Här kommer 3 frågor från kommentarsfältet i helgen som fler än en var nyfikna att få svar på. Tänkte därför att jag skulle lyfta upp de i ett eget inlägg:
.

Jag kom av misstag in på en av dina tidigare blogg adresser där du är så söt och har gjort som en liten kontaktannons till en av dina killkompisar. Jag blev så nyfiken för detta måste vara längesedan! Vad hände fick han napp? Blev det uppskattat? Det är så ju gulligt över 120 svar från kärlekstörstande flickor runt om i Sverige. Kram
Det här var i 2007, alltså nästan sex år sedan (herregud). Vi fick så sjukt många svar, precis som du skrev över 100 stycken, så galet. Och självklart precis som livet är blev han kär i någon annan innan han ens hunnit gå på en endaste blind date. Hur som helst så var det megaroligt att så många ville vara med.

kan inte du skriva om hur det har gått med dina ögonfransar efter att du förlängde dem? Har du använt serum efter det, och hur har det i så fall fungerat? Jag blir tokig på mina korta, raka fransar och skulle älska att få tips! Tack! <3
Jag förlängde dem hos salong ett tag när jag bodde i New York (se bilden över), men det slutade jag med efter ett tag, ögonen blev så tunga liksom? Plus att det var dyrt och jobbigt att hela tiden gå och fixa med dom. Nu använder jag serum och älskar det. Vet att det diskuterats om att det kan vara dåligt för ögonen och det var ju artiklar och sånt i tidningar om farligheten, men för mig funkar det bra. Living on the edge etc. Läs på om det innan du börjar använda det i alla fall. Här kommer två bilder, en på min vanliga längd och en efter att jag börjat använda serum:

Vanlig längd:

Serum-längd.

Hej, nu tänkte jag fråga en sak jag undrat väldigt länge. Hoppas väl att du tar med detta när du svarar på frågor och sådär. Känner du någonsin att du inte riktigt kan leva fullt ut för att du hela tiden måste dokumentera allting? När du träffar vänner och hela tiden måste tänka på att ta foton till bloggen, eller när du är med om något riktigt stort och speciellt börjar du då ibland tänka på hur du skulle kunna skriva om det i en krönika eller liknande? För jag känner såhär ganska ofta och då har ju jag bara en väldigt liten blogg.
Hmm. Jag känner faktiskt inte så överhuvudtaget. Ska försöka förklara hur jag ser på saken.
För det första – har ju bloggat i nästan tio år snart, så är väldigt van att ha med kameran. För det andra – jag sitter ju inte och knäpper av varje sekund utan ganska sporadiskt genom kvällen. Ett foto tar en halv sekund att slå av och jag känner inte att jag missar just det halv sekundiga ögonblicket bara för att jag ser det genom en lins. För det tredje – jag dokumenterar ju inte ens i närheten av alla mina veckodagar. I genomsnitt brukar det bli 1-2 gånger i veckan, så majoriteten av min tid har jag inte med mig någon kamera. För det fjärde – SÅ värt att fotografera saker! Man minns kvällarna efter många år och mitt minne har tränats och blivit så sjukt bra sedan jag började blogga för att jag dokumenterar så mycket. Och jag har så mycket bilder att titta tillbaka på och bli glad över igen och igen.

Translations. 3 questions from the comments field, one about my friend Filip, one about eye lashes and one about taking pictures. please read in google translate!