Det här med att man måste börja jobba igen – hände inte det lite väl fort? Jag känner mig i alla fall inte alls redo. Mailen plingar och mobilen blinkar och på balkongen står min solstol och kvider för att jag inte har hunnit läsa böcker i den tillräckligt ofta denna sommar.
Allt går så fort ibland och man hinner inte alls stanna upp och känna efter.
Men, jag menar inte att klaga såklart. Är bara lite förvirrad över att man plötsligt ska gå upp så tidigt om morgonen.

Därför ville jag tipsa om en mysig grej för att få jobbstarten att kännas lite mjukare.
Nämligen barnböcker på ljudbok (i mitt fall: Spotify!). Särskilt Barbro Lindgren och Tove Jansson för att det är så vemodigt och märkligt på en och samma gång.
De här 3 böckerna har jag lyssnat på denna vecka då jag redigerat bilder och sorterat mappar och skrivit scheman och sånt därt man gör när det är jobbtajm igen.

Tove Jansson – Vem ska trösta Knyttet?

Vem ska trösta Knyttet är min finaste barnbok alla kategorier och innehåller de mest hjärtskärande små rimmen. Kan vara så att jag läst den här minst femtioelvatusen gånger från att jag var mycket liten till att jag blev mycket stor. På Spotify finns den med Tove Janssons egen inläsning. När Knyttet sitter ensam med sin snäcka på stranden, då gråter jag varje gång.

Men vem ska trösta Knyttet med att säga: lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Barbro Lindren – Loranga Masarin och Dartanjang

Den här boken tyckte jag var ganska obehaglig när jag var liten. Vet inte riktigt varför, men så var det i alla fall. Men så såg jag i måndags att en kompis på Facebook rekommenderade just denna uppläsning på Spotify av Toivo Pawlo, så då satte jag på den i högtalarna när jag vattnade blommor och packade upp kläder från festivalen. En timme av mycket mysiga knasigheter om tigrar och kulsprutor och tatueringar.
Kan även varmt rekommendera Barbro Lindgrens Värvet-avsnitt där hon berättar om hur mycket Loranga och gänget är baserat på hennes egna barns uppväxt.

Tove Jansson – Sent i november.

Sent i november är den sista boken Tove Jansson skrev om mumintrollen. Den handlar om en november när alla karaktärerna runt omkring muminfamiljen – hemulen, filifjonkan etc – kommer tillbaka till Mumindalen när familjen inte är kvar. Den är så fint berättad om kalla mörka höstnätter. Och jag tänker att visst är det ju lite trist att just vi råkade hamna på en av de allra mörkaste platserna på jordklotet. Men det innebär ju faktiskt också att vi är allra närmast Mumindalen. Även denna är uppläst av Tove Jansson, hon får allt att kännas lite bättre.

Hemulen vaknade långsamt och kände igen sig själv och önskade att han hade varit nån som han inte kände. Han var ännu tröttare än när han gick och lade sig och här var nu en ny dag som skulle fortsätta ända till kvällen och sen kom det en till och en till som fortsatte på samma sätt som dagar gör när de fylls av en hemul.

♡

Translation. If you are not feeling ready to go to work yet, you should listen to some children’s books in headphones while you are at work, preferably Tove Jansson