Sandra Beijer

I lördags tog jag den här unge mannen som jag tycker så mycket om under armen.

Och så gick vi till Wienerkonditoriet för att äta lunch med min mamma och min bror Jack.

Och för att dricka te.

mamma och jag.

Jag åt en quiche med svamp och tryffel. Såg att några i kommentarsfältet undrade hur tryffel smakar, och det är så himla svårt att förklara. Det är en väldigt speciell smak, lite pinjenötig men även åt kantarellhållet och samtidigt med något skarpt i sig, plus lite parfymig. Supersvårt att beskriva som ni märker, men testa att lukta i en tryffelolja, för det är som en helt egen doft.

Efteråt åt vi – drumroll – hemla! Den hemliga semlan.

Allt är insprängt i bullen istället för att man skurit loss ett lock. Supergod tyckte vi. 4 av 5 semmelpoäng.

Efter lunchen hade det hunnit mörkna. Vi handlade en födelsedagspresent och sedan begav vi oss mot en överraskningsfest. Men det tar vi en annan gång.

Translation. We had lunch with my mom and brother at Wienderkonditoriet last Saturday and tasted a new version of the Swedish fat tuesday bun.

Jag har tillbringat hela min söndag med att kolla på high school-komedier från åttiotalet på netflix. Alltså jag älskar att vältra mig i deras blekta pasteller, saxofonsolon, synkroniserad dans och rökmaskiner.

Det här är Teen With från 1989, som handlar om Louise som blir en häxa på sin sextonårsdag.

Denna film innehåller såklart alla de klassiska elementen i en high school-rulle: – det ”populära gänget”, där alla är hejarklacksledare och ser ut som barbiedockor i överdimensionerat hår.

Nördarna i stora hipsterglasögon.

Och kanske mitt bästa: coola killarna i korridoren som har lite rap-session.

Louise använder sin nyvunna magiska kraft till att hämnas på de populäraste som inte varit så snälla mot henne i skolan.

Och sedan själv bli populär.

Hon gör såklart en make-over. Denna outfit med en plastmugg på huvudet, geni.

Fast mest av allt drömmer hon om hunken såklart.

Alltså den här scenen. Fem stjärnor av fem.

Dagens filmtips som inte kräver att man använder ungefär en enda hjärncell, sådant kan jag tycka är väldigt skönt på söndagar.

.

Translation. I’ve spent the day watching high school movies from the 80’s on Netflix. My favorite from today was the cult classic Teen Witch, so funny. Nothing can Top That.

Dagens, eller förresten veckans och månadens finaste inhandlade jag idag. Calvin Klein-underkläder i bästa nittiotalsanda. Tråkigt bara att man måste ha kläder över så ingen annan ser dem, men nu vet ni i alla fall 🙂

Köpte dem på Urban Outfitters!

.

Translation. New underwear from Calvin Klein.

Dokumentären om Laleh: Jag är inte beredd att dö än kan man just nu se på SVT Play i några veckor till. Som ni ser är den väldigt sagolik i sin estetik och Laleh själv har ju också något älvaktigt över sig. Filmarna har följt Laleh i två år och det är så spännande att höra om hennes process, hennes nogrannhet och envishet. Och som Brita skrev: ”hon sitter mitt i en orkester och verkar lyssna på vartenda instrument.”
Den handlar också om hennes relation till sin mamma som inte lever längre. Allt ledsamt kring mammor är det sorgligaste jag vet i hela världen så därför gråter man även en skvätt eller fem.

Jag såg Cirkeln i måndags. Det är filmatiseringen av boktriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag har av oklar anledning inte läst böckerna, fastän jag har dem hemma och så många runt omkring mig rekommenderat dem. Filmen (som jag tror är en del 1 av flera) var så himla läskig, spännande och storslagen. Älskar svensk film när svensk film är bra, vilket man tyvärr inte är jättebortskämd med. Tyckte också mycket om filmmusiken som var bombastisk och teatral och påminde mig om tonårsfilmer från åttiotalet, när ironi inte riktigt var uppfunnet än. 🙂
Ah men gå och se Cirkeln på bio, den är som en blandning av Fucking Åmål och Heroes.

Mitt sista tips är ett serietips. Jag upptäckte att Upp Till Kamp nu finns på Netflix!
Det kanske den har gjort ett tag i och för sig, men det har i varje fall inte jag märkt. Upp Till Kamp är den mest välgjorda svenska serie som jag sett och den utspelar sig under åren 1965-1976. Man får följa fyra unga människor under tio år som sammanflätas i olika konstellationer. Det första avsnittet när de ännu är typ nitton år är så jäkla drömmigt. Sextiotalet när det är som finast. Sedan blir allt rätt sorgligt och det är ju fint det med, men kanske på ett annat sätt. Plus för all fantastisk musik också.

.

Translation. 3 Swedish movie recommendations. The last one ”Upp till kamp” is available with English subtitles if you google or netflix it.

Här kommer två grejer reserverat till alla gulliga norska bloggläsare.

Den tredje mars kommer jag till Trondheim och föreläser om mitt skrivande. Det är på ”Klubben” kl 19.00 och det är gratis. HÄR hittar du eventet!
Jag sover över i Trondheim så om det finns någon vänlig själ eller två där ute som kanske vill äta middag och dricka vin med mig, maila! Jag lovar att vara snäll 🙂
Är inte jättebra på att förstå norska men ska verkligen lyssna så noggrant jag kan.

Ps förresten. Påminnelse till alla Halmstadbor att jag föreläser där nästa vecka den 25 februari! Eventet här.

Annan norsk grej: I magasinet Det Nye kan du nu hitta en lång artikel om mig i det numret som är ute nu!

Jag har inte läst själv än men det ser ju himla fint ut. Bilderna stal jag hämningslöst från oda och bild 2 från adaliil. Kan lägga upp fler bilder när jag fått tidningen om ni vill?

.

Translation. To all my Norwegian readers. I’m coming to Trondheim to lecture in a couple of weeks. Also, there is a big article about me in the Norwegian magazine Det Nye.