Ibland kan jag bli lite snurrig när jag tänker på hur mitt liv såg ut för bara ett år sen. Det var inte bara lite annorlunda, utan det finns nästan ingenting kvar från det liv jag levde då (okej lite överdrift men ni fattar). Blir både vemodig och pepp av det. Vemodig för att det ändå var rätt fint då, pepp för att det går att förändra så mycket på så kort tid om man vill och orkar. Vintern 2012 var en destruktiv tid. Jag jobbade väldigt mycket och festade ännu mer och hade ett trasigt hjärta som aldrig riktigt ville laga sig. Men det var också magiskt, med alla sina hemmafester, konstiga svartklubbar åt helskotta, hångel och trötta söndagsbruncher. Vi tar en titt.

Jag bodde här. I mina drömmars lägenhet i West Village.

Extra drömmigt var det för att jag bodde tillsammans med Joakim under hela vintern! Gulligaste rummisen. Här är vi påväg till en rooftop-klubb i Meatpacking, bara en sån sak.

Vi gjorde ansiktsmasker och sånt trevligt ihop ibland.

Och så jobbade jag ju på reklambyrå. Wieden+Kennedy närmare bestämt. Här är mitt stökiga skrivbord.

Finns ingen stad jag kopplar ihop med glowsticks så mycket som New York <3

Skaffade mig en gran för första gången i livet. Har ni sett något gulligare? Inte jag.

Köpte tio centimeter höga Buffalos som jag tänker nu såhär i efterhand stod mycket för den jäkla ilskan jag bar på. Bra skor att går runt och sparka på saker och morra med. Svårburna nu i Stockholm, passade bättre in på New Yorks alla knäppa rave. De får bo i garderoben tills ett sånt liv börjar igen.

Gick på så många bra fester med de här gullisarna <3

Mer ballonger åt folket.

Firade julafton i New York med alla de här fina! Åh va bra det var.

Här är filmen om min sista månad i New York, innan jag sa upp mig och var tvungen att lämna Manhattan:

Nu fick jag sådant New York-längt att jag dör.
.

Translation. My life was so different just a year ago. When I look back it both feels like years and just a few weeks ago. Here’s some snapshots and a movie from last winter in New York