter se en soluppgång. Perfekt början på dagen! ^^

Jag och min pojkvän tittade i en smyckes tidning tillsammans och han frågade vilken av alla hundra små ”diamantfigurer” som jag tyckte om bäst. Jag pekade på ett par körsbär och sen frågade jag honom samma sak och då pekade han på mig. så himla sött <3

I måndags vaknade jag upp brevid ett vågigt brunt hår som skulle delade täcke med mig, men han hade nog mest hela för sig själv. Men det gjorde såklart ingenting.
Han sov över, fast han skulle upp till skolan dagen därpå och behöva åka över hela gröna linjen. När vi hade vaknat till satte jag på te och han satte på All along the watchtower högt i hela min lägenhet. En fin vanlig måndag.

Jag tog ett graviditetstest och det var positivt! Nu sitter jag här himla nervös men jätteglad!

Jag och två himla fina killkompisar kom tilbaka till deras stad efter att ha varit i skogen i nästan en vecka. Vi köpte pizza och satte oss i en park och åt. Sen låg vi i gräset – jag med ett huvud på min rygg och en av killarna med huvudet på den andra killens mage, så vi låg som i en fyrkant typ – pratade, skrattade och njöt av den sjunkande solen. Sen åkte jag hem och jag kände att jag inte riktigt kan vänta tills jag får se dem igen.

Det måste nog varit när jag somnade i tv-soffan en torsdagskväll hemma hos min pojkvän med huvudet i hans knä och vaknade ett tag senare av att han hade stängt av tv’n och tittade på mig i smyg.

Det finaste är att Veronica Maggio äntligen äntligen har släppt sitt nya album och varje låt gör mig så lycklig, även om jag känner mig totalt svältfödd på kärlek och sorgsen till vissa av dom.

min fina röda katt kommer upp till mig varje natt, alltid varje natt, hur blöt han än är, hur jordig och smutsig han är så får han alltid krypa ner jämte mig, och att sedan vakna med en snarkandes sötsak i sin famn klockan sju om morgonen. Han är min egna lilla himmel, M.

I tisdags tog killen jag gillar min hand i sin när vi gick brevid varandra. Jag fick så många fjärilar i magen att jag knappt kunde andas.

Jag umgicks med två av mina finaste vänner som snart tar studenten och lämnar kvar mig här i allt gammalt. Vi tog bilen och åkte upp till norraste Öland, och så satt vi på en öde strand i solen och picknickade och bara myste. Jag kommer sakna dem, men det kommer iallafall hjälpa lite att tänka tillbaka på alla fina minnen vi har ihop.

Nu-slutar-vi-bråka-jag-älskar-ju-dig-och-vill-alltid-vara-med-dig-sex.

Det här har växt i mig, åh så länge nu. Aprilhimlen på Håkans konsert igår var fantastiskt fint. Men finast av allt var nog en kille som kom alldeles ensam, i randig t-shirt. Han såg lite hård ut med rakad skalle, du vet. Inte så man tänker sig ett Håkan-fan.
Men när Han intog scenen existerade inte längre människorna runt omkring killen. Armarna och händerna for framåt och i två timmar sjöng han så både halsen och hjärtat blödde. Han kände varenda textrad i hela kroppen, och det, DET var finast. <3

Det finaste som hänt mig den senaste veckan var då pojken som får små fjärilar att flyga i min mage kysste mig på en hemmafest. Sen hånglade vi hela resten av kvällen och jag vet inte vart tiden tog vägen och men vi for hem med sista bussen efter att alla andra redan åkt iväg. Och vi satt helt tätt intill varandra och jag lutade huvudet mot hans axel och han höll min hand, vi var nästan de enda i bussen och jag åkte långt förbi min hållplats bara för att han inte ville jag skulle stiga av. Fast det hela är lite tragiskt, för egentligen är vi som texten i Håkans Aprilhimlen, den som du tog rubriken ifrån. Ja, vi är exakt så, aldrig har en låttext varit så rätt.

Jag skulle gå på krogen för första gången i torsdags och allt gick bara åt helvete. Jag glömde mitt leg, fick cykla som en galning för att hämta det, missade bussen till förfesten etc etc. På något sätt slutade kvällen med att jag satt i en alkispark, på en bänk, med en kille som hette Simon och pratade om allt möjligt. Jag kom aldrig så långt som på krogen utan jag stannade där i parken med honom. Jag fick inte hans nummer, jag vet inte vad han heter i efternamn…jag vet bara att han jobbar som fältdiotekniker. Även om vi aldrig kommer ses igen så gjorde han mitt liv lite finare!

jag vet inte. hade inte den bästa veckan. men jag spelade också chicago med några kusiner. jag älskar att spela kort. i farmor och farfars gamla stuga precis som när vi var små.

Jag och min dansgrupp dansade på ett barn disco och dem tyckte vi var så ”grymt bra!”
En fin fredag tycker jag.

Att jag sade till pojken jag tycker om att jag faktiskt gör det, även om han redan visste det, och så sade jag att jag inte vill tycka om honom för jag lämnar ju faktiskt det här underbara landet om tre månader. Då sade han att det fortfarande finns tid kvar och Stockholm ligger ju inte så långt bort. Han höll mitt huvud mellan sina händer och kysste mig och sade att han tyckte om mig alldeles för mycket. Sedan insåg vi att klockan var 5 på morgonen men det gjorde inget och vi gick tillbaka till klubben och dansade till bra musik med fina vänner och jag slutade aldrig att le.

En kille som jag tycker om ringde mig och sa att jag är söt och att han ville vara hos mig. Vi är inte i samma stad över lovet så jag beskrev allt fint jag ska visa honom när han kommer tillbaka hit.

Det kanske låter konstigt, men faktum att jag gick ut på stan utan någon form av smink är det finaste som hänt mig denna vecka. Jag har inte gjort det på flera år (har jag gjort det har jag alltid burit solglasögon för att dölja det ), och allt har berott på en rädsla som jag bär inom mig. En rädsla som det känns som om jag faktiskt kan överkomma på egen hand.

Inte riktigt den här veckan, men för precis en vecka sedan så köpte jag en litenliten kaninunge från en skitig gård på Österlen, han har blivit modigare och busigare för varje dag den här veckan och igår så somnade han i mitt knä, så söt så att han liksom syr fast sig med små stygn i hjärtat på mig är han. Men oavsett hur söt han är så är han ju en liten pojke fortfarande, och det händer att små pojkar kissar i sängen, eller på mattes jeanskjol. Men alltså, det gav mig ju bara ännu mer moderskänslor för det lilla djuret!

när jag satt på trappan med mina vänner och vi diskuterade allt och inget i vårsolen. Och när en fin kille titta på mig men vågade inte komma fram, så vi bara log mot varandra.

att på måndagen* skulle det visst vara!

Det aller fineste i en veldig fin uke: Å kjøre til Stillehavet i min elsklings gamle van for å se på solnedgangen, jeg kledd i hans mammas gamle kåpe og med en kald øl i lommen. Og når det er for kaldt til å sitte ut på klippene, åpner vi bakdørene og sitter i bagasjerommet og deler en øl og ser solen langsomt forsvinne og snakker om san francisco som vi snart skal flytte til, og musikk vi skal lage og jeg kjenner at livet vårt er like fint som solnedgangen, finere kanskje.

Mitt finaste: När jag var ute och sprang och det var vitsippor överallt och det var varmt och soligt och jag kände mig lycklig.

igår hade jag det längsta och seriösaste samtalet jag haft med min systerson på nyss fyllda 6 år. han bor långt bort och vi träffas inte så ofta som jag skulle önska att vi gjorde. oftast när vi pratar så tävlar vi om vem som kan säga fläst bajs ord innan den andra avbryter. men igår pratade vi bla om att han börjar skolan nästa år och han berättade att han kommer att få lära sig att läsa och skriva, och så sa han allvarligt att ”vet du moster mimmi, då kan vi bli brevkompisar, och jag ska skriva ett brev till dig varje dag!”
det var så himmla fint för mig.

tack för att du delar med dig så himmla mycket, du har en sånn fin blogg och det är kul att få läsa och ta del utav din vardag och ditt liv!

och glad valborg för tusan!!

Igår pratade jag med killen jag är lite kär i för första gången. Han kom in i mitt klassrum innan vi hade börjat, konversationen var som följer:

Han: Ska alla samlas här eller?
Jag: Nä, det är nog bara ettorna.
Han: Okej, tack.

Det var det. Men ibland(eller ganska så ofta faktiskt, kanske) så tittar han på mig en massa och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det är för att han tycker att jag är lite söt eller kanske inte helt jättefel i alla fall. För han är så himla fin och han har det finaste namnet någonsin.

att på åka till min mormor som bor mitt ute på landet, och bara göra ingenting en hel måndag som man egentligen skulle varit stressad och trött på. Men man är pigg för man är ju ute på landet och går promenader och ser både en ödla, fridlysta blåsippor och några humlor. Går på grusiga stigar längs branta backar som sluttar mot norr, försöker lära sig vad alla träd längs vägen heter, fokuserar på det fysiska snarare än det psykiska. Sedan tar man tåget hem (tåget är tre timmar sent men det gör inget) köper falafel på den lilla tågstationen men trots att man står där i vad som känns som en evighet så är det inte kallt. För det är måndag och vår och faktiskt mygg i luften, trots att man inte befinner sig längre upp i landet än vid Vättern.

Jag hade en riktig skitdag – pendeltåget ställdes in så det tog tre olika bussar och tre timmar för mig att komma hem. Väl hemma så var det strömavbrott i hela området… Mitt i kaoset så ringer en dam, jag har fått min drömlägenhet!!!!!
Den sämsta dagen vände helt plötsligt till den bästa på ett par sekunder.

Idag har varit en riktigt fin och knäpp dag. För idag skulle jag och alla andra i min skola fira att vi får sätta en mössa på huvudet. Vi gick ut på skolgården och våra lärare sprang ut genom dörrarna med olika knäppa huvudbonader och mimade till studentsången för oss. Efter det fylldes himlen av studentmössor. Matten efteråt var inställd eftersom ”ni ska ju iväg och dricka öl” enligt vår lärare. Hela klassen åkte iväg och hängde på ett uteställe i solen. Jag slickade i mig årets första mjukglass. Efter det så drog jag iväg på årets första studentmottagning. Alltså, åh, studenten, våren, ljuset!

Min pojkvän gjorde slut med mig när jag precis klivit av tåget efter påskfirandet hemma, det var sorgligt. Det finaste den här veckan har varit vad som kommit av att jag varit ledsen – nämligen att hur många fina kompisar som helst hör av sig till mig och säger att jag är en superfin, speciell och att jag får hångla igen när jag vill. Komplimanger jag fått, tröst och långa fina hårda kramar av folk jag håller av, det är vad som gjort mig allra gladast. Jag känner mig så trygg och tacksam för de här människorna som hållit om mig hela veckan.

När jag insåg att jag är kär, väldigt väldigt kär. Det var igår och det var nog bland det finaste som hänt mig.

Det allra finste som hände mig var när telefonen plingade till och jag fick se en bild på mitt syskonbarn för första gången. Åh vad jag längtar efter att få träffa henne!

Jag var hos min pojke. Vi låg i hans säng, och jag ritade på hans arm och han är allt jag någonsin velat ha.

Jag var och såg finaste Håkan.
Han stod på knä och sjöng till mig, bara mig. Han slängde några kyssar och jag kände mig som som den lyckligast i världen.
Det bästa var att vi inte hade ståplatser men det var en hemskt trevlig man som tog oss till ett ställe man egentligen inte fick stå på, och eter fem minuter satt Håkan Hellström och sjöng på knä framför mig.
Den finaste stunden i mitt liv.

Jag har haft en alldeles exceptionell vecka, så det kom lägligt! Jag pluggar utomlands i ett, i ärlighetens namn, ganska grått och tråkigt öststatsland och kommer bara hem till sverige lite då och då. Det blir kanske inte mer än en vecka i taget och ett himla massa pusslande med människor som ska träffas och saker som ska köpas (snus till kompisarna därnere, lösgodis, dippmixar, olika matgrejer man nästan längtar ihjäl sig efter osv osv).

Bara känslan av att komma hem (speciellt nu när vädret varit så fint) är alldeles underbar, men allra, allra bäst var det när jag förra fredagen åkte tåg och buss och till och med båt till min fina lilla älskling på gotland. Han stod där så stilig och väntade på mig i ankomsthallen och vi kramades länge, länge och hårt. Åkte hem till honom och spelade spel, drack öl, gick på långa promenader, dansade, gick på picknick vid havet och gosade nästan ihjäl oss. Och så var det ju helt fantastiskt att få ligga lite igen, för det har jag inte gjort sedan jag träffade honom i julas! Det känns alldeles fruktansvärt att lämna honom med vetskapen att jag inte kommer att komma tillbaka förrän i juli igen, men på något sätt så bara ska det gå.

För det måste det.

I tisdags när vi skulle åka bil från en spelning, men vi var för många, så fyra fick sitta tätt intill varandra i baksätet, och när bilen svängde i en vänsterkurva kände jag hur han drog in doften av mitt hår. Det var fint.

Det finaste som hände var idag när jag för första gången fick ta på mig studentmössan utan att det räknas som fusk, sjunga Studentsången med mina käraste klasskamrater och dricka billig öl i solen på medborgarplatsen. Och bara därför var det den godaste ölen jag druckit. Sedan stoltserade jag hem med mössan i handen och då hade min finaste mamma sytt in ärmarna på sin gamla manchesterjacka från 70-talet så att den passade mig och nu har jag den finaste jackan och mössan i världen i min ägo.

Att läsa alla fina texter här precis ovanför till exempel. Men också idag när jag satt i Kungsträdgården under körsbärsblommor med mina vänner och åt glass. Melon och jordgubb i en våffla.

de senaste månaderna har inte varit speciellt roliga eller bra alls men den här veckan har allt så smått och sakta börjat orda upp sig. Jag har suttit i solen med min finaste bästa killkompis som har ett blödande rivande brustet kärlekshjärta samtidigt som jag och ikväll ska vi gå och titta på red riding hood på bio, inte för att vi vill se filmen men för att våran gemensamma älsklingsartist gör filmmusiken. Precis sånt gör mig så glad.

Det finaste dn här veckan måste varit på onsdagen när vi kom tillbaka till skolan efter påsklov. Jag och mitt ex är mycket nära varandra fortfarande, kanske tack vare hans sorg efter sin pappa, men vi ses liksom inte utanför skolan så som vi önskar att vi gjorde. Det finns inte tid, även om tanken alltid finns där och frågan ställs ganska ofta. I alla fall så kom jag till skolan fyrtio minuter innan skolan började och var liksom lite spänd för att träffa honom igen. Och så dök han upp i dörröpnningen till datorsalen i sin färgglada tröja och jag kunde liksom se hur han sökte efter mig med blicken. Och jag såg honom och vi såg varandra, vi log och kramades länge och hårt. Samtidigt sa han ”vad fin du är” och en komplimang om mitt nyfärgade hår. Även om killar kan vara idioter efter att man gjort slut så finns det de som inte är alls så. Mitt ex är min bästa vän och jag älskar honom.

Kungsträdgården, utan tvekan! Tänker tillbaka på förra året vid den här tiden när jag gick på samma ställe, hade precis kommit till Stockholm och kände mig ensammast i världen. Tänker på hur mycket gladare jag är nu! Men bäst av allt- jag ska lämna mitt hellhole och flytta in i kollektiv med mina nyfunna klasskompisar <3

Det bästa som hände var igår när jag var ute på en springtur. Först ser jag två änder som är ute och går på gräsmattan nedanför sjukhuset. De brukar aldrig vara där utan i en damm på andra sidan berget. När jag står och tittar på dem ser jag något vitt skymta vid skogsbrynet en bit bort. En hare! Det var värsta fina naturfyrverkeriet och jag tänkte att världen är rätt fin ibland.

Det bästa som hänt mig denna veckan var igår när jag gick ut på en spontanöl med mina bästa vänner för att fira att både jag och dem kommit in på de högskolor vi kämpat för! Jag hade verkligen så himla roligt.

Det var hemmafest och han den där sa att jag skulle komma och sätta mig bredvid honom. Istället sa jag till honom att han skulle komma med mig och då gick vi till ett annat rum och hånglade upp varandra. Det var nog månadens bästa.

hånglat med min fru och ätit glass osv. nu é sommar´n här tror ja visst!

My best of the week was an 8:00 am text message from my best friend saying the coffee is on so come over now. Arrived and sat around with the windows open, eating berry muffins, and watching ridiculous YouTube videos while booking our hotel and planning our trip in a few weeks to see Lykke Li in New York City. We ended it with a run to the park for falafel. Perfect weekday off.

När jag märkte att jag fått sommarfräknar.

finast denna veckan var i onsdags, då satt jag tillsammans med min pojkvän på hans utegård, drack rödvin och grillade lammfärsbiffar. kanske inte alls låter så jättespeciellt, men det är så att jag har längtat så mycket efter honom! vi träffades för nästa två år sedan, men det har aldrig blivit något för jag har varit så himla, himla feg. och sen för några veckor sedan tog jag faktiskt mod till mig och bad honom att aldrig, aldrig mer släppa mig, även om jag fegar ur igen. och det lovade han. och i onsdags var första gången vi drack rödvin och grillade lammfärsbiffar som flick-och pojkvän.

I torsdags gick jag till McDonalds iförd Darth Vader dräkt och köpte glass. Det blev ganska tyst när jag kom in och killen i kassan skrattade högt. Sen gick jag ut i solen, satte mig i parken och kände mig glad.

hi sandra! the best thing it happened to me this week is that i could be next to my mom, giving her all my love, after the worst moment in her life. her heart was in a critical condition because the doctors made a mistake when trying to implant her a pacemaker. maybe because of her strength and will to live, work and be among us she got over a second operation. now she’s at home recovering and i’m with her. i’m still worried about her and i don’t want to go through hard times any more, it’s been awful.

love and take care of your mom, although i know you do. moms are the most important people in our lives!! i love when you write about her because i feel identified with your feelings towards her.

:*

Det finaste den här veckan var att jag vågade göra en sak jag aldrig trodde att jag skulle våga. Jag har haft ont i magen över några timmar på tisdagseftermiddagen hur länge som helst, och väl i tisdags kunde jag varken äta eller dricka för jag var så nervös. Men jag gjorde det. Och på vägen hem var jag lättare än någonsin och fnissade för mig själv. Och då, mitt i fnisset, kom en tjusig man i finkläder och sa att det var vackert att se en ung dam fnittra i solen en tisdagseftermiddag, som om hon precis har gjort något sensasionellt! Vilket var precis det jag hade!

Vi har haft en rolig vecka på min skola som heter Kulturveckan, men den innebär noll kultur. Man ska bara på fest och dansa mitt i veckan.
På förfesten i min kompis lägenhet i måndags pratade vi om festen på tisdag, och jag sa att jag inte skulle hinna dit för att jag har för mycket läxor. Då sa mina vänner att jo, jag måste komma, för det kommer bli skit awesome! Och då förstod jag ju att jag måste. Jag kastade mig framstupa i sängen med ansiktet i kudden och kved att jag måste dansa mer – ”jag dör annars!” Så kastade sig mina vänner på mig och förstod precis.

Något annat som var väldigt sött, var att jag fick en leopardtröja av min moster… 😉 Så sa hon jag tror du skulle vara fin i den här. Sen satt vi på balkongen och pratade om allt möjligt och hon sa ”jag tycker du ska träffa honom… ”

Mitt finaste denna veckan är såklart att få njuta av vårt underbara vårväder med mina fina ungar!

Men det som tog priset var att jag nu, idag äntligen blev klar med min utbildning! SIsta andetaget, sista seminariet och jag var så duktig 🙂

Färdig Tandtekniker, check!

Kjæresten (=pojkvän) min ble endelig ansatt på en restaurant denne uken, etter å ha lett etter jobb i denne byen i fire måneder. Han flyttet hit til Oslo i januar for å være sammen med meg. Flyttet fra PARIS, for å være med lille meg!! Og nå betyr det at han kan bli i hele sommer, før vi drar tilbake sammen. HURRA!

att få krama mina vänner är det finaste som har hänt mig i veckan. älskar dom så mycket att jag går sönder utan deras kramar.

I work for my university newspaper, making graphics and one of the other people on staff emailed me the other day telling me they loved this graphic I made and were blown away by my creativity. It was the nicest thing to read ;__;

Summer is soon so I’m going to miss working on the paper until Fall and I’m sad about that 🙁

Jag kom hem till Sverige på mini-semester efter nästan nio månader i Australien. Jag fick krama min mamma, min pappa & min syster och kela med mina katter. Har saknat dom så himla mycket och det är så fasligt fint att vara nära dom igen!

I onsdags mötte jag upp en kompis på stan, och han är banne mig den snällaste samt mest intellektuella människa som jag känner. Vi köpte glass som vi åt i hamnen, pratade och pratade och pratade, flanerade och pratade ännu mer. Slutligen gick vi till ett mysigt café, köpte kaffe och te, satte oss i solen och njöt.

När vi skildes åt blev jag lite ledsen, för med honom känner jag mig så märkligt lugn och bara glad. Han har något väldigt skönt över sig – kanske är det hans ödmjukhet eller empati. Att vara med honom är som att befinna sig i ett andningshål…

I alla fall, så gav han mig mina bästa fyra timmar denna vecka. Å jag längtar tills på måndag då vi ses igen.

Herregud, vart ska jag börja? Jag har fått jobba på mitt favoritställe (Independet kostym), jag har fått hjälpa en av mina favortistylister/kostymörer och ska hjälpa henne nästa vecka igen. Jag har fått jobba med en av mina bästa tjejer. Jag ska nu gå och ta en öl med ett av mina hjärtslag. Jag har fått höra att jag är så himla fin av någon jag tycker är cool. Jag har hittat en av mina favorit Helen Mirren filmer på mammas dator. Och jag är så pepp inför nästa vecka då jag ska få köra ett eget jobb, gå på vernissage samt se finaste Helen Mirren på BIO! kan du tänka dig!? Vilket liv va?

kram

det finaste som hände den här veckan var nog också det finaste som hänt i hela mitt liv.
min otroligt fina bästa vän sa att han var kär i mig.
och jag berättade att jag var kär i honom också.
och hela han log.
min otroligt fina ekorre till bästa vän är nu också min pojkvän, och jag har aldrig varit lyckligare. och åh vad han är underbar när han får för sig att attackkrama mig i skolan, utan att bry sig om att alla tittar.

Jag får fruktansvärda vårdepressioner fastän jag inte vill något hellre än att vara normal och bli lycklig på våren.
Igår hade jag ingen ångest och njöt av solen i flera timmar, minns inte när det hände senast.

att ligga i gräs på en skolgård och tycka det känns lite som att man är med i en amerikansk collegefilm. solen värmer så som den inte har gjort på en evighet, och det flyger vita blad genom luften som kan vara från träden men lika gärna skulle kunna vara små, små såpbubblor. bredvid mig ligger världens finaste pojkvän som nafsar mig lätt på armen, och tittar tillbaka in i mina ögon, kisandes, eftersom att han har solen i sina egna, och jag tänker att det är såhär det ska vara att leva. det är det finaste, den här veckan.

Mitt finaste minne den här veckan är även det mest hjärtskärande. Det påminde mig om hur livet går vidare. Jag satt i solen med mina kompisar och drack öl ur plastmuggar och skrattade åt livet och hur roligt det är. Ser då killen mitt hjärta hoppar extra för, han som har blondt kort lockigt hår och världens finaste leende. Hur han står och håller om den andra tjejen. Hon jag inte ens visste fanns i bilden och jag känner hur hemskt det är. Men eftersom vi sitter där så lyckliga på filten och skrattar åt livet måste jag skratta åt honom med. Hur hemskt det ibland kan kännas så går verkligen livet vidare utan honom.

jag och mitt allt, min allra bästa vän Hanna har glidit isär väldigt mycket sedan en tid tillbaka och det har varit så otroligt jävla smärtsamt. i tisdags pratade vi ut med varandra vilket vi har undvikit att göra de senaste veckorna för att vi bara har irriterat oss på varandra . vi behövde reda ut allt och nu när vi gjort det ligger vi mer på samma nivå.
det sista hon sa, precis innan vi skulle sova var ”linahannaföralltid. jag tror på oss.” och det var något av det allra finaste. jag behövde verkligen höra det, och känslan jag fick när hon sa det går inte att beskriva.

Jag brukar inte få känslor så lätt, men nu har jag det för någon som jag inte riktigt känner. Både chockad och glad… Jag sa det till min moster när jag var där och tittade på hennes gamla teckningar. Jag tycker han verkar vara jättefin! Så söt och mysig… *ler*

I saw this guy at a pub. I did’nt fall in love with him or anything, I just thought he was totally gorgeous.

He looked at me all night, and smiled. Oh god that smile was like.. bunnies making cookies in tiny aprins and getting flour on their noses. I kinda melted.

Anyway, at the end of the night after a lot of looking and smiling and riding the subway and he following etcetctetc we started talking and yea.. You know. And for some MORONIC reason I decided not to go with him to another pub, although he asked me to and I totally wanted to.

I call him Omnomnom, because he looks so freakishly yummie and I don’t remember his name. And I was kinda upset when I woke up next morning, cus I would never see him again and I totally blew my chanses when I just left him standing there.

And then.. Today. After school. A month later. I saw him. At the subway. And he was already looking at me, smiling. And my stomach goes all like AAARGRHHAAGAAGAGHHAHAAAAARGH!

We got of at the same station, and he walked up to me and my friends, and said: hi. And we shook hands and I didn’t remember his name so he had to tell me again, and when I asked if he remembered mine, wich I soooo did not expect him too, he did. ’Of course’

And he smiled. And then he had to rush to his train.

And I have noooooooooo way to get in touch with him, other than hangin’ around the subway all day and night, which I of course won’t cus Im no stalker. But Im just happy, you know. Because Omnomnom is out there and he remembers my name and he is smoking hot. And at some point, we might meet again.

Min pojkvän som bor i ett annat land berättade att han hade börjat gråta när han känt doften av kaffe i söndags.

Inte för att han saknade kaffe, han avskyr ju egentligen kaffe. Men jag älskar kaffe och innan vår första kyss två veckor tidigare hade jag druckit kaffe.

åh vilken fin idé!
det finaste som hände mig den här veckan var att när jag idag satt ute och solade benen ringde min telefon och jag blev erbjuden sommarjobb! en sten har lyfts från min bröstkorg och jag har känt mig sprudlande glad hela dagen. nu kan jag nog köpa way out west-biljett med!

ska du på way out west i sommar sandra?
kram!

Det finaste som hände mig den här veckan var att jag började gilla att gå i min nya skola i Paris.
Plötsligt hörde jag alla skratta högt åt mitt skämt. Plötsligt förstod man sig på den stränga läraren bättre och plötsligt slappnade alla sammanbitna studenter av och en korean gick och köpte macaroons till alla.
Helt plötsligt slapp jag ha ont i magen varje dag. Det är så hemskt när man har ont i magen.

i söndags var den bästa natten man möjligen kan tänka sig. det var ingen skola på måndagen, och då måste man ju passa på att dansa! så vi började med ett par timmar med de bästa vännerna hemma hos en kompis drickandes vin och starköl och vodkaredbull och kolla på porr när klockan slagit midnatt, bara för att vi var lagom glada och skrattiga, sen sprang vi till tunnelbanan och åkte till pluto. där dansade vi tätt intill alla andra i den fullproppade lilla lokalen, rökmaskinerna sprutade tills man inte såg sin danspartner, vi drack drinkar ur ölburkar för att glasen hade tagit slut, high-fivade med DJn, bytte tuggummi med en kille som jag inte riktigt hörde vad han viskade i mitt öra, och dansade med en annan som var så himla snygg. gick utanför dörren och kvällen hade blivit morgon och klockan var sex och ute var det ljust. jag gick fnissandes hem tillsammans med en av mina bästa, bästa vänner som är en av mina favoritpersoner i hela världen. så jävla bra natt.

killen som jag tittat lite extra på de senaste tre veckorna frågade om jag skulle följa med honom ut för att äta min lunch. Vi satt bredvid varandra på gräsmattan i parken och pratade. När vår lunchtimme närmade sig slutet och min sista dag på praktiken nästan var slut började han trycka på sin telefon, jag frågade om han fått ett sms. Jag lägger till dig, sa han.
Resten av dagen har jag gått runt med ett stort leende och bara tänkt på honom, magen pirrar.

När jag var ledsen och pappa kom hem med den största nutellaburken han hittade i affären och Dirty Dancing till mig. Han vet nämligen att choklad och Patrick Swayzes ryggmuskler löser ungefär alla mina problem.

Att det bara knöt sig i min mage när jag såg ungkarlen(värt-ord) i min skola som bara får magen att knytas som ingen annan. Han blickade ut över korridoren och jag dog nästan.

den här våren har tagit allting ur mig. men i tisdags när jag skulle gå ner till tvättstugan hörde jag hur min granne spelade gitarr. jag blev stående i trapphuset i någon minut och lyssnade hur han spelade och sjöng en av de låtar som jag lyssnat mest på nu när mitt hjärta gått itu. det var så himla fint.

Veckans finaste var nog när jag satt utanför mina nyfunna vänners fönster på ett pizzeriatak med pizza, cola och cigaretter i solen. Vi lärde känna varandra och sjöng med till Håkan Hellström.
Att åka flera mil hemifrån för att känna sig som hemma är nog den allra bästa känslan. Jag vill aldrig mer bo någon annanstans!

Tittade på körsbärsblommorna i Kungsträdgården med en person jag håller på att bli kär i. Jag skulle egentligen pluggat och varit stressad, men jag har aldrig varit så ostressad någonsin tror jag.

det finaste som hände mig den är veckan var vår(sommar)vädret som har kommit och gjort att jag spenderar varevigaste sekund jag kan utomhus i parker, på trottoarer, på torg och på skolan under vårt stora träd. och hela tiden hans hand i min. jag behöver verkligen detta, för de närmaste fyra veckorna kommer att bli fantastiskt fyllda av skola. och så glömde jag nästan det viktigaste; bokat resa till parisparisparis med min andra hälft när alla prov är över och ojojoj vad jag är glad.!

det finaste var att han påbörjade ett par sms-konversationer den här veckan. de flesta handlade såklart om skolarbete men inte alla. det var så fint för jag kände att jag var speciell, mycket för att det var mig han smsade till och inte hon den andra. hela grejen att jag blir varm inombords är helt fel, fel, fel men det är ändå fint och förgyller.

satte mig vid busshållplatsen igår med solen rakt i ansiktet med solglasögon på nästippen, och kom fram till att jag skulle få vänta i tjugo minuter på bussen. men att det inte gjorde nått för solen stekte på och jag hade håkan i öronen.

Jag vill hellre berätta om förra veckan, för då var jag i Indien och träffade en person som jag älskar men inte kan träffa så mycket. Förra torsdagen var jag vid Taj Mahal och satt på kall marmor och kramade hans mjuka bruna hand och på bussen tillbaka till Delhi spelade de högljudda bollywoodhits och vi hånglade så tyst vi kunde för puplic displays of affection är egentligen totalförbjudna i hela landet.

i onsdags begav jag mig till newark för att flyga hem till göteborg efter att ha hälsat på min pojkvän som bor i brooklyn i sex veckor. min väska var jättetung och det brände redan i hjärtat av saknad. när jag dragit mig upp till incheckingen hittar flygplatspersonalen inte min bokning. till slut listar vi ut att jag har tagit fel på dagen. jag hade en natt till i hans famn! det var jobbigt att ha lagt en dag på att vara påväg fastän man inte skulle åka förrän om en dag. men det var det värt för att få träffa min pojkvän en sista dag på många dagar. det var det finaste som hade hänt mig den här veckan.

(du borde bege dig till fifth avenue i brooklyn, mysig gata med många bra och fina second hand-affärer, till exempel odd twin med kläder från mellan 30-talet och 80-talet. och gå till the chocolate room, som en restaurang fast med bara choklad! deras fondue för två är underbar)

Mitt absolut finaste på länge var när jag och min klass gjorde vår sista redovisning för hela gymnasietiden. Februari spenderade vi i Indien och i tisdags berättade vi om resan för familj och vänner. Hur en månad av skratt, gråt, blod och spyor fört oss ännu närmare än tidigare. Vi avslutade genom att, handhållandes, sjunga DiLevas ”Vi har bara varandra”. Fick hjärtklappning och tårar i ögonen av all den kärlek jag känner inför alla små individer i min stora klass-familj. Att inte behöva vara bästis med varenda en, men ändå kunna dela både sorg och glädje med tjugosju människor, inklusive lärare. Det finns inget mer fantastiskt och jag tror studenten kommer bli tung.

det finaste denna veckan är att jag och min bästaste vän jessie nu sitter på bussen påväg ner till malmö/lund där vi ska fira valborg tillsammans med världens finaste agnes som vi inte träffat på väldigt länge och att de tar 8h dit, det gör ingenting när man vet att man kommer ha så himla kul. och dessutom skiner solen. det är så att man får en sån där ”high-on-life” känsla och jag älskar det.

Att en kille jag tycker är fin tycks ha blivit ännu finare över påsklovet.
Någon på vår skola tycker att det är jätteroligt att tända eld på papperskorgar nu för tiden, så brandalarmet går flera gånger om dagen. Och jag skäms lite över att jag blir glad när det ringer, för det betyder att jag kanske får en glimt av hans mörkbruna kalufs i ett hav av elever som radar upp sig på fotbollsplanen.

Jag var på Håkan Hellström konsert i torsdags med en av mina finaste vänner. Vi sjöng och dansade en massa, vinkade åt Björn och mådde jättefint.
Det var min sjätte Håkan konsert och hennes första. Håkan ”sköt” min vän med sin gitarr, hon blev så glad och det gjorde mig glad också.
Påvägen hem i bilen så höll båda på att somna medan vi sjöng med i Håkanlåtar som mina föräldrar spelade. Älskar Håkan, lyckorus och fina vänner. Det blir nog inte bättre än så!

att gå in på din blogg alla dessa kvällar och lämna omvärlden för ett tag, och sjunka sig in i dina texter.

Jag tyckte att det var så himla fint med körsbärsblommorna i Kungsträdgården, så jag gick en liten promenad. Helt plötsligt hamnade jag utanför Rosenbad, där Putin var på besök.
Så, jag blev bästa vän med en rysk tant som kommit för att få en glimt av honom.
Det var fint. Hon bjöd på halstabletter. Det var nog det allra bästa som hände mig den här veckan.

efter att ha varit iväg och jobbat, inte fått träffa min pojke, kom jag äntligen hem till oss. vi pussades en miljon gånger innan jag gick ut med mina kompisar, och han med sina. lite för mycket alkohol senare slutade kvällen med att vi hånglade i en bar, och sen ledde cykeln hem genom natten, hem till oss. han gör mig så lycklig.

jag har insett att jag kanske är kär. kanske.
han är tonårsbenig och nördig och sitta-inne-hela-dagarna-blek och han får mig att skratta hela, hela tiden. han kallar mig Katten, det känns ganska fint och bra

Så fint att läsa. Det bästa med den här veckan är att trots att jag har varit megaförkyld så pussar min pojkvän på mig hela tiden och säger hur söt jag är, röd näsa och rinnande ögon till trots.

I tisdags vaknade jag som vanligt och tänkte ”idag äter jag max ett äpple.”. Och så blev det, tills jag valde att titta på det senaste avsnittet av älskade älskade Glee. Grät tills jag inte fick någon luft och kom plötsligt fram till att det här är ju helt knäppt. Varför leva på sisådär två äpplen om dagen om det enda man gör är att ligga på ett iskallt golv och hata sig själv. Så pang bom, bestämde jag mig för att nu ska jag bli frisk! Och vet du vad? Idag åt jag glass.

Det finaste med min vecka är att solen äntligen har kommit fram, att blommorna har slagit ut, att jag har skaffat mig en longboard, att min svenskalärare hade med sig sin nio månaders gamla bebis till skolan som tyckte mycket om mig och mitt hår, att Bob Hund kommer att spela på en festival nära mig och att det är valborgsmässoafton imorgon och att jag och mina vänner kommer att spela brännboll med lite förbjudet öl-rus i benen. Det var rätt mycket. Men det är en fin vecka också.

Mitt finaste den här veckan var faktiskt idag. Jag träffade min pojke och vi tillbringade flera timmar i Slottskogen. Vi lade oss på gräset och myste i varandras famn och han gav mig en sådan fin present även om vi inte har varit tillsammans i mer än tre månader den femte maj. Han gav mig en rosa klocka som det står ”o.n.e” på och han kysste mina läppar och sade ”allt är så fint på min älskling.”

Sedan skulle jag åka hem och han hem till sig och då blev jag så himla sjuk plötsligt och mådde så illa och han tog mig bara i sin famn och sade: ”Jag ställer alltid upp för dig och när du mår dåligt tar jag hand om dig. För jag är så galet kär i dig och inget illamående i världen stoppar min kärlek till dig.”

Det finaste som har hänt mig den här veckan var att jag fick träffa min saknade kompis från Schweiz. Vi hann i alla fall att vara med varandra i två timmar och så åt vit kina mat!
Och så bestämde vi att jag ska åka ner till Zürich i sommar. Åhåhåhå.
Bästa sommaren! <3 IHIHI

Jag har träffat en kille i ett halvår. Vi bor en väldans massa mil ifrån varandra och det har känts lite sådär ostadigt men ändå spännande. Fast jag har inte haft alls bra koll på vart vi var på väg. Om vi ens var ett ”vi”. Men bara sådär, innan jag åkte hem sist sa han att han älskar mig.

att jag såg honom, han log och tittade på mig sådär som han brukade göra. jag dog för att det var så fint och för att han är den finaste jag vet. sen dog jag igen för jag är så jävla kär och varför förstod jag inte det tidigare? när han var kär tillbaka. åh, sandra du måste hjälpa mig för det går inte över. det bara gör inte det. jag vet inte vad jag ska göra för snart exploderar jag på riktigt. det gör så himla ont. (nu handlar ju inte detta om något fint längre men jag vet inte vad jag ska ta vägen med allt detta)
himla dumma liv, varför är man inte modig? varför vågar man inte falla? varför går det inte över? det har ju gått fyra månader sen vi kysstes och jag kan inte glömma och igår luktade mitt täcke som honom. åh.

när jag tog årets första bad i en nattsvart svensk insjö, med stjärnorna som tak och MIN alldeles egna stjärna som sällskap. bosktavligen himla fint.

Det finns två finaste den här veckan:
1) Mösspåtagning idag, 41 dagar till studenten!
2) Alla fina tal på studentskivan igår, så himla vackert!

Jag och min pojkvän bor tillsammans och har världens finaste sovrum som är helt vitt allting nästan. När solen lyser in i det ser det ut lite som en saga där inne och solen skiner nästan hela tiden nu när våren kommit. Vi satt där för några dagar sen och var lite ledsna efter att ha bråkat, när min pojkvän plötsligt sa ”det spelar ingen roll vad vi säger, hur ont det än gör, för vi hör ihop och det kommer vi göra oavsett hur lång tid det går, och vår kärlek kommer inte att dö bara för att vi gör det, vi kommer vara förevigt, och när vi väl dör kommer vi sitta tillsammans på ett vitt moln och äta körsbär och du kommer ha jättestora vackra änglavingar precis som du egentligen borde ha redan nu eftersom du är en ängel” och då sprang jag in i min garderob och hämtade ett par maskerad-änglavingar som jag satte på mig och sprang ut till honom igen och slängde mig över honom och sa att vi kunde vara änglar och vara i himmelriket utan att vi för den sakens skull behövde vara döda.. då blev han glad och började skratta och det var det finaste skrattet jag någonsin sett. Trevlig helg!

jag har haft så himla mycket att göra den senaste tiden, det senaste året. jag har inte andats ut på riktigt, har gjort tenta, på tenta och gjort arbetsprov på arbetsprov. så kom våren förra veckan. jag åkte till vitemölla och där släppte jag allt, sen åkte jag till min sommarstuga i åhus och där släppte jag allt. jag gick på loppisar och badade i havet och skrattade åt min mosters dåliga humor. jag åkte till min pappa på landet och vi hade trekamp där vi spelade golf på ängen, sköt luftgevär och kastade stövel. så. det finaste som har hänt den senaste veckan är att jag är glad och avslappnad igen och att solen skiner i mitt ansikte dagarna i ända.

Jag satte mig på bussen till honom utan att egentligen veta varför, och efter en halv flaska vin kysstes vi igen efter tre månader ifrån varandra. Sedan satt vi på golvet i hans hall tills morgonljuset vittnade om att en ny dag redan börjat och jag grät som jag inte gjort på väldigt länge. Han viskade att han saknat doften av min hud och jag undrade hur jag någonsin kunnat tro att jag skulle klara mig utan hans närhet.

Min vecka har varit ganska jobbig, åka hemifrån, lämna nära och kära men slutet av veckan har förgyllts med Veronica Maggios nya skiva, sol och en mamma som kom och hälsade på <3 ha en fin helg! Kram/ Alexandra

Min storasyster är allt för mig, hon är coolast och vackrast och bäst och finast. Nu har hon flyttat hemifrån och jag var i hennes lägenhet igår. Hon är arg helatiden och bara med sin pojkvän som är vegetarian och alldeles för smal, de dricker vin och röker mest, hon har målat väggarna röda hemma hos sig och affischen på Håkan Hellström som jag rev ner står inramad och lutad mot dem. På kylskåpet har hon hängt upp en massa olika lappar, och på en av dem står det ”FÖRLÅT. Ibland blir allting bara fel”. Och på en annan står det ”Du är den bästa storasystern du är fin det är bra att du fins”.
Jag blev så glad över att hon inte har glömt av mig.

Håkan<3

Ehm, jag har lyssnat på veronica maggios nya album, "Snälla bli min" är så fin.

Att höra orden ”förstår du inte att jag tycker så inihelvetes mycket om dig?”. Han vänder upp-och-ner på min värld om och om och om och om igen.

Det finast med den här veckan är att den gått så fort. För det gör att jag kommer närmare sommaren. Och sommaren innebär att jag äntligen ska få träffa killen jag är så fruktansvärt kär i.

Det finaste är alldeles precis just nu när jag lyssnar genom Veronica Maggios nya skiva och tänker hur fin den här kommer vara i öronen när man vandrar till skolan eller i sommar när man vandrar på Söder och kanske ska äta middag med någon utomhus nånstans.

Var i London och dansade på en takfest med en massa främlingar och tre jäkligt bra personer. Existerar sånt på riktigt? Trodde inte det innan jag kom dit. Jag älskar London.

Jag fick en gädda på mitt landställe i söndags. Jag älskar att fiska men har aldrig fått en gädda tidigare trots att jag fiskar så fort jag får chansen. Det var bästa adrenalinkicken.

Jag var ut i onsdags, och då träffade jag en kille som jag hånglat lite med ute en gång förut. Jag hade absolut ingen aning om han tänkte säga nåt mer än hej denna gången, men det gjorde inte så mycket tyckte jag. Sen när jag väl är där så tittar han på mig flera gånger och ler. Vi hälsar på varandra och så. Han gör en gest som visar att han vill kramas, vilket var fint för det var jag inte beredd på. Sen går vi i princip och håller handen hela kvällen. Jag fick hans nummer med och det är så fint för han har lite skägg och spelar bas. Jag menar, vad mer kan man önska av en man?

Jag och min pojkvän Markus klättrade upp på taket på höghuset vi bor i, genom ett litet fönster på vinden med döda insekter i karmen. Vi satt där jättehögt upp i luften, delade på en cigarett och tittade på solnedgången, pratade om framtiden och pussades nästan hela tiden. Jag sa ”just precis här kan du fria till mig”, så log han hemlighetsfullt åt mig. <3

Mitt finaste denna veckan var nog att jag fick någon sorts uppmärksamhet från killen jag tycker om. Han är så fin.

mitt finaste har varit att plötsligt och oväntat känna pirret i kroppen av totalt oskyldig kroppskontakt. hennes (oväntat) händer var kalla. och sen kunde jag inte sluta le och när jag kom hem var jag tvungen att leta upp henne på facebook. utan att göra något mer, bara leta upp.

Jag såg min pojkvän gråta i lördags för första gången. Det var fina tårar, trots att dem var ledsna. Jag älskar honom mer än någonting annat.

Jag var ute och cyklade för andra gången i år. Jag tog en lång tur nere vid sjön eftersom jag älskar att cykla och det är så fint där. När jag sen ska hem så är det en jätte lång backe som jag aldrig i hela mitt liv orkar cykla uppför, men i onsdags så klarade jag det! Stolt som tuppen, som Tsatsikis pappa skulle sagt.

det blåste men var varmt ändå, igår eftermiddag klockan halv tre. jag hade ätit sommarens första glass på en uteservering omgiven av alla mina kompisar. men på något sätt hade alla droppat av och plötsligt gick jag där, bredvid honom, på trottoaren i min hemstad. påväg hem. under träden, träd som är så fina. jag sa det till honom.

När jag låg med huvudet på hans bröstkorg och han sa att han vill och tror att vi kommer att vara tillsammans när vi är gamla.

han som jag inte riktigt känner ännu sa att jag verkar vara alldeles, alldeles fantastisk.

En kär vän som bor alldeles för långt bort kom och hälsade på. Vi promenerade till kungsträdgården där det blommar och åh vad vackert det var, sedan fikade vi på Petite France med croissanter och macaroons, det var himla fint! kram

Jag ritade ett hjärta i en himla fin pojkes skrivblock
nästa dag lyfte han upp mig och bar mig hela vägen till lektionssalen
bara sådär

This week i barely get out of my room, and sometimes after so much time doing the same thing (my final work to college) you start to get bored and start to get a little crazy too. This has been normal to me in the last months, ok everyday is exactly the same! But this week, i had the most precious conversation with my dad, who told me to not care about what people will think about my work, because i had been doing this for me and not for others, and not for my note.
And the finest thing that happened to me in the last weeks was this: get free from my perfection and the terrible pressure I’ve been imposing myself.

I onsdags när jag kom till jobbet hade killen jag gillar satt en post it på min skärm, där det stod, med spretig pojkhandstil, It’s good to be here, but now we need to get the booze and the beers!

Det är från A Beatiful night in Oslo med Billie the vision and the dancers. Jag älskar den låten. Åh!

Att sitta i Buttes-Chaumont-parken i Paris med 3 av mina favoritvänner, dricka kallt, vitt vin och äta vindruvor och Milano-kakor och hitta på historier om de lustiga ankorna som simmade förbi.

Det eller att komma hem från Paris, kasta in resväskan i min lägenhet och sedan springa över gatan till den där personen som jag bara var tvungen att hångla upp så fort jag kom hem.

idag, när olika människor på vår skola, jarlaplan, ställde upp på att dansa ute i parken med en releaseskylt i handen när vi filmade dem inför vår teaser-video som ska visas nästa vecka när det nya tidningen -jarlaplanaren – ska släppas, woop woop! alla dansade till bästa pepp-låten; http://open.spotify.com/track/7IEeHXr2ShUYCXAZdMMmeL

förra helgen träffades min pojkvän och mina föräldrar för första gången och när han skulle säga adjö tog han i hand och sa ”hoppas jag inte har gjort bort mig”. mamma tog upp det med mig i början på veckan och beundrade hans artighet. och så började hon gråta för det.

min mamma är världens finaste och jag vet ju vem jag har fått min känslighet ifrån.

What a great idea!
The best thing that happened to me the past week, was that, after 3 years of underweight and feeling uncomfortable in my body, I realized that I had my curves back, which I celebrated by taking photos at one of my favorite places:

http://lottaausderkrachmacherstrasse.blogspot.com/2011/04/es-leben-die-kurven.html

Love,
Lotta

I onsdagskväll när jag låg i min säng knackade det på min dörr. Och sen stod min bror där. Han hade åkt ner till Linköping från Stockholm för att kunna ge mig födelsedagsfrukost på sängen nästa morgon, fast han egentligen inte alls hade tid och var tvungen att åka igen efter 10 timmar. På natten kunde jag inte somna för att jag längtade till nästa morgon så mycket. Jag har inte längtat efter min födelsedag sen jag var 11 år. Han är nog den finaste bror som finns.

det finaste som har hänt mig denna vecka var i tisdags. första dagen i skolan på en vecka och första dagen på tre veckor som jag träffat min hemliga förälskelse. (han har nämligen varit avstängd i två veckor för dumheter). så när vi sågs där i korridoren sådär lite tisdagströtta så kändes det som om solen lös för min skulle, för vår. den lilla studen var guldvärd. när ögonen möttes. tyvärr avslutades dagen inte lika fint med tårar och ett samtal från polisen. men det är en annan historia.

Jag köpte precis en stråhatt, en perfekt sådan dessutom! Mannen som ägde denne herrbutik var väldans rolig, hade ett måttband runt halsen och en vit fluffig hund i bakgrunden. Heja!

Jag fick chansen att krama pojken jag tycker om.

Mitt finaste var att min mamma som arbetar som psykolog berättade att hon har tipsat en deprimerad tonårstjej om en sak som jag kom på när jag behandlades för anorexi. Jag gjorde nämligen en ”första-hjälpen-låda” med bara fina och trevliga saker som jag kunde pyssla med om jag fick en ångestattack. Min låda innehöll bland annat några bra filmer, ett helt sprillans nytt och oläst magasin, min favoritmusik, en bra bok, penna och fint anteckningsblock, en stickning och snygga pärlor att göra halsband av.

Den här ångestfyllda tonåringen berättade för min mamma att det hade hjälpt henne jättemycket och var en av de bästa saker som hon hade kunnat få hjälp med. Det värmde så att den idé som fick mig att hantera ångesten på ett mer konstruktivt sätt också kunde göra livet lite lättare för någon annan.

alldeles precis nu. en fin kille som jag tycker väldigt mycket om, sa just till mig att mitt liv var en fest. när jag nekade det, svarade han med; ”jo, för fredagar och lördagar är ”svenssonfestdagar”. du är speciell för du har tråkigt på en fredag. du är inte som alla andra. det är det som gör dig så himla bra!”

det är inte mycket fint som har hänt den här veckan, det har inte hunnits med. jag har mest suttit framför datorn hela kvällarna och ganska mycket av nätterna för jag måste lämna in en stor historieuppsats på söndag.

men det kanske är just därför man uppskattar små saker. som nu i eftermiddags. vi hade eget arbete på sista lektionen så jag och tre fina vänner satte oss ute i solen. vi planerade att vi ska ha kollektiv hemma hos mig en vecka eller så i sommar. dra med oss en hel hög med fina människor, lägga madrasser över hela vardagsrummet så att alla kan sova i samma rum. bara leva helt enkelt. dricka öl till frukost, nattbada, lyssna på musik högt högt och sjunga med. det ingav lite hopp, såhär när det inte är så fasligt långt kvar till sommarlovet men när man nästan drunknar i läxor, inlämningar och prov. så det var fint.

I ett sommarvarmt Lyon, gick vi (min vackra franska sambo och jag) ut på en sen spontankvällspromenad, för att prata om allvarliga saker längst de vindlande gatorna i gamla stan, kyssas under ett kastanjeträd i full blom, lova varandra stora underbara saker och avsluta det hela med chokladcrêpes vid floden. Det var en perfekt kväll.

det finaste som hände mig den här veckan var nog att han i min klass som jag är hemligt förälskad tittade på mig lite extra kändes det som eller så var det bara en inbillning, men det spelar inte så stor roll.
och självklart den underbara solen.

för första gången så pussade han mig när vi hälsade. inför alla vi känner. jag dog lite rakt där på plats och insåg att jag är så fruktansvärt kär i honom och så fruktansvärt lycklig. men samtidigt helt livrädd.

Pojken jag gråtit över och längtat ihjäl mig efter januari-februari-mars skickade coldplays
-the scientist till mig i min spotify-inbox.

Jag fyllde sexton i måndags och firade den dagen i Paris. Hela staden var helt magisk, det finaste var kvällarna när man gick hem från tunnelbanan, för vi bodde precis vid en kanal där vänner satt och drack öl, hade picknick, satt och rökte, spelade gitarr och sjöng halva natten. Jag dröjde mig alltid lite extra när vi gick förbi kajkanten och hoppades på att någon söt fransk pojke skulle bjuda in mig. Det hände aldrig, men jag hoppas att när jag blir äldre och kanske flyttar dit kan få vara en del av det, att sitta där genom de varma vårnätterna och skratta med mina vänner.
Nä, fy vad jobbigt det här var att skriva, varje cell i min kropp längtar tillbaka till den fantastiska staden.

Så fruktansvärt fint.

Idag packade jag och min pojkvän ner frukosten och cyklade bort till havet. Där satt vi, åt mackor och vattenmelon och tittade på förbipasserande båtar. Så oerhört skönt att kunna göra en sådan sak en fin fredagsmorgon.

I måndags var jag fortfarande hemma i Kolmården hos min familj för att jag firat påsk där. På kvällen fick jag skjuts av pappa till Bromma och jag flög hem till Umeå. Där stod min pojkvän och väntade på mig. Och det var bara så skönt att få träffa både min familj och min pojkvän på samma dag. Dom som jag älskar mest i hela världen 🙂

Satt uppe sent häromdagen med min pojkvän och myste och pratade om allt möjligt. Det är fint för mig att veta att jag har honom, han som betyder allt för mig och att han älskar mig så otroligt mycket. Att veta att han är den som stöttar mig genom allt är underbart och att höra han säga det är som tusen strålande solar. Vi myste hela kvällen igenom om tittade på tv-serier och efter fick jag somna i hans famn och gosa upp mig vid hans nacke och bara veta att det är precis här, med honom jag är menad att vara.

Jag fick ett brev på posten och det var min pojkvän som hade överraskat mig genom att beställa tågbiljetter hem till honom under helgen, nu ska vi ligga på en filt i humlegården och dricka rosé och hångla.

Att klockan åtta på morgonen sitta i ett stilla och tyst Frihamnen på en betongklump med öppen jacka och halsduken bredvid sig och titta på de jättelika fartygen som avtecknar sig mot en azurblå himmel. Att sedan möta upp mannen man älskar mest på centralen, lägga sin lilla hand i hans stora och tillsammans åka till rålis och ha picknick med galet många människor man tycker om, grilla för första gången i en park i år och avsluta med att åka lite skateboard som om man vore 14 igen – ett minne att spara till kalla november.

det finaste var när jag fick krama den finaste mannen igen efter tio månader. och det handlade bara en minut eller två men han är nog den bästa jag vet på att kramas och jag har saknat honom så himla mycket.

(att han nu är borta igen är något jag försöker förträngaglömmakommaöver)

Denna veckan blev jag kär, i lagom tid när körsbärsträden började blomma.
Fast han bor på en ö och jag bor på västkusten. Det gör lite ont men är ändå väldigt fint.

Tittade precis på ett klipp på aftonbladet från det brittiska bröllopet, och så såg jag min förlovningsring sådär extra mycket (såklart jag ser den ofta, men ja, jag lixom verkligen såg den sådär som man gör ibland) och jag kände samma känslor som första gången jag faktiskt såg den på. Det var en härlig känsla, jag hade nästan glömt bort hur det kändes. Sådana där moments som inte kommer alltför ofta i vardagen. Då skickade jag ett ”saknar dig-sms” till sambon 🙂

Jag spelade gamla gameqube-spel med min lillebror och sen fick jag kittla honom på magen utan att han blev arg.

Jag hade på mig shorts utan att frysa.

Det aller fineste som skjedde denne uka var konserten med Jens Carelius på Parkteateret i Oslo. Tretten musikere på scenen som skapte magi!

Förra veckan skapades, så himla spontant, en cheerleading grupp i skolan och jag gick dit. Vi var fem personer och hade så fantastiskt roligt. I tisdags fick vi vårat första uppträdande, inte bara för skolan, utan för guif handbollsspelare och andra seriösa personer också. För någon som nästan bara köper second hand kläder, gör indiemusik och röstar på FI går cheerleading emot ganska mycket av det jag tror på, kan man tro.
Men jag känner mig så himla tuff när jag gör det. Känner mig som snyggaste highschool tjejen, som Quinn i glee. Känner mig så himla glad.

Upptäckte att det blev bra mycket roligare att göra en exkursion med maskar när vi fick en söting till handledare som fick hjälpa mig lite extra mycket.. sen har ju vädret varit fint som snus med!

det finaste idag var att jag kom på att min älskade syster kommer till sverige idag! hon bor i norge och även om hon bara varit borta sen i måndags nu så har jag saknat henne som sjutton. (hon har dessutom tagit ett av mina bästa linnen) så det ska bli hur bra som helst att hon kommer hit och jag får fira valborg med henne imorgon. längtar som tusan.

Jag ska åka i samma bil i 6 timmar med han jag är kär i. Vi känner inte de andra i bilen så vi kommer nog sitta bredvid varandra. Fint sätt att spendera en fredagskväll.

Jag har gått blivit småkär. Han gillar mig väldigt mycket också men tyvärr kunde ett förhållande aldrig fungera eftersom vi har för många år mellan oss. Önskar att jag var fjorton år äldre än vad jag är nu. Sorligt!

i måndags satt jag i min park omringad av massvis av fina vänner efter att ha spenderat långhelgen ihop, och jag o min kompis hade fixat frukost till alla. Så där satt de och mumsade på mina äggmackor och sa; det här har ni gjort bra tjejer, det var jättegott, tack så mycket. och så hade jag bara ben och blickade upp mot aprilsolen. Det är nog veckans bästa.

Att min familj var hos mig och hälsade på, att jag kunde krama dem och att vi kunde ha picknick i en park för att vädret är som sommar.

vi tog en promenad i solen igår. Jag visade honom en stor fotbollsplan som jag hade hittat. Jag villade bort oss men tillslut hittade vi dit och det var himla fint hela tiden. 🙂

Det finaste som hänt mig den här veckan var att vi hade en speciell dag i skolan då alla gör andra saker än att sitta i skolbänken. Det var folk överallt och på alla personer satt ett stort leende. Såna dagar förgyller verkligen.

Jag går i skolan och det gör inte min pojkvän. Fast vi brukar sova tillsammans på vardagarna ändå, bara det att jag somnar mycket tidigare än han. Inatt vaknade jag till av att han ligger o klappar mig på huvudet och säger ”jagälskardig-jagälskardig-jagälskardig” om och om igen. Mitt hjärta började blöda av kärlek

Satt i solen med mina vänner idag och njöt utav solen, det var skönt att kunna koppla av efter en riktigt rolig Mösspåtagnings-cermoni (inför studenten) som skett tidigare idag. Och ikväll ska jag hem till en kompis, med några andra, för att fira hennes födelsedag! 😀