Jag älskade Per Nilsson när jag gick i mellanstadiet och högstadiet. Jag har läst Hjärtans Fröjd och Korpens Sång och Du & du & du flera gånger. Nu när jag skulle åka till Frankrike tänkte jag att jag skulle läsa om någon av dem, men de fanns inte i bokaffären :'( Däremot stod hans nya roman Otopia och tronade på ungdomshyllan. Så den fick följa med istället.

Otopia handlar om platsen Otopia. Den som blev till efter Det Sista Kriget och Floden. Efter att det samhället vi bor i nu tog slut och förstördes. De människor som fanns kvar bestämde sig för att bygga upp något nytt och i den nya världen bor Miqi. I Otopia finns inga pengar, inga ägodomar, inga klasser, inga politiska partier och inga kärnfamiljer. Här hjälps alla åt att bygga världen ny. I skolan lär hon sig om hur det var förut, och hur viktigt det är att det aldrig någonsin ska bli så igen.

Boken tar sin början då Miqi börjar fundera kring den värld hon själv lever i. Det ska ju inte finnas någon svartsjuka, men varför sprider sig då ett mörker när hennes pojkvän hånglar med Fathima? Och familjeband ska inte vara viktiga, men varför känns det då så mycket när hon av en slump möter sin syster? Och vad gömmer sig egentligen på andra sidan Muren?

Inga samhällen är perfekta, det vet vi ju. Otopia är inspirerad av boken Utopia som skrevs i början av femtonhundratalet. Där beskrivs Utopia som ett idealsamhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Privat egendom och pengar finns inte och där råder rättvisa och jämlikhet. Precis som i Otopia. Just jämställdheten trycker Per Nilsson extra på. Miqi och de andra får lära sig i skolan hur viktigt det är att respektera alla människor, oavsett kön. Att de skillnader som finns, som till exempel att män ibland är starkare, inte för den skull ska utnyttjas.

Miqi är helt fri i sin sexualitet på ett väldigt fint sätt. I Otopia pratar om sex helt öppet, man skäms inte, man gör sig inte till. Man säger när man har lust och inte och man respekterar varandra. Det och mycket (mycket!) annat är tankeväckande och eftersträvansvärt i Otopia. Samtidigt döljer sig saker under ytan. Varför pratar ingen om Muren? Varför är vissa frågor förbjudna och andra inte? Och vad är det egentligen i det vatten som de måste dricka tre gånger dagligen?

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Språket är poetiskt men lättläst, tonen stilla men med något oroligt puttrande under ytan. Har haft svårt att sätta mig in i den bok jag läser just nu för att jag på något vis längtar tillbaka till den här. Rekommenderas.
Finns exempelvis HÄR eller HÄR.