Hej och glad midsommar. Idag hittar du en ny krönika som jag skrivit i Metros papperstidning och på webben. Om en midsommar. Mot krönikan:
→
Det är midsommarafton för tre år sedan och jag står under ett paraply och gråter. Det finns flera anledningar till det. Det är inte för att det regnar – för jag har ett paraply. Det är inte för att jag är ensam – för mina vänner står där inunder med mig. Det är inte ens för att jag är sextusentrehundra kilometer från mamma – för hon var i New York förra veckan och jag kan fortfarande känna hennes sista kram längs med mina armar.
Klockan är tre på dagen, vi har knutit varsin blomsterkrans runt håret och jag får lära mig att midsommarfirandet i Battery Park är världens näst största. Man får köttbullar på vita plasttallrikar och barnen som talar svenska med amerikansk brytning har blågula folkdräkter på sig. Jag gråter när jag ser de barnen, fastän jag inte ens vill ha några. Jag har varit singel i ganska exakt tjugofyra dagar och tretton timmar, fyra minuter och en sekund. Två, tre, fyra, fem sekunder nu. Det slutar inte regna.
De dansar ringdans och är grodor några meter bort. Alla som dansar är blöta men skrattar, det är tjugofem grader i luften så kanske inte så konstigt. Vi står kvar under paraplyet istället, mina kinder blir våta ändå men jag har solglasögon på mig så mina två vänner ser inte. Jag dricker mousserande vin för att det är fredag, och för att det är midsommar. Snart ska vi shotta också. Snapsa kanske det heter idag. De snapsarna kommer få kroppen att kollapsa totalt, men det vet jag inte än.
Om jag för handen mot bröstkorgen känns det precis som att ett par delar av hjärtat har lossnat. Som om de glidit ur sin kammare och nu istället hänger i långa band ner mot revbenen, slår i lungorna när jag tar för djupa halsbloss. Jag kan nästa känna hur trådarna släpper en efter en när jag sväljer, hur kolsyran lägger sig runt hjärtmusklerna och tynger ner. Kanske om jag lutar mig lite mer åt vänster, mot en av paraplyets piggar, kan jag försöka haka tillbaka delarna tills dess platser.
Åtta timmar senare kommer jag inte ens bry mig om det, jag kommer ha glömt bort att försöka. Jag står på mitt vardagsrumsgolv med händerna över bröstet och tänker att jag dör nu. Jag dör nu av brustet hjärta. Det gör för ont när han dyker upp i en instagramfeed för många glas in. Det gör för ont att han ens finns.
Och strax därefter släpper trådarna. Jag sitter i mitt fönster och kräks ut det spritindränkta organet, ser hur en av New Yorks miljoner gula taxibilar helt punkterar det, hur det sipprar ut till en oigenkännlig pöl.
Här kommer därför en liten försiktig påminnelse till er att inte dricka för mycket på midsommar när hjärtan värker. De exploderar då, det är helt sant.
.
Translation. A column in the Metro newspaper today. About being unhappy on midsummer’s eve and drinking too much.
Känner så himla mycket i den här texten. Det berörde verkligen!
Vill förövrigt, i sann kärleksanda tipsa om en film som fick mig & syrran att tappa andan lite. Mest pga manliga huvudkaraktärens mumsighet. Den heter iaf Barefoot.. Du borde se, (alla som läser denna kommentaren borde seeee!) (Finns på Netflix)
Puss & tack för bästa bloggen :3
En fråga till nästa answer-inlägg: var du tvungen att fråga Veronica Maggio om du fick välja den titel du valde till din bok? Har tänkt på det sen första gången jag hörde vad den hette hehe. Och om du inte behövde fråga så blir det ännu mer spännande ju – undrar var gränsen går för hur lång en mening som man lånar får vara innan man måste ha godkännande…
Fråga Håkan Hellström! 🙂 hans låtar är ibland som ett uppslagsverk av popkulturens samtida musiklåtar. Lite Morrissey osv..
Nu är inte jag någon expert, men ”det handlar om dig” är alltså en textrad i Alla Mina Låtar av Maggio, korrekt?
Har svårt att se hur någon kan ta copyright på ordföljder, meningar etc. Då skulle ingen kunna skriva böcker, låtar, noveller för det är omöjligt att veta om just alla meningsuppbyggnader är unika.
Vilken text, så rå och vacker på samma gång. Mästerligt!
Han finns alltid med i mina drömmar, på ett eller annat vis. Vaknade och tänkte att nu har jag fått nog, idag stannar jag under täcket hela dagen.
Jag är så glad att det inte blev så. Kanske blev det lite väl mycket alkohol, men när det snurrade som mest bad jag mina vänner att aldrig åka hem, att dagen aldrig skulle ta slut för jag orkar inte vakna till verkligheten igen.
I dag känns det lite surt, men är ändå tacksam att min midsommar blev så fin.
På tal om New York: vad tycker/tyckte du om den amerikanska politiken? Tycker den verkar så himla krånglig och olik vår. Du kanske inte ser dig själv som nån expert på området men kan du kanske förklara vad det är för skillnader från vår och vad den har för fördelar/nackdelar? (Frågar mest för att jag just börjat titta på House of Cards och märker mer och mer för varje avsnitt hur lite jag kan, och Google verkar inte va min vän) Läsare som kan nåt om ämnet får ju också gärna svara såklart!
För sent tyvärr, hånglade med en tjej, flörtade med en man, ville sova med min bästa killkompis och väckte sen dom andra på rummet när jag grät ”i smyg” under täcket. Första midsommaren utan honom, då blir det väl så här antar jag… Det var 8 månader sedan och jag mår bättre än då men han har fortfarande en plats i mitt hjärta och jag tänker att det nog kommer vara så, att jag får acceptera att stora kärlekar etsar sig fast i en. Det jag oroar mig för är att inte få uppleva den känslan i kroppen som jag hade när jag var med honom. Åh gud vad jag saknar den känslan och honom. Tack för dina fina texter om kärlek <3.
Du skriver alltid så himla fint. Skulle inte du kunna göra ett inlägg om hur det gick till när du skrev ” det handlar om dig” hur gjorde du för att få allt att kännas så äkta, hur tänkte du när du skapade karaktärerna? Om du redan har gjort något sådant inlägg skulle jag uppskatta om du länkade det igen. kram
Igår precis innan midsommarfesten skulle börja fick jag ett sms av en tjej som heter Megan, hon skrev att min pojkvän som bor i Sydney har bott hemma hos henne de senaste två veckorna och att hon precis sparkat ut honom efter att hon hade sett ett SMS från mig där det stod ”happy midsummer, I love you”. Han skulle flyttat hit om en månad, liksom bara för några dagar sedan ringde jag honom mitt i natten och hulkade och grät för att jag saknade honom så fruktansvärt mycket och han grät också och sa att jag var det bästa som hänt honom. Sen gick han hem och la sig hos henne. Jag är så sårad och så äcklad att jag inte vet var jag ska ta vägen längre. Jag skulle göra och har gjort ALLT för den här killen. Värsta midsommaren i hela mitt liv. Jag vet inte hur man återhämtar sig från något sånt här.
Största kramen till dig.
Åh Sandra, att du kan skriva så fint. Mitt brustna lilla hjärta har hängt i sköra trådar i två veckor nu, det hjälper varken att vara nykter eller full. Men din text hjälpte lite, tack. Kram!
<3 minns detta och det var som att det var precis nyss på nåt sätt. puss
Inte olycklig men råkat dricka för mycket ändå PUT YO HANDS UP
Men jag finner inga ord. Ditt sätt att skriva… Magiskt. Din blogg slår alla andra bloggar med hästlängder. Tack för att du är du och för att du delar med dig. <3
Jag förstår inte hur en människa kan uttrycka sig sådär fint!? <3
Herregud! Jag älskar denna krönika, jag älskar alla dina krönikor! <3
hjärtskärande </3
This was beautiful to read, even with Google’s translation applied. I could feel my heart sighing.
Åh, du skriver så fantastiskt fint att det skär i hjärtat.
Du skriver så fint att jag nästan inte vet var jag ska ta vägen!
På riktigt det finaste jag läst
Du skriver så fint!
Fantastiskt fint. Förra sommaren när mitt hjärtas delar dinglade på sköra trådar fann jag stor tröst i texter som denna av dig. Att hjärtat krossas och går sönder är långt ifrån en liknelse. Tack och lov att det kan växa ihop med lite kärleksnäring, glad midsommar!
<3 ungefär så förjävligt känns det idag