My name is Sandra Beijer and i’m from Stockholm. I like Fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of Sweden’s biggest blogs with over 150 000 visits a week. Besides blogging I work as a writer, you can find my portfolio here. E-mail love letters and other things to [email protected]
Min torsdag började med frissigt och torrt hår (har inte klippt mig sedan april, börjar bli dags tror jag..) men annars var den finfin och solig.
Löste frisyren med två tofsar och kunde knappt se vad det stod på datorn för att solen låg så starkt på genom fönsterna <3
Hade läppstift också. Heter Alarm! och kommer från Make Up Store.
På fredagen jobbade jag från sängen hela förmiddagen. Var dock piggare än vad jag ser ut.
Gäspning in action och direkt efter. Räck upp handen om du började gäspa nu också : )
Lördag! Här är jag lite eftermiddagstipsy efter en heldag på stan som avslutades med rödvin på Berns Terrass. Shoppade dock inget mer spännande än sminkborttagning, men ändå.
Söndag. Klädde mig i leopard och gick artontusen steg enligt stegräknaren. Var SÅ trött efteråt men kanske var det här sista helgen innan alla löv fallit så vi begav oss in i skogen för att känna att man utnyttjat årstiden liksom.
Tillbringade min söndagskväll med den här gulliga killen. Vi firade hans sista kväll som tjugofemåring med sushi, dillchips och film. Såg ”The Internship”. Sämsta jag sett tror jag, vad ni än gör, se inte den.
Translation. How my weekend looked through my webcam, thursday, friday, saturday and sunday.
Glad måndagskväll. Tänkte att vi pyntar den med några stycken av era vackraste citat.
.
♡ People always say that it hurts at night and apparently screaming into your pillow at 3am is the romantic equivalent of being heartbroken. But sometimes it’s 9am on a tuesday morning and you’re standing at the kitchen bench waiting for the toast to pop up And the smell of dusty sunlight and earl grey tea makes you miss him so much you don’t know what to do with your hands.
– Rosie Scanlan, från “On Missing Them”
♡ When you feel sad. DANCE
– Okänd
♡ Tänk dig att du bryter din högra hand, då kommer du lära dig att använda den vänstra. Och visst, i början kommer du säkerligen streta emot bara för att du är arg över att du måste lära dig alla dessa saker igen medan alla andra får leva på sina liv som vanligt. Men så småning om tar din kropp över och gör det åt dig. Och du kommer känna dig lycklig. För om det bara var upp till dig, hade du bara stirrat på den brutna handen och försökt komma på hur det kändes innan.
– Okänd
♡ At first, heartbreak made me beautiful. My skin fluoresced. I hypnotized trees. The orphans followed me around town, drunk on my pain. I ate only my own hunger, gave off a scent like bitter oranges or chlorine. Loss left me strangely whole, as if my sadness, were it strong enough, could turn your ship around. That was back when I aged. Now, like an astronomer who seeks no first causes, but only to map the connections pinned out over the sea, I want to diagram the light that shines out through the holes you pricked into me.
– Maureen Thorson, från ”Applies to Oranges”
♡ Better sexy and racy than sexist and racist
– Stephen Fry
♡ är det nu jag lär mig sluta andas istället för att lära mig sluta gräva i mitt hjärta för att hitta det som gör mest ont, det jag kan är att gömma mig i tårar och jag hatar det — är det nu jag lär mig sluta andas? de letar efter mina leenden de står på mina fötter när jag försöker gå ifrån och vidare jag vill inte minnas dig säger jag vill inte tänker inte! jag valde aldrig att älska dig, valde aldrig, och därför vet jag inte heller hur man väljer att sluta
– Åsa Ericsdotter
♡ Så gick det lilla knyttet ut på stranden och fann en snäcka som var stor och vit, han satte sig försiktigt ner i sanden och tänkte, o så skönt att jag kom hit, och lade vackra stenar i sin hatt och havet var så lugnt och det blev natt. Långt borta var hemulerna med stora tunga steg och mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg. Och knyttet tog av skorna och suckade och sa: Hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra? Men vem ska trösta Knyttet med att säga: lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?
– Tove Jansson ur ”Vem ska trösta Knyttet ”
♡ because everyone else is boring.
– Okänd
Translation. Some of your favorite quotes you posted in this post.
Fick den här kommentaren igår: Skulle du kunna skriva lite om ditt liv som 16/17/18-åring?
KLART jag kan! Här sammanfattat en gång innan men det var tre år sedan så vi gör ett nytt.
Här kommer stora sextonårsinlägget!
Jag fyllde sexton år 2000 och så här såg jag ut på mitt skolfoto i första ring. Jag gick på Östra Real, linjen sam-sam och det var väl helt okej. År 2000 var perioden när Paris Hilton var som allra störst och samtliga brudar i min skola såg ut som henne. Men jag hittade finaste lilla gänget i min klass och parallellklass och vi hängde på café String (eller Pierrot) ca 6 dagar i veckan. Där rökte vi alldeles för mycket cigaretter (”mamma jag har bara varit på café”) och drack te för 20 kronor kannan som vi fyllde på tills det bara smakade vatten.
Här är Jonna och jag utanför String.
Joakim, Johan, Markus gick i min skola och Nathalie i en närliggande en. Här har vi varit varit på Gröna Lund och kollat på Beck som spelade.
Här är jag och Johan (som senare kom att kallas Luggen) och fikar. Vi brukade byta mini disc-blandband med varandra och hade stundtals när det var svåra eller tråkiga prov helt sjukt avancerade sätt som vi fuskade på.
Kolla gullig Joakim var som sextonåring. Vi pratade i telefon ungefär tre timmar om dagen (detta var tiden då ett sms kosta typ 1 krona styck och ingen riktigt hängde på internet som nu). En gång slog vi rekord och pratade i nio timmar. Jag hade eget hemtelefonnummer i mitt flickrum för att jag pratade så mycket.
Här är vi i och för sig femton år, 1999 och går på runt på gatorna en fredagskväll för att ”hitta en fest”.
Jag hade hemmafest veckan efter att gymnasiet började och bjöd in hela klassen (förlåt mamma..). Lockade håret dagen till ära och sen klädde vi ut oss till kaniner och poliser (fråga mig inte varför). Jag filmade SÅ mycket under den här tiden, och har typ en timmes material från den här festen. Måste lämna in någonstans och föra över på en hårddisk, så ska ni få se mer. Det måste väl gå?
Dejtade den här killen lite. Eller dejtade och dejtade, det kanske man inte gjorde riktigt när man var 16. Vi hånglade på fester och pratade i telefon under några månader den hösten.
Annars var jag olyckligt kär i en kille i min klass under hela ettan.
Och tyckte att jag var rätt så värdelös ganska så ofta.
Skolavslutningen i ettan. Joakim, Lukas och Christian shottaar tequila i mitt kök. Minns den här kvällen som så himla fin när vi ramlade ut i någon park säkert tjugo personer. Gymnasiet och att bli sexton var så så roligt i mitt liv, jag hade inte speciellt många kompisar i högstadiet (närmare bestämt två stycken) och sen bara pang bom helt plötsligt så fanns det så många utmärkta knäppisar runt omkring mig som ville lyssna på Ceasars Palace på högsta volym och dricka folköl.
Gullisar i Gamla Stan.
Vi åkte på vår första festival, Hultsfred mellan ettan och tvåan. Jag tyckte det var det mesta fantastiska jag någonsin varit med om. Ett ställe där man aldrig behövde gå och lägga sig, blev upphånglad när man minst anade det och drack öl till frukost.
Jonna, jag och Diana på Hultsfred.
Efter hultsfred bokade jag genast en biljett till Emmaboda och åkte tillsammans med Maja och några fler.
Trötta och varma. Dessutom var jag såååå olyckligt kär i en kille att jag bara ville ligga på ett liggunderlag och dö.
Skrev såhär i dagboken om det.
Jag och Jonna. Tack och lov att den där solglasögon-modellen är utdöd.
Under sommaren mellan ettan och tvåan var jag ensam hemma i två månader när mina föräldrar var på landstället. Helt sjukt ändå att min mamma litade på mig så pass mycket att jag fick bo själv. Jag minns att jag fick lite pengar att köpa mat och toapapper och sånt för, men levde istället på nudlar och fil och köpte folköl för pengarna (förlåt igen mamma!). Men HERREGUD vad rolig och magisk den sommaren var. Jonna, Vippe och Nathalie bodde hos mig i omgångar och vi kollade på film och promenerade och gick på konstiga fester och hånglade med killar och dansade konstant. Herregud vad vi har dansat oss igenom varenda jäkla sextiotalsdänga.
Jag filmade hela den sommaren, och här den ganska så magiska filmen,
Sexton år är en knepig period, man pendlar mellan sprakande lycka och total förvirring en gång i halvtimmen, men ändå en fin och spännande tid. Jag tror man utvecklas mycket då till den personen man senare ska vara resten av sitt liv.
.
Translation. My year as a 16 year old. Click ”in english” below FAQ to read.
