Jag är i Skärgården. Eller vi är här. Tillsammans med Vera har vi sedan i tisdags låtsats att vi alltid har bott i ett kollektiv. Vi går promenader och klappar på getter, hoppar spiken från Waxholmsbryggan, grillar kyckling, kokar färskpotatis, dricker hemmagjord flädersaft, läser skvallertidningar från 1979 och spelar alfapet som om det vore det självklaraste i världen. Det känns som om att det aldrig mer kommer bli vardag. Kanske aldrig någonsin igen.
,
.
I’ve been at my family’s summerhouse in the archipelago in Stockholm since tuesday. My and my friends are living here over the week, pretending that we’ve always lived here, doing nothing but drinking elderflower juice, playing scrabble and going for long walks with Vera the dog.