Inatt drömde jag att min klass skapade en ny lek som gick ut på att alla tilldelades ett maskingevär och de som var sist kvar vann (very battle royale).
Vi var i ett stort slott där balsalen var byggd som en enorm gymnastiksal a la högstadiet.
Jag skulle bara gå på toaletten och när jag kom tillbaka var alla döda.
Det var natt och fanns inga lampor så jag kunde bara se konturerna av alla blodiga kroppar. Jag ropade ut över gymnastiksalen ändå men det var ingen som svarade.
När jag vände mig om stod en man där i svarta solglasögon och regnrock. Han sa att jag skulle följa med honom.
Vi satte oss vid ett runt bord och där satt två andra män. En av dem var jättetjock och alla tre hade likadana mörka regnrockar.
– Jaha, alla dina vänner är döda nu, sa dem. Jag antar att du också vill dö.
Men jag ville inte alls dö. Det spelade ingen roll att min klass hade dött, jag ville leva ändå.
En av männen knäppte med händerna och Casper – the friendliest ghost in town uppenbarade sig. Han kittlade mig med en fjäder så att jag nyste rakt på honom.
Det gjorde att min själ åkte ner i hans mun och långsamt blev jag genomskinlig och han mänsklig.
Jag hade blivit lurad och förvandlats till ett spöke.
– Ta det här pillret så blir du normal igen, sa en av männen i regnrock och sträckte fram sin handflata.
Jag svalde ett litet rött piller och de första sekunderna hände inget.
Men sedan började jag skaka, och jag skakade så mycket att hela jag gick sönder som en porslinsfigur.
Och små små bitar spilldes ut över hela golvet och männen i regnrockar gick bara därifrån.