En månad med detta kaoshjärta är över. Fy. fan. vad. skönt. Denna månad kommer aldrig mer tillbaka, den är över för alltid. Och snart är det två månader och sedan tre och en dag minns jag inte hur han ser ut när han vaknar på morgonen eller hur han borstar tänderna.
Mina bästa överlevnadstips i och med att jag uppenbarligen överlevde:
1. Hitta på något varje dag. Även om man inte vill. Även om man inte orkar. Man ställer sig upp. Man går ut. Man gör något. Dagen har bara 12 timmar och sedan börjar en ny och man behöver aldrig mer tänka på den som var innan igen.
2. Bara äta saker som man inte behöver tänka på hur de smakar. Cheeseburgare till exempel.
3. Lyssna på genomledsam musik varvat med väldigt arg. Denna är bra.
4. Springa. Jag har tränat fyra gånger i veckan under den här månaden. Sprungit och sprungit på ett löpband med musik på högsta volym.
5. Klappa på alla hundar man ser. Krama också om man får chansen.
6. Bli full, drick vinet, gråt dansa sparka på någon himla vägg. Upprepa.
7. Hångla. För att det är svinmysigt och allt känns bättre för en stund.
8. Älta älta älta men till slut måste man låtsas vara glad ibland också. Man går på det själv, i alla fall för några korta stunder.
9. Skriva. Jag har fyllt anteckningarna i min mobil med listor. De här sakerna gör mig glad, de här ögonblicken innan honom var jävligt fina även om han inte fanns, anledningar varför vi inte borde vara ihop, saker jag ska göra med mitt liv sen och så vidare. Så fort jag vill ringa honom skriver jag istället.
10. Ta bort honom från alla sociala medier. Radera hans nummer. Ring inte. Eller ring som fan hela tiden och jämt först, men sluta sen. Han vill inte. Det finns inget man kan göra. Inget. Det är över, det kommer aldrig tillbaks. Det är slut.
