I fredags åkte jag, Magnus och min mamma in till Antibes.

Vi skulle gå på Picasso-museet! Det låg där han hade haft sin studio på fyrtiotalet och innehöll målningar, vaser och skulpturer från de åren. Obs ej denna halva huvudkvinna, det är en annan konstnär.

Man fick inte fotografera inne på museet, men här är ute på terrassen i varje fall. Obs inte heller Picasso till vänster. Minns ej varför Magnus poserar som han gör, kanske var det något med krig.

Folk hade karvat in kärleksmeddelanden och annat på kaktusarna. Fint.

Sedan var vi klara och begav oss in bland husen för lunch.

Eller först ett snabbt pitstop på matmarknaden för att det är så fint där.

En låda körsbär hade man ju blivit glad för som present.

Men sedan lunch som sagt. Vi slog oss ner på ett ställe som heter Don Juan som såg ut som en dekor för en musikal om Frankrike.

Buffelmozzarella med tomat och basilika godaste som finns typ.

Efter lunchen promenerade vi omkring bland Antibes kringelkrokiga gator.

Magnus ville köpa en äkta panamahatt så vi besökte en hattaffär. Provade asgullig matroshatt, borde vara legitimt att promenera omkring med såna här en vanlig oktobermåndag exempelvis.

Efter panamaköp gick vi vilse med mening in bland de allra lummigaste kvarteren.

Vill också ha ett rosa träd på min gata.

Konstaterade att det måste vara svårt att vara olycklig om man bor här. Eller, så är det förstås inte alls eftersom man kan gråta precis lika högt bakom rosenbuskar som någon annanstans.  Men ens egen lyckohalt fylldes på lite extra i varje fall.

Translation. A day in Antibes. We visited the Picasso museum, had lunch at a place called Don Juan, did som shopping and walked around in the most beautiful parts of Anitbes.