Okategoriserade

gagnef. dag ett.

Gagnef.

I torsdags åkte jag med det här gänget till Gagnef-festivalen, även kallad Skanka Loss. En kulturfestival i Dalarna. Vi var så oerhört pepp trots regn och rusk. Vi bodde i en lada ett par kilometer utanför området hos en bloggläsare! Hon hade sett på min blogg att jag inte hittat boende än och mailade och frågade om jag ville bo hos dem. Hur gulligt? De hade gjort ladan så fin med ljusslingor och sängar till alla. Tack så HIMLA mycket Lisa + familj att vi fick bo där. We love you. <3

Gagnef.

Vi kom fram till Gagnef runt 17-tiden på torsdagen och begav oss till området ganska direkt. Lupinerna spritte och sprätte mellan gärsgårdarna.

Gagnef.
Framme! Här har vi alltså mitt festivalcrew: Alexandra, Magnus, Gustav, Siri och Viktor.

Gagnef.

Vi promenerade in på campingen, hittade ett knippe vänner och placerade oss vid deras tält.

Gagnef.

Drack en öl.

gagnef

Vi hälsade på Gustaf som var mycket festivalfin med ballonger i fickan.

Gagnef.

Efter öl och kramar etc gick vi in på festivalområdet.

Gagnef.

Vi träffade Pablo som varit och badat vid bryggan.

Gagnef.

Och Tobias, Erik och Leo.

Gagnef.

Ganska snart blev det middagstajm och vi åt en gryta hos Svartengrens.

Gagnef.

Och så var vi fit for fight! Firade med en puss.

Gagnef.

Sedan tillbringade vi resten av kvällen på bryggan där det var dans i spöregn. Dansade ända tills de stängde vid halv två-tiden.

Gagnef.

Som tur var hade TT en miniklubb på campingområdet utanför sin buss. Där fortsatte festen tills de stängde där också. Vi dansade nästan en mil enligt min stegräknarapp!

Gagnef.

Då fick det räcka. Vi samlade ihop gänget och begav oss hem i gryningen. Träffade hästar på vägen som fick klappar.

Gagnef.

Och Magnus plockade den finaste buketten till mig som vi satte i en kruka utanför familjens hus där vi bodde. En strålande första kväll på en strålande festival.

.

Translation. We arrived at the Gagnef festival on Thursday and spent the evening eating, drinking, kissing hugging but most of all dancing.

 

sommarpraten hittills.

-

I juni bestämde jag mig för att jag denna sommar skulle lyssna mig igenom SAMTLIGA sommarprat.
Men ja.
Det var ju lättare sagt än gjort vill jag lova. Särskilt när jag var i Frankrike i nio dagar och inte lyckades lyssna på ett enda pga dåligt wifi.

Jag har i alla fall lyckats ta mig igenom ganska så många och här kommer därför några små mini-recensioner av dem till er. Så ni vet vilka ni ska lyssna på om jag fick bestämma. : ) Jag har upptäckt att jag ofta inte alltid tycker samma som de stora tidningarna, så detta är förstås då mycket subjektivt.

Lena Olin.
Lena Olins sommarprat var först ut och är även det som jag lyssnar på häröver på bilden. Hennes röst är extremt skön att höra på och man är närvarande under hela sommarpratet på grund av den. Dock halvkul prat i överlag. Lite för mycket ”Ingmar Bergman-tacksamhet” och lite för lite gossip om Lasse Hallström om jag får välja. Dock fina och sorgliga partier om hennes pappa.


David Batra.

David Batra är komiker och skådis (för den som missat) och hans sommarprat är ett av mina favoriter hittills. Hela hans timme handlar om hans tid i mellan- och högstadiet när han tillsammans med ett gäng andra killar mobbade en pojke som hette Micke. Pratet leder sedan fram till ett möte med Micke nu i år som han har spelat in. Jättefint hela vägen, bra dramaturgi, roligt och sorgligt.


Siavosh Derakhti

Grundaren till Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, mottog det allra först Raoul Wallenberg-priset 2013 och fick under Barack Obamas besök i Stockholm 2013 träffa presidenten. Och är bara 23 år! Grym person alltså. Dock halvkul sommarprat. Vissa delar intressanta men tycker själv inte att det blir så spännande när sommarpratet är helt linjärt – alltså från födseln, genom lågstadiet, till mellanstadiet, mot högstadiet etc etc etc. Jag är i alla fall inte superintresserad av att lyssna på i nästan tio minuter när han väger mellan att välja sam-sam och sam-ekonomi. Bäst i slutet när han läser ett brev till sin mamma :’)


Heléne Andersson.

Heléne är konstnär och före detta kriminalinspektör.  Hon är expert på konstförfalskningar och jobbade som utredare av konstförfalskningsbrott. Detta tänkte jag skulle vara juicy med spännande historier om brott (extra pepp om man har läst Steglitsan!) men tyvärr är det väldigt lite av sånt. Mest är det historier från när hon var liten och hur byn hon är uppväxt i nu ser annorlunda ut (vilket kanske inte är så jättekonstigt känner jag om man är 63 år gammal). Lite sömnigt sommarprat. Bästa delen är när hon berättar om när hon jobbade som polis vid Gröna Lund i början av åttiotalet och hur hon om morgnarna såg personalen på Skansen gå ut och rasta vargarna i koppel och bada elefanterna i Djurgårdsbrunn!


Kalle Moreus.

Kalle Moreus är en person som helt gått mig förbi. Visste inte vem har var förrän Jenny spelade en låt av honom i bilen på väg till Ninas bröllop. Lite knäppt ju, känner att man borde veta detta. Men han är hursomhelst speleman och musiker. Tyckte om hans sommarprat, det var mysigt och handlade framförallt om hans kärlek till musiken. Gillar när det är stort fokus kring själva musiken som spelas med förklaringar till. Gillade mest kapitlet om katten Benny  : )


Therese Christiansson.

Detta sommarprat är helt fantastiskt. Therese är krigsreporter och författare och är för tillfället bosatt i Istanbul. Hon berättar om barn och kvinnor hon har mött och möter i krig. Det är barn utan ansikten, barn som aldrig fått en kram, barn med grov ångest och barn som ligger sömnlösa i sina sängar på grund av bomberna som går av omkring dem. Stod och diskade när jag lyssnade på detta och grät ner i diskhon. Så otroligt fint berättat rakt igenom och mycket viktigt.


Anna Mannheimer och Peter Apelgren.

Anna Mannheimer är programledare och journalist och Peter Apelgren är konstnär och komiker. De är gifta med varandra och har sommarpratet ihop. Vet faktiskt inte riktigt varför de har det tillsammans? Inspelningen sker i alla fall i deras gemensamma hem och jag tyckte mycket om denna timme. Ett avväpnande samtal om adoption, vargar, en sjuk mormor och om snoppar. Bland annat. Som att tjuvlyssna på en spännande och rolig konversation bordet bredvid en på restaurangen.


Mona Malm.

Mona Malm är 80 år och skådespelerska. Hon berättar om att gå på Dramatens Elevskola, om att ha varit gift i 60 (!) år, om att va kvinna och ändå arbetat hela sitt liv (inte självklart då) och om att jobba i en bransch där man som kvinna om och om igen blir bedömd efter sitt utseende. Ett feministisk sommarprat och jag tycker också om att hon inte bara hyllar Ingmar Bergman som det känns som man måste göra i Sverige om man har jobbat med honom. Hon pratar istället om hans härskarteknik och hur han kunde skrämmas. Ett så väldigt fint sommarprat och tanter är något av det bästa vi har. Särskilt Mona Malm kände jag när jag lyssnat klart.


Tom Alandh.

Tom Alandh är journalist och dokumentärfilmare och jag älskade detta sommarprat. Tom borde helt klart vara berättarröst till all världens sagor. Tyckte detta var så himla mysigt från början till slut med små knorrar efter varje historia och hans röst är fantastiskt fin att lyssna till. Tom berättar om sin pappa som var som Tarzan, om duktiga skolkamrater som sedan nästan super ihjäl sig för att Vietnamkrigets bilder gör för ont, om en gammal sliten Monica Zetterlund som bara berättar historier om man bjuder på starköl och om många andra människor han träffat genom sitt yrkesliv. Mitt favoritprat hittills.


Nina Hemmingsson.

Nina Hemmingsson är serietecknare och har du av händelse missat hennes serier så har du så otroligt mycket asroligt och knivvasst framför dig. I sitt sommarprat talar Nina om sitt mörker och sin ångest, om en social fobi och om kärleken till att rita. Jag älskar Nina Hemmingsson men hennes röst är SÅ entonig i detta prat. Kanske är hon nervös? Jag måste verkligen om och om igen anstränga mig för att inte flyga iväg någon annanstans med tankarna. Tänk ändå att det är så viktigt med ett bra tonfall. I skolan lärde jag mig verkligen ingenting när lärarna talade som linjärer utan en enda dal och sång i språket. Störs du inte av sånt tror jag däremot du kommer gilla detta prat.


Arash ”Ash” Pournouri.

Aviciis manager. Pratar om sin kärlek till musiken och framförallt housemusiken. Jag tycker om att lyssna på folk som ska beskriva musik och hur den känns, man hör ändå inte sådant särskilt ofta? Tyckte bäst om när han pratar i början om när han ”house-frälstes”. Annars lite segt prat och det känns inte riktigt som att man lär känna honom. Han känns typ lite skrytig på ett oskönt sätt? Men det kanske bara är jag.

.
✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿✿
Okej det var alla jag lyssnat på hittills! Mina favoriter so far är Tom Alandh, Therese Christiansson och David Batra.
Hoppas ni upptäcker någon ny favorit, och rekommendera gärna om jag har missat någon extra bra!

 

 Translation. Sommar i P1 (Summer on P1) is one of the most popular shows on Swedish radio. The 88-minute-long programme is broadcast daily from Midsummer’s Day until the middle of August, always starting at 13.00 (a timeslot it has occupied since 1959), with repeats in the late evening and very early morning. Each edition is presented by a different host, who plays music of his or her own choosing and talks about a topic of personal relevance. The hosts range from celebrities to politicians, scientists, authors, athletes, and royalty. (<- This was by the way taken from Wikipedia). Here are some reviews of the ones I have been listening to so far.

 

pizza x 10.


God kväll! Nu är jag äntligen hemma från Gagnef-festivalen efter tre dagar av stök och en ganska lång bilfärd hem. Dock så värt, har haft mycket roligt.
Ligger just nu utslagen i sängen med fönstren öppnar och funderar på vilken film vi ska se ikväll. Men först blir det nog pizza. Det är festivaltradition att äta det när man just kommit hem tycker jag.
För att fira letade jag upp ett gäng pizza-recept och pizza-tips och pizza-relaterade inlägg som varit på bloggen under åren.
Förresten, ett bra trix som jag lärt mig på senare år är att ha osten efter tomatsåsen och därefter ingredienserna (alltså inte sprinkla osten över sist), då glider inte allting av när man skär.


16 mars 2009: En gång när jag hade pizzafest.


8 januari 2010: Första gången jag gjorde egen pizza.


14 januari 2011: Pizzatips i New York. (Obs på chipspizza!)


17 oktober 2011: Bra pizzatoppings: champinjoner, ricotta, lök, vitlök och tryffelolja.


10 januari 2012: Min New York-guide där ni hittar flera bra pizzaställen.


8 maj 2012: Pizzatips i Los Angeles.

16 mars 2013: Jag åker till Stockholm från Paris en helg för att få vara med Magnus fast vi bara hade känt varandra någon vecka, och äter svingod pizza med min mamma på Osteria innan.

25 november 2013: Pizza med tryffelsalami och rödlök.


3 juni 2014: Lyxpizza med gorgonzola och päron tillsammans med Nina.

20 mars 2015: Min Stockholmsguide där ni bland annat hittar mina fem bästa pizzaställen.

 

Translation. Ten pizza related post on my blog. Because pizza is everything. 

beasts of the southern wild.

output_Fwp8lP

Här kommer ett filmtips lagom till helgen. För någon vecka sedan såg jag Beasts of the Southern Wild (finns på netflix) och blev alldeles tagen. Filmen handlar om Hushpuppy, en sexårig flicka som lever tillsammans med sin pappa, deras hund och en stor gris av något slag. De bor i ett litet samhälle som är döpt till Badkaret, i New Orleans träskmarker vid en fördämning.

7

I Badkaret bor folk i båtar, husbilar och egensnickrade konstellationer. De lever på vad de hittar, alkoholismen är snarare än norm än ett undantag och Hushpuppy är själv med sina tankar större delen av dagarna.

2

En dag kommer stormen. Alla vet att Badkaret kommer flyta bort med stormen och förstöras, men folket vägrar flytta på sig. Hellre dö än att tvingas in i den riktiga världen på andra sidan fördämningen. Hushpuppy kan inte hitta sin pappa någonstans, nu måste hon själv göra sig redo för översvämningen.

1

Filmen är berättad utifrån flickans perspektiv och tankar, filmad från Hushpuppys sätt att se världen. Hon är så ensam. Världen ”Badkaret” där hon är uppvuxen – som kanske från början hade en vision om att leva så enkelt och nära naturen som möjligt – känns hur komplicerad som helst för ett litet barn.

A

En stillsam, sorgsam och magisk film om hur det är att vara människa. Får fyra av fem niotillfem-poäng.

.

Translation. Movie recommendation: Beasts of the Southern Wild. A beautiful movie about Hushpuppy, a six year old girl who lives in the outskirts of Louisiana, in a forgotten community called ”The Bathtub”. One day a storm comes to the village and Hushpuppy has to learn to survive on her own.

moschino barbie bag.

moschino barbie bag.

Net-a-porter har sin sommarrea och i ett svagt (nej starkt förstås) soldåsigt ögonblick gjorde jag och min mamma en beställning och dagen efter (!) levererades paketet till dörren! Jag beställde detta från Moschino och helt plötsligt kändes allt som en födelsedag.

sandrabeijer

Moschinos vårkollektion hade nämligen BARBIE-tema för den som missat. Hur jag känner kring denna drömkollektion: NÖlKLSA;MVANpqåsäköAAm,xöiq!
Ja minus alltför smala catwalk-modeller då men det vet ni ju. Men kläderna! Stylingen! Vill kamma allas hår med en liten rosa borste och förvara dem i en fin låda under sängen.

moschino barbie bag.

Och detta låg inuti.

moschino barbie bag.

En tuggummirosa väska med massor av fack, brett axelband och tunga dragkedjor.

moschino barbie bag.

Barbie <3 Moschino.

moschino barbie bag.Alltså jag älskar den här knäppa lilla saken. Min kamera får plats och tänker att den kommer va så fin till jeansjacka och gympaskor. Fattar att den kanske inte är för alla men för mig är det som att ha fått med sig hem det finaste och mest glittrigaste i hela godisbutiken.

moschino barbie bag.

.

Translation. A bought a Moschino bag in collaboration with Barbie on the Netaporter-sale. It’s so weird and I love it.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!