michael, I think there’s something you don’t understand. you see, stephanie zinone is a pink lady, which means, if you’re not a t-bird, which you are not, you can look, but don’t touch.















(my own screencaps)

Jag var besatt av Grease när jag gick i mellanstadiet. Alltså på riktigt. Besatt. När jag gick i femman såg jag Grease hundrafemtiotvå gånger under ett år. Jag vet för jag räknade och skrev ner. Jag lärde mig alla repliker utantill, både på engelska och svenska. Jag hade två olika VHS-versioner av filmen för att de var översatta av olika personer så raderna skiljde sig lite i några scener.
Jag skrev in till KP och bad dem att publicera åtminstone en liten bild på John Travolta. Det fanns inte riktigt internet på den här tiden och därför omöjligt att få tag i bilder från filmen. Jag kom ihåg att jag såg en lärare i skolan en gång som läste en tidning och på TV-sidorna var det ett litet, litet foto på Olivia Newton John, kanske för att filmen skulle gå i repris på någon kanal. Och jag stod i flera minuter och samlade mod för att fråga om jag kunde få bara den sidan ur hans tidning, men vågade inte.
Jag hade istället bilder uppklistrade i bänken på en fyrtioårig John Travolta från Tittar Han Snackar! för det var det närmsta jag kunde komma. Jag kom även på den briljanta idén att ingen hade ju skrivit en bokversion av Grease så jag tog mig an uppgiften. Skrev slut en anteckningsbok.
När Grease 2 gick på TV en kväll satt jag bänkad med en tom videokassett i spelaren inställd på record. Efteråt var jag djupt, djupt besviken. Inget stämde ju. Hur kunde Eugene fortfarande gå kvar i skolan? Hur kunde tuffa gänget på tuffa motorcyklarna fortfarande vara de samma? Hur kunde Pink Ladies ha fem olika slags rosa jackor, hur hade de råd med det och vad kom den här påhittade regeln om att de bara och enbart fick dejta T-Birds? I vanliga Grease hånglade ju alla runt mest jämt.
Det var så många faktafel för en inbiten Grease-fantast att jag som elvaåring ville inget hellre än att ringa upp skaparna och rada upp alla saker de borde ha tänkt på. Såg den inte på många många år efter det, inte förrän jag blivit vuxen och inte var hjärtklappande förälskad i Danny Zuko längre. Nu älskar jag pastelliga Grease 2 just pågrund av sin uselhet. Och när Johnny Nogerelli kryper fram på bowlingbanan och sjunger för Paulette (som förövrigt är Liza Minnellis syster) att han är hennes kingpin honey så måste man ju dö litegrann bara för att:
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=AC1CinbEvXI[/youtube]

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!