God morgon.
Mitten av november! Känns inte alltid november livslångt? Tycker det har varit november i femhundra år nu. Det tyckte jag i och för sig om augusti också, och om det kanske fungerar så att om augusti ska kännas som en evighet behöver även november göra det så är jag fine med det.
Förra året var det ju hursom snö, skräpliv och typ fyra soltimmar totalt och denna november är det sol varje dag i Stockholm. Försöker carpa detta.
Känner ändå behovet av D-vitamin, nu jävlar ska det knapras.
Går även runt med ett extremt proteinsug så fort solen gått ner. Varför är det så? Vill äta alla djur.
Så kan vi verkligen inte ha det, försöker hålla ner mitt köttätande till en-två rätter i veckan och det gick jag över deluxe sedan vintertiden.
På tal om vintertid föreslog min kompis Johanna att istället för att dra bak tiden under vintertid så borde man dra fram den fem timmar. Så att det är mörkt på morgonen fram till lunch men när man går från jobbet är det ljust och så äter man middag i skymning. Och så går solen ner lagom runt åtta eller något sånt.
Smartaste jag hört på år och dagar.
Om vi bestämmer oss någon gång för att bygga en ny värld tycker jag verkligen att vi ska ha detta i åtanke.
Men Ryan behåller vi såklart.
