igår när jag o tobias gick hem i natten gick det omkring en liten duvbebis på gatan.
men det var inte en sån där med röda ögon o ben, utann den hade bruna fjädrar och stora mörka ögon.
och den hade fortfarande bebisdun kvar och gick omkring och fortstod inte alls att den skulle väja undan för bilarna.
så vi började springa runt den så att den skulle hoppa in på gräset, vilket den till slut gjorde.
men när vi skulle gå hem igen började den följa efter oss.
så vi satte oss ner på en bänk och den la sig ner i gräset bredvid oss.
å sen ringde vi vilt-akuten och frågade hur vi skulle göra och de sa, spring så fort ni kan därifrån så att hon tappar bort er, mamman o pappan bör vara någonstans i närheten.
men att springa ifrån en liten fågel som bara vill ha sällskap kändes hemskt.
så vi satt o väntade på bänken till den lilla duvan somnat o sen smög vi därifrån.

/sandra