Ny krönika ute idag på Devote. Den handlar om när jag var 21 år och otrogen mot min första pojkvän. Usch det var så hemskt och så sorgligt.
I sin helhet:
Vi har varit ihop i tre år om två veckor. För några månader sedan ringde du på hos mig med två flyttkartonger i famnen och en 12 tums TV. Och så flyttade vi ihop. Jag plockade undan tre hyllor till dig och fyllde skafferiet med sådant du tycker om: kikärtor och linser och sojabiffar. Och sedan bodde vi ihop.
Inte en enda natt behövde jag vara utan dig. Inte en enda natt vaknade jag av att du inte var där när jag skulle krypa upp mot din bröstkorg.
Det började så bra.
Jag åt frukost i ditt knä, du lagade middag när jag kom hem sent från skolan och vi låg med varandra i soffan, på badrumsmattan och i köksfönstret. Du glömde att diska, att bädda, att släcka lamporna när du gick hemifrån. Jag tjatade, igen och igen, och du sa jaja men fällde ändå aldrig ned toalettsitsen. Denna smygandes irritation, som jag förfasats över hos andra par låg efter några månader som en kompakt dimma i vår gemensamma lägenhet.
Och en natt, ett halvår efter att du har flyttat in, skakar jag mig ur ditt grepp om natten och rullar över till den andra kanten av sängen.
I augusti firar vi snart tre år. Tre år med denna tjugoettårige pojke som jag var så förälskad i att jag grät i biosalonger för att jag inte kunde tolka hans sms. Och inatt kommer jag vara otrogen mot honom.
Vi är på en hemmafest ute i skärgården dagen innan min födelsedag. Han måste åka därifrån tidigt, han måste jobba, han måste iväg.
– Jag stannar, säger jag. Ta nattbussen hem du, så ses vi imorgon.
Han kramar mig adjö och två timmar senare efter en öl för mycket blir jag kysst av någon annan bakom ett träd. Jag blir kysst och jag låter honom kyssa mig. Inte mer än så, inte längre än i någon minut men dagen efter vaknar jag av att kroppen känns avgrundsmörk inuti.
Morgonen kryper fram i ultrarapid och till slut är det eftermiddag, till slut ska vi ta bussen in till stan och jag ska träffa honom. Jag gråter hela vägen, gråter över att jag älskar honom, att jag förstört något så stort med något så litet. Gråter över att han inte kommer att sova i min säng något mer, att inte få äta frukost i hans knä. När jag ringer på till vårt hem och han öppnar och ser mig med mascaran i ringliga spår längs med kinderna vet han redan vad som har hänt.
Vi sitter på sängen, och jag fyller år. Jag fyller fucking år och det är än idag den sorgligaste födelsedagen i mitt liv. Jag berättar skamset vad som har hänt, om kyssen, om hur jag kysste tillbaka, om att han inte längre var den senaste med läpparna mot mina. Jag vågar inte titta honom i ögonen. Jag knyter tio knutar på filten framför mig och efter att jag berättat klart väntar jag på hur han ska göra slut på oss. Dessa midnattssvarta sekunder innan han tar min hand, drar mig till sig och viskar,
– Men älskade lilla Sandra. En enda kyss? Du vet att vi är större än så.
Och jag lägger mina armar om hans hals och fortsätter gråta. Gråter för att jag så gärna vill att han ska ha rätt. Att jag så gärna vill att det ska vara han och jag. Gråter över att han inte vet hur jag rullar bort från hans armar efter att han har somnat. Och bara ett par månader efter min födelsedag är det jag som avslutar vår historia. Och inte förrän då förstår jag att även en sextio sekunder flyktig kyss kan betyda så mycket mer än man någonsin kommer förstå när man står någonstans bakom ett träd på en skärgårdsö och druckit en öl för mycket.
—————
Finns även att läsa här.
Säg hemskt gärna vad ni tycker.
.
The third column för devote.se is out today. The link is here, I guess you could try to read it in google translate if you want to : )
Hej Sandra! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Men jag träffade en kille i somras. En kille vars existens jag inte visste om förrns han kom fram och sa att jag var fin på en fest. Vi sågs några gånger och på något vänster började jag gilla honom. Jag som inte öppnat mig, jag som inte tillåtit mig att gilla någon sen jag gick i typ 7an. Men så en dag sa han att han var med någon annan, efter allt vi hade gjort tillsammans. Och jag känner mig så himla tom just nu. Jag vet ju så väl att han inte är bra för mig, men ändå hoppas jag på att han ska komma tillbaka och inse att det är mig han vill ha. Åh, vad gör man när man är dumkär och hatar en person på en och samma gång? Blir bara frustrerad på mig själv.
Tack för den bästa bloggen också. När jag maratonläser den tills alla hår på armarna rest sig, mår man trots allt lite bättre. Kram!
Fy fasen va du är duktig med ord.
tack för alla fantastiska kommentarer <333
cecilia -krama och klappa bara! hälsa från mig att det är ingen fara på taket! en puss är inget farligt. <3
Fantastiskt, vackert, sorgligt och sjukt berörande.
Mycket fin text, du skriver så trevligt.
Fantastiskt!
fin! ★
Gud så fint!! Kunde läsa dina texter hur länge hur mycket hur ofta som helst. Älskar den där magiska, men ändå så äkta, stämningen som du lyckas skriva fram.
Hej Sandra! Okej så min kompis har en pojkvän och dom har långdistansförhållande. Igår gick vi ut och hon dansade med en kille. När klubben sen tog slut och vi gick utomhus så kom hans gäng fram till oss och började prata. Vi pratade länge och om mycket och så, och sen innan vi gick därifrån så pussades dom lite sådära. Inget hångel, men ändå puss på munnen ett par gånger. Hon känner sig nu som skit och jag vet verkligen inte vad jag kan säga till henne. Självklart har jag ju sagt att hon inte är skit och att en puss inte är hela världen. Vad hade du gett för råd eller vad hade du sagt till henne? Är verkligen sämst på sånt här. Kram
Detta gjorde min morgon, superfint och känslosamt.
alltså.
Kan du börja skriva poesi?
på allvar! fast lite det tycker jag det är du gör i krönikor och sånt! men. du sätter ord på känslor som igen annan genom att skriva om lite olika grejer. du skulle vara grym på det. också.
och det skulle vara ett stort stöd för många, typ som när man grät med håkans texthäften i handen och kände igen sig.
Du skriver verkligen så hjärtskärande vackert och sätter alltid ord på sådant man känner eller känt på ett så bra sätt. Du är en oerhörd inspiration!
Jättejättefint skrivet! Längtar tills din bok kommer!
Så otroligt fint, som vanligt. Du och ditt sätt att skriva är en superstor inspiration för mig!
Åh vilken fantastiskt text!
Herregud, så smertefullt og vakkert. Min kjæreste gjorde det samme, og jeg var sammen med ham i et og et halvt år etter det. Men det sluttet aldri å gjøre vondt og jeg greide aldri å stole på ham når jeg visste at han drakk… Så da var det nok best at vi slo opp.
Alltså fy vad du är bra!
En av dina finaste någonsin, har gjort precis det här. Du skriver så min hjärta värker
det är så himlans otroligt fint hur du skriver om sådana sorgliga saker… herregud,… längtar tills din bok kommer ut!
Jag läste den och älskade den. Du är en av mina största inspirationskällor när det
kommer till skrivandet!
Behövde det där så mycket. Tack för att du sätter ord på det som händer många men som inte får lyftas fram. Åh, så bra. Känner mig inte lika dum och ensam längre.
@Hemlis, samma här! Det går om man vill! 🙂 Tack för din berättelse.
Ditt sätt att formulera enstaka betydelsefulla ord till kompletta och fantastiska meningar är helt otroligt. Jag hade gåshud hela texten och nu när jag läst klart vill jag bara ha mer mer mer och ännu mer!! Tack fina du för att du är just den du är och gör det är så bra.
Åhj jag gjorde EXAKT samma sak. Vi hade varit ihop i 2,5 år och jag flyttade från staden där han fanns för att börja på en himla skola. Träffar så klart en ny människa som får det att pirra i magen på det där nervösa sättet. ”Bort med sådana tankar. Jag har ju världens bästa person!” sa jag till mig själv. Ändå så går jag och kysser honom efter några öl för mycket.
Första dagen i helvetes November. Det bäcksvarta avgrundsmörkret som fyller upp en dagen efter när man ringer och berättar det för honom och han som bara svarar ”nej du skojar väl med mig? nej? nej? nej? nej? det här är fel”.
Sen ses vi inte på en månad och det känns både rätt och fel. När det känns som mest fel åker jag till staden för att träffa honom men han vill inte ta mig tillbaka trots att jag gråter och säger att det bara var en kyss och att jag älskar honom mest i världen.
Då far jag tillbaka och skriver honom långa och korta brev. Korrekturläser inte. Klistrar bara på frimärke och skyndar till närmsta brevlåda för att jag inte ska hinna ångra mig.
Far tillbaka till staden ännu en månad senare och frågar snällt men han vill inte. Kysser och ligger ändå.
En dag i Februari när jag sitter och knyter skorna på hallgolvet säger han ”men jag är ju din”. ”Alla brev. Och du kom hit fast jag inte ville vara ihop. Om inte det är kärlek så vet jag inte”. Nu är det vi och jag trodde inte att man kunde bli ihop med någon man sårat så mycket. Men det kan man.
Blev helt tårögd. Längtar SÅ efter din bok.
du är så himla bra.
v a c k e r t! men smärtsamt.
Du är så fasligt in i bombens duktig. Det är känsla, det är starkt och det är underbart! Tack för att du är världens bästa inspiration och mycket mer därtill.
PUSS
Väldigt fin text. Och du är otroligt fin på bilden!
Man bara vet att de inte kommer gå när ens läppar ens vill nudda någon annans.
Men ändå så gör man inte slut direkt . Kanske hoppas man att något ska ändras, som aldrig kommer göra de. Kärlek är så besvärligt, och så underbart.
Från the one and only Ankpung
Du skriver så himla fint
Nydelig trist, og sant..
Så fin text, tack för att du satte ord på det där som bara händer, för båda parterna. Allt gör så ont, även om det är något så litet.
Även om jag vill vara irriterad och sur över att man ibland kysser någon annan så kan jag inte vara det för det gör så ont och du skriver så jävla klockrent och vackert.
Men åååh, vad sorgligt. Du skriver så himla bra så att man förstår verkligen hur du kände just exakt då.
Så fantastiskt bra skrivet!
fantastiskt bra skriver bästa sandra! som vanligt.
För varje text du skriver ser jag mer och mer fram emot att läsa din bok. Du är så duktig!
lika fantastiskt skrivet som vanligt. Längtar så mycket tills jag får läsa din bok!
Du är fan magisk. Längtar så tills din bok kommer.
Sandra. Som vanligt helt gudomligt skrivet! Jag sitter här med tårar i ögonen…
fantastiskt sandra, underbart.
det tog liksom tre vändingar och det gjorde lika ont i magen varje gång.
så enkelt men samtidigt ett så beskrivande språk. du är grym sandra, GRYM!
Tårögd.
Sandra, INGEN kan sätta ord på känslor som du, och många som säkert har känt sig hemska inuti får säkert lite hjälp från dig nu för att du klarar beskriva det så bra. Så tycker det är fel av folk som kritiserar dig för att dom tycker ”du provar göra det vackert”. Det är ju inte det du gör, du gör ju bara det du är otroligt duktig på, nämligen skildra och skriva! Sluta aldrig med det snälla! Ville bara säga det. 🙂
Du skriver så hemskt fint men det där gjorde bara så ont. Allt han gjorde den där kvällen kommer tillbaka och skär som knivar i hjärtat. Otrohet är så vidrigt och det är så vidrigt när man är tvungen att möta den.
Tinajo: https://www.etsy.com/search?q=mugshots&view_type=gallery&ship_to=SE
fiiiiiint!!!!
Skulle behöva lite hjälp av dig om möjligt; de där gamla (50-tal?) ”brottslingbilderna” från Etsy som du köpte ett ex av; var hittar jag dem? Vet inte riktigt vad jag ska söka på så jag har lagt ned en himla massa tid utan resultat, har du någon länk?
väldigt bra. du blir bara bättre och bättre på att skriva!
Tycker det märks att skrivandet har utvecklat dig och ditt språk, så roligt att se dig hitta nya formuleringar och krångelord som är bara dina. En väldigt välskriven och fin text! ♥
Så himla fint!
åh. frysninger. du er bra!
Det känns som jag. Jag var otrogen mot min första pojkvän, med ett obetydligt ex, när jag var precis 21. Jag tog sönder mitt eget hjärta, jag hade svikit mig själv och min egen moral. Men min pojkvän förlät mig. Han höll om mig och tröstade mig medans jag grät floder – för att jag hade gjort fel.
Ett och ett halvt år gick det, en värdelös, grå, kärlekslös tid och sedan tog jag min hund och flyttade hem till mina föräldrar igen.
Du skriver väldigt ungdomligt poetiskt, Sandra. Romantiskt plottrigt. Som ett vackert skrin med fina, färgglada knappar i.
Men så makalöst bra! Är på något vis så himla glad över att du valde att ta en paus från reklamandet för att skriva mer. Längtar så tills din bok kommer ut!
JÄTTEFIN! du är så duktig!!
Så bra och fint skrivet! Älskar att få läsa dina krönikor lite oftare nu. Du är så bra på att sätta ord på känslorna. <3
Otroligt fin. Alltså får så mycket stöd från dina texter. Bäst.
Jag läste den imorse, åå vad fint!
SÅ G A L E T FINT!!!!!!! FÅR GÅSHUD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1 Du är bäst!
Fast sorgligt såklart, men du skriver så fint.
puss!
Asså jag längtar så galet mycket till du släpper din bok.