Nu jävlar.
Nu är jag tillbaka från mitt sommarlunk for reals och idag börjar jag med min tredje roman.

Vi blev klara med det sista korret på min andra bok ungefär vid den här tiden för ett år sedan, och nu har jag ju haft ett helt års romansemester så nu är det verkligen dags.

Eller semester och semester vet jag inte. Historien har ju bott i mig hela tiden. Jag har ritat upp ett romanskelett, skrivit en synopsis, gjort karaktärsbeskrivningar till de tre största karaktärerna och provat mig på lite scener. Jag har presenterat idén för min förläggare som tyckte om den.
Så det är väl snarare så att jag är redo nu. Jag har tränat tillräckligt noggrant för att börja kuta loppet.

Mitt personliga mål är juni 2019. Det kanske låter långt fram, men böcker tar en sådan satans tid ju.
Ibland vill ju böckerna inte ens bli skrivna, ibland måste man helt skriva om dom från början, och ibland, då och då, rinner dom ur ens händer.

Att just påbörja en bok är asläskigt tycker jag, för nu kommer jag behöva leva med dom här karaktärerna i flera år. Jag får inte tröttna på dom, jag får inte ge upp på historien (kommer dock hända tusen gånger men men).
Jag måste tacka nej till andra skrivjobb fastän de känns roliga och när jag är i riktigt givande skrivperioder kommer jag få kommentarer om att jag tröttnat på att blogga. De är mina sämsta kommentarer pga de ger mig så mycket ångest! Men hörrni jag säger det nu! Jag kommer aldrig tröttna på att blogga! Jag älskar skiten. Men jag vet också att när man väl hamnar i ett flow får man inte stoppa det, de öppna dörrarna är så sällsynta och därigenom livsfarliga att stänga igen.

Men det är sen. I framtiden.
Men nu tutar vi och kör. Nu blire bok.

(citat bodil malmsten, bildkälla här)

Nu får jag äntligen berätta för er om mitt nästa skrivprojekt!
Den kanadensiska poeten Rupi Kaur kom ut med sin första poesisamling Milk and Honey förra året och den hamnade direkt på New York Times bestseller list, låg kvar där i 41 (!) veckor innan den till sist seglade upp på första platsen i januari i år.
Hur ofta händer det med poesi?

Nu i höst ska den ges ut i svensk version av Modernistas nystartade förlag MiMa Förlag och gissa vem som översätter den?

Det är jag.

Att översätta poesi måste vara något av det svåraste men också roligaste jag gjort. Man kan inte bara översätta rakt av utan det handlar ofta om att tolka och hitta essensen. Man måste tänka taktmässigt, grafiskt och såklart inte förlora Kaurs egna språk.

Milk and Honey är en väldigt sorgsam poesisamling som jag nu läst ungefär sjuttielva gånger. Boken följer en historia och jag tycker på många sätt man kan läsa den som en roman om kärlek, uppbrott och att försöka laga sig själv till hel igen.

Så mycket jag känner igen mig i, så helande på något vis också att få vara inuti någon annans trasiga hjärta och försöka förstå det.

Boken beräknas komma ut i september och du kan bevaka den här.

Nu ska jag lägga mig vid poolen och fortsätta översätta ♡

Jag kanske skulle göra ett stilleben som handlar om min vecka, tänkte jag imorse – och gjorde sedan det.
Såhär tänkte jag:

1. En t-shirt med ett favoritvårtecken: nyckelpigan. Jag tänker att denna får symbolisera den sommar som ska dra in över Stockholm i slutet av veckan som förhoppnings kommer göra att man kan lämna jackan hemma! Tischan är från J. Crew btw. Köpte den när jag var i NYC i april.

2. En citron för att jag tänkte laga en citronig rätt i mitt våffeljärn denna vecka och blogga det till er.

3. Godis för att ja, alltid godis. Men också för ett roligt samarbete som jag ska göra i mitten av veckan. Köper alltid storpack lakritspipor så man har det hemma jämt förövrigt, tips!

4. Min novell som släpps imorgon!

5. Solglasögon för att jag blir så glad bara att man har kommit till en årstid där man alltid har solglasögon i väskan. Dessa är från Sunbuddies.

6. En liten planta grönkål får symbolisera att jag ska ta tag i min balkong denna vecka och göra den fin.

7. Too Faced Sweet Peach-palett av ingen annan anledning än att jag lovade att uppdatera er om den håller måttet och jag vill hälsa att jag älskar den! Luktar godis, smular inte särskilt mycket och så himla fina färger. Nu vet ni.

C’est tout!

Nästa vecka släpps min novell Juan-Les-Pins och idag tänkte jag bjuda er på lite förhandsläsning i form av första kapitlet.

Pocketshop Götgatsbacken kommer ha en releasefest för den på tisdag den 16:e maj, ni är hemskt välkomna förstås! Mer info finns här (begränsat antal platser så först till kvarn).

Nu lite lässtund:

Nu är den här, min novell!
Eller, egentligen inte i butik riktigt än, men i alla fall från tryckeriet. Känns otroligt peppigt.

Det är Jonna Fransson som formgivit boxen och de fyra omslagen. Temat i det här Novellix-släppet handlar om att vara ung. Novellix är alltså ett bokförlag som ger ut noveller om någon missat detta, både nyskrivna och klassiker.

Man kan köpa hela boxen eller novellerna separat. En novell kostar runt 33 kronor och hela boxen 115 kronor.
Så stolt över att vara en del av en sån fin författarskara! Var ett sådant enormt, enormt Johanna Nilsson-fan i högstadiet.

Min novell handlar om tre stycken fjortonåringar som ska åka iväg på en resa.

Och här är jag hej hej.

Novellen släpps den 16 maj på alla ställen där du handlar böcker.
Här kan ni exempelvis bevaka den på Bokus om ni vill, och här på Adlibris.
Och här hela asken.

Hoppas ni kommer gilla!