Förra fredagen var vi som sagt i Italien. Cinque Terre där vi hängde består av fem byar som man kan vandra mellan, och det skulle vi alltså göra denna dag. Inte alla, men i alla fall två.

Det här var jag första kvarten. ”Gud vad kul, jag köper med mig kaffe så vi kan fika på vägen”

Efter en halvtimme not so much. Så svettigt och brant (men vackert och värt ändå obs).

Efter en timme siktade vi staden Vernazza bakom kröken.

Sluuuuuuuuuuuuuuuuuta vilken fin stad. Tänker att den måste vara på någon slags lista över en av världens vackraste platser. I alla fall gulligaste.

Vi välkomnades när vi kom ner.

Dödens trötta och svettiga men glada över att vara i någon slags pastelldröm.

Vi gick ner till hamnen och åt skaldjurs-carbonara. Aldrig hört om en sådan rätt förut men den var helt strålande.

Efteråt promenerade vi runt i staden och tittade oss omkring. Det här med att gå över berget till nästa by fanns ju inte riktigt på kartan pga benen darrade fortfarande.

Så vi tog tåget hem till Monterosso och badade istället! Med en boll som vi köpte i Vernazza till Milla som hade födelsedag dagen efter.

På kvällen gjorde vi oss tjusiga och gick för att äta middag. Det var fourth of july så byn var Amerika-pyntad.

Jag såg ut såhär i ny klänning.

Hej katten.

Vi åt på ett ställe där alla stod i kö i en halvtimme för att få bord. Det såg vi som ett gott tecken. Magnus beställde bläckfisk och jag räkpasta och sedan tillbringade vi nästan hela kvällen där för gästerna runt omkring oss var pratglada amerikaner och engelsmän som ville dela med sig av sina liv. Gärna för oss.

Dagen efter tog vi eftermiddagståget hem till Frankrike igen. Men det tar vi en annan gång.

.
Translation. Last Friday when me and Magnus were in Italy, we walked over the mountain from Monterosso to the pastel dream village Vernazza. We had shellfish carbonara by the ocean and then we took the train back and spent to rest of the day on the beach. In the evening we had dinner in the old town of Monterosso.