Jag är så ledsen idag att jag vill gömma mig under en sten och aldrig mer komma tillbaka. Igår blev jag bestulen på min väska. Min nya fina väska, och inuti låg allt som jag tycker är så himla viktigt att ha med sig varje dag. Och visst, det är ju bara saker. Och det sa jag till mig själv efter att jag spärrat korten och telefonen och gråtit en liten skvätt. Men där inuti låg också mitt pass och visum.
Och ja. Jag vet. Dumt. Men så var det.
Och utan visum får jag inte lämna landet. Jag och Ludvig plus ett helt knippe kompisar ska fira jul och nyår i Mexiko och det är inte alls säkert att jag kan göra det längre. Och jag skulle förstås kunna förnya visumet i Mexiko (man måste göra det utomlands kan ej göras i USA) men ambassaden är stängd dagarna innan jag reser tillbaka till New York och jag vet inte om jag vill stanna kvar ensam därborta och vänta tills det är färdigt.
Nästa vecka (om det finns tider) tar jag en buss till Washington för att få ett nytt pass (helt knäppt att man måste göra det därborta) och sedan får vi helt enkelt se vad som händer. Kan inte ta ledigt en vecka och åka till Sverige eller Canada. Inte en hel vecka. Det hinner jag inte. Så hemskt det här. Är helt hjälplös på grund av en frikkin pappersbit. Och förkrossad. Behövde skriva det någonstans.