les galeries de paléontologie et d’anatomie comparée.


Igår var jag på museum. Närmare bestämt Les galeries de Paléontologie et d’Anatomie comparée. Första gången jag gick på museum helt själv faktiskt, men någon gång måste ju vara den första.


Det var bara en massa skelett. Här är en gibbonapa till exempel.


Ett gäng fnissiga noshörningar.


Lite olika gulliga fågelbebisar.


Och en blåval! wow. här stod jag jättelänge.


Det är orättvist ändå att nästan alla djur har svans utom vi. Hade så gärna haft en. Lagt runt killar jag tyckt var söta, slingrat ihop mig med någon jag var kär i, knutit rosetter runt och färgat i roliga färger. jaja : (


Monsteravdelningen (som de kallade det) på museet var det bästa förstås, som det alltid är. Här är då en kyckling med två huvuden.


En kattunge med en miljarders ben.


Här har vi två möss med ett huvud. Eller en mus med två kroppar kanske snarare.


Lite uttråkade människobarn i en monter.


En uppsprättad katt, hej hej. Vid det här laget var jag ganska avmätt som ni kanske märker.


Och så gick jag upp till avdelningen med djur som inte längre finns. Den här var ju då dödsläskig.


Överallt satt det personer och ritade av skeletten. Mycket romantiskt.


Ett fint och enormt (typ 2 meter långt) bälta-djur som inte längre finns :'(


Så himla fint här inne alltså. Ett mycket bra paris-tips, gå hit.


.

I made a visit to the museum Les galeries de Paléontologie et d’Anatomie comparée yesterday. Skeletons of animals, humans and dinosaurs etc, loved it.

och sedan väntar jag på att han ska göra slut på oss.

Ny krönika ute idag på Devote. Den handlar om när jag var 21 år och otrogen mot min första pojkvän. Usch det var så hemskt och så sorgligt.

I sin helhet:

Vi har varit ihop i tre år om två veckor. För några månader sedan ringde du på hos mig med två flyttkartonger i famnen och en 12 tums TV. Och så flyttade vi ihop. Jag plockade undan tre hyllor till dig och fyllde skafferiet med sådant du tycker om: kikärtor och linser och sojabiffar. Och sedan bodde vi ihop.
Inte en enda natt behövde jag vara utan dig. Inte en enda natt vaknade jag av att du inte var där när jag skulle krypa upp mot din bröstkorg.
Det började så bra.
Jag åt frukost i ditt knä, du lagade middag när jag kom hem sent från skolan och vi låg med varandra i soffan, på badrumsmattan och i köksfönstret. Du glömde att diska, att bädda, att släcka lamporna när du gick hemifrån. Jag tjatade, igen och igen, och du sa jaja men fällde ändå aldrig ned toalettsitsen. Denna smygandes irritation, som jag förfasats över hos andra par låg efter några månader som en kompakt dimma i vår gemensamma lägenhet.
Och en natt, ett halvår efter att du har flyttat in, skakar jag mig ur ditt grepp om natten och rullar över till den andra kanten av sängen.

I augusti firar vi snart tre år. Tre år med denna tjugoettårige pojke som jag var så förälskad i att jag grät i biosalonger för att jag inte kunde tolka hans sms. Och inatt kommer jag vara otrogen mot honom.

Vi är på en hemmafest ute i skärgården dagen innan min födelsedag. Han måste åka därifrån tidigt, han måste jobba, han måste iväg.
– Jag stannar, säger jag. Ta nattbussen hem du, så ses vi imorgon.
Han kramar mig adjö och två timmar senare efter en öl för mycket blir jag kysst av någon annan bakom ett träd. Jag blir kysst och jag låter honom kyssa mig. Inte mer än så, inte längre än i någon minut men dagen efter vaknar jag av att kroppen känns avgrundsmörk inuti.

Morgonen kryper fram i ultrarapid och till slut är det eftermiddag, till slut ska vi ta bussen in till stan och jag ska träffa honom. Jag gråter hela vägen, gråter över att jag älskar honom, att jag förstört något så stort med något så litet. Gråter över att han inte kommer att sova i min säng något mer, att inte få äta frukost i hans knä. När jag ringer på till vårt hem och han öppnar och ser mig med mascaran i ringliga spår längs med kinderna vet han redan vad som har hänt.

Vi sitter på sängen, och jag fyller år. Jag fyller fucking år och det är än idag den sorgligaste födelsedagen i mitt liv. Jag berättar skamset vad som har hänt, om kyssen, om hur jag kysste tillbaka, om att han inte längre var den senaste med läpparna mot mina. Jag vågar inte titta honom i ögonen. Jag knyter tio knutar på filten framför mig och efter att jag berättat klart väntar jag på hur han ska göra slut på oss. Dessa midnattssvarta sekunder innan han tar min hand, drar mig till sig och viskar,
– Men älskade lilla Sandra. En enda kyss? Du vet att vi är större än så.
Och jag lägger mina armar om hans hals och fortsätter gråta. Gråter för att jag så gärna vill att han ska ha rätt. Att jag så gärna vill att det ska vara han och jag. Gråter över att han inte vet hur jag rullar bort från hans armar efter att han har somnat. Och bara ett par månader efter min födelsedag är det jag som avslutar vår historia. Och inte förrän då förstår jag att även en sextio sekunder flyktig kyss kan betyda så mycket mer än man någonsin kommer förstå när man står någonstans bakom ett träd på en skärgårdsö och druckit en öl för mycket.

 

—————

Finns även att läsa här.
Säg hemskt gärna vad ni tycker.
.


The third column för devote.se is out today. The link is here, I guess you could try to read it in google translate if you want to : )

 

för 700 dagar sedan ungefär.

Jag gillar ju att sammanfatta och kolla tillbaka i tiden och sånt ni vet, och jag tänkte att det kan va kul att ta en titt på det som var alldeles nyss, fast nu börjar bli länge sen. Nämligen år 2011. Då började jag hitta till den klädstilen jag har nu mer eller mindre. Majoriteten av mina plagg i garderoben är faktiskt från 2011. Vi tar en titt.


Tvåtusenelva års första outfit. Cykeltröjan som jag köpte 2006 och fortfarande använder varje vecka samt en kjol från H&M som jag slutade gilla och gav bort till new yorks motsvarighet till stadsmission istället några månader efter den här bilden togs.


Roströja och kjol påväg till en fest.


Christian fyllde 30 år och jag hoppade i en av mina puffiga klänningar. För allra sista gången förövrigt, har nog faktiskt inte använt en rosett eller en tyllkjol efter den här dagen. Det fick räcka med det helt enkelt. Vi var färdiga.


Skjortan från Boy by Band of Outsiders är fortfarande min bästa. Vill ha flera, vill ha hela garderoben i olika färger så jag aldrig behöver använda något annat.


Sara hade hemmafest med franskt tema så jag satte på mig randig tröja och sjukt mycket kajal.


Detta var mina favoritkläder våren 2011. Magtröja och mockakjol från H&M och skor från Opening Ceremony. Skorna är numera trasiga, mockakjolen förstörd av diverse alkoholhaltiga fläckar och magtröjan nopprig. Så blir det med plagg man älskar, man använder dem tills det överhuvudtaget inte går längre. Jag gillar sånt.


Leopardklänningen från Opening Ceremony var en av de grejer jag lämnade i New York. :'(


Detta var mina favoritkläder under sommaren, och även bilden på min header! Fast skorna är utbytta till buffalos där, men annars så.


Man räddar lockarna från regn med Ninas regnjacka.


En promenad över Williamsburg bridge i jeansshorts från AA.


Blev besatt av korta blusar den sommaren och ägde i augusti fyra stycken. Bland annat denna.


Sensommar i Stockholm. Gud sommar stockholm alltså, bästa <3


Införskaffade min hajtröja som ni också kan hitta på min bloggheader. Den är från topshop för dom som undrat, men finns ju inte kvar längre i och med att det var några år sen.


Gick på 40tals-maskerad på Governors Island och såg ut såhär. Det var den finaste maskeraden jag varit på! Alla var så jäkla tjusiga.


Och det här var mina favoritkläder under hösten. Jacka i perfekt längd från Opening Ceremony (som jag glömde i New York, den sorgen!!), skjorta från Boy By Band Of Outsiders, standardkjolen från AA, skor från Palladium och väska från Mulberry.


Nina och Max startade upp Miljöpartiet i New York och jag hade grön klänning på första mötet för att fira.


Var Mimmi Pigg på Halloween.


Älskar hösten i New York och att den håller i sig i tre månader så man kan ha höstkläder (som är de bästa kläderna) så himla längre.


Slutade i princip helt ha högklackat här nån gång och gick ut i kängor istället oavsett måndagsmorgon eller fredagsnatt. Bästa beslutet.


Och så en julklädsel och sedan var året slut.
.

Translation.
My outfits of 2011.

one photo every hour. wednesday.


9.00
Vaknar, äter frukost och gör mig i ordning. Det blir kattröja idag.


10.00
Jag försöker att hålla någon slags vardag i mitt liv så jag tänker att klockan tio är rimligt att börja jobba, för det gjorde jag i New York. Men först blir det kaffe i solen.


11.00
Skriver på en rolig sak som också är lite svår för det krävs en del research.


13.00
Oj tidsklipp två timmar senare. Jag åker till Bastille för att äta lunch med min norska bloggläsare Synne! Detta är vår andra kompisdejt. Hon är väldigt rolig och gullig.


14.00
Synne äter pocherat ägg med spenat och jag tar en råbiff.


15.00
Beger mig ut för café-letning. Här var det fest.


16.00
Hamnade på ett café som hette Merci som butiksbiträdet på Acne tyckte jag skulle gå till när jag frågade. Så det kändes rimligt. De har fina väggar i badrummet.


18.00
Oj tidsklipp två timmar igen, var inte så bra på det här med timmarna den här gången. Jag går i alla fall hem och bloggar om boken jag läste förra veckan, vilket ni kanske såg igår.


19.00
Middagsdags. Det blir tagliatelle med purjolök, vitlök, tomat och ricotta.


20.00
Får ett sms av Fanny som precis slutat jobbet och undrar om jag vill dricka rosévin med henne. Klart jag vill! Jag klär på mig ytterkläder och beger mig ut. Som ni ser är det fortfarande vinter i Paris också.


21.00
Vi går hit, till Palette. Älskar det direkt.


22.00
Ellen kommer förbi!


23.00
Vi beställer en flaska till och en till för att det är så himla fint att sitta på uppvärmda uteserveringar och prata mycket.


00.00
Beger mig hemåt. Fin dag.
.


My Wednesday, one photo every hour. I worked from home in the morning and then I had lunch with the cute blog reader Synne in Bastille. Afterwards I found a nice café and sat there and worked the rest of the day. In the evening I made pasta with leek, garlic, tomatoes and ricotta and then I met up Fanny and Ellen for rose wine.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!