Hej Sandra! Jag behöver lite tips. För ett halvår sedan var min pojkvän otrogen mot mig under tiden då vi hade distansförhållande. Det enda jag visste om tjejen var att hon gick i hans klass och att hon också hade pojkvän. Han sa att han ångrade sig, att de aldrig hade flirtat innan, att det bara hände och att han aldrig mer ville se henne och inte hade kontakt med henne. Två veckor senare tog vårt förhållande slut eftersom ha inte var kär längre. Jag kände mig väldigt förådd och lurad och han betedde sig verkligen som ett svin i slutet och sista gången vi sågs.

Under sommaren har jag varvat mellan att gråta hysteriskt, tänkt att vi ska bli som vanligt igen när jag flyttade tillbaka och att hata honom. I slutet av sommaren mådde jag så pass okej att jag inte ville ha honom längre. Trodde jag, tills jag såg honom och hoppades igen.

Först nu, sex månader senare, får jag reda på att han är tillsammans med tjejen han var otrogen med och att de alltså har träffats i sex månader! Det känns som att alla såren bara har rivits upp igen och jag känner mig ännu mer sviken. Jag har knappt träffat honom sedan jag kom tillbaka och vi pratar verkligen inte med varandra men vi går på samma skola och bor i samma höghus. Just nu är min största rädsla att se dem tillsammans. Hur fan gör man? Hur står man ut att se ”sin” kille älska någon annan? Någon som dessutom är HON?

Jag har knappt träffat någon efter honom, den enda jag träffade och faktiskt fick känslor för lämnade mig abrupt och slutade bara höra av sig vilket gjort att jag känner mig ännu mer sårbar och som en ”tillfällig tjej som duger tills någon bättre dyker upp”. Hur fan kommer man tillbaka? Jag vågar knappt röra mig i skolans lokaler längre och har aldrig känt mig så ensam och övergiven som nu.

Så fina bilder! Älskar den där du ler jättemycket.
Kan jag ställa en fråga? Jag är 17, har aldrig haft en pojkvän, aldrig blivit kysst, har knappt några killvänner (japp, oerfaren, hejhej, detta ger mig såklart grovångest) men min kompis står väldigt nära en kille (som vänner) och han är snäll, rolig, vettig och allt bra. Jag tror jag har haft ganska otur med killar och vet mest om idioter som är omogna och inget för mig men alltså, han. Men jag vet inte om det är honom jag gillar eller om han bara är en bra person som är singel och jag en ensam person som längtar så mycket efter en kille. Vill helst inte flörta eftersom att jag överhuvud taget inte vet hur man gör, plus att han ju är min bästa väns kompis, och jag vill inte gå in i något bara för att sedan inse att jag egentligen inte gillar honom på det sättet. Finns det något tips för att veta om man gillar personen eller bara idén om personen? Jag har kört fast och orkar inte älta mer.

tänkte på dig: http://pinterest.com/pin/482940760015374086/

Sandra,
såg att din fina kjol var från American Appeal, och jag tycker (säkert och många andra med) att de har sådär lagom underbara kläder!!! Men jag måste fråga om du möjligtvis får dåligt samvete av att handla hos dem (med tanke på deras reklam m.m.)? Hur hanterar du situationen?

tack och hej! :):):)

Ella – handlar inte på AA längre. Kjolen är cirka fem år gammal. Har skrivit massor av vad jag står i detta, om du googlar american apparel på bloggen borde du hitta. kram

Åh skorna är så fina! Funderar på att köpa ett par till vintern….

Anonym: att googla på nätet om svartsjuka. Gör testen som finns… Du hänvisas sedan till olika psykologer som arbetar med att hjälpa människor som har ett svartsjukt tankemönster. När du gör testet kanske du förstår vad ditt problem är hur du svarar på frågorna. Det finns även medicin för just detta. Min mamma och jag pratade om detta igår, hon berättade hur hennes väninnor tvingats gå till kvinnojouren. Inte fått åka hem själv från jobbet. Det blir tillslut jobbigt för alla… Försök att läsa på och ta hjälp…, alltså en samtals kontakt. Jag tycker själv terapi är bra för att få en utomstående att ifrågasätta ens tankemönster och ge verktyg att jobba med. Du kan inte lösa det där själv… Du måste bestämma dig, nej, nu ska jag förändra mig! Ni vill jag utvecklas! Lära mig av misstag! När du bestämt dig först då är du på väg… Men ingen annan kan bestämma åt dig. Du måste vilja förändra dig, läsa på, ta hjälp. Sätta på planer och regler för ditt liv. Tex, idag ska jag inte göra så. Klarar du det en dag, belöna dig med något du gillar! Tex en bra film, glass osv. Sen höjer du ribban, till två dagar… Osv… Byt ut de tankar och vanor du har mot något som för dig på andra spår…. Får dig att bli trygg och glad i dig själv oavsett vad vänner eller partner gör. Utgå från att du är viktigast inte vad andra gör, tycker och tänker…

Viktigaste är att aldrig jämföra sig med andra, undervärdera sig själv. Samla alla destruktiva tankar du har på ett papper. Skriv ner dem, få ut dem. Sedan tittar du på dem, tänker är detta så jag vill vara? Om svaret är nej. Börja arbeta bort tanke efter tanke. Men det viktigaste du måste ta hjälp av någon som inte är din partner eller nära vän. Någon som är utbildad och ser ditt liv opartiskt. Någon som inte känner medlidande eller pushar dig att hämnas, tävla eller fortlöpa som du gjort. Utan någon som ifrågasätter, går till botten med varför du gör som du gör: det kanske grundar sig på fd relationer? Vänskap? Barndom? Föräldrar? Depression? Ångest? Vad vet jag ingen aningen, vet inte vem du är. Hoppas du kommer över det som känns jobbigt och vågar ta i tu med det.

Det kanske är säkert att du själv vet varför du gör som du gör, därför så tycker jag du ska prata med någon som inte är i ditt liv nu. Utan som sagt utbildad flr att ge dig verktyg för att tänka så som du vill. Jag vill själv gå i terapi inte för samma skäl. Men, jag tycker alla borde gå i terapi någon gång i livet. Finns saker som ens förändrar, vänner, pojkvän inte hjälpa en med. Många gånger kan de istället vara oförstående eller föra en in på fel tankar av okunskap. Kanske pusha en att bli mer destruktiv, fast de inte är medvetna om det. Man måste försöka hitta de som har distans och nytt sätt att se på ens problem.

Lycka till!
Kram
En som försöker förstå…

Jag är svartsjuk av mig. Vad ska jag göra? Vill absolut inte vara det, för det förstör bara. Några tips?

Alltså åh! Vad himla fina bilder 🙂 Du är en sådan queen Sandra!

undrar så vilket citat (håkancitat utan prickar efterlystes på instagram) det blev på er köksvägg?

Meh, vad fint!

Riktigt fina bilder! 🙂

Åh, vad roligt! Jättefina bilder!

Tokfina bilder och vilka härliga möten sen! Fråga om dina favvostrumpisar: är det de som heter ”ASOS 80 Denier Winter White Opaque Tights”?
Kram!

Så roligt att få mejl från helt random folk med såna förfrågningar! Så peppigt att folk verkligen verkligen gillar din blogg, även utanför Sverige!

Men vad fint!

Guapa! Beautiful! :D! Lovely pictures, seem you were having fun during the photoshoot!

Så fina bilder!!
zandras.for.me

ahh gud vad söt du är alltså!

Finis han är som skrev så, tänk vad coolt att han känner så om dig!!

Du är ju bara så magiskt vacker Sandra

Så himla fin du är och vilken himla duktig fotograf verkligen! <3

Åhh, så fina bilder 😀

WOAAAAAHHH vad fina bilder!

och till C: Om du känner dig bedragen på något sätt så räknas den känslan! Även om vad-det-nu-än-är-som-hänt kanske inte är ”regelrätt” otrohet.

Finfina bilder! Jag har en fundering som inte har nåt med det här inlägget att göra, utan mest beror på en sömnlös natt och att människor verkligen är kassa ibland. Det här med otrohet alltså, alla har ju en egen definition; vissa drar gränsen vid snusksmsande, smygdejter, vid kyssar, vid ligg, det är ok om man är full, en gång är ingen gång osvosv. Vad är din definition? Hur mycket kan man förlåta/var går gränsen? Har du varit otrogen i ett förhållande/någon varit otrogen mot dig?

Men va kul! 🙂 och väldigt fina bilder blev det!
Kram

Vill också ha en så fin väska, men hur får en plats med alla saker?

så himla fina bilder!