Sandra Beijer

19 och aldrig haft ett förhållande. Vad gör man förutom att ge upp?
Hade heller aldrig haft ett förhållande när jag fyllde 19. Inte ett enda. Håll i hatten det kommer!

finns det någon artist eller något band du absolut inte står ut med? någon komiker du inte klarar av att se/lyssna på utan att vilja kasta något?
Avicci och, ja, sån musik. Vad är det för genre? Klubb? Hur dåligt som helst iaf. Och dödsmetall, när det bara är skrik. Finns inte någon särskild komiker jag inte tycker om men är inget stort fan av buskishumor.

Hva er den dårligste (semsta?) (the worst) boken du har lest?
Böcker som är dålig översatta lägger jag ner direkt. Men du vet, när det är ”fel” språk.

exempel på en dåligt översatt bok. grät ändå i och för sig.

När får man börja hångla igen, efter att man blir dumpad? Och när får man viljan tillbaka att faktiskt hångla (med någon annan än honom)?
Jag hånglade med någon redan andra veckan, fattar inte varfor, mådde så dåligt över det. Hade mitt första fina hångel på midsommarafton, så det var väl strax fyra-fem veckor efteråt. Det är nog lite olika för alla, men så var det för mig. Och det gick nog bättre för att jag kände honom sedan innan och inte bara hånglade upp någon random så. Men man känner när det är dags! Det är i alla fall inte bråttom. Ta din tid.

Hej söta dam! Eller jag tycker nog mer snygga/ läckra dam, nu när du återigen börjat röka på bilderna och skriver mer om öl än vippiga kjolar. Gött tycker jag.
Min fråga är; hur ska man hantera alla festivaler, män, kvinnor, platser och tillfällen som man inte är med om?
Haha tack tack! Hmm. Jag är typen av människa som får ångest av vara hemma minsta lilla minut om jag vet att det är en fest som försegår någonstans därute i natten. MEN. Mitt bästa tips är, vill man på fest, ha fest! Vill man gå på maskerad, ha en maskerad! Och så vidare! Händer inget roligt runt en förtillfället får man ordna det roliga själv. Och ordnar man det roliga själv är också chansen större att man blir tillbakabjuden på ännu roligare saker!

Har lite frågor om chefer..
Chefar amerikaner annorlunda än svenskar? Hur? (generell uppfattning alltså)
Det är väl mer respekt här och så. Man pratar inte med dom i onödan.

Kan du beskriva en dålig chef som du haft?
Hmm. Inte haft några.

Och du, siktar du på att bli chef framöver? Varför, varför inte?
Nej, jag har ingen dröm att bli chef och ha många anställda. Verkar jobbigt, verkar som man måste vara på jobbet jättelänge. Vill inte missat livet.

Vad längtar du efter just nu.
Svenska räkor. Herregud.

Och hur gör man i allmänhet när det känns som om något saknas i ens liv men man inte kan komma på vad. När rastlösheten nästan äter upp en. Hur finner man det man söker?
Det gör man nog aldrig. Människan är automatiskt rastlös tänker jag, det är därför man fortsätter framåt. Tror man inte ska leta efter något att känna sig ”nöjd” i, inte säker på om det ens går. Eller snarare, jag tror man aldrig blir klar helt enkelt, och det är väl ganska skönt det med.

1. Bästa filmen med Ryan Gosling?
2. Kan du tipsa om några nya filmer eller TV-serier?
1. DRIVE! Gud vad het han är. Lars and The Real Girl är också helt fantastisk.
2. Girls är världens bästa serie. Se den.

Vad har du för godissmak?
Exakt den här:

denna godispåse, som jag åt en söndag i oktober 2007, är fullkomligt perfekt.

Vilket är det konstigaste stället du har haft sex på?
Bio var ju ganska knäppt.

Varför trivdes du inte på ditt första jobb i new york?
Det var tråkigt där.

Är du blyg eller social?
Social. Men blyg på nya arbetsplatser.

Vet att man generellt har mindre semester i USA och du har sagt att du inte har så mycket semester, men hur mycket har du? Du verkar ju kunna resa en del ändå, och hur ser de på att ta ledigt och så?
Jag har tio dagar om året. Hemskt lite. Jag har bara tagit ledigt en vecka och tre dagar i år och det var när jag var i Sverige i augusti. Annars har jag bara tajmat in röda dagar. Sparar mina resterande två till tjuvstart på julen. Men sen är ju kontoret stängt veckan mellan julafton och nyår så där får man ju automatiskt fem dagar till också.

Har du några tankar om åldersskillnad? Vad är den största åldersskillnaden som du dejtat/legat med, uppåt och nedåt. Sätter du någon personlig gräns där?
Jag har dejtade en kille som var 11 år äldre för några år sedan. Nedåt, 89:a. Men föredrar att hänga med killar runt min egen ålder, för att man är mer lika då. Precis som kompisar. Så nån mellan 24-34 går väl bra för mig.

Finns det någon bloggare som du inte pallar?
Hmm. Ja det skulle nog vara de som är öppet sverigedemokrater då. Kan inte alla, men Paow och Foki väl iaf. Annars tycker jag man kan ge alla en chans, de som provocerar och håller på är ju så himla unga och man kan ju inte dra hela slutsatser om deras personligheter utifrån det liksom, och jag har i princip inte träffat någon storbloggare i verkligheten. Men alla som är för SD vill jag helst inte ta i med tång. Inget större fan av den där Dennis direkt heller, men vem är det.

Jag undrar om du har något bra träningstips. Är väldigt nöjd över min kropp så jag vill bara få en bra kondition så att jag slipper flåsa när jag går upp för trappor och sådant. Jag går gymnasiet och pendlar varje dag därför är min tid ganska begränsad. Har också i princip aldrig tränat i hela mitt liv och tycker det är så oändligt tråkigt. Hur brukar du träna?
Oj jag vet inte riktigt, kolla träningsbloggar vetja. Jag springer några gånger i veckan på band och gör inget annat utöver det. Att springa på löpbandet och bara tänka tänka tänka i 45 minuter utan att prata med någon tycker jag är så himla skönt. Att få vara ifred, att springa bort allt som gör ont och skaver.

Vad anser du vara det bästa sättet att gilla sig själv? Alltså, att verkligen acceptera den man är helt och hållet och inte leta en massa fel hela tiden. Vissa påstår ju att man ska kolla sig själv i spegeln och säga typ “jag är bra” varje dag, men tror man inte på det så är det ju svårt…
Bli äldre tror jag. För varje år accepterar man sig mer, för att man blir lite klokare kanske. Alltså, det finns ju inte så mycket att göra, man är den man är. Har aldrig riktigt förstått grejen med att man ska älska sig själv så himla mycket och så. Vem gör det? Alla har självångest på ett eller annat sätt. Men den känns lite mindre för varje år. Att sträcka på ryggen och le ofta tror jag förresten är ett litet bra miniknep.

Här kommer den första delen av de nominerade bidragen i tävlingen jag har i samarbete med Canon. Över 150 stycken fina fina historier. Blir ledsen över att så många är sorgliga. Så många som är ledsna just nu av olika anledningar. Världelösa himla 2012.

Sara.
jag bor i ett litet eko-kollektiv i ett kibbutz i norra israel, nära gränsen till libanon. vi är ett brokigt gäng som gör en massa fint och roligt ihop, bygger mongoliska yurt, odlar grönsaker, mjölkar getter, äter, leker, samtalar, utvecklas. på bilden ser man min närmsta vän och hennes son, jag var med när han föddes och inser hur väl det här uttrycket stämmer ’it takes a village to raise a child’
.

Frida.
I måndags flyttade jag hemifrån. Till en stor, nyrenoverad trea i en söderförort till Stockholm, tillsammans med min pojkvän och en gemensam vän. Vi hade inga möbler förutom en säng, en liten ful träfärgad byrå och ett CDställ. Och hundra kartonger. Vi hade inflyttningsfest i lördags, och alla mina finaste vänner dök upp. Jag träffade min bästa vän ifrån högstadiet som jag inte har träffat på nästan två år. Det kändes så fint att hon dök upp och vi kunde prata nästan precis som vanligt.
Men det bästa var när min pappa dök upp häromdagen, med en inflyttningspresent. Det var tre stora tekoppar från Indiska, precis det jag hade önskat mig i födelsedagspresent. Min alkoholiserade pappa, som ibland inte tar sig ut ur huset på en vecka och alltid ger bort pengar i vita Postenkuvert för att han inte känner mig, hade faktiskt åkt iväg till Indiska och köpt det jag önskat mig. Och faktiskt tagit sig hem till mig för att lämna över det. Det var fint. Och jag vet att man inte ska vara tacksam för att ens föräldrar bryr sig eftersom det ska vara en självklarhet, men jag är tacksam. Tacksam att han ansträngde sig för min skull. Och jag tänker fortsätta vara det.
Så igår satt jag på köksbänken och drack Baileys med biscottismak blandat med mjölk ur världens finaste tekoppar och lyssnade på Cissi Wallins radioprogram. Det kändes fint i hjärtat, även fast jag gjorde det ensam, utan min pojkvän som jobbade hela natten. Men hjärtat i fönstret sammanfattar hela hans hjärta – Det är till för att töjas. Han tar alltid till sig folk, han tror alltid bra om människor. Jag har aldrig träffat någon med ett större hjärta och nu ska jag få dela hela mitt liv med honom. Jag trodde aldrig det skulle hända.

 .

Rebecka.
Roco är en före detta gatuhund från Rumänien som flyttade hem till min pojkvän och mig nu i augusti. Från den dagen vi hämtade honom på arlanda har vi suttit ihop, Roco och jag. Han följer med mig överallt. Jag är så himla glad över att vi vågade ta hem en gatuhund som vi aldrig hade träffat innan. Det känns som att vi verkligen behövde varandra.
.

Daniela.
Jag klipper av mig håret stup i kvarten. Ett försök att ändra på något antar jag, den här hösten har nämligen varit så hopplöst tråkig. Vill att saker ska börja hända, annars kommer jag vara skallig före nyår.
.

Jeanette.
Jag har precis flyttat till staden där jag växte upp och de här två är mina bästa vänner, mina kusiner. Vi gör nästan allt tillsammans. Här är vi på semester i Berlin.
.

Amanda.
den här bilden kanske inte beskriver mitt liv just nu, men den beskriver hur det känns inuti, för mig; just nu. även fast det är mörkt, även fast jag är (bara) fjorton och vill så mycket mer (!!!) så känns det ändå så jävla bra, i kroppen? precis sådär som på bilden jag nu skickar, från popaganda i augusti. Det var bara nyfunna vänner, nyfunna champangeflaskor i buskarna och allt det där, och det känns precis så, att jag har kvar den känslan liksom. det är solsken inuti, eller hur jag ska beskriva det.
.

Maja.
Så smala och hårda ben, egentligen funkar de inte alls som kudde, men de ger en så bra utsikt på hans ansikte. Här vill jag alltid ligga.

The first batch of nominations in the photo competition I have together with Canon. Next group tomorrow!

Fick en present på posten igår!

Så himla fint, jag skrev ju om Ladybird Likes skjortspännen (säger man så?) i ett inlägg för några veckor sedan och så råkade det vara så att hon läste min blogg och skickade ett som tack! Blev så glad! Världen alltså, så väldans liten.

Annat jag har på mig idag är tröja från American Apparel och löskrage från COS. ikväll är julfest med jobbet. Vi ska vara någonstans i meatpacking och allt kan i princip hända för att min byrå är knäpp (på det bra sättet). De ville exempelvis att jag och Fabian (svenskarna på jobbet) skulle bygga ihop en ikea-möbel på tid som ett performance på julspelet. Varför inte.

.

Today’s clothes. Sweater from American Apparel, collar from COS and collar clips from Ladybird Likes (thank you, I love it!)

Veckans krönika i Sofis Mode är ute från och med dag. Handlar om orkanen Sandy och att bo så nära inpå så många människor utan att kunna ta sig någonstans. Den konstigaste veckan i mitt liv på många sätt.

Det här är förövrigt min näst sista krönika i tidningen. Sofis Mode har bestämt sig för att inte ha någon krönikör till nästa år. Det har varit så himla roligt att skriva de här små bitarna ur mitt liv och känns sorgligt att släppa det. Men så himla himla glad att jag fått göra det. Hoppas att jag får chansen att skriva krönikor för något annat magasin snart igen.
.

This post is for the Swedish readers. It’s a reminder that my thirty-second column in the magazine Sofis Mode is out today.  About Sandy the storm.

Glasses Hair Clips.

.

Adam Faith. Så vacker man, så poppigt sextiotal.

.

Peter Pilotto silk print mini dress. Fullkomligt magisk (och svindyr) klänning.
.

Christmas treats. Är ingen bakarperson men tänker att jag ska lära mig nu när jag ska fira julafton här. Till vänster sea salt caramels och till höger peanut brittle.
.

Google Poetics. Finaste just nu tror jag.