Jag frågade ju för några veckor sedan om ni kunde berätta om människor ni träffat genom de brevvänsinlägg jag brukar ha några gånger om året. Fick in så många fina historier. Dör på er. Låt oss tillbringa denna snorkalla januarilördag med att läsa några av dem.

☆
Sofia:
I september i år firade vår lilla bokklubb 1 år. Det var himla fint att tänka tillbaka till när vi träffades första gången på ett cafe i centrala Stockholm och trevande tog våra första steg till vad som nu är en stark och fin grupp som försöker ses 1 gång i månaden. Vi har under den här tiden faktiskt fått tillskott i form av en liten Edith som föddes i somras.
På ett år har vi läst ett antal bra och mindre bra böcker (flera som du tipsat om), vi har haft många diskussioner kring litteratur men allra mest har vi ätit gott, skrattat och pratat om livet.
Om någon sagt till mig för ett år sedan när jag svarade på Ida-Linns bokklubbsannons  att jag ett år senare skulle ha ett gäng supergoa och intelligent vänner att upptäcka livet med hade jag inte trott på det.
Här är en bild på oss:

☆
Matilda:
Jag träffade Sandra i ett brevvänsinlägg och det var som om vi bestämde oss från första stund att vara superärliga mot varandra. Sandra är en sån där vän man på riktigt kan berätta allt för, hon är klok, påläst, smart och peppande. Vi delar med oss av såväl tunga som fantastiska saker, jag tror aldrig att jag haft en vän som jag kan berätta så mycket för utan att bli dömd. Vi träffas ibland men hörs av ofta. Det är så värdefullt att ha någon som man kan vräka ut hela sitt hjärta för. Jag är så glad att hon finns!

☆
Elvira:
I somras sågs vi för första gången, min lilla bokcirkel i Göteborg. En handfull relativt lika och jämngamla studenter men med olika bokerfarenheter som ses en gång i månaden; fikar, diskuterar och filosoferar. Det känns väldigt speciellt att lära känna personer, bygga upp en vänskap, utifrån hur vi väljer att kommentera en roman. Hur fint är det inte att vi hittills enbart tagit oss an kvinnliga svenska författare? Och så kallar vi oss ”Beijers jägarinnor”!

☆
Alexandra:
Det här är ju typ den bästa idé som kunde hände efter att mina vänner flydde Stockholm för studier efter en sommar 2013 och jag stod själv i min etta med en 160 cm bred säng men – ingen närhet utav kompisar som följde med hem efter en danskväll på ens favoritklubb. En klassisk sleepover skulle ske när jullovet närmade sig för de nyblivna studenterna.  Det var ju månader dit.

Ensam i en ensamhet som nästan blev så påtaglig att jag började tvivla på min självkänsla, för det här stämde ju inte överens med min socialakvot som behövs fyllas näst intill dagligen med socialt umgänge utav vänner.  Men strävan att inte nöja sig vann efter att jag läste det galnaste kommentaren om en gurl som kom från slätten och hade börjat plugga och söker vänner i en ny stad.

Så jag gick på kompisdate med Emma. Efter 4 timmars promenad runt hela Stockholm, ja här kommer det: är Emma en vän för livet.
Tror vi klickar mest kring ”bara vara och prata om varför saker är som de är”  eller äta frukost, eller att upptäcka en ny uteservering varje gång vår blir till sommar, få dela sin ångest kring varför vi analyserar sönder gårdagen när vi skulle krama killen hejdå. osv osv.

Har genom det här blivit så pepp på att träffa nya människor. Dela och berätta historier. Upptäcka andra perspektiv.  Det här var en början på en cirkel som startades i att jag nu ofta tar till modet att lära känna nya människor.

Nu har jag bott i London och Linköping sedan första gången 2013 som jag desperat rafsade ner några ord i ett mail och klickade skicka. Har genom ditt initiativ till att starta brevvänsinlägg flera nya vänner i Stockholm, London och här i Linköping. Ja Sandra – heja nya vänner, det är tamefasiken det bästa som finns.
Här är vi. – Världens finaste kompispar som precis spenderat sommarens varmaste dagar i Emmas föräldrars hus. Där fick jag sova i ditt flickrum och vi fick ju bara vara och prata om varför saker är som det är.

☆
Mina:
Hösten 2013 hade jag nyss köpt en bussbiljett och flyttat till Oslo. Jag kände nästan ingen.
Då kom jag att tänka på dina brevvänsinlägg. Jag letade upp ett gammalt inlägg och hittade Åse bland kommentarerna. Hon kom från Tromsø i norra Norge och hade nyligen flyttat till huvudstaden. Hennes personlighet fanns komprimerad i de där raderna. Hon verkade rolig, rastlös, smart och ärlig.

Jag testade att mejla men fick inget svar på rätt länge, så jag tänkte att hon kanske ångrat sig. Men efter ett par månader kom det ett mejl. Hon hade bytt mejladress sedan hon skrev den där kommentaren på bloggen och nu hade hon loggat in på sin gamla av en händelse.

Jag åkte till hennes lägenhet, vi drack drinkar, hon rökte under sin fläkt som hon alltid gör och det fanns inte ens någon is att bryta. Vi dök rakt in i psykologbesök och kärleksbekymmer. Efter det hängde vi typ hela tiden. Jag brukar tänka att vi var heartbroken, fattiga och fulla tillsammans den där tiden. Hon fick mig att gapskratta så jag inte kunde stå upp. Hon hade alltid någon galen anekdot i bakfickan.

När jag blev av med mitt jobb hängde jag hela dagarna på hennes jobb i bokhandeln. Nu har jag flyttat tillbaka till Göteborg och hon till Tromsø. I somras flög jag och hälsade på henne, högre upp i världen än jag nånsin varit förut. Här är en bild på Åse som jag tog på hennes balkong när jag var där. Tack för en av mina bästa vänner!!!

☆
Sara:
Helt aningslöst en mörk och trist februaridag 2014 fick jag ett annonssvar från andra sidan Östersjön.
Och hon hade helt underbar musiksmak, fängslande skrivarstil – så kunde hon ju det där märkliga finska språket jag har i blodet men aldrig lärt mig.
Sen dess har vi skrivit om allt som tynger, allt som glädjer, lärt känna, lagt till på facebook.
Så en vacker dag bokar jag nog en biljett till den där himla färjan och hoppas på att det går lika bra att mötas öga mot öga som mejl mot mejl!

☆
Jenny:
Tack vare att du postade ett brevvänner inlägg för cirkus snart 2 år sen så fick jag ett ny bästavän i mitt liv.

Jag tror jag gick igenom nästan alla ”kontaktannonser” för det inlägget och det var en som jag fastnade för lite extra. Nämligen Josefi. Hon tyckte ju om precis samma saker som mig: sötsaker, indiemusik, konserter och söta pojkar.

Jag skickade iväg ett första mail till henne den 26:e mars 2014… Och det var startskottet för vår vänskap.
87 mail långa som romaner hann det bli den våren, där vi outade allt för varandra. Allt från killproblem till tips på musik.
Sen en försommardag möttes vid upp när Fi var på tripp till Stockholm, och vi klickade precis lika bra i verkligheten.
Vi hörs dagligen (uppdaterat oss till att skriva i messenger appen istället). I somras var jag hos henne flera dagar och hälsade på. Bäst av allt är att jag ska få fira nyår med denna människa i år.
Så FI, tack för snart 2 år av vänskap. Du är så fantastiskt fin, bra, ärlig, rolig, stöttande och förstående.
Låt oss ta 2016 med storm!

Translation. People who met through my pen pal posts.