Hej.
Jag heter Sandra och jag är 23 år. Jag föddes den tionde augusti på västmannagatan i stockholm.
Min pappa och min mamma var kära då, de flyttade till fryxellsgatan när jag knappt fyllt ett år och tre år senare föddes min lillebror Jack. Ibland kom min storebror och hälsade på. rätt ofta har jag hört senare, men jag minns inte så väl.

På dagis var jag kär i Stålmannen. Jag minns att jag såg filmerna om och om igen och jag minns hur det vibrerade i hela min mage när jag såg honom.
En gång på dagis på morgonsamlingen bad jag fröken att få säga något till alla barnen. Jag ställde mig upp och berättade att tyvärr kunde jag inte bli ihop med någon på dagis, för jag skulle gifta mig med Clark Kent. Jag byggde träskulpturer av honom och hade i mitt fönster.
Jag var rätt ensam som liten. Det fanns inga flickor i min ålder på dagis och pojkarna tog med mig ibland. Jag lekte mest själv, och när någon annan ville vara med förstörde de bara hur mina skogsdjur levde. De visste till exempel inte att grävlingen var kär i björnmamman och så.
När jag var sju skilde sig mina föräldrar. Jag minns hur jag och min lillebror låg i vårt rum och lyssnade på hur de bråkade. 1991 flyttade de ifrån varandra och landstället på Ingmarsö såldes.

jag och min pappa.

Jag, min lillebror och mamma flyttade in i en tvåa på sturegatan. En flicka i min klass bodde våningen över och vi brukade sitta hemma hos henne och kolla på tecknat.
Jag hade en bästis i min klass. Hon hette Ebba och var snäll ibland. I tredje klass tog hon mig åt sidan och sa att hon tyvärr inte kunde vara min bästis något mer. Jag skrev i min dagbok att det var så hemskt men log när hon sa det och förklarade att det såklart var helt okej.
Här någonstans gifte min mamma om sig också. Och vi flyttade igen. Och tre år senare fick jag en till lillebror. Han heter Gustaf och är fin som snus.

I mellanstadiet var jag mest tyst. Förutom under klassens timme på fredagar. Jag höll i alla klassens timme.
Vår klass var splittrad och flera mobbades. En pojke som hette Mattias sprang till skogs och ville ta sitt liv. Hans pappa satt med på lektionerna efter det. Varje lektion. Och sen bytte han skola.
Jag var kär i en pojke i min klass som var en av de tuffa. Han tittade aldrig åt mitt håll. Jag skrev en hel dagbok om honom, sparade suddigumm han hade suddat med och klistrade in i min dagbok.
Jag hängde med ett gäng tjejer som var rysligt snälla, men jag kände mig aldrig riktigt som dem.
”jag kan bara inte förstå hur tonåringar kan dricka alkohol och bli fulla” sa min mellanstadiebästis till mig en dag när vi var påväg hem från skolan.
”Det kan jag.”

jag och jonna 13 år.

Spice Girls räddade och stjälpte mitt högstadium. Jag var så besatt av Geri Halliwell att det var snudd på förälskelse. Vi var ett gäng på fem tjejer som hade Spice Girls middagar, lyssnade om och om på låtarna, gjorde klippböcker och hela mitt skåp var fulltejpat med bilder på kryddflickorna. Jag hade ljusblå buffalos, korta små hotpants och knallblå ögonskugga. Och rött hår. Geri Halliwell var min stilförebild.
En dag skulle vi ha tjejmiddag hemma hos Jonna men två av tjejerna i vårt femmannagäng dök inte upp. Jag minns att de ringde och skrek i telefonen. Jag vet fortfarande inte varför de blev arga från början.
Efter det halverades vårt gäng till tre personer.
Vi fortsatte leva för Spice Girls resten av sjuan och kickersgänget klassen över oss började störa sig och sprida ut rykten över hela skolan. De spottade efter oss i korridorerna. Skrek. Ibland när vi kom in i vårt klassrum så buade killarna. Varför gör barn så här? Det är fruktansvärt.
I slutet av åttan ville jag inte synas längre. Vi klädde oss i beiget, grått, brunt, svart. Som möss. Ville inte höra fler ord i korridorerna.

Innan nian började åkte jag på konfirmation. Jag hade precis upptäckt Belle&Sebastian och tyckte det var det vackraste jag någonsin hört.
Jag träffade Joakim. En pojke med knallbruna ögon och krulligt hår. Jag älskade honom. Vi blev bästa vänner på stört och jag tänkte att jag vill alltid vara med honom. och sen blev det så.
I nian började jag gå på hemmafesterna. Många helger var suddiga. Vi var drack folköl, kysste pojkar, kräktes, smygrökte.
jag älskar mitt liv skrev jag i dagboken. Jag älskar det och hatar det så mycket samtidigt.
För det är så man känner när man är femton.

Jag började Östra Real när jag var 16. En skola fylld av flickor med platinablonderat hår och rosa t-shirtar. Jag var kär i Jim Morrison och hade mini-discen proppad med smiths, caesars palace och kent.
Jag träffade fyra personer i min klass som jag kom att älska. Ea, Emmeli, Johan och Markus.
Tillsammans med Joakim och ett par andra satt vi på café String varje dag efter skolan och kedjerökte. Drack te. Pratade musik, spelade schack. Pratade om kärlek, om privatfester och allt som är viktigt när man är sexton.
Jag blev handlöst förälskad i en pojke i min klass också. Jag kunde inte sitta bredvid honom i klassrummet. Det gick inte. Kunde inte andas då.
Vi blev aldrig ihop. Han hånglade upp mig på en midsommarfest och jag tänkte att nu dör jag. Men jag dog inte.

filmen om när jag var 16.

Sommaren innan tvåan åkte vi till Hultsfred. En pojke med skorrande R tog mig i handen och vi kysstes varje dag. Vi bestämde möte på emmabodafestivalen och jag såg honom hångla med en annan flicka. Jag bestämde mig för att aldrig mer prata. Jag sa inte ett ord resten av festivalen. Åkte hem, begravde mig i min säng, drog ur alla telefonkontakter och pratade inte på en vecka.
Sen kom Nathalie och drog ur mig ur sängen, sa att för helvete Sandra, sluta spela den där skivan så går vi ut och upptäcker natten istället.

hultsfred.

I tvåan flyttade jag och Jonna till london. Det var en hård skola. Mycket läxor. Jag bodde med en pojke som hette Carl. Han var hemskt snäll men värdfamiljen vi bodde med var halvdan.
Jonna blev ihop med en pojke som bodde i hennes värdfamilj. En natt när jag sov över hörde vi konstiga ljud från hans rum. När vi gick ner låg han och hade sex med grannflickan. Jag och Jonna sprang ut i natten och sparkade på en mur.
Jag förälskade mig i en pojke i parallellklassen på skolan. Han hade ett finurligt leende och kysstes fantastiskt de gångerna han hånglade upp mig alltför onykter.
På helgerna dansade jag och jonna på indieklubbar, hamnade på efterfester och tänkte att i stockholm så hade vi dött.
i london var allt finare.

i london 5 på morgonen en lördagnatt.

I trean, tillbaka i stockholm, började jag gå ut. Babasonic, Metropolis, Soundclash. Indieklubbar där pojkar hade lång kolsvart lugg. En onsdagsnatt på Babasonics dansgolv såg jag en fantastiskt söt pojke. Jag tänkte att jag nog måste ha honom och gick fram och kysste honom.
Han hette Filip och har varit min bästa vän sen dess. Jag och Filip gjorde allt ihop i flera år. Jag skrev i min dagbok att han var fantastisk.

jag och johan även kallad luggen.

Sen gick jag ut gymnasiet. Jag och Vippe åkte till Roskildefestivalen. Det fanns en pojke där, som jag hade sett ute i Stockholm ibland. Pratat med då och då. Han hade världens tightaste jeans och tuperat hår. Jag tänkte att ingen har så blå ögon som honom. Jag får aldrig bli kär i honom.
Vi hängde varje festivaldag. Han sa att jag hade Sveriges vackraste leende. Jag kedjerökte och tänkte bli för helvete inte kär i honom. Sista natten på festivalområdet blev han ihop med sitt ex igen.
Sommaren gick. Han smsade mig ibland. En natt på babasonic tog han tag i mig och kysste mig.
Om du vill kyssa mig får du inte vara ihop med henne, sa jag.
Dagen efter gjorde han slut.
Vi gick och fikade ofta och jag kände mig vimmelkantig.
En natt låg vi i min säng och han sa:
sandra. nu är jag kär i dig så jag tycker vi ska bli ihop.
Jag fyllde en dagbok om honom.

jag och tobias.

Och sen var jag kär på riktigt. Han flyttade in hos mig. Vi åkte på resor. Jag vaknade av att jag tänkte att det här är så fint. och livet blev enklare. och jag mådde bra.
2005 kom jag in på Berghs. Sveriges största reklamskola. Jag skrev i min dagbok:
tänk att jag ska få jobba med något roligt när jag blir stor!
min rektor sa: om du har pojkvän kommer ni göra slut. skolan kommer ta död på er.
jag tänkte att han inte visste vad han pratade om.

filmen om min klass på berghs.

min klass var fantastisk. Jag älskade dem helt galet mycket och vi hängde hela tiden. Vi hade massor av fester och maskerader. när vi inte jobbade alltför sena nätter på skolan var vi duktiga på att alltid och bara vara med varandra.
Sista terminen på Berghs, vintervåren 2007, gjorde jag slut med tobias. Vi hade glidit ifrån varandra. kärleken flagnat bort. Det blir så ibland. Det går inte att förklara.
Det gick bra först, trodde jag. Men sen träffade han en flicka och jag klarade inte det. Jag hade oerhört svårt att andas den våren. Jag låg i min säng, kedjerökte cigaretter. Stängde in mig på skoltoaletterna och grät.
Jag skrev i min dagbok: jag hatar fuckingjävlasverige.
En natt på en klubb tog en pojke i scarf tag i mig och sa: herregud vad söt du är.
Sen hängde vi tills våren blev sommar. Och han gjorde våren i ett kallt stockholm några gram lättare.
Och sen köpte jag mig en enkelbiljett till new york.

I juni åkte jag till new york tillsammans med julia. När vi inte jobbade på reklambyrå på dagarna fylldes nätterna av fest. vi kysste pojkar som om det inte fanns något slut. Jag dejtade en fräknig australienare ett litet tag och låtsades att jag tyckte om honom lite. Jag tyckte inte alls om honom lite. Han kysstes dåligt och var smörig.
Men new york var fantastiskt. Jag vaknade på mornarna och log.
Och jag träffade Michelle. En fantastisk liten flicka som jag bodde hos. Hon tog med oss på äventyr och när jag stod på flygplatsen i slutet av september tänkte jag att det här går inte. jag kommer dö i sverige.

efterfest i new york.

men jag dog inte. jag började jobba i sverige istället. på en fantastisk reklambyrå. och på den här reklambyrån jobbade det helt fantastiska människor.
Hösten gick fort och på ett sätt glömde jag mina gamla vänner. På ett sätt är jag fortfarande dålig på att ringa dem.
Men det är för att jag blev berusad av människorna på mitt jobb. Och vi hängde hela tiden. Hösten, vintern, våren, åkte på resor, festade alla nätter. De är några av de bästa människor jag stött på.

i oktober hade joakim fest för att fira in hösten. Jag lärde känna en pojke där som jag tyckte var så himla rolig och fin. Vi bodde grannar. Vi började träffas och ta promenader och prata om saker vi hade gjort innan vi kände varandra.
När det blev vinter tog han tag i mig på en hemmafest och kysste mig.
Jag blev helt paff. Det var de mjukaste kyssarna jag någonsin varit med om.
Och två månader senare var vi ihop. Och han heter Ludde. Men vi kallar honom för Vinden.
Och han är det vackraste jag sett.

Och nu är det sommar. Och sommarlov. Och jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden.
Men jag är 23 år snart 24 och det här är mitt liv ungefär.

If you copy the text, you can find a quite weird google translation here.