Sandra Beijer

Igår fick jag ett paket till kontoret. Det händer inte så ofta så jag var mycket pepp. Inuti låg ett fint brev och en hel massa silkespapper.

Och under silkespappret låg en blå liten robot och ett rosa kuvert fullt med tjusiga pins.

Nina blev dödskär i roboten så han får bo på vårt skrivbord nu och en catherine deneuve-pin hamnade på min jacka. Tack snälla snälla Catherine!

Om det förresten är någon annan som får lusten att skicka iväg något får ni såklart göra det. Adressen är
Sandra Beijer
att. Wieden Kennedy
150 Varick Street
New York, NY 10013
USA
.

I got a wonderful package yesterday from my french reader Catherine. The cutest little robot that from now on is our mascot at work and a envelope with pins. I pinned the one with Catherine Deneuve on my jacket.

Här kommer en sammanställning av mitt hem det senaste året. Ett litet adjö kanske man skulle kunna säga. Jag och Nina har sagt upp vår lägenhet och flyttar om en månad. Till vintern tänkte vi nämligen sära på oss och flytta in i egna hem. När vi säger detta till kompisar vinklar de ögonbrynen oroat och säger ”åhå?”. Men jag och Nina har alltså inte bråkat eller så, vi tänkte bara att i och med att vi både jobbar och hänger efter jobbet kanske vi i alla fall ska vakna på olika gator. Så snart tvingas jag döda kackerlackor själv och kan ha absurt hög musik på även fast det är måndagsmorgon. Men mer om det en annan dag. Lägenheten vi tar adjö till vinner nog världsrekord i att använda exakt all yta som finns, en trea på 40 kvm är inte dåligt att klämma in. Fin, snäll och alldeles lagom var den dessutom också.
.

Nina and I are moving out of our old apartment in one month. I don’t really know where I’m going yet but I guess that’ll be sorted out. Here is a little good bye post anyway to our cute little place in Lower East.

Idag är min andra krönika ute för Sofis Mode! Den handlar om att vara olyckligt förälskad i någon när man är 16 år och livrädd. Många har frågat om krönikorna finns online men tyvärr inte. De kommer bara finnas i tidningen. Berätta gärna vad ni tycker om ni har läst. Puss.
I sin helhet:

Han börjar i min klass en onsdag i augusti, två veckor senare än vi andra. I ljusbrun lugg och fyra födelsemärken i en rektangel över kinden kliver han in på kemilektionen och avfyrar tre skott rakt i mitt mellangärde. Jag sitter längst bak och han placerar sig på platsen bredvid mig innan vi hunnit hälsa på varandra. När han lutar sig fram för att titta på ett diagram på sida 223 viker sig kanten av t-shirten och jag ser ner till hans ryggslut.

Det tar en vecka tills jag vet vad han heter i mellannamn och vilken dag de serverar hans favoriträtt i skolmatsalen. Han spelar fotboll på eftermiddagarna och jag sitter på trappen och tittar.  Röker för att kunna sitta kvar, cigarett efter cigarett och han gör alltid mål. En fredagseftermiddag lyfter han upp mig helt utan anledning och bär mig längs med hela korridoren fram till våra skåp. Jag byter mitt lösenord på skolans datorer till hans namn.

Jag går till gymnasiet utan jacka hela november bara för att kunna fråga om jag kan låna hans halsduk. Den är tunnstickad i ett fotbollslags färger och jag hör ingenting vad som sägs på lektionerna. Jag skyndar mig ner till matsalen för att stå bakom honom i kön. Jag tänker att jag inte behöver göra något mer i mitt liv än att gå bakom honom, med en matbricka med vegetariska biffar och titta honom i nacken. En måndag tar han pennan rakt ur min hand under en lektion. Hans fingrar är varma och jag måste pressa låren mot stolsbenen när de inte slutar skaka. Jag skriver hans namn femhundra gånger i min dagbok och femton miljoner i mitt huvud.

En fredagskväll när vi har känt varandra i sex månader hånglar han med en tjej i parallellklassen. Jag råkar kliva in när de ligger bredvid varandra i ett sovrum och han har händerna innanför hennes jeans. Hon är sötare än jag, med svart lugg och en liten rund mun. Någon som heter Erik skriker deras namn och en vän håller om min rygg och säger att vi ska gå nu. Det är inte förrän vi är hemma som jag tappar ytterjackan på golvet och glömmer knyta upp skorna. Ligger under fläkten, kedjeröker och gråter ner min nya tröja.

Jag tror att hjärtat ska kapitulera i femtiosex dagar till och sedan är det skolavslutning. Han kramar mig hårt på gården och säger att vi ses i september.

Tio år senare händer det att jag ser honom ute ibland. Vi känner inte varandra längre, och vi hälsar inte. Men de få gånger då jag ser honom luta sig fram för att signera ett kvitto och t-shirten viker sig i en försiktig triangel tänker jag på hans namn. I skolkatalogen, som lösenord på min dator, i min dagbok, i krita på min innergård och hur händerna skakade okontrollerat när han satte sig bredvid mig på kemilektionerna.
.

This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my second column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about being 16 and in love with someone who doesn’t want you back.

via gotagirlcrush hittade jag dessa fantastiska bilder på cirkusprinsessor från 40 0ch 50talet. Vi måste ta en titt, det är helt otroligt fint det här.

alltså. <3 Se fler bilder här.

/

Via gotagirlcrush I found these AM-AZ-ING pictures of circus showgirls from the 40s and 50s. The are all so incredibly stunning. Look at more pics here.

I söndags tog vi tåget en timme bort och ut från Manhattan till Cold Spring. Där har de nämligen en slinga i djupa skogen som man kan promenera.

Det var väldigt fint i cold spring-skogen. Sagolikt minst sagt.

Vi såg en orm nästan direkt :O

Det här var mina hajk-kamrater förresten, Nina, Mia och Jack.

Slingan började med ungefär en timme sjukt brant och stenig uppförsbacke. Vi tog fram kartan några gånger och funderade på om vi gått rätt.

Fint och höstigt överallt.

Till slut kom vi upp till toppen och till en filmisk utsikt. Vi kunde inte riktigt förstå att vi klättrat så högt.

Efter att ha förundrats en liten stund började vi promenera runt berget och neråt igen.

Oktober är fina grejer.

Vi målade upp lite fasansfulla Blair Witch-scenarier också. Till exempel hur länge vi skulle klara oss på asken med russin och äpplet som vi hade kvar. Två dagar i alla fall kom vi fram till.

Trötta små löv på marken.

Efter tre timmar började vi ana bebyggelse igen.

Väl nere i byn åt vi tidig middag. Höll ungefär på att dö av hunger efter timmar av ramlande, klättrande och promenerande. Jag åt bläckfiskpasta med räkor i någon gräddig citronsås. sjukt gott.
(och jag vet att amerikanska räkor ser ut som scampi om man jämför med svenska räkor, och scampi ska man ju inte äta. men räkorna är större här än i sverige. majoriteten av amerikanska räkor fiskas i usa och är enligt den där stora fisklistan ok. här kan ni kolla mer innan ni kommenterar vad jag ska äta och inte http://www.montereybayaquarium.org/cr/SeafoodWatch/web/sfw_regional.aspx, så nu är det sagt).

Vi hann kolla lite i antikvitetsaffärer också. Cold Spring har fullt med dem.

och vi 6-tiden tog vi tåget hemåt och slockande direkt. En hurtig men ganska så underbar söndag.
.

Nina, Jack, Maria and I took the train to Cold Spring last Sunday and went on a 3 hour long hike. The weather was beautiful and the fall was in full bloom (which I think a fall definitely can be). A lovely day.