Jag frågade för några veckor sedan om ni kunde berätta om människor ni träffat genom de brevvänsinlägg jag brukar ha några gånger om året (ett för varje ny säsong! nästa kommer alltså i mars). Fick in så många fina historier! Här hittar ni del 1 och här nedanför följer del 2:
☆
Josefine:
Jag flyttade till London i början av 2014 för att jobba som au pair och kände i princip inte en människa. Men tack vare ett av dina brevvänsinlägg fick jag kontakt med ett helt gäng alldeles FANTASTISKA brudar och jag blir typ fortfarande sentimental varenda gång jag tänker på hur otroligt lyckligt lottad jag är som fått lära känna dom.
Detta är alltså människor som jag, efter bara några månaders umgänge, kände samma samhörighet med som jag känner med min gamla gymnasieklass, vilket ju ändå är ganska så fantastiskt. Helvete vad jag älskar dem alltså. Vi umgicks så intensivt under det där London-året och blev så självklara för varandra, kan omöjligt tänka mig ett liv utan dem nu. Vi bor numera lite utspritt på olika ställen i världen men det gör ingenting för när vi väl ses är det så mycket kärlek i luften att allting vibrerar och de kommer alltid alltid alltid vara en av mina största källor till girl power. Alltid.
☆
Lina:
Förra året skrev en kille som heter Sebastian en kommentar, och jag skickade iväg ett mail till honom och tre andra som också verkade som människor som kunde passa mig. De andra svarade inte; men Sebastian gjorde.
Jag hade vid den tidpunkten bott två månader i Costa Rica med 10 månader kvar där, och kände att jag hade tid. Han hade också tid. Det var mail minst varje eller varannan dag- någon gång blev det till och med mer än så då tidsskillnaden är åtta timmar och jag kan skriva ett mail på min kväll där när det än var morgon här.
Vi kände bara till varandra via mail, och hade varken bytt ut instagramnamn eller Facebook, för att vi tyckte om principen om att vi själva byggde bilden om vilka vi var för den andre och att bilderna vi var taggade i på Facebook inte skulle styra detta. Året gick. Jag uppdaterade min mailinkorg varje morgon innan skolbussen gick, och de flesta morgnar fanns det ett långt mail som väntade som jag läste sedan på bussen. I december förra året åkte jag till Panama över en helg, och där blev det någon slags förvirring. Jag trodde att han skulle skriva och vice versa, och efter 10 dagar skrev jag- och frågade varför han inte svarat. Han trodde att jag hade blivit kidnappad eller uppäten, och där och då märkte jag hur mycket vi betydde för varandra.
I april sågs vi för första gången, i juni åkte vi på Bråvalla tillsammans som volontärer och spenderade en vecka ihop, han kom på min födelsedagsfest och han är nu en av mina närmsta kompisar. Och vi mailar fortfarande. Tack Sandra.
☆
Josefin:
Hej! jag fick kontakt med två olika personer genom dina brevvänsinlägg. Båda bor i min stad och båda älskar hundar. Så vi började maila och efter ett tag var vi modiga nog att ses. Detta var för ett par år sedan och idag hörs vi nästan dagligen. Hundarna är såna himla bästisar och vill leka jämt. Har blivit så himla himla bra kompis med båda personerna och det är så fint att vi möttes här. Så tack för det.
☆
Lina:
Hej! Vill så gärna berätta om de fantastiska personer som träffats genom ditt ”hitta vänner” inlägg förra hösten. Jag var nyss inflyttad i Göteborg, skulle börja plugga på universitet och var superorolig för att ha 0 umgängeskrets den där hösten.
Sen hände ditt blogginlägg och plötsligt startades en FB grupp för alla kompis/hänga sugna människor i Götet. (Är nu uppe i nästan 300pers!!)
Vi blev tidigt en grupp personer som fann varandra och det är dem jag vill göra en shoutout till!
Angela, Emma, Hanna, Amanda, Felicia, Hedda, Evelina, Jenny (+++)Vi har firat födelsedagar och nyårsaftnar, haft inflyttningsfester, dansat oss svettiga på nästan alla dansgolv i stan, grillat i parker, åkt på utflykter, tröstat, peppat, quizat, druckit öl, fikat, haft trädgårdsfester och mycket mer. De är alla helt fantastiska och det finns alltid någon som är pepp på att hänga. Folk kommer och går, vi lär känna varandras vänner, pojkvänner, bekanta, några flyttar, gör utbyten, kommer tillbaka igen och alla är alltid lika välkomnande, förstående och öppna. Inte en enda stund under de 1 ½ året vi känt varandra har jag känt mig ensam eller vilsen, de har blivit en riktig kärntrupp att lita på. I vått och torrt. Tack Sandra för det blogginlägget!
Skickar med en bild:
☆
Sofia:
Startade en friluftsgrupp via ditt brevvänsinlägg förra året och det blev så bra! Vi är ett gäng som ses en gång i månaden och gör någon rolig friluftsaktivitet tillsammans. Hittills har vi bland annat vandrat, simmat och ridit, paddlat kajak och stand up, åkt skidor utför och på längden och provat curling, höghöjdsbana och parkour. Vi har mycket kul planerat till våren, jag ser fram emot varenda gång.
☆
Elsa:
Tack Sandra. Jag skrev en kommentar på ett av dina brevvänsinlägg, rädd för att ingen skulle svara. Sen så fick jag flera flera svar, men det är bara två personer jag har haft kontakten med i nu prick ett år. Emma och jag klickade direkt, och under det senaste året har vi varit med varandra, skrivit och stöttat och gråtit och allt sånt. Genom vidriga killar och hjärtan som bultar snabbare än någonsin.
I somras så träffades vi, i december gick jag på hennes födelsedagsfest, och även om vi inte mailar lika ofta nu som vi gjorde då håller vi fortfarande kontakten genom snapchat och sms och ringer när man behöver akut hjälp. Två dagar efter att jag fick Emmas mail fick jag ett från Laura. Visade sig att hon gick på samma skola som jag i höstas sen skulle komma in på, och hon har varit det bästa stödet. Sagt att det spelar ingen roll när jag behövt det, och peppat och varit så in i helvetes glad när jag väl kom in. Vi sprang på varandra i skolan efter några veckor in på höstterminen, och även om vi inte heller skriver till varandra lika ofta längre så är det fortfarande det bästa att se henne och springa fram och viska nya spännande saker under korta kramar i korridorerna.
Tack Sandra, för jag vet ärligt talat inte hur jag skulle överlevt förra året utan de två människorna.
Tack Emma och Laura; jag älskar er så himla mycket, ni är så smarta och vackra och ni anar inte hur tacksam jag är att ni skrev de där två mailen i början av Januari förra året. Ni är som mina dagböcker, och några av mina bästa närmsta vänner. Puss
☆
J:
Det var någon gång i höstas man skulle hitta nya vänner när man flyttade till ny stad, vilket i mitt fall var Stockholm. Mailade med en himla gullig tjej, till slut bokade vi en fika i gamla stan som var hur mysig som helst. Även om vi kanske inte blev framtida vänner eller att jag ens blev kvar i Stockholm, så blev det så himla mysig sammanträffande. Visade sig att vi 9år tidigare hade vart på exakt samma språkresa i England och redan träffat varandra även om vi knappt minns det, världen är allt bra liten ibland!
☆
Jenny:
har en brevvän som jag skrivit sporadiskt med i flera år genom dig, jag har inte svarat på hennes senaste brev på flera månader, men det känns fint att ha brev att skriva när orken finns.
☆
Ronja:
Flyttade från Umeå till Västerås för att min kille är därifrån. Vi knegade ihop till en lång resa och jag hittade inga jag klickade med på jobbet trots att det var ett café med främst unga tjejer anställda. Kände mig sämst i världen för det. Sedan hittade jag Denise i kommentarerna här, hon ville egentligen bara äta sushi och dricka vin så vi blev ingen bokcirkel eller liten klubb men vi blev vänner. Efter 20 lådor sushi och x antal urdruckna vinglas är det det finaste som hände mig i Västerås<3
Nu har släpat med mig killen till Umeå. KOM OCH HÄLSA PÅ, DENISE!!! Jag bjuder på vin:)
☆
Denise:
Genom dina brevinlägg träffade jag en av mina närmsta vänner, vi båda var nyinflyttade i samma stad och kände inte så många så vi tog en kaffe på stan. Sen dess hade vi en fin tradition med söndags-sushi och vin och fnitter. Nu har hon dock flyttat härifrån men vi ses med jämna mellan rum och alltid när vi ses är allt precis som vanligt. Det är så himla fint när man träffar människor som man bara vet att denna person kommer jag känna livet ut. I vår är planerna att vi beger oss till London på en weekend tillsammans, är mer än pepp.
☆
Anna:
Träffade en himlans fin tjej här som precis skulle flytta till London. Vi sågs, klickade så bra första gången vi sågs, fikade massor och hon hade kunnat bli min bästa vän i London, men efter en alldeles för kort tid var hon tvungen att flytta tillbaka till Sverige …. dock så är hon från staden jag bodde i under några år och har massor med vänner i och besöker lite då och då! Tur i oturen! Hon är så himla fin och detsamma är hennes lilla son och jag saknar att ha henne i London. Men ni blir det brunch i Göteborg varje gång jag är nere!
☆
Hanna:
Genom ett av din brevvänsinlägg har jag fått en brevvän som jag har mycket gemensamt med. Vi har inte träffat varandra ännu, men vi har skrivit till varandra i flera år. Känns fint att ha en hög brev att kunna läsa om när jag blir gammal <3
.
Translation. People who met through my pen pal posts.
