Dokumentären om Laleh: Jag är inte beredd att dö än kan man just nu se på SVT Play i några veckor till. Som ni ser är den väldigt sagolik i sin estetik och Laleh själv har ju också något älvaktigt över sig. Filmarna har följt Laleh i två år och det är så spännande att höra om hennes process, hennes nogrannhet och envishet. Och som Brita skrev: ”hon sitter mitt i en orkester och verkar lyssna på vartenda instrument.”
Den handlar också om hennes relation till sin mamma som inte lever längre. Allt ledsamt kring mammor är det sorgligaste jag vet i hela världen så därför gråter man även en skvätt eller fem.

Jag såg Cirkeln i måndags. Det är filmatiseringen av boktriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag har av oklar anledning inte läst böckerna, fastän jag har dem hemma och så många runt omkring mig rekommenderat dem. Filmen (som jag tror är en del 1 av flera) var så himla läskig, spännande och storslagen. Älskar svensk film när svensk film är bra, vilket man tyvärr inte är jättebortskämd med. Tyckte också mycket om filmmusiken som var bombastisk och teatral och påminde mig om tonårsfilmer från åttiotalet, när ironi inte riktigt var uppfunnet än. 🙂
Ah men gå och se Cirkeln på bio, den är som en blandning av Fucking Åmål och Heroes.

Mitt sista tips är ett serietips. Jag upptäckte att Upp Till Kamp nu finns på Netflix!
Det kanske den har gjort ett tag i och för sig, men det har i varje fall inte jag märkt. Upp Till Kamp är den mest välgjorda svenska serie som jag sett och den utspelar sig under åren 1965-1976. Man får följa fyra unga människor under tio år som sammanflätas i olika konstellationer. Det första avsnittet när de ännu är typ nitton år är så jäkla drömmigt. Sextiotalet när det är som finast. Sedan blir allt rätt sorgligt och det är ju fint det med, men kanske på ett annat sätt. Plus för all fantastisk musik också.

.

Translation. 3 Swedish movie recommendations. The last one ”Upp till kamp” is available with English subtitles if you google or netflix it.