Här kommer en liten hälsning från St Barth, ön där jag kommer tillbringa de tio nästföljande dagarna på.
Det är otroligt vackert här. Och flott. Kan vara den flottaste platsen jag varit på, med en infinitypool med utsikt över hav och klippor. Så sjukt att vi ska vara här så himla länge?
Värmen som slog emot mig när jag klev ur planet kom som en sådan chock. Hade glömt hur fuktig och het luft kändes. Hur bra det känns. Ska tillbringa min lördag med min nya bok och ställa om mailen till semesterinställning.

Solglasögonen är från Vasuma och bikinin i mörkgrönt från Cheap Monday/Weekday och herrskjortan från A Day’s March. om någon undrar.

☆

Nu har jag sett klart alla avsnitt av Gilmore Girls btw så här kommer mina tankar och MAJOR spoilers, så sluta läsa genast om du inte vill veta.

Så. Fyra avsnitt, fem timmar. Jag kan så här efteråt tyvärr känna ganska så mycket snark? Absolut väldigt få saker händer, trots långa avsnitt. Alla karaktärer står och stampar på samma plats från ruta ett och fem timmar senare.
Rory har gått från mysig tonåring till störig vuxen (och Alexis Biedel har på något sjukt sätt blivit en ännu sämre skådis?) och Lorelai känns felplacerad i Stars Holllow helt plötsligt – så har jag aldrig känt förut?
Och musikalnumret där i mitten ska vi inte ens prata om, tog aldrig slut? Var helt apart? (Och skämskudde på steampunk-utekvällen med Logan)
Detta hade kunnat bli så bra ändå, men slutade istället i ett rätt taffligt manus och ingen kärlek alls tills karaktärerna (förutom lite flörtar tills oss med GG-koll). Men liksom framförallt: prick noll saker händer. Så konstigt. Den enda som jag faktiskt tyckte var intressant att följa och som utvecklades genom avsnitten var Emily. #teamemily
Blev dock *mindblown* av en kommentar postad av en Gutterflower i Underbaraclaras spoiler-inlägg som jag måste klistra in här:

Dock vart jag lite störd över hur mycket fokuset var på att få Rorys liv att återspegla Lorelais. Hon är dubbelt så gammal som Lorelai var när hon fick henne, Logan är hennes Christopher (den oansvariga playern som aldrig sätter henne främst) och Jess är förstås Rorys Luke. Den som hon borde vara med men ännu inte riktigt insett är mannen i hennes liv. Den som känner henne bäst, förstår henne och alltid står oförbehållet på hennes sida. (Har dock alltid älskat Jess och hoppats på honom så jag är kanske inte så värst objektiv…).  Sen står hon på noll karriärsmässigt och måste liksom börja om med en bebis på väg. Med hjälp av sin utbildning och bättre familjerelationer så har hon dock ändå förstås bättre förutsättningar än Lorelai, men cirkeln är ändå sluten på nåt sätt och börjar om.

Det var det om det.

Vi hörs imorgon igen!

Translation. Hello from St Barths and some thoughts of the new episodes of gilmore girls